Kärleken, där man minst anat den

Hannah sparkade hastigt av sig skorna i hallen medan hon försökte rycka upp det stora kuvertet med den lilla texten Umeås folkhögskola nere i det högra hörnet. När hon kom till köket satte hon sig på den redan utdragna stolen och försökte fumla upp den vita lappen som låg prydligt hopvikt i kuvertet. Hon kände att hjärtat började slå snabbare och snabbare under de få sekunderna hon höll i papperslappen innan hon började vika upp den. Direkt när hon hade vikt upp lappen, letade hon sig ner till den fetstilta texten med intagningssvaret utan att ens översikts läsa den ganska långa texten som kom först. Hjärtat slog ännu snabbare när hon läste den fetstilta texten ”Du har blivit antagen till läkarlinjen på Umeås folkhögskola hösten 2012”. Ögonen fylldes snabbt av tårar som direkt sprutade ut ur ögonen av lycka.

Redan samma kväll stod flyttkartongerna uppradade i sovrummet, även om det fortfarande återstod tre veckor tills det satta datumet för höstens läsår. Hon hade redan i början av sommaren hittat en annons om ett rum samt badrum som en ung kvinna där uppe var villig att hyra ut, då hennes lön inte räckte för alla kostnader som huset stod för. Om hon kom in, så skulle rummet bli hennes hade dem kommit överens om direkt. Hon tvekade på om hon skulle ringa redan ikväll, då klockan redan hunnit bli nio, men hon chansade och tryckte in mobilnumret som hände på post it lappen precis bredvid den stora spegeln i lägenhetens hall. Där hade lapparna blivit fler och fler den senaste tiden, då hon tyckte att det var ett smidigt ställe att ha viktiga saker som hon i vanliga fall redan skulle ha slarvat bort för flera veckor sedan. Redan efter två signaler hörde hon Louises mjuka röst i andra luren. Dem kom överens om att inflyttningen kunde ske så snabbt som möjligt, så redan dagen efter satt Hannah i bilen fylld med flyttkartonger och väskor fyllda till toppen. Hon kastade en sista blick mot det tomma fönstret uppe på tredje våningen i lägenheten, där hennes favoritvas tidigare hade smyckat den slitna fönsterkarmen, innan hon startade bilden och begav sig uppåt i landet.

Efter sex timmars bilresa som även inkluderade en matpaus på Graffiti i Olofsfors, så har Hannah nu hunnit parkera sin bil på den ovanligt breda uppfarten till det ljusgråa tegelhuset. Samtidigt som hon trycker ner handtaget till den silvriga bildörren så öppnas den svartmålade dörren med ett ryck och ut kom en tjej i tjugofem års åldern med mörkbrunt halvlångt hår och bruna stora ögon. Hon går direkt fram och ger mig en vänlig kram, samtidigt som hon presenterar sig som Louise och erbjuder sig att hjälpa till vid inbäringen av alla flyttkartonger samt väskor som fortfarande står fullastade i hela bilen. Hannah kände genast på sig att detta skulle bli ett ställe som hon inte alls skulle ha något problem med att trivas. Inte nog med det, så skulle hon ju även få dela hus med Umeås absolut vackraste brud i förhoppningsvis ett par år. Glädjen for runder i kroppen som ett dussin vilsna fjärilar som endast vill åt olika håll. Dem hjälps åt att bära in de allra tyngsta kartongerna, sedan fortsätter dem med resten av sakerna som ska in i huset. När Louise ska ta det första steget i stentrappan tappar hon en påse och böjer sig direkt ner för att ta upp den igen, och under tiden kommer Hannah på sig själv med att stå med blicken totalt fast på Louise där hon står böjd i trappen. Hon rodnar lätt när hon tänker på hur dumt det måste ha sett ut och sliter motvilligt bort blicken från henne och lyfter ut den sista lådan ur kofferten.

Väl inne i huset ber Louise direkt om att få ha en liten rundtur i huset och även få visa Hannah till sitt rum samt badrum, vilket ligger i den bortre änden av husets ovanvåning. Dem börjar med att gå igenom det stora valvet in till köket som ligger på den högra delen av hallen. Hannah möts av ett vackert gammeldags inrett kök i starka färger, vilket inte förvånade henne någonting efter Louises speciella klädstil som förmodligen inte hade passat någon så bra som just hon. Deras husesyn fortsatte ut i vardagsrummet där de fanns en stor soffa med en enorm divan som Hannah direkt ville hoppa upp och lägga sig i. På väggen hängde en stor platt tv och i andra änden av rummet stod ett fint bord i vitt trä, som förmodligen var den platsen där hon brukade ha bjudningar av olika slag, med åtta stolar där sitsen var klädd i svartgrått tyg. På nedervåningen fanns de, förutom köket och vardagsrummet, två rum, en tvättstuga och ett stort öppet badrum. Dem fortsatte sedan uppför trappan som stod i vänstra sidan av hallen och kom sedan upp till en stor öppen yta med ett piano och ytterligare två soffor mitt emot varandra, där hon säkerligen brukade mysa med vänner sena mörka vinterkvällar med levande ljus. På ovanvåningen fanns även fyra rum och ett badrum. Ett av rummen va Louises, ett annat va ett träningsrum och resten hade hon tänkt att Hannah skulle få ha, vilket va ett rum mer än vad dom hade kommit överens om men de gjorde absolut ingenting för hennes del.

