Hjälplöst kär och krossad

Vi är tillbaka på samma stig som för ett år sedan, jag ser han komma gående precis som han gjorde för ett år sedan, nervositeten i mig stiger på bara några sekunder och jag tänker snabbt tanken att vända och springa bort härifrån.
Jag har nog inte riktigt smält det faktum att jag för bara några timmar sedan fått ett sms med minst 500 ord i, skrivna av killen som för ett år sedan krossade mitt hjärta.
Från den killen som jag inte hört ett ord ifrån sedan dess.
Och nu står jag här precis som förra året, exakt lika sårbar och kär.
Han stannar inte innan han står bara centimeter framför mig, precis som förra året håller han bara om mig.
Jag hör hur han försöker få fram något att säga och med ansiktet tätt mot hans hals känner jag hur han sväljer gråten.
Han håller om mig hårdare, hårdare än vad han någonsin gjort.
Efter någon minut sväljer han tårarna ännu en gång och börjar precis som förra året säga förlåt.
Jag hör hur han säger något om att han bara varit så rädd för att bli sårad, att han inte kunnat låta någon ha en sådan makt över honom och att han därför flytt och krossat mitt hjärta.
Jag orkar inte ens lyssna och sväljer gråten, han borrar ner sin näsa i mitt ansikte och försöker se mig i ögonen, jag ser in i hans havsblåa ögon och nu är det omöjligt att hålla tårarna inne. Jag känner smaken av salt från tårarna som rinner ner för mina kinder när de når ner till mina läppar.
Allt jag försökt hålla inne i ett år rinner nu ner för mina kinder, jag ser ner på marken, jag skäms för mycket över mig själv för att ens kunna se min spegelbild i hans ögon.
Han tar ett lätt tag om mitt ansikte och får mig att lyfta det och se på honom, han torkar bort mina tårar och jag ser nu att han också gråter.
Han håller om mig ännu hårdare och genom gråten lyckas han få fram ett förlåt och att han själv vet att förlåt inte ens har en mening längre. Att han hatar sig själv och mig för att jag inte hatar han efter allt han gjort.
Jag vet inte vad jag ska svara, för första gången i hela mitt liv vet jag inte vad jag ska säga. Alla de ord jag velat säga enda sen dagen då vi stod på samma stig och då han lämnade mig är nu som bortblåsta.
Jag bara står där, redo att falla ihop framför han om han skulle släppa taget om mig.
Efter några minuter säger han:
- snälla Sara, svara mig!
Jag väntar någon minut innan jag genom gråten och ansiktet mot hans hals viskar:
- Men Rasmus, jag kan inte hata dig, jag kan bara inte.
Han håller om mig hårdare och jag känner hur han andas mot min nacke och jag vet själv att han snart ska kyssa mig, men jag kan inte låta det hända en gång till.
Jag drar mig loss från hans arma som är slingrade runt min midja och utan att ens tänka springer jag. Jag springer ifrån allt, ifrån mina känslor och ifrån honom.
Ett helt år för allt detta, alla de tårar jag fällt detta år, allt för att sluta såhär.
Jag kan inte sluta springa, det är som om mina ben springer i takt med mina känslor.
Plötsligt är det som om mitt huvud exploderar och likaväl min kropp och jag faller hjälplöst mot marken.
Jag kan inte ens gråta längre.
För första gången på ett år har jag inte några tårar kvar.
Jag känner plötsligt hur någon lägger sina armar på mina axlar, jag behöver inte vända mig om för att veta att det är han som står bakom mig. Bara känslan av hans beröring räcker som svar.
Han sätter sig bredvid mig och torkar nu sina egna tårar.
Han för sin hand mot min hals och för undan mitt långa ljusa hår som döljer mitt solbrända ansikte.
Han sätter sin panna mot min och jag möter hans blick.
Hans läppar är nu bara millimeter från mina.
Jag blundar och känner hur hans varma mjuka läppar möter mina.
Han håller om mig och jag känner hur alla bekymmer försvinner precis som för ett år sedan.
Jag öppnar mina ögon och jag ser hur hans havsblåa ögon ser in i mina.Han sitter fortfarande med sin panna tryckt mot min och jag ser hur hans ögon kisar så som bara hans kan när han ler mot mig.

***
Av Melina

VN:F [1.9.11_1134]
3.6/5 (8 röster)
Hjälplöst kär och krossad, 3.6 out of 5 based on 8 ratings

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.