Det brutna löfte

Natten är ljum när jag och min syster ligger i det torra gräset och tittar upp mot himlen. Stjärnorna är extra klara i natt.

’’Mamma säger alltid att det var stjärnorna som bestämde att vi skulle bli systrar.’’ Säger jag. ’’Tror du det är sant?’’ Hon rycker på axlarna.

’’Kanske, kanske inte.’’ svarar hon men sliter inte blicken från himlen. ’’Men dem kanske såg oss när vi var små och sa till varandra: Dem där systrarna borde vi se till extra noga. Också såg dem till att inget farligt hände oss.’’

’’Som skyddsänglar?’’ Hon nickar. ’’Du, syster?’’

’’Ja?’’ Hon tittar på mig.

’’Lova att du alltid är min syster, och att vi aldrig ska lämna varandra.’’ Hon ler varmt mot mig.

’’Jag lovar.’’ Jag ler tillbaks. Plötsligt lyses himlen upp. Något börjar falla mot marken.

’’Titta!’’ säger jag. ’’En stjärna som faller!’’ Men min syster svarar inte utan stirrar bara med tomma ögon mot stjärnan.

’’Det där är ingen stjärna.’’ Säger hon och drar in mig i huset. ’’Det är en bomb.’’ Sedan hörs en enorm smäll och genom fönstret kan vi se lågor flamma upp ur grannhuset. Sedan hör vi mamma springa in i köket.

’’Flickor! Ner i källaren!’’ skriker hon och vi lyder och springer snabbt ner i källaren. Mamma sätter på radion.

’’Vi kommer nu med en direkt rapport om att alla bör hålla sig under marken. Det är krig på ingång’’ Jag tittar på min syster som stirrar själlöst på radion. Det är krig.

En dag senare:

Jag står på perrongen och håller min syster hand i ett fast grepp. Hennes hud är sval.

’’Varför följer du inte med?’’ Min syster ger mig en sorgsen blick. ’’Jag kommer inte kunna stå ut med Faster Kajsa utan dig.’’ Hennes ord ekar i mitt huvud. Jag vill följa med. Men jag kan inte. Hennes blick bränner. Jag håller tillbaks tårarna. Jag vill. Jag vill så innerligt mycket aldrig släppa taget om hennes hand.

’’Jag kan inte. Jag ska åka till moster Sonja, de vet du.’’ Mina ord bränner som eld i min kropp. ’’ Min syster torkar bort en ensam tår från mitt ansikte.

’’Jag vet. Förlåt.’’ Säger hon och ler tveksamt. Jag kommer sakna henne. Jag kommer sakna att ha henne där. Vi som lovade att vara systrar för evigt. Aldrig svika varandra. Jag släpper min systers hand och kramar om henne. Drar in lukten av henne.

’’Jag kommer sakna dig, syster.’’ Säger jag och hon snyftar till.

’’Jag kommer sakna dig mer.’’ Hennes röst darrar av gråten.

’’Shh… shh… ‘’ viskar jag och hon slutar snyfta. Jag släpper henne ur mitt grepp och tittar djupt in i hennes ögon. Dem är blå och jag kan spegla mig i dem. Mina ögon är av samma blåa nyans och ibland när jag saknar henne tittar jag mig själv i spegeln och ser henne i mina ögon. Jag kan höra hennes skratt. Jag kan se skrattgroparna i hennes kinder. Jag har de som tröst. Hon börjar sakta sluta gråta. Hennes röda ögon ger mig skuldkänslor. Jag sviker henne. Jag sviker henne som lämnar henne hos Faster Kelly. Jag bryter löftet om att alltid finnas där för varandra. Allt är soldaternas fel. Det är dem som får allting att vändas upp och ner. Det är deras fel att hundratals människor får lämna sina familjer. Jag vill gå fram till dem och skrika och slå dem. Skrika åt dem att sluta skjuta och döda. De orsakar bara kaos och ilska. Mina tankar skingras när jag ser tåget sakta rulla in på perrongen. Min syster tittar på mig.

’’Det här är mitt tåg.’’ Säger hon och jag nickar. Det är här löftet kommer brytas. När tåget har åkt är hon borta. Vem vet om vi kommer träffas igen.

’’Hejdå, Anne.’’ Säger jag och för första gången på länge använder jag hennes riktiga namn. Vi har alltid varit systrar. Vi har aldrig varit Anne och Martina. Aldrig.

’’Hejdå, Martina. Lova att aldrig glömma mig.’’ Hon kliver på tåget.

’’Jag lovar!’’ skriker jag till svars. Soldaterna tittar bara känslolöst rakt framåt. De bryr sig inte om att allt är deras fel. Dem bara står där och låtsas som ingenting. Tåget börjar sakta köra ifrån stationen. Tåget åