Sömnlös

Vaknar upp kallsvettig. Samma dröm än en gång. Allt jag vill är att sova, bara lite i alla fall men han låter mig inte. Han låter mig aldrig. Han kommer aldrig att lämna mig ifred. Klockan är 04.00. Detta är tredje gången jag vaknar. Jag ställer mig upp, går emot garderoben och börjar rota. Där ja, jag visste att du låg där någonstans! Min romflaska från nyår med lite överbliven rom kvar. Jag sätter mig ner på sängkanten och betrakar flaskan i några sekunder innan jag häller i mig kvarstående vätska.
Så mycket tankar. Så mycket ljud och rus i huvudet jag vill bara tysta dom. Jag måste ha sömn. Jag är ingen jävla alkolist som han. Jag vill bara sova. Jag måste sova. Imorgon är det Nationella provet i matte, det jag förberett mig i veckor på. Jag måste göra mamma glad, något han aldrig kan göra. Hur mycket kärlek hon än ger honom, visar han aldrig den minsta uppskatning. Han gör bara mamma ledsen och besviken gång på gång. Jag börjar nästan tro att han gör det med mening. Villken vedervärdig människa skulle göra något sådant? Jag fäller en tår så fort tanken om att någon skulle göra min mamma illa. Inte fysiskt men värre. Mentalt. Alla gånger han har fått min familj orolig till döds, gett mamma sömnlösa nätter, fått henne oroad över ifall han lever eller inte.
Det finns så många andra som förtjänar livet han lever. Fullt frisk hälsa och en mor som alltid har funnits där för honom. Bara detta gör det möjligt för honom att bli vad han vill, att göra sin moder, familj och sig själv stolt. Men han kastade bort allt det för länge sen. Varför har jag aldrig riktigt tänkt på. Han bara är så. En gång i tiden var han en rar pojke. Som gjorde allt för att alla i sin omgivning skulle vara glada. Speciellt sin mor och sina systrar.
Nu är han en självisk och svag människa. Något han alltid lovat att bli motsatsen till. Vadfan gick snett egentligen? Han har blivit precis som sin far. En patetisk människa. När han blev såhär spelar ingen roll längre. Han kommer förmodligen inte leva till sin studendag ens, så mycket droger han förbrukar.
Klockan är nu 06.00, fortfarande inte en blund. Samma skit i natt som alltid. Ingen idé att försöka somna om när skolan börjar om några timmar. Jag reser mig sakta och går iväg mot badrummet. Går fram till handfatet, böjer mig ner och stänker varsamt lite kallt vatten i ansiktet. När jag lyfter på huvudet bemöts jag av hans blick i spegeln. Samma syn varje morgon. Dessa kalla mörka ögon. Han äcklar mig. Jag hatar honom.

VN:F [1.9.11_1134]
3.8/5 (16 röster)
Sömnlös, 3.8 out of 5 based on 16 ratings

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.