Pengaöverföringen

Solen ska gå upp även denna dag. Han vaknar femton minuter innan klockradion sätter igång. Den startar klockan sju med nyheterna. Han lyssnar på dessa. Bryr sig dock inte speciellt mycket om vad som sägs. Stänger av radion efter nyheterna. Försöker somna om. Vet att det inte går. Han kan aldrig somna om. Ligger och funderar. Det är idag det skall ske. Dagen han planerat sedan flera månader tillbaka. Han gör sig ingen brådska med att stiga upp. Klockan blir närmare nio innan han lämnar sängvärmen. Sängen i jämte står tom. De separerade för några månader sedan. Vänskapligt. Inga gräl. De hade vuxit ifrån varandra. De har inga barn. Hon tog sitt pick och pack och flyttade till en annan lägenhet som de hade skaffat tillsammans för henne att bo i.
Livet är trist tycker han. Samma. Dag ut och dag in. Han jobbar i en kiosk inne i huvudstaden. En stor Pressbyråkiosk. En av landets största har han hört från huvudkontoret.
Han ska jobba idag, börjar kl tre. Jobbar fram till midnatt. Kiosken stänger klockan 23.30. Därefter är det en hel del som skall göras. Ta in tidningsställ, dra för jalusi, skriva av tidningar, skriva av lotter och SL biljetter. Samt givetvis räkna kassan. Kiosken är stor som sagt, hög omsättning, mycket kunder hela tiden. Därför är han nästan aldrig ensam innanför luckan. Aldrig ensam när kiosken är öppen. Han är föreståndare. Jobbar som regel eftermiddag och kväll. Inte alltid han står och servar kunder. Han kan befinna sig på det minimala lagret eller på kontoret. Sköta beställningar, räkna pengar, ta emot säljare eller syssla med personalfrågor, scheman mm.
Denna dag skall han i stort sett tillbringa på kontoret. Räkna pengar och lägga dessa i kassetter för vidare transport till banken. Dessutom en del andra kontorsgöremål.
Men ännu är han hemma i sin lägenhet. Han lagar lunch. Så mycket att han kan ta matlåda med sig och värma i mikron i kiosken. Fixar även ett par mackor att ta med sig.
Han har förberett det lilla som behöver förberedas. Klippt sönder tidningar och buntat dessa i lagom stora buntar. Satt banderoller runt. Införskaffat en rulle maskeringstejp samt ett stort antal gummiband.
Han har städat lägenheten. Slängt allt sådant som han inte vill att någon skall se. Satt upp ”EJ REKLAM” på dörren. Varför han gjort detta vet han inte själv.
Han stoppar ner i sin väska, förutom matlåda och smörgåsar, även maskeringstejp och gummiband. Dessutom rena strumpor, kallingar och en t-shirt . Samt de tillklippta tidningsbuntarna. Sist men inte minst viktigt, en pepparspray som han införskaffat utomlands .
Lämnar lägenheten vid tvåsnåret. Hoppas det är sista gången han passerar denna lägenhetsdörr.
Anländer i god tid till sin arbetsplats, kiosken. Morsar på övrig personal som jobbar. Noterar att det är lång kö utanför luckan. Många står med en femhundring eller en tusenlapp i handen. Det ser ut som om det hade snöat där folk står. Byte av månadsmärken, från OKT 86 till NOV 86. Folk sätter dit det nya och släpper det gamla framför sig.
Han går in på kontoret. Tar fram dagens kassarapporter. Mycket kontanter har kommit in. Mycket checkar också. 90 % av kunderna betalar dock kontant. Det är den sista oktober idag. Folk köper månadsmärke för november. 240:- för vuxna och 120:- för pensionärer och barn. Detta är troligen den dag på året då kassan innehåller mest pengar. Fredag, sista och höstmånad. Omsättningen denna dag kommer med råge överstiga en miljon. Kanske uppemot två. Efter att ha tagit en snabb titt på gårdagens och dagens kassarapporter lämnar han kontoret och går ut i kiosken. Där jobbar fyra personer i det minimala utrymmet med att serva kunder. I bland verkar det som om de klättrar på varandra i sin jakt på en chokladbit eller tablettask. De flesta kunderna ska dock bara ha ett SL månadsmärke för 240 kronor.
Han byter några ord med sina arbetskolleger. De är stressade. Fast de jobbar två personer innanför varje lucka växer de två köerna utanför. Kundtillströmningen kommer inte att minska något förrän klockan 19.00 ungefär. Då ska en av de fyra som jobbar i luckan sluta för dagen.
Han återvänder till kontoret. Ska räkna gårdagens kvällskassor samt dagens förmiddagskassor.
