Det tar aldrig slut

Jag har aldrig mått så här dåligt förut. Inget gick ihop. Det var min bästa vän.

Vi går ut utanför Lovisas hus och hennes mamma tutar från bilen, förmodligen för att vi har bråttom. Vi skyndar oss till bilen. Jag och Lovisa har inget att säga under bilresan för vi är båda i chock.
Vi sitter och väntar på frukosten vi just precis beställt. Lovisa sitter och leker med fingrarna i sitt långa blonda hår. Det är tidigt på lördagsmorgonen och det är tomt i hela restaurangen. Vi är flummiga, såsom vi kan bli när det har hänt något, men vi har masken på. Det finns ingen som märker hur vi mår, det är bara vi som ser det för vi känner varnadra så väl. Servitrisen kommer med maten och vi äter snabbt. Vi går därifrån och vid vissa tillfällen nämner vi något om det som hänt. Lovisa tittar på mig med sina guldbruna ögon och säger att det varken är mitt eller Esthers fel.
Lördagkväll. Lovisas mamma hämtar upp oss utanför bion, det börjar bli mörkt ute. Bilresan gick fort och nu befinner vi oss i Lovisas kök, det är ännu mörkare nu. Jag kan inte äta, jag vill inte äta. Jag tackar nej när hennes mamma frågar om jag vill ha mat. Jag går direkt därifrån, vill bara vara för mig själv, toan tänker jag. Jag tittar mig i spegeln, tårarna rinner sakta och jag försöker sluta. Men de blir bara fler. Jag hoppas att ingen hör mig och jag sätter på kranen för att dölja ljudet av mina snyftningar. Tar en sista titt i spegeln och torkar bort tårarna och stänger sedan av kranen.
Jag nästan springer upp för trappan och sätter mig i Lovisas säng, nu kommer tårarna igen, fast ännu mer. Lovisa stiger tyst in i rummet. Jag sitter med handen vid sidan av ansiktet så hon inte ser mig. Om hon märker något vet jag inte, men hon är förståndig så även om hon såg mina tårar vet hon att hon ska låta bli att kommentera. Jag slutar gråta lite då och då och småpratar med Lovisa om det igen, hon säger samma sak som innan.
Jag ringer pappa för att han ska komma och hämta mig, han kommer direkt men han vet ingenting om det som hänt. Jag sätter mig bak i bilen och tårarna fortsätter komma. Dom tar aldrig slut, jag får huvudvärk.

Jag är hemma i mitt nystädade rum nu. Jag har ingen lust att göra någonting, inte ens lyssna på musik. Jag sitter på mitt rum ett bra tag innan jag går ut och sätter mig på trappen och röker. Jag vill prata med någon men mamma är inte hemma. Jag tänker på fredagen hela tiden, den försvinner inte ur mitt huvud.

Det var fredag och skolan hade precis slutat. Jag och Lovisa möter Esther och vi sätter oss vid ett ställe som vi kallar ”lillirak.” Till en början var allt som vanligt, men sen gick Lovisa bara därifrån. Esther tittade på mig, som att hon var rädd för något. Hon bad mig att sätta mig mitt emot henne, antagligen för att se mig bättre.
- Vad är det? Frågade jag.
- Vänta, jag ska bara röka färdigt. Sa hon.
Jag tittade på henne under tiden. Jag undrade vad det var som hände. Äntligen tänkte jag, när hon fimpade ciggen. Men hon tände lika snabbt en ny. Fast nu började hon prata.
- Det här handlar om dig, det vet du va? Sa hon och tittade på mig.
Jag tittar tillbaka på henne, hon sa det så kallt och jag ville bara gråta. Känslorna var blandade. Allt dumt jag någonsin har gjort forsar igenom mitt huvud. Vad hade jag gjort nu? Tänkte jag.

- Under tiden jag pratar får du inte säga någonting, inte ett ord. Sa hon och jag nickade.
-Jag är bisexuell och jag är kär i dig.
Orden hänger i luften.

Lördagkväll, jag ber Esther ringa mig. Vi pratar om det som hänt, vad vi ska göra för att varken någon av oss ska må så här. Hon säger att hon bara legat i sängen hela dagen. Båda gråter. Känns inte som att vi får ut något av samtalet, men jag vill bara höra hennes röst, veta hur hon mår.
Jag säger att vi borde sluta umgås ett tag, sen lägger vi på.
Jag gråter ännu mer nu. Jag går med tunga steg upp till mitt rum, lägger mig i sängen och gråter mig till sömns.

***

Av: Matilda Nilsson Kjell

VN:F [1.9.11_1134]
3.8/5 (28 röster)
Det tar aldrig slut , 3.8 out of 5 based on 28 ratings

4 kommentarer

  1. Viktoria Skriver:

    Bra skrivet!

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 3.0/5 (2 röster cast)
  2. Ticki Skriver:

    Vår lärare i svenska visade oss denna och nu hittar jag den… Här! Coolt! Bra skrivet ;) :D

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 3.0/5 (2 röster cast)
  3. anonym Skriver:

    Kan jag få låna den till svenskan

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 0.0/5 (0 röster cast)
  4. Sebastian Nygren Skriver:

    Är detta en verklig händelse?

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 5.0/5 (1 röst cast)

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.