Jag dog i en bilolycka

”Jag dog i en bilolycka”, hörde jag en man säga till en kvinna.
Det gjorde mig förvånad. Det förstår du säkert, livs levande stod han där och sa att han var död. Det brukade man inte göra om man levde. Eller om man var död.
”Du tror mig inte och det är okej, för jag vet att alla säger åt mig att det är omöjligt, men jag lovar, jag dog i en bilolycka.” Kvinnan kollade konstigt på mannen och tog några steg bakåt, ökade avståndet och slätade till handväskan som inte visade några tecken på skrynklor.
Den var ju gjord av hårt läder.
”Jag är död!” ropade mannen ut i folkmassan och den skrämda kvinnan tog tillfället i akt att gå därifrån.
Jag hatade kvinnan.
Jag tyckte synd om mannen.
Han var stor, lika stor som jag gånger två, med burrigt, mörkt hår och ett par ögon som inte såg ut att ha skrattat någonsin. Han utstrålade döden. På något sätt. Jag menar, han var ju död.
Söt tyckte jag också att han var. För han såg så ledsen ut.
Planlöst gick han omkring, gjorde upp en väg där han hade gått med sin väldiga kroppsbyggnad.
”Jag dog i en bilolycka. Min fru körde bil, vi krockade och jag dog. Sen säger alla att jag lever men de ljuger.” Han skrattade till, ett ljust, flickaktigt skratt som gjorde att några ungdomar hoppade till och sprang därifrån. ”Hihi, så tokigt det kan vara, folk säger att jag ljuger men jag vet att jag talar sanning, jag menar jag är ju jag! Eller hur? Haha, ja minsann och död är jag, det kan jag intyga.”
”Idioter”, mumlade jag till de rädda ungdomarna. Bara för att han var död behövde han inte vara farlig. Men människor förstår inte sådant. Det tror sig veta skillnaden mellan liv och död men det vet inte.
Mannen satte sig plötsligt ner på gatan och började nynna en låt. Han sjöng inte särskilt bra men jag tyckte det var fint så jag stod kvar. Ville att han skulle säga något mer, tyckte han var intressant. Jag menar, en livs levande, död man som gick omkring på torget var inte det vanligaste jag sett.
Sen hände något som jag inte var beredd på. Mannen började gråta.
”På min begravning, där… där sa någon… jag vet kna… knappt vem det var, me… men hon sa i alla fall att… att jag var fantastisk. HON LJÖG! Varför ljög hon! Hon gjorde mig bara ledsen, det är inte roligt!”

Jag kollade upp i himlen, ner på mannen på marken och upp i himlen igen.
Han är verkligen död, tänkte jag för mig själv. Och endast han och jag vet att han är död.
För man måste vara död innan man kan förstå vem som lever och vem som är död.

VN:F [1.9.11_1134]
4.1/5 (59 röster)
Jag dog i en bilolycka, 4.1 out of 5 based on 59 ratings

3 kommentarer

  1. jarran Skriver:

    Läskig men bra!

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 3.5/5 (2 röster cast)
  2. Torgil Skriver:

    Ett spännande vagt slut. Är berättaren död själv eller inte

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 3.0/5 (1 röst cast)
  3. roro Skriver:

    Fantastisk!…fick rysningar!!

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 5.0/5 (1 röst cast)

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.