Efter att ha låst dörren om sig till kontoret, tar han fram nyckeln till kassaskåpet. Han är den enda av kioskpersonalen som har nyckel till kassaskåpet. Givetvis finns nyckel till skåpet även på huvudkontoret. Det är ett så kallat droppskåp med en springa upptill. Sedelbuntar droppas ner i skåpet med banderoll runtomkring. Han låser upp skåpet och trycker även in en kombination. Vrider om handtaget och luckan öppnas. Några sedelbuntar ramlar ut på golvet. Samlar ihop buntarna. Lägger dem på skrivbordet där han har kassarapporterna.
Denna dag bryr han sig dock inte om att kontrollräkna innehållet i varje bunt mot kassa-
rapporterna. Han sorterar innehållet i fem olika högar: 1000:-, 500:- 100:-, och 50:-. Sedan har han en hög för checkar samt tior. Han har inte all tid i världen för denna syssla. Pengarna skall hämtas kl 16.45. Två vakter ringer på klockan på bakdörren varje dag den tiden.
Men ännu är klockan bara 15.45. Eftersom mycket pengar skull rassla in hela kvällen har han beställt kassahämtning en extra gång. Klockan 23.00 ska två vakter komma och hämta nya stinna sedelkassetter. Han sätter fart med att sortera sedlar och checkar i de fem högarna. Tar fram bank-
kassetterna, lägger i en färgpatron i varje kassett som ska till banken. Bråttom nu, högarna växer. Även 1.000:- högen.. Han blir tvungen att dela alla buntarna och sätta på banderoller runt lämpliga storlekar. Högarna innehållande check och tiokronorssedlar lägger han i kassetter med färgpatron. Dessa skall hämtas för transport till banken. Han tar fram sin väska där han har färdiga små tillklippta tidningsbuntar. Lägger även dessa i kassetter, så att han får ihop sammanlagt fyra kassetter som ska till banken. Förseglar kassetterna med varsitt hänglås. Nyckel till hänglåsen har endast han och personal på banken. Övriga sedelbuntar innehållande större sedlar lägger han tillbaka i kassaskåpet. Lägger även in resten av de tillklippta tidningsbuntarna i kassaskåpet.
Jobbet klart för denna gång. Klockan är 16.35, ännu tio minuter kvar tills pengarna ska hämtas.
Han låser upp kontorsdörren, går ut till sina kolleger, småpratar lite medan de jobbar. Någon av dem går in på kontoret för att droppa ännu en sedelbunt i kassaskåpet.
På slaget 16.45 ringer det på bakdörren. Han konstaterar två vakter genom dörrögat. Öppnar dörren, känner igen en av vakterna, morsar på denna. Den andra vakten ber han visa legitimation. De tre går in på kontoret, han öppnar kassaskåpet efter han bett dem vända sig om, ger dem kassetterna innehållande tior, checkar samt de tillklippta tidningsbuntarna. Kassetterna skall öppnas först på måndagen av bankpersonal.
Sedan vakterna gått går han ut i kiosken och hjälper till med expediering, någon av kollegerna skall ha matrast. Han jobbar med detta någon timma. Tankarna är dock långt borta. Hittills har det gått som planerat. Kiosken ska stänga 23.30, sista kollegan går 23.45. Han själv har tid till 24.00. Då måste han vara ute ur kiosken annars går larmet. Han kan i och för sig stanna längre om han ringer larmcentralen och uppger en kod. Detta är dock onödigt tycker han. Han ska vara klar i god tid före kl 24.00.
Han har bokat ett hotellrum alldeles i närheten där han skall bo i natt. Resväska med diverse förnödenheter har han i en box i tunnelbanan.
Flyget till ett sydamerikanskt land går vid lunchtid på lördagen.
Allt bör gå som smort. Kassetterna ska inte tas om hand förrän på måndagen. Då ska han vara långt borta.
Tiden masar sig fram under kvällen. Han har ätit sin medhavda matlåda. Han har åter låst kontorsdörren och sorterat sedlarna som kollegerna droppat i kassaskåpet. Samma vakter har återigen kommit kl 23.00 och hämtat låsta kassetter innehållande små sedlar, checkar och tidnings-
buntar.
