Hon

Alla har sett henne. Jag lovar. Hon som har alltså lätt. Hon som svävar över marken och får allt hon pekar på. Hon som alla älskar. Hon som alla vill ha. Dom säger att ingen är perfekt. Men dom har fucking fel. Det finns alltid nån. Som för fan fick allt.

Hon gick förbi matsalens spegel och hann slänga en liten ögonblick på den. Hon såg sig själv och var tvungen att dra lite på smilbanden. Hon såg fantastigt ut. Snygg, som vanligt. Hon ställde sig i kön för att hämta mat. Hon och kompisarna bredvid henne pratade och skrattade. Hon drog håret bakom öronen och tittade mot honom. Anton. Han var den snyggaste killen i plugget. Det var inte något som bara hon tyckte. Det var inte heller ett påstående eller ett antagande. Utan fakta. Han var snyggast. Och han var hennes. Egentligen gillade hon honom inte särskilt mycket. Men vad gör man inte. Vad offrar man inte? Vad har man kvar? Hon var på toppen. Hon var den mest populära tjejen i hela plugget. Hon visste att han inte gillade henne heller. Hon visste att han hade blivit kär i en liten hora i andra klassen. Hon hette Jen. Men det kunde inte hjälpas. Dom två populäraste förväntades att vara ihop. En regel som stod oskriven men som till vilket pris som helst skulle följas. Han hade en gång sagt till henne att det var ett helvete att vara snyggast. Att han snart skulle dö av all snygghet. Hon hade inte förstått vad han menat. Hon hade inte brytt sig. Var man snygg så var man. Och var man de inte. Ja då var de lite kört. Hon hade offrat det personliga utseendet hon haft. För att bli den levande super modellen Inget lite offer. Hon hade offrat allt. Och för vad? Jo, att ligga etta. Att var hon. Hon som alla visste vem det var, hon som alla killar stirrade på, hon som alla tjejer hatade för att hon var smycket bättre, hon som kunde få vem som helst att falla, hon som alltid var perfekt, hon som aldrig förlorade. Hon var hon. Hon hade offrat allt för att bli henne och hon tänkte inte tappa bort henne så lätt. Hon fick mat på talriken av mattanten och skyndade vidare. Hon satte sig vid bordet. Dom satt alltid där. Hon satt bredvid Anton och Stella. Stella var lite av den jobbiga typen. Hon hade inte tagit någon mat på talriken och tänkte inte äta nått. Hon satt och fnissade medan Henke som satt bredvid henne sa nått. Hon var kär i honom. Det var därför hon inte åt. Hon ville inte vara tjock. Vissa killar gillar mulliga tjejer. Vissa inte. Hon antog att Henke var en sån som inte gillade mulliga tjejer. En annan sak som var himla viktig var brösten. Dom säger att tjejer är så himla utseendefickserade. Men vafan killar då. Tittar bara efter bröst och rumpor. Folk säger att utseendet inte spelar nån roll. Men det är den för fan den största lögnen nån lurat på mänskligheten. Hur du är på insidan har ingen betydelse. Inte alls. Utsidan är det ända man kan se. Allt annat går att fejka. Hon såg bra ut. Och om man nu inte råkar se bra ut. Banta, eller ät upp dig. Sminka bort alla finnar och klä dig i klä dig i det senaste i klädväg. Och det viktigaste, bete dig som om du var snyggast i välden. Man lurar alla. Människor måste vara dom enklaste varelser i välden att lura. Det var enkelt för henne. Att födas med det rätta utseendet är kanske inte så enkelt. Men nån måste ju va perfekt. Hon tittade ner i sin talrik. Det såg inte så gott ut men inte onödigt äckligt. Hon var hungrig och ville gärna äta lite. Hon rörde om lite med gaffeln men åt inget. Den senaste tiden hade hon gått upp lite. Hon tänkte inte låta det få fortsätta. Hon pratade med dom andra. Dom var, när hon tänkte efter lite, inte så jätte roliga. Hon visste att det ända tjejerna ville var att se henne utan huvud och det ända killarna ville se var henne utan kläder. Inget av alternativen var särkilt tilltalande. Men hon visste att det var värt det. För visst var det de? Hon hörde några tjejen från den andra klassen några bord bort. Dom hade brutit ut i ett gapskratt. En tjej hade till och med lagt sig på golvet och håll sig om magen. Hon såg att tjejen som Anton gillade satt bland dom. Jen. Hon skrattade hon också. Hon sneglade på honom och såg att han tittade ditåt. Dom verkade ha rätt så roligt där. Men det hade dom också. Dom skrattade ju också ofta. Hon ville slå till honom. Anton skulle gilla henne. Alla skulle älska henne. Hon hade offrat allt för det här. Varje dag hade hon gjort allt för att nå toppen och stanna där. Alla hon hade kastat till marken och trampat på. Var det inte värt det. Hade hon haft fel. Här satt hon med personer som hon inte gillade. Hon hade på sig för små kläder och osköna behåar som gjorde att hennes bröst trycktes upp i ansiktet på henne. Här satt hon och kunde inte äta nått för att hon inte ville bli tjock. Här satt hon och kunde inte slappna av för att alla var hennes fiender. Här satt hon och kunde inte titta på hälften av skolans elever för att hon hade slått dom mentalt så hårt att deras mentala hälsa svajade och nog aldrig skulle repa sig. Här satt hon och hade lämnat allt hon någon sin var för att bli vadå? För att bli, Hon. Men det var värt det. Hon var drottning och kunde få alla att göra exakt vad hon ville. Var det inte värt det? För hon visste att vilka offer hon än skulle tvingas göra skulle hon offra det. Hur högt priset än skulle bli. För visst var det värt det? Visst? Hon tittade på Jen. Jen vände sig om mot henne och tittade rakt på henne. Och log.

***

Av: ”Hennes förra bästa vän”

VN:F [1.9.11_1134]
4.0/5 (21 röster)
Hon, 4.0 out of 5 based on 21 ratings

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.