Månens Skugga

Dagarna gick som sekundvisaren på klockan. Det fanns ingen början och inget slut. Det var sommar. Samuel; han kallades också för Sam, satt i bilen och tittade på sitt handskrivna CV. Han suckade. Under rubriken ”Utbildning” hade han fyllt i de ämnen han läst på gymnasiet, åtta stycken som var avslutade; Matte A, Samhällskunskap A, Naturkunskap A, Religion, Biologi, Engelska A, Idrott och hälsa, och slutligen Bild. Inte mycket att skryta om precis. Arbetsförmedlingen hade gjort upp en handlingsplan åt honom för att underlätta i hans arbetssökande. Det kändes meningslöst och förnedrande att försöka prestera något på papper eftersom han inte höll måttet. Hans drömmar och ambitioner var något han inte kunde uttrycka i ord. Hans stolthet frustrerade honom och han tryckte ihop det linjerade A4 bladet till en värdelös skräpboll, lika värdelös som de ämnen han läst. I vilken ände börjar man när man är i akut behov av pengar för att betala hyran?

Anita var 16år. De hade träffats på en fest förra sommaren. Allt hade bara klickat redan från början. Hon fann sin trygghet i att han var äldre och verkade mer erfaren än vad hon själv var. Det hon inte visste om honom var spännande. För honom var det spännande att inte berätta om vad han jobbade med. Att låta henne undra skapade en spänning i honom. Samuel kände sig nästan lite busig omkring henne. Han ville prestera. Att ständigt ha nya kläder eller skor fick henne att undra. Skulle han kunna behandla henne på samma vis, köpa henne saker och skämma bort henne? Det var en spännande väntan på guldet.

De satt i bilen och umgicks för det mesta. Båda bodde hemma och eftersom varken Samuels eller Anitas familj var accepterande för pojkvänner och flickvänner så kunde de inte umgås hemma. Det blev oftast några rundor ute, han körde aldrig för långt bort utan höll sig inom 10 minuters avstånd hemifrån. Dessutom skulle Anita alltid vara hemma innan klockan nio på vardagar och komma med en bra anledning till vart hon gått och med vilka kompisar hon hängt med. Han respekterade hennes tider. Mest för att han inte hade så mycket pengar att spendera på henne. Men det visste hon inte och skulle inte heller få reda på. Hon trodde ju att han hade mycket pengar, såsom han alltid var klädd.

Just denna månaden var det akut med att skaffa fram pengar. Hans mamma som vanligtvis jobbade som frisör hade fått en skada i sin handled och kunde inte riktigt betala alla räkningar. De bråkade mycket hemma på grund av de stora utgifter som belastade henne och eftersom hon ständigt var stressad och irriterad. Han ville vara en man och hjälpa henne ekonomiskt. Att jobba på McDonalds var inte ett alternativ. Det tog på hans stolthet. Hans CV skulle inte se bättre ut med den erfarenheten. Tvärtom skulle det se mycket sämre ut. Han behövde cash.

Alla andra gjorde det. De sålde narkotika. Samuel kände en snubbe som kände en snubbe som kunde fixa lite saker som han hade kunnat sälja. Han fick följa med. Han fick lära sig. Det gick snabbt och det verkade enkelt. Det tog inte mer än några veckor innan han kunde jobbet. Inget förnedrande men inte heller något meriterande. Världen öppnade nya portar för honom. Cash. Inga kvitton, inga spår. Jobbet kändes nästan overkligt; som om det bara var på låtsas. Samuel kände sig paranoid när bilden på vad det var han egentligen höll på med började klarna. Han mådde dåligt. Han sov dåligt. Samuels mamma undrade inte var pengarna kom från. Istället verkade hon lättad över att han kunde hjälpa till. Hon intalade sig väl att han äntligen fått ett jobb, vad det än var för något. Han kände sig stolt när han gav henne pengar, men inombords kändes det fortfarande dåligt. Han kände en skuld eftersom han visste att det han gjorde var fel och inte skulle leda till någon framtid, men det dämpade ångesten för tillfället.

”Upp med händerna på huvudet, sa jag!” pistolen var riktad mot honom. Bilen hade krockat in i ett träd när han försökt smita undan poliserna som jagat honom sen Värnhemstorget. Nu var han vid Dalaplan. Han hade kört upp på trottoaren för att komma undan bilkön men fått tvärbromsa in i ett träd. Fotgängarna hann undan. Ingen blev skadad men han kom inte undan polisen utan istället körd till häktet. Han var en brottsling, en kriminell. Det var inte förrän Samuel blev tagen för sitt brott som han insåg hur utstött han egentligen var från samhället. Det som hade dämpat ångesten under de veckorna som kriminell hade nu exploderat i hans ansikte. Han föreställde sig sin mamma gråtandes. Han hade inte fixat eller underlättat för familjen över huvudtaget, tvärtom var han nu den stora anledningen till deras sorg och besvikelse, deras källa till ångest.

Dagarna i häktet var mörka. De var mörka och ensamma. Personalen på häktet var inget vidare heller. Han kände hur omänsklig de tyckte att han var. Ändå tyckte han inte att det var något grovt brott han hade begått. Han var bara en kille som velat hjälpa sin familj, imponera på en tjej, och försöka bli vuxen på egen hand, utan någon förebild. Men istället fick han lära sig den hårda vägen att det inte finns några genvägar. Han visste bara inte vad den rätta vägen var. Det enda han ville ha var lite vägledning. Varför var det så svårt att hitta en förebild? Kanske var det för hans enda förebild även varit hans stora besvikelse? Och ändå hade han blivit precis som den personen han fruktat att bli mest. Hans pappa.

Anita var orolig. Hon hade vetat att det han höll på med förmodligen inte var lagligt men hon hade hoppats på att det trots allt skulle lösa sig, att han skulle hinna skämma bort henne först och någon vacker dag hitta ett normalt svensson-jobb och få bra betalt. Enligt hennes planer så skulle han kriga för att få henne att gifta sig med honom och fjäska för hennes familj för deras godkännande. Planerna hade gått upp i rök. Han var officiellt en ”Bad Boy” nu och om hennes familj skulle få reda på att han suttit inne så skulle de aldrig godkänna honom. Game over. Så länge han satt inne så hade hon inget att oroa sig över. Out of sight, out of mind; det funkade verkligen så.

Samuel kände sig sviken. Anita hade skickat ett brev och förklarat för honom att deras förhållande inte skulle hålla i längden. Han rev sönder det. Ännu ett misslyckade. Vad var det han egentligen hade sett i henne, det var ganska uppenbart att det inte var äkta kärlek. Det var kläderna och det mystiska i honom som hade hållt henne vid hans sida. Golddiggerbrudar kan man aldrig lita på. Han ville komma ut och göra något vettigt med sitt liv. Han visste bara inte vad som kunde vara vettigt eller hur han skulle gå till väga. Viljan fanns, men vägen till lycka verkade lång och nästan omöjlig.

Samuels depression ledde till samtal med psykologen Malin. Hon fick höra om hans ångest och hans dåliga självförtroende. De hade kommit fram till något viktigt, han skulle få möjligheten att läsa lite ämnen och komplettera sina gymnasiebetyg. Han skulle få en andra chans till framgång. Det gick betydligt saktare än de snabba cash han några veckor tidigare hade lärt sig skaffa, men detta var för att stabilisera hela hans framtid. Så mycket betydde tydligen utbildning i samhället han levde i. Veckorna gick och han betade av lite i taget, ett nytt ämne var tredje vecka.

Fyra månader senare, något visare och med fyra nya ämnen var han ute. Det som egentligen skulle kännas bra kändes inte alls så bra. Han kände sig mer ensam än någonsin. Så fort han började söka jobb igen dök hans dåliga självkänsla upp igen starkare än någonsin. Han kände sig utstött av samhället som kollade snett på de som suttit inne. Det fanns ingen medkänsla i folks ögon, bara rädsla för det okända som de inte visste någon om. Problemet var att de trodde att hans skulle vara farlig på någon sätt. De litade inte på honom. Vissa arbetsgivare tittade inte ens i hans ögon då de meddelade att han inte fick deras annonserade lediga arbetsposition. Fuck dom. Fuck hela världen. Att börja sälja narkotika var det enda han visste han var bra på. Frågan var bara om det var värt det. Var det värt straffet? Var det värt att bli utstött för snabba cash? Han stod inför ett livsavgörande val. Hur han än vände och vred på sitt CV såg det precis lika misslyckat ut. Fast nu hade han några saker till att tillägga på sitt CV; Svenska B, Litterär gestaltning, och Historia A. Och ett fängelsestraff.

***

Av Salam Shebani

VN:F [1.9.11_1134]
4.1/5 (48 röster)
Månens Skugga , 4.1 out of 5 based on 48 ratings

3 kommentarer

  1. Janny Skriver:

    Avskalat men samtidigt mycket känslig. En komprimerad inblick i en energisk och viljestark ung människas inre känslokonflikter. Strålande novell!

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 4.9/5 (11 röster cast)
  2. Haoraa Skriver:

    Stark novell. Fastnade i den när jag läste. Bra jobbat!

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 4.0/5 (3 röster cast)
  3. Linda Skriver:

    Strålande novell som väcker mycket känslor. En riktig Malmö novell. Man vill bara läsa mer och mer av den. Keep up the good work!

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 5.0/5 (2 röster cast)

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.