Klockan blir äntligen 23.30. De stänger kiosken. Han är nu ensam med en kollega. De jobbar snabbt, har gjort det många gånger. Klockan 23.45 går kollegan. Han är nu ensam. Sedelbuntarna ligger snyggt i kassaskåpet. Han har sorterat dessa under kvällen vartefter kollegerna droppat dessa i kassaskåpet. Han sätter på sig ytterkläderna. Kassaskåpet är låst. I skåpet har han lagt sin väska. Den innehåller prydliga sedelbuntar försedda med gummiband. Väskan innehåller även maskeringstejp, gummiband samt hans smörgåsar. Dessutom rena kläder hemifrån. Han låser upp bakdörren och går ut. Hinner inte låsa efter sig innan två uniformerade vakter dyker upp från tillsynes ingenstans. Det är samma vakter som under kvällen, två gånger, har hämtat kassetter för transport till banken. Vakterna hälsar på honom. ”Hej, hej, vi ska bara göra en snabb utpasseringskontroll”. ”Du har ingenting handlat, det var ju snabbt avklarat detta, trevlig helg på dig”. Sedan är de borta, lika fort som de dök upp. Han står kvar en minut. Darrar av skräck, detta kunde ha tagit en ände med förskräckelse. Tack och lov att han varit så försiktig. Han visste ju att utpasseringskontroll förekom, kanske i snitt en gång i månaden. Nu är det bråttom. Han har inte många minuter på sig. Han går tillbaka in i kiosken som han inte hunnit låsa. Darrar fortfarande när han öppnar kassaskåpet. River snabbt till sig den fullproppade väskan.
Nu är han stressad. Han är tvungen att chansa på att vakterna inte står och lurpassar på honom. Gör de det är allt givetvis förlorat. Går ut genom bakdörren, ser sig omkring, varför detta vet han inte. Är de där så är allt över. Bara att krypa in i finkan. Allt verkar dock lugnt. Han går med raska steg till hotellet där han bokat rum. Inne på hotellrummet kan han äntligen pusta ut. Efter att han försett sig med en whisky ur minibaren och svept denna, lägger han sig på sängen. Han känner sig nu lite lugnare. Vilar i en halvtimma.
Reser på sig, tar väskan och häller ut innehållet på sängen. Han räknar pengarna hastigt. Det borde vara lite drygt 1.800.000 kommer han fram till. Inte så tokigt. Lägger sedlarna i lagom stora buntar för att kunna sättas fast på kroppen.
Han är lite hungrig. Äter de medhavda mackorna. Jordnötter och chips från minibaren slinker också ner. Sköljer ner med en gin o tonic. Klär av sig, duschar och lägger sig. På morgonen tar han fram maskeringstejpen.. Han klistrar fast sedelbuntarna på benen, går till hotellrestaurangen och intar en stadig frukost. Åter på hotellrummet kontrollerar han att alla penningbuntarna sitter som de ska. Det hade inta varit så bra om någon lossnat….
Han betalar för sig i receptionen. En nystulen tusenlapp går nästan åt.
Ute på gatan sätter han sig i baksätet på en taxi. Han orkar inte konversera med föraren. Begär Arlanda utrikes. Allt går som smort, tänker han. En nystulen femhundring går nära på åt till taxin.
Medan han väntar på planets avgång sitter han och funderar. Detta har han funderat på många gånger. Han kommer inte att bli utlämnad till Sverige. Det har han tagit reda på. Han måste hitta en bra bank att växla in pengarna och öppna ett konto. Hur länge kommer pengarna att räcka. Kanske tio år. Han tänker leva gott, inte snåla. När pengarna är slut borde preskriptionstiden vara över. Han återvänder till Sverige har han tänkt. Börjar om som vilken Svensson som helst. Han tänker även på resväskan han glömt hämta i boxen i tunnelbanan. Kommer på detta i samma stund som han checkar in och får frågan om bagage. Personalen bakom disken höjer knappast på ögonbrynen över detta.
Han slår sig ner efter att ha införskaffat en hamburgare och en öl. Konstaterar att planets avgångs-
tid är flyttad från 13.00 till 14.15. Försöker vara lugn. Åtminstone borde han vara helt lugn, tycker han själv. Men han är inte helt lugn. Det är något som inte stämmer. Har han missat något. Allt har ju gått som det ska. Den enda incidenten var när han öppnade dörren till kiosken och de två vakterna stod där. Men han klarade även detta. Han erkänner för sig själv att han var nära nog livrädd när han gick ut från kiosken andra gången med väskan full med pengar. Vakterna kunde ha stått var som helst i mörkret. Men det gjorde de inte, tydligen. Eller? Eller gjorde de det. Har de följt honom till hotellet, väntat ut honom på morgonen i en bil utanför hotellet. Följt efter honom till Arlanda. Tanken var ju inte direkt orimlig. Sitter de och betraktar honom nu, i denna stora hall? Nej, nu får han ta sig i kragen, rycka upp sig. Han köper en pocketbok för att fördriva tiden.
Planets avgång kommer inte att ropas ut ännu på minst två timmar. Ingen, varken polisen eller några vakter har kommit och knackat honom på axeln och bett honom följa med.
