Ett barns misstag skriven

Solskenet lyste på den vita fönsterkarmen. Pojken blev bländad av ljuset men med lätt kisade ögon kollade ut på den blåa, molniga himmelen. Han har gjort detta väldigt länge nu, dag ut och dag in och han tänker alltid på samma sak.
Han tänker också på ordet om. Tänk om det hade varit annorlunda, om det inte hade hänt hur hade det varit då? Han hade förmodligen varit där ute under himmelen. bara legat på gräset och andats.

Men nu är han där han är. Fast, instängd och kommer inte därifrån. Allt bara på grund av vad han hade gjort. Han förstår att vad han hade gjort var fel men han kunde inte hjälpa det, hur kunde ett barn hjälpa det?

Allt gick så fort men han har tänkt på det varje dag ett antal hundra gånger så han vet exakt vad som hände, Han har tänkt igenom allt, också allt han kunde göra för att få det ogjort. Om han inte hade gått dit, om han inte hade satt sig på just den platsen, om han inte hade varit självisk utan delat med sig, om han inte hade blivit arg, om han inte hade lyft armen.

Han gick sakta och la sig i sängen. Den prasslade högt när han la sig. Han kollade runt i rummet, allt var vit och tråkigt. Det hade varit nästan exakt likadant sen han kom dit, bara leksakerna som fattas och mattan med olika vägar och rondeller på som han alltid brukade sitta och leka vid. Men nu är det bara tomt. En säng , ett litet nattduksbord, en byrå med kläder men alla ser likadana ut. Vita tröjor, vita byxor sen fanns också dörren. Den dörr som han har stirrat på nästan varje kväll innan han har somnat. Han kollar alltid på det lilla fönstret som släpper in lite ljus. Han hoppas alltid att hans mamma ska komma inrusandes genom dörren men hon har slutat komma. Hon var nästan alltid där förut men varje gång satt hon i sängen och grät men tillslut slutade hon komma. Allt bara på grund av vad han hade gjort. Allt bara på grund av den dagen som förstörde nästan varenda dag efter det.

Dom kallade honom galen, sjuk och skadad men egentligen var det bara ett barns tankar som gick överstyr när hans favorit leksak försvann.

Den dagen började som vanligt , han vaknade och ville äta. Han grät och tillslut kom hans mamma. Hon bar in honom till köket, satte honom i stolen med ratt och han började leka. Senare mitt på dagen skulle han och hans mamma ut till lekplatsen en bit utanför stan. Det var en lång resa för ett litet barn men han hade sin leksak med sig som han fick av sin morfar i julklapp, en stor gul traktor. Han har aldrig älskat en annan leksak så mycket som den här. När dom var framme så släppte hans mamma ner honom från bilsättet och han sprang direkt till sandlådan. Han brukar alltid sitta vid den stora stenen en liten bit bort från lekplatsen men just idag ville han vara vid sandlådan. Han satt där och höll på med sitt och brydde sig inte om vad som hände runt omkring, precis som barn brukar göra. Han körde ner skopan i sanden som fylldes och sedan hällde han ut det i en fin liten stråle neråt tillbaka till sanden. Solen låg på och han bländades så han fick kisa väldigt mycket men helt plötsligt blev det mörkt. Han kunde öppna ögonen helt för nu stod det en pojke, ungefär i hans ålder som stod i vägen för solen. Den lilla pojken med brunt hår och tom blick bara stirrade men efter en stund lyfte han armen och pekade på traktorn som låg still i sanden. Han brydde sig inte om pojken utan fortsatte bara leka. Den andra pojken ställde sig närmre och knuffade lite lätt på hans arm. Han gav ifrån sig ett lite skrik och stirrade på honom med sur blick. Pojken gick därifrån och han fortsatte snabbt att leka med traktorn.
Barn brukar inte sitta och grubbla om saker. När det händer något bryr dom sig egentligen inte så mycket om det och ändrar snabbt humor och intresse till det som är mer intressant, i detta fall den gula traktorn.

Det kom en kall vind som blåste i löven som låg runt om sandlådan. Pojken fortsatte leka utan att bry sig om kylan. Han hade nu börjat flytta löven med traktorn så dom la sig som en ring runt om honom. Han ställde sig upp och gick en bit bort för att hämta mer löv. Han plockade dom en och en och under löven visade sig nu en sten. Inte stor men stor nog för att se väldigt tung ut. Han brydde sig inte om den för nu var det löven han ville ha.

När han var framme vid sandlådan släppte han löven. Han stod och stirrade på den brun håriga pojken som nu satt och lekte med den gula traktorn. Han gick fram och tog tag om den men pojken var starkare och slet den lätt ut händerna på honom. Utan att tänka gick han nu fram till lövhögen, till den den stora stenen. Han tog bort lite löv och greppade tag om den. Den var lättare än han trodde. Han kunde till och med bära den med en hand. Han vände sig om och gick mot pojken. Pojken som hade tagit hans leksak. Hans gula traktor som han älskade. När han var framme vid pojken såg han hur hans skugga sträckte sig långt över pojkens. Han tog ett djup andetag och lyfte armen.
Men nu blev allt svart. När han stod där med armen lyft, stenen i hand och stirrade på skuggan blev det svart.
Han hörde ett skrik men det kom inte från pojken. det kom från en kvinna.
Nu kunde han se igen. Han hade släppt stenen nu och den hade lagt sig bredvid han. Han kollade på pojken som nu låg framför honom, stilla och tyst. han såg något rött rinna från huvudet.Det var blod som samlades som en liten pöl vid pojkens huvud. Han tog tillbaka sin gula traktor som nu hade stänkts röd. Han satte sig vid sina löv och fortsatte leka och brydde sig inte om folket som hade samlats runt pojken. Han såg sin mamma komma springandes och hon tog tag om honom hårt och skrek men han hörde inget, Han stirrade bara på sin gula traktor. Han kände hur hans mamma skakade honom och såg hur hon skrek men han brydde sig inte.

Ett barn bryr sig inte om saker som inte är intressant. Barn bryr sig inte om saker som händer runt omkring. Inte om skrik, inte om bilar som tjuter. Inte heller om ens mamma som är arg och skriker. För ett barn bryr sig bara om sin gula traktor.

***

Av Hampus Nygren

VN:F [1.9.11_1134]
3.6/5 (10 röster)
Ett barns misstag skriven, 3.6 out of 5 based on 10 ratings

1 kommentar

  1. merna Skriver:

    väldigt bra ! :*

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 4.0/5 (1 röst cast)

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.