Jag kommer aldrig att sluta älska dig

En kärlek som skulle vara ständigt glödande. En kärlek som aldrig skulle svalna. En kärlek som aldrig skulle ta slut.
Kärleken, passionen och ömheten emellan oss är nu över. Jag trodde inte i min vildaste fanatsi att den någonsin skulle ta slut. Vår kärlek skulle vara för evigt, jag var alltid tvungen att hantera mig själv när jag var med dig, jag kunde inte slita blicken eller mina händer i från dig. Du var den enda. Den enda jag tänkte på. Jag kunde inte koncentrera mig på något annat än dig. 
Du gav mig styrka och mod till att göra saker. Du inspirerade mig på många sätt, ditt sätt att vara gjorde mig till en bättre människa.

Nu är vi åtskilda och vi kommer aldrig att hitta tillbaks till varandra. Tänk att endast ett litet misstag kan sära på oss. Att en enda förvillelse ska göra att du aldrig mer vill se mig i ögonen eller prata med mig igen.
Du sa att ingenting skulle kunna skilja på oss att vi tillsammans skulle möta alla motgångar ihop. Men du ljög, du menade det aldrig. För när motgången väl var här ändrade du dig och bytte åsikt. I stället för att vi skulle reda ut det så gick du din väg och insåg att du aldrig riktigt älskat mig. Allt var en lögn. Jag vet att jag inte var trogen men jag sa sanningen tillslut, för det blev en för tung börda som jag behövde få ur mig. Till skillnad från dig, du ljög, du sa aldrig att du var rädd och osäker på om du skulle kunna hantera dessa misstag som jag gjorde. Varför sa du inte bara som det var? Att du var tveksam om du kunde handskas med besvikelser. Du hade kunnat förvarna mig att om jag någonsin skulle svika dig skulle jag inte förvänta mig att du skulle stanna. Att du skulle vara kvar vid min sida. Varför kunde inte du säga som du kände när jag kunde det?

Jag kommer aldrig att bli den samma som jag var när jag hade dig. Men jag vet nu att jag aldrig kommer att begå det misstag jag gjorde när det var vi två. Jag vet inte hur jag ska bevisa för dig att jag har förändrats men jag vet vad du kan göra, och det är att börja lita på mig. Om du inte kan lita på att jag inte ville kyssa honom, lita då på att det aldrig kommer att upprepas. Jag kommer aldrig att göra om det. Jag vet också att jag bara har mig själv att skylla, jag kunde ha stött bort honom, jag hade kunnat säga nej. Men det gjorde jag inte och jag har inget bra svar på varför jag inte knuffade bort honom. Att det hände på en fest och att alla var onyktra är inte heller någon ursäkt jag kan komma med. Jag antar att jag inte har någon ursäkt alls.
Men du ville inte ens lyssna på mig, du ville inte ens höra min förklaring. Varför lät du mig inte be om ursäkt?
Är jag inte värd din förlåtelse? Efter allt vi delat. Efter allt vi varit med om, kunde du inte ta emot min ursäkt.

Minns du när jag berättade för dig om min grovt alkoholiserade pappa? Kommer du i håg att du sa att alla är värda en andra chans? För han är trots allt min pappa, jag består av hans kött och blod. Även om han aldrig tog hand om mig som liten, hämtade mig på dagis eller hittade på roliga saker med mig så skulle dagen komma då jag faktiskt behövde honom. Då jag skulle behöva hans åsikt om vilka val jag gör i livet. Minns du något av det? 
Du sa att alla kan ändras och bli till en bättre person men det kan tydligen inte jag? Eller?
 
Jag vill bara att du ska veta att jag kommer aldrig någonsin glömma dig. Jag älskar dig och jag behöver dig. Jag behöver dig lika mycket som jag behöver syre. Du är mitt allt. Du är allt jag nånsin drömt.
 

VN:F [1.9.11_1134]
3.3/5 (8 röster)
Jag kommer aldrig att sluta älska dig, 3.3 out of 5 based on 8 ratings

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.