När jag äntligen kom hem

Jag drog ett djupt andetag innan jag klev in genom dörren. Ljuset i vardagsrummet var tänt, det betydde att någon var uppe. Jag kände en smula glädje och skyndade med att ta sparka av mig skorna och fortsätta in till vardagsrummet. Där rök den lilla glädjen jag kände fem sekunder sedan. Jag visste att ingen skulle sitta uppe mitt i natten och vänta på mig.
Jag satte mig på soffan och lutade mig bakåt. De hade möblerat om i huset och det luktade svagt av kaffe. Jag iakttog tapeterna som var numera täckta av en gyllenebeige färg. Typiskt mamma. Vi hade pratat om att måla om i lägenheten ett par månader sedan och nu hade hon fått det gjort.
Jag reste mig upp och kände på väggen innan jag fortsatte bort till hallen för att ta en titt på mig själv i spegeln.
Jag såg så mager ut. Mina kindben fick mig att se ut som att jag leda av någon sorts ätstörning. Mina läppar var spruckna och hade inte den mörkrosa färgen som jag hade innan jag hamnade hos SPECK. Jag tog av mig jackan och drog upp tröjan för att se på brännmärket som täckte tre fjärdedel av min mage. Jag lyckades få det när jag vägrade ha sex med killen som låg fastbunden bredvid mig tre veckor sedan.
”If you refuse, we will punish you” det fick jag höra dagligen. Jag drog med händerna över min mage och kände den svidande smärtan. Mina händer fortsatte upp till min hals. Jag märkte hur jag stirrade på mig själv. Jag kände knappt igen mitt ansikte. Håret låg slappt över ansiktet och trots att det var min 17-årsdag såg jag ut som 26 med de mörka ringarna under ögonen.
Det var nästan omöjligt hur mycket man kunde förändras på några månader. Det fick mig att må dåligt. Jag ville svära och skrika åt SPECK som har förstört mig. Jag ville spotta på dem och se dem lida. Men jag stod där, fortfarande med händerna runt min hals, och drog åt händerna. Jag slappnade av och kände hur luften försvann ur mina lungor. När jag började tappa synen och hörseln släppte jag taget om min hals och föll ihop på golvet.
Fan, jag som lovade mig själv att det här inte skulle hända igen. Med stor möda tog jag mig till köket och tog fram en kniv. Jag drog den över handleden utan att tveka och då kom den underbara känslan som fick mig att rysa. Jag stod där och tittade på när blodet droppade ner över diskbänken ”If you refuse, we will punish you…”
Jag låg i sängen utan någon kudde eller filt och blundade. Kände hur tryggheten omfamnade mig. Min storasyster som låg på sin säng sov djupt som hon alltid brukade göra. Jag drog ut cigarettpaketen som jag gömde under min madrass. Röken åkte långt ner i mina lungor. Den stillade hungern och ångesten som låg över mig som ett svart tunt nät.
Jag kände hur nikotinet började värka, släckte cigaretten och somnade med en hög puls, blödande handled och nästa ångestattack som låg och lurade vid min säng. I väntan på att jag skulle tappa koncentrationen för en sekund och sedan bli min död…

***

Av: Khadija

VN:F [1.9.11_1134]
5.0/5 (2 röster)
När jag äntligen kom hem, 5.0 out of 5 based on 2 ratings

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.