My story, del 2

Jag satt i köket och skakade. Jag försökte att samla mig och att sluta skaka, men det gick inte. Jag tog upp mobilen och tittade på min spegelbild, min kind var röd från hans slag. Då så kom en av hans kompisar in, han stannade när han såg mig. han tittade ett tag, sen så frågade han försiktigt om jag var okej. Han förstod. Han gav mig ett glas vatten, men jag skakade så mycket så jag spillde.
Efter ett tag så gick han, han gick tydligen ut till min ”pojkvän” för strax där efter så hör jag att han ropar på mig, han ville att jag skulle komma men jag vägrade.
Men efter ett tag så kom han in till mig och sa orden ”jag älskar dig”. Han ville att jag skulle följa med honom, rädd och chockad så gjorde jag de. I rummet så hade vi sex. Eller rättare sagt så hade han sex med mig, jag gjorde ingenting, jag var så jävla rädd.
Den natten så grät jag mig till söms.
Den händelsen påverkade mig, mer än jag trodde att den skulle, precis som mitt missfall gjorde. Men istället för att hantera depressionen med avskärmning, så började jag dricka. Vilket han också utnyttjade såklart.
Jag minns en gång då jag var riktigt full, då skulle jag, han och några kompisar ner till stan. Men jag hade druckit så mycket så jag kunde i stort sett inte gå. Men han vägrade gå med mig, så en annan fick hjälpa mig. men väl nere på stan så började han gå bredvid mig, och han fick oss att gå en annan väg än resten av gruppen. Han höll fast mig och började kalla mig saker, han kallade mig hora och slyna m.m., han sa även att han inte brydde sig om mig, att ingen gjorde det. Jag började gråta och skrika att han skulle släppa mig, men han släppte inte. En av mina kompisar hörde att jag skrek och kom tillbaka, då släppte han mig.
Dagen efter var jag bakfull, rejält bakfull. Men på eftermiddagen så smsade han mig och sa att han ville att vi skulle ses. Jag tog bussen in till stan, och där mötte jag honom, han var full. Han börjar skrika på mig, mitt i stan. Han hatade mig och han inte ville träffa mig för att prata, utan för att han ville slå mig.
Vi stod där ett tag och skrek på varandra, jag är bara förvånad över att ingen ringde polisen.
Efter den dagen så höll vi fortfarande kontakten, men inget var som förut, och det kunde aldrig bli så igen.
Nu, 18 månade efter allt började, så är vi inte tillsammans, har ingen kontakt heller. Lika bra de.
Jag skriver om det som hänt mig i hopp om att andra kan se att det här är fel. Ingen ska behöva gå igenom det som hände mig. jag förstår verkligen att det känns svårt att bryta med den som man en gång älskade, men behandlar han/hon dig illa, så är det de ända rätta att göra.
Idag så mår jag bra, jag lever mitt liv och umgås med mina vänner. Men vissa dagar så kommer allt tillbaka till mig, men jag kämpar på. Jag har även beslutat mig för att ta kontakt med en kurator eller liknande, bara för att få prata med nån om allt.
Kom ihåg att alla är värd kärlek, riktig kärlek!

VN:F [1.9.11_1134]
3.9/5 (18 röster)
My story, del 2, 3.9 out of 5 based on 18 ratings

2 kommentarer

  1. Hej.se Skriver:

    Asså så synd jag fick tårar men bra att ni inte e tillsammans längre :)

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 0.0/5 (0 röster cast)
  2. författaren Skriver:

    Känner likadant! :-) Men han har satt ärr på hjärtat som inte försvinner…

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 0.0/5 (0 röster cast)

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.