Saknaden

Tomheten och ensamheten följer i spåren efter den plågsamma vandring dess offer har avfärdat.
Kylan den växer inom gestalten, förvrider dess lycka till ett minne blott.
Hoppet det bleknar lika fort som tidvattensvågens ankomst. Förödande skapar den smärta, lidande, död och tragedi.
Den böljar sig likt sanden i öknen, krossar allt motstånd som står i dess väg.
Allt det här är saknaden jag känner.
Den saknar jag känner för dig.
Så cynisk och kall den fått mig att känna, men ändock är det den känsla jag aldrig vill släppa.
Känslan som fått mig att gråta till sömns, undrat vad min mening är med livet.
Saknaden den är hjärtlös och ej alls så ödmjuk, dock är det allt jag har kvar av dig.

***

Av Nathali

VN:F [1.9.11_1134]
3.4/5 (44 röster)
Saknaden, 3.4 out of 5 based on 44 ratings

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.