Novell (namnlös)

Jag kunde känna hans blick i nacken, jag kunde höra hans tunga andetag. Utan att se så visste jag att han stod vid dörröppningen bakom mig och observerade mig sittandes på trappan. Jag kunde känna nervositeten i luften och det kändes bra att det för en gångs skull var han som mådde dåligt och inte jag.

Det var en fin kväll. Jag satt med en filt runt axlarna och tittade upp mot stjärnorna som jag aldrig lyckas komma underfund med. Lyktstolparna längs vägen var tända och gången fram till huset omfångades av brinnande marsaller som påminde om att hösten snart var här. När jag fokuserade så kunde jag känna doften av nyklippt gräs och de vackra rosenbuskarna som inte alls harmoniserade med musiken inifrån.
Jag hörde fotsteg. Lätta. Nästan som att han flög fram. Sen en duns och vibrationer i plankan under mig som utgjorde en trappa. Sen en axel som förvånade då den värmde min. Hösten är nog redan här. De kalla nätterna har då hittat tillbaka.
Jag såg inte på honom utan fortsatte att titta upp i himlen. Ignorerade. Blundade. Men att höra hans hjärtslag och blodet pulsera under hans skinn gjorde det svårt för mig att andas. Hur mycket jag än försökte hålla tillbaka så kände jag tåren falla på kinden. Sen sakta åka en slingrig bana nerför min kalla hud innan ett varmt finger torkade bort den.
- Snälla… rör mig inte, viskade jag långsamt fram halvdarrandes, fortfarande blundandes och avvisande.

Vi satt där ett tag. Ett långt tag. Jag kommer inte ihåg så mycket förutom att han hämtade ytterligare en filt till mig. Jag kunde höra massor av fotsteg som lämnade huset. Efter att musiken tystnat helt och efter tiotals frågningar (eller tilltalningar) så gav jag med mig och lät honom styra mig in i värmen.
Jag var så arg på honom. Men ändå så kände jag en stor tacksamhet mot honom då han lät mig vara och tänka ifred. När jag insåg att han bäddat ner mig i hans säng påmindes jag av hans snällhet, vilket gjorde allt så mycket svårare.
Jag vaknade upp med solen i ögonen och kaffelukt som sipprade in genom sovrumsdörren. Jag hörde hur han städade där ute efter gårkvällen, förhoppningsvis så gjorde han även frukost. Det påminde mig om alla de andra mornarna jag legat här i sängen med hans lukt runtom mig och endast med lyckliga minnen från natten. Nu var allt så annorlunda, men jag försökte att inte tänka på det. Jag blundade. Nästan gång jag öppnade ögonen stod han ovanför mig med sitt lockiga morgonhår bärandes på en bricka. Jag kunde inte motstå att le, om endast för en sekund.

- Det var inte meningen att göra dig ledsen, sade han med en försiktig röst.
- Men det gjorde du.
Han tog min kaffekopp och ställde den på det vita IKEA-bordet bredvid sängen. Han såg på mig med sina vackra ögon och styrde bort en hårslinga från mitt ansikte.
- Du vet.., det gör ont. Och jag tror att det gör så här ont eftersom jag fortfarande älskar dig så otroligt mycket. För om jag inte skulle älskat dig då skulle jag inte varit här nu. Då skulle jag inte ens kommit förbi igår kväll och jag skulle inte ha skrikt på dig för jag skulle inte ens ha tittat åt ditt håll.
Även fast jag visste att han ångrade sig och kände sig dålig efter det som hänt så kunde jag ana ett litet leende. Det kändes som ett kanske-finns-det-hopp-leende.
Men när jag såg de där leendet brast det för mig och jag ramlade ihop med tårarna rinnandes och kroppen vaggandes. Jag kände hur en varm muskulin kropp omfamnade mig och jag kunde känna hans så underbara doft.
- Hur kunde du göra så här mot mig?! skrek jag fram gråtandes. Mina händer slog på hans bröstkorg, något som inte var viljeaktigt med ack så behövligt.
Han vaggade mig fram och tillbaka och nynnade på vår låt. Han visste att den skulle lugna ner mig.
- Förlåt.
Jag kände hans mjuka läppar mot min panna. Orden var så försiktiga, så raka och så meningsfulla. Han hade viskat fram dem men jag förstod varenda mening i ursäkten. Han var verkligen ledsen. Men jag kunde bara inte låta detta rinna mellan fingrarna.

***
Av Andrea Gunnarsson

VN:F [1.9.11_1134]
3.4/5 (33 röster)
Novell (namnlös), 3.4 out of 5 based on 33 ratings

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.