Det Hemliga Rummet

Flickan hade suttit i rummet hon blivit tilldelad av sin faster när doften av hav hade kommit insvepande genom den öppna dörren. Hennes fasters hus låg mitt i skogen och vad hon visste fanns det inte något hav på flera mils avstånd. Så varifrån kom doften? Efter en halv minuts tvekande reste hon sig långsamt upp och gick ut i hallen.
I hallen var det mörkt, varmt och kvavt, till skillnad mot hennes rum som var alldeles för ljust och flickaktigt. Hon drog försiktigt fingrarna över de skrovliga tapeterna, vars färg hon inte riktigt kunde avgöra, och fortsatte sedan att följa lukten.
Doften av hav ledde henne till en sliten, kvällsblå dörr. Hon förde handen till handtaget för att öppna dörren, men tvekade. När hon först kom till fasterns hus var något av det första som fastern sa till henne att hon inte fick öppna den blå dörren. Det är bäst att drömmar fortsätter att vara drömmar hade hon sagt.
Handtaget som hon nästan rörde utstrålade kyla, och från dörrspringorna kunde hon känna ett svalt vinddrag. Kanske var ett fönster öppet? Om det var fallet borde flickan verkligen stänga det, vad som helst skulle ju kunna ta sig in annars. Hon studerade den nätta handen med de nedbitna naglarna som svävade över dörrhandtaget. Tillslut bestämde hon sig. Hon föste bort den blonda luggen från ögonen och öppnade sedan dörren snabbt.
Vad hon såg förvånade henne. Inte för att det var fantastiskt eller konstigt utan eftersom att det var ingenting. Väggarna var ljust beigea och golvet fullt av damm. Doften av hav som hon så tydligt känt alldeles nyss hade försvunnit och byts ut mot en unken, instängd och varm lukt. Inget av fönsterna var öppet. Besviket stängde hon dörren.
Hon hade bara hunnit ta ett steg tillbacka mot sitt rum när doften av hav kom svepande igen. Hennes grå ögon vände snabbt tillbacka mot dörren och innan hon hunnit tveka öppnade hon den.
Först såg hon havet. Glittrande, blått och å så inbjudande. Det fick henne att önska att hon inte var där, i skogen, utan hemma på hennes strand och byggde sandslott eller badade eller vad. som. helst. Bara hon slapp skogen.
Lukten av havet som lockat henne till dörren var tydligare än förut och nu hon kunde höra bränningarna som slog mot stranden och vinden som dånade. Hon tog försiktigt ett steg in i rummet och temperaturen sjönk flera grader. Ute i hallen hade en sval vindpust smekt hennes hud någon gång ibland, men här slet vinden tag i hennes kläder och hår och hotade att välta henne. Hon gick ut i hallen igen. Blåsten försvann genast och temperaturen höjdes.
Från dörröppningen tog hon in synen av stranden där det tomma rummet varit för mindre än två minuter sedan. Gräset som kastades hit och dit av vinden, vågorna som kraschade mot sandstranden med högljudda smällar. Hon såg inga måsar, men med tanke på vinden var det kanske inte så konstigt. Lukten av storm, strand, hav, natur. Frihet.
Efter en stund stängde hon försiktigt dörren och gick tillbacka till hennes rum igen.

***
Av ”Elin”

VN:F [1.9.11_1134]
2.3/5 (4 röster)
Det Hemliga Rummet, 2.3 out of 5 based on 4 ratings

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.