Så långt mina ben bär mig

Jag står och kollar på Sookie. Hon står och kollar ner på mig med sina djupa bruna ögon, precis som om jag skulle förstå. Precis som om hon kunde berätta vad hon skulle berätta med bara blicken. Min nervösitet höjs mer och mer för varje sekund som går, och sekunderna känns som timmar. Jag vet att det Sookie ska berätta är viktigt, för så här seriös har hon inte varit mer än en gång innan. Senast jag såg henne så här var när hon berättade för mig att hon hade funderat på att ta livet av sig och nu stod hon där med samma min och försökte att förmulera sig på rätt sätt. Med ciggen i mun börjar hon dra sig bortåt mot ett skjul. Kanske är hon orolig för att någon ska höra? Kanske vill hon dölja sina tårar? Inte vet jag, men jag följer efter. Med snabba steg går jag sida vid sida med min bästa vän. Jag kollar upp på henne men har svårt för att se hennes ansikte. Den svarta mössan sitter nere vid näsan och det långa brun-orangea håret har inte fixats till på länge, det ser jag men antar också att hon inte bryr sig.
Sookie slår sig ner på en kall sten bakom det röda skjulet, tänder ännu en cigg. Hon sitter där tyst, kollar ut i ingenstans och jag slår mig ner jämte henne. Kylan från stenen kommer krypande mer och mer och jag reser mig igen och drar ner jackan över rumpan för att ha något att sitta på. Jag kommer få sitta här en stund, det känner jag på mig. Sookie har fortfarande inte sagt ett ord. Jag funderar på vad jag ska säga för att få henne att må bättre men då vänder hon blicken mot mig. Sekunderna går, de blir till minuter men tillslut säger hon med svag röst:
- Det här jag tänker berätta, det har hållit på ett tag men det är inte mitt fel. Det handlar om Emily, men det är inte hennes fel heller! Du får lova att inte bli arg…
Sookie mumlar, så som hon brukar göra när hon är nervös. Hon säger mening på mening fast ingen av dem hör ihop med den föregående. Jag förstår ingenting. Jag tänker och tänker. Vad är det hon menar? Jag börjar gissa och säger med tvivel i rösten:
- Har det med din familj att göra? Har med killar att göra? Vad är det?
Det ligger också i min natur att skämta bort saker när jag känner med obekväm. Så jag öppnar min mun igen, utan att tänka mig för och säger:
- Har du en könssjukdom? Har din fot somnat? Är du ful och äcklig?
Jag vet att vi alltid skojar om sådana saker och jag hoppas att hon inte tar mig på allvar. Sookie skrattar till och jag kan andas ut. Hon tänder en till cigg, ställer sig upp. Börjar vandra fram och tillbaka. Mina händer börjar tappar känsel och jag börjar tappa tålamodet. Hon ställer sig med ryggen emot mig och utandingen hon gör hör jag tydligt. Hon frågar mig då:
- Varför måste livet vara så svårt?
- Sätt dig ner och berätta för mig vad det är du vill berätta, så jag kan hjälpa dig, säger jag lugnande.
Sookie sätter sig ner på stenen jämte mig, fäster blicken på trädet mittöver och fimpar ciggen under skon som hon sedan skjuter iväg med fingrarna. Sedan knuter hon dem och öppnar munnen. Den var öppen en stund och hon ser ut att tvivla. Men tillslut säger hon:
- Jag tänker bara säga det här rakt ut nu, för vad har jag för val? Jag tror att jag är bisexuell och att jag är kär i Emily.
Min värld står stilla. Tiden går, kylan slutar att beröra mig, allt slutar beröra mig. Jag är i chock. Emily, min allra bästa vän. Vad kommer att hända? Jag vet inte vad jag ska säga. Tiden den går saktare än någonsin och det känns som jag bara vill springa där ifrån. Gråten sitter i halsen, likaså min uppfattning av omvärlden. Tanken slår mig igen, ska jag resa mig upp och bokstavligt springa där ifrån? Innan tanken hinner slå mig en tredje gång och utvecklas till att jag faktiskt gör det öppnar Sookie munnen igen. Jag kollar in i hennes ögon men hon verkar inte ha en plan på att säga något mer. Tanken slår mig igen och jag springer så långt mina ben bär mig.

***

Av: Louise Gustavsson

VN:F [1.9.11_1134]
3.6/5 (19 röster)
Så långt mina ben bär mig, 3.6 out of 5 based on 19 ratings

1 kommentar

  1. hanna Skriver:

    bra!:0

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 5.0/5 (1 röst cast)

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.