När husesynen var över hjälptes de åt med att bära upp alla flyttkartonger och möbler till hennes nya rum. Medan Louise började med middagen så satte Hannah igång med att inreda rummet precis som hon hade drömt om att det skulle se ut. Drygt en timme senare satt båda två i köket och berättade lite om sig själva medan dem avnjöt den goda maten som Louise hade lyckats göra. ”Men vad fick dig att bo kvar i din hemort även efter du hade pluggat klart?” var Hannah snabb med att fråga. ”På den tiden var jag tillsammans med en tjej som jag då trodde var mitt livs stora kärlek och kunde helt enkelt inte flytta ifrån henne och jag visste redan att hon skulle bo kvar här hursomhelst. Så längre än såhär kunde jag inte flytta, men så småningom tog de slut så egentligen hade det väl kvittat vart jag tagit vägen, men när man är kär så inser man tydligen inte de när man träffas av kärlekens pilar” svarade Louise med ett skratt på slutet. ”Jo det är sant, jag tror inte jag hade klarat av att flytta om jag hade haft ett förhållande, även om jag alltid har sagt att jag i första hand ska lyckas med karriären, men det hade förmodligen inte blivit så”. ”Jag tycker att du är stark som klarade att flytta såhär långt på egen hand nu när du nyligen flyttat hemifrån bara, men jag ska göra mitt bästa för att ta hand om dig, haha” fortsatte Louise med sin återigen mjuka röst. Hannah kände ännu en gång de vilsna fjärilarna flyga åt spridda håll i magen och log för sig själv medan hon hoppades att Louise inte märkte någonting.

Senare samma kväll satt dem i soffan och kollade på Liza Marklunds nyaste film Den röda vargen, som båda två hade längtat efter att få se. Hanna sprang direkt fram till divanen medan Louise fortfarande höll på att plocka fram godis och ett varsitt glas vin till dem båda. När hon hade ställt ner skålen och glasen böjde hon sig ner och började kittla Hannah tills hon grät av skratt och snällt delade platsen med sin sambo, som hon mer än gärna hade velat bo med resten av sitt liv. Filmen började och båda två låg helt stilla bredvid varandra och lyssnade intresserat på den välkända kvinnorösten som började höras. När filmen närmade sitt slut kände Hannah en mjuk hand på sitt lår och kunde inte koncentrera sig på filmen något mer utan hade bara den pirrande känslan i hela kroppen. Sakta vände hon huvudet mot Louise och kysste henne på de otroligt mjuka läpparna, Louise var inte sakta med att besvara kyssen. Båda två drog sig närmre varandra utan att slita läpparna ifrån varandra en enstaka sekund. Till slut kunde hon inte längre behärska sig, hon ville känna Louis överallt och började sakta smeka hennes rygg. Hon kände att Louise sakta började knäppa upp hennes byxor och båda två hjälptes åt med att ta av alla klädesplagg. Hannah fortsatte att njuta av varje sekund hon kunde känna Louises närhet och ångrade inte för en sekund att hon flyttat.

En stund senare låg hon hopkurad i Louises famn och kunde känna de sträva bröstvårtorna under sig. Hon blev varm i hela kroppen och kände sig som en nykär tonåring igen, en känsla som hon önskat skulle finnas där för evigt. Hon kände Louises lugna andetag och önskade att hon själv skulle somna snart, men tankarna bara for rundor i huvudet och återigen var fjärilarna tillbaka i magen. Hon var lycklig. Lyckligast i världen till och med. Tanken slog henne att hon inte ens varit i Umeå i ett dygn och var redan helt förälskad i denna underbara kvinna som just nu låg och höll om henne. Tänk att kärleken jag alltid sökt efter fanns precis här, i hennes nya hem. Här ville hon stanna för evigt.

VN:F [1.9.11_1134]
2.5/5 (8 röster)
Kärleken, där man minst anat den, 2.5 out of 5 based on 8 ratings

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.