Den där natten

Jag går här med snabb steg på den frysta vägen denna sena december natt. Musiken som snurrar i mina öron från hörlurarna är samma låt som har gått på repeat. Fast jag lyssnar på min favorit låt och går i snabba steg känner jag hur fruktansvärt kall jag är både på utsidan och insidan. Jag har en otrolig obehaglig känsla som går igenom hela min kropp. Vad jag en försöker tänka på eller om jag försöker att få bort känslan så funkar det inte. Jag vet att jag bara inbillar mig att jag har den där mannen efter mig som gick av på samma busshållplats som jag. Det händer ju bara sånt i filmer då man har någon som följer efter än.

Efter att ha stressat upp mig ännu mer så går jag ännu snabba steg. Fast jag har musik i mina öron så hörde jag nått rassel bakom mig. Jag vänder mitt huvud och kollar om jag ser nått fast jag fortsätter gå i min snabba takt. Ingen är där och jag ser ingen på långt håll bakom mig häller, vad tur och så vänder jag fram huvudet igen.
Där står han, farmför mig. Jag fryser till is. Jag står helt blick still och står och kollar på han. Jag vågar inte blunda så jag bara kollar på han. Han går lite fram till mig och har ett fruktansvärt obehagligt leende. Han går fram till mig och tar tag i min hand. Jag vågar inte säga nått än. Vad ska jag säga? Han har fortfarande inte sagt nått fast han har greppat tag i båda mina händer och nu håller fruktansvärt hårt i dom. Jag får fram ett litet pip för det gör så fruktansvärt ont.
- oj lilla gumman håller jag lite hårt i dina händer säger han och tar fram det obehagliga leende igen. Nu tar han i ännu mer i mina händer och tar mig tätt intill sig själv och bara fortsätter kollar på mig.
- släpp mig. Jag hör mig själv säga det utan ens jag hade tänkt säga nått. Nu är det ju kört.
- hahaha ja sån tur har du inte lilla gumman att jag kommer släppa dig. Hahah. Säger det där jäkla gubben. Nu släpper han min vänstra hand men håller hårt i min högra. Han börjar pilla i sin fick och tar fram nått som jag inte hinner och se fören han har slängt ner mig på marken och håller fast mig där.
- lilla vännen det är inte din tur dag idag ska du veta. Det är så att du har ju träffat på mig idag och min lilla vän. Säger han
Han tar fram en kniv i sin högra hand och låter den smeka min hals utan att skära mig bara att jag känner den. Han drar ner den lite på mina bröst och sen magen. Han har nu ändrat sitt ansiktsuttryck till något mörkt och kall blick. Jag har nu släppt allt, jag blundar och bara tänker på allr som borde tänka på när man vet att man ska dö snart. Jag blundar så hårt att det känns som det blöder från min ögon. Jag känner att han andas när mig och håller kniven mot min hals sådär igen. Nu händer det. Det är nu jag dör. Jag slutar att andas känner att jag öppnar ögonen och ser kniven kommer emot mig. Jag blundar igen och tänker att det är slut nu.

Jag öppnar ögonen. Jag reser mig upp och kollar mig runt omkring. Jag är inte ute, jag har ingen man här häller. Jag ligger i min säng.
Det var bara en mardröm. Tror jag?

***

Av: Ellinore Back

VN:F [1.9.11_1134]
3.5/5 (13 röster)
Den där natten, 3.5 out of 5 based on 13 ratings

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.