Han försöker koncentrera sig på innehållet i pocketboken. Detta går dåligt. Tankarna svävar iväg. Inte så mycket folk i hallen nu. Tydligen en lucka i avgångarna. Han sitter längst fram i en stor grupp av stolar. Tittar bakåt. Han är ensam som nyttjar dessa stolar. I hela hallen kan det väl vara ett femtital personer, mest uniformklädda eller med andra arbetskläder. Han ser inga poliser. Det enda som hörs är flygplansmuller samt en och annan skoklack mot golvet. Att slumra till vill han undvika. Tänker sova på planet. Lång, tråkig resa. Har med sig sömntabletter av typ insomningsmodell.
Ser i ögonvrån att en mansperson avser att sätta sig i stolsraden bakom honom. Personen sätter sig i stolen alldeles bakom. Märkligt. Ingen trängsel i hallen, ändå sätter han sig alldeles bakom honom. Försöker vända sig om. Medan han gör detta tar mannen bakom honom till orda. ”Hej! Vänd dig om du. Du känner ju igen mig.” Han vänder sig om. Konstaterar, som han redan i några sekunder anat. Vakten från kiosken. Den ena av dem. ”Vi såg när du återvände in i kiosken efter att vi hade pratat med dig. Såg när du kom ut igen, tittande omkring dig. Nu med en väska. Jag följde efter dig. Min kollega tog bilen till en bensinmack, lånade en bultsax, klippte upp hänglåsen. Förstod ju resten förstås. Kollegan bankade kassetterna utan hänglås, händer ofta att hänglåsen glöms. Våra arbetspass var slut. Han lämnade in väktarbilen. Tog sin egen bil hem. Jag skulle ringa hem till honom och meddela var jag, och du, var. Jag stod utanför hotellet och frös. Han kom dit i sina egna kläder, samt kläder till mig med. Vi satt i hans bil utanför hotellet hela natten. Såg när du tog en taxi på morgonen. Följde efter. Resten vet du. Kollegan sitter där borta”. Han pekade. Kände igen honom.
”Hur mycket pengar fick du med dig?” Han svarade inte, kunde inte. Han darrade. Allt var förlorat. Tänkte att de skulle ange honom. ”Vi delar pengarna på tre”. Han hörde vaktens förslag. ”Kom med, vi har hyrt ett konferensrum ett par timmar”. Den andra vakten kom gående mot dem. Hur skulle han klara sig ur detta. Skulle han ge upp allt och skrika efter hjälp. Han skulle få ett kort fängelse-
straff samt sparken förstås. Nej, det ville han inte. Snabbt överslag, 1.800.000 genom tre, 600.000 till honom. De två vakterna skulle gå helt fria, oskyldiga. Han skulle få all skuld för stölden. Samt flykten. Det kändes orättvist. Men hade han något val. På vägen genom hallen till det hyrda konferensrummet tänkte han på pepparsprayen. Nej det var inget alternativ. Även om han skulle kunna övermanna dem och komma iväg med alla pengarna skulle han åka fast när planet landade. Detta skulle räknas som ett våldsbrott och därmed utvisning till Sverige. Ett långt fängelsestraff skulle bli resultatet. Nej inte bra. De satt i konferensrummet med varsin kopp kaffe. Han förklarade hur mycket pengar det var. Drog även ner byxorna. De ville att han skulle ta loss 1.200.000:- till dem. Han bad dem vänta och la fram sitt förslag som han just kommit på. De två vakterna resonerade med varandra. Våld kunde de använda sig av. Men de skulle ju omedelbart åka fast. Fängelsestraff samt sparken givetvis.
Nu sitter han på planet. Har beställt in en whiskey, maten ska snart serveras. Han är nöjd.
Vakterna hade hotat med att kalla på polis och ange honom. Detta om de inte fick sina begärda pengar. Han själv hade sagt att om de tvingade sig till så mycket pengar skulle han när han kom fram skriva ett brev till svenska polisen och berätta om händelseförloppet inklusive vakternas beteende. Han erbjöd dem 50.000:- vardera. Detta för att han inte skulle ange dem. Han kunde sträcka sig till 100.000:- vardera. Ta detta, alternativt ange honom, och inte få ett öre. Han hade även gett dem ett löfte. Inte kontakta någon i Sverige angående denna pengaöverföring. De resonerade en kort stund. 600.000:- var för optimistiskt. 100.000:- ok, de accepterade. Hade inget val. Åtminstone inget annat bra val.

VN:F [1.9.11_1134]
2.3/5 (3 röster)
Pengaöverföringen, 2.3 out of 5 based on 3 ratings

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.