Illusionen av frihet

Studenten. Dagen av glädje, frihet, hopp och drömmar. Äntligen var dagen här då de skulle springa ut från skolan, euforiska och fyllda med en framtidslust. Markus och hans klass befann sig inne i ett av klassrummen på skolan. Champagnens starka alkoholhalt brände skönt långt nere i strupen. Markus kände sig vinglig och lite gladare än vad han brukade vara men hade kontroll över situationen. Däremot verkade inte resten av klassen ha det, eller vissa i alla fall. Simon stod på bordet med kavajen i vänster arm och svingade den över huvudet. Tjejerna stod på stolar med visselpiporna i munnen som skapade ett gällt, gnisslande ljud. Men det gjorde inget tänkte Markus. Så här glad hade han inte varit på länge. Kanske var det stämningen som spreds så lätt.
”Klassen! Klassen! Tysta, jag vill säga ett par sista ord.”
De hörde gamla Gunillas gnälliga röst och lydde hennes order för en sista gång då tjoandet och ljudet från visselpiporna tystnade.
”Ja, kära ungdomar.” Började Gunilla och tittade sig runt med ett brett leende.
”I tre år har jag fått äran att vara er mentor, och det har sannerligen varit roligt. Ni ska snart springa ut så jag får skynda mig och ge er ett par sista visdomsord från er gamle lärare. Kära klass, nu är världen öppen för er. Ni är fria, fria att göra vad ni vill. Exakt vad ni vill. Ta vara på den möjligheten och gör det ni vill göra. Som fåglar som nyss fått vingar, flyg mina barn! Flyg, för nu är ni fria.”
Det korta talet avslutades med en rungande applåd från klassen och Markus såg hur en och en annan tår rullade ner längs kinden på hans klasskamrater.
”Såja, ut med er. Ut och flyg” sa Gunilla med gråten i halsen.
Som ett startskott började klassen tjuta och sprang med kvicka steg ut ur klassrummet för sista gången mot entrén. Springa ut från skolan en sista gång, sedan aldrig mer. Var det sorgligt eller var det härligt? Markus kunde inte avgöra det, men just nu var Markus så glad att det tåldes inte att tänka på. Känslan av frihet översköljde honom som en hink med iskallt vatten. Han var fri, efter så många års skolgång var han äntligen fri.
Efter att ha åkt på flaket väntade en blänkande knallröd Ferrari under ett träd på Markus. Alkoholen hade gett mer effekt nu och Markus kände sig alldeles snurrig av berusningen. Han fumlade efter dörrhandtaget då chauffören fick sträcka sig över sätet för att hjälpa honom öppna bildörren. Markus satte sig ner i sätet med en duns och Ferrarin glänste som ett nyputsat rött äpple då den rullade fram i solens starka sken.
”Tufft på flaket?” Sa chauffören som var hans pappas arbetskamrat.
”Ja, det kan man minsann säga” sluddrade Markus och skrattade tveksamt.
”Bara du inte spyr i bilen är det lugnt”, sa han med ett bestämt leende.
Markus sa ingenting för han kände att illamåendet sakta började krypa fram, men han visste att han kunde hålla tillbaka det.
”Vad ska du göra nu då efter studenten?”
Den frågan hade Markus fått många gånger. Men han visste inte vad han ville göra riktigt, han var inte säker. Han hade inte velat fundera på det så mycket, det kändes skrämmande att planera livet så långt in i framtiden. Markus ville leva i nuet, och inte i framtiden. Såsom alla sa att man skulle göra, fast som ingen gjorde.
”Jag vet inte riktigt…jag får se lite”svarade Markus kort.
”Men du ska plugga va?”
Markus pappa var civilingenjör och hade studerat länge på universitet. Trots sina toppbetyg var Markus inte så säker på att han verkligen ville plugga vidare, i alla fall inte än.
”Vet inte, jag får se.”
Chauffören vände sig mot Markus och tittade på honom som om han hade förlorat förståndet.
”Du kan ju inte bara kasta bort dina betyg pojk! Klart att du ska plugga till ett akademiskt yrke!”
Markus ville inte höra mer. Han kände inte ens honom, vem var han att säga till honom vad han skulle göra med sin framtid? Vadå klart att han skulle plugga. Var han inte fri? Fri att göra vad han ville? Men han ville inte prata om det. I alla fall inte med hans pappas arbetskamrat.
Hemma hade hans föräldrar berett en magnifik studentfest. Partytältet på baksidan av huset var enormt och rymde alla de bord och stolar som behövdes till det stora antal gäster som närvarade vid Markus student. När han kom in genom dörren överöstes han av så många kramar, presenter och applåder att hans yrsel förvärrades avsevärt. I partytältet fanns det ytterligare cider och öl att förlänge den glada fyllan med. Då alla hade samlats och tagit del av den goda studentmaten var det dags för föräldrarnas traditionsenliga tal till Markus.
”Kära gäster, välkomna till Markus student! ” Markus anade stolthet i sin pappas röst, och det gladde honom. ”Idag är en speciell dag för Markus, det är dagen då han blir vuxen, dagen då han tar studenten. Från och med denna dag är han fri att göra vad han vill, och jag vill ju inte skryta men tack vare hans toppbetyg står så många dörrar öppna för honom” skrattade hans pappa och gästerna skrattade med honom, av artighet eller ärlighet kunde inte Markus avgöra. Markus slutade lyssna för ett tag för att sjunka in i sina egna tankar. Alla dörrar var öppna för honom tack vare hans betyg. Vad menade hans pappa med det? Att han skulle plugga vidare till ett högt akademiskt yrke? Tänk om han inte ville det? Varför var alla andra tvungna att blanda sig i hans livsbeslut? Det var trots allt hans liv.
”…och vi är mycket stolta över dig Markus.” Markus märkte att alla ögon i tältet var fixerade på honom, och hans föräldrar hade de stoltaste blickarna han någonsin hade sett.
”Skål för Markus!”
”Skål!” Instämde gästerna och höjde glasen till hans ära.
Markus tvingade fram ett leende och höjde även han sitt glas. Strax efter det tog minnena från kvällen slut för Markus.
Klockans visare hann påminna Markus om att klockan var fyra innan han hade hunnit skriva klart sitt arbete för dagen. Som han gjorde varje dag tog han sin arbetsväska och lämnade kontoret i hast, allt för att hinna med så mycket fritid som möjligt. Innan dess skulle han hämta upp Jasmine på dagis och efter det skulle han hinna med att gå på gymmet också. Varje dag var likadan som den andra. Med tunga steg gick han förbi receptionen och ut i solskenet som han inte hade fått uppleva på hela dagen. Han satte sig i bilen, men startade inte den direkt. Huvudet var fullt av förvirran, av ånger, av längtan efter dåtiden. ”Flyg för nu är ni fria”. Gamla Gunillas lovord om livet ekade i hans huvud och plågade honom. Allt de hade sagt om frihet var en lögn. Han satt och grubblade ett tag. Vad hade han att klaga på egentligen? Han hade ett bra liv, ett bra arbete, en familj att längta hem till, en trygghet som väldigt få i denna trasiga värld hade. Han borde vara tacksam över det han hade. Men det var någonting som saknades i hans liv. Det var svårt att finna mening i vardagen när den var likadan varje dag. En fågel bredde ut sina vingar, tog ett skutt från grenen den satt på och flög ut i luften, fri att göra vad den ville. Markus startade bilen och körde iväg för att hämta sin dotter. Fånge i sitt eget liv.

***

Av Hanniel Larsson

VN:F [1.9.11_1134]
4.0/5 (48 röster)
Illusionen av frihet, 4.0 out of 5 based on 48 ratings

6 kommentarer

  1. Moa Skriver:

    Riktigt bra novell! Tar upp intressanta frågor jag själv har funderat över…

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 5.0/5 (1 röst cast)
  2. johan Skriver:

    hur gammal var du när du skrev den här novellen?

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 5.0/5 (1 röst cast)
  3. Tina Skriver:

    Den var bra!

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 4.3/5 (6 röster cast)
  4. Julia Skriver:

    Hej den här novellen är grymt bra. Just nu har vi fått ett skolarbete om att skriva en novell. Jag behöver nog din hjälp eftersom du är en grymt bra skrivare, kan jag mejla dig snälla, det är superviktigt! Tacksam för svar! :)

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 2.0/5 (1 röst cast)
  5. SAga Skriver:

    Vad duktig du är, jätte bra

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 5.0/5 (1 röst cast)
  6. Lina Skriver:

    Jättebra! älskar den! tack<3

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 4.0/5 (1 röst cast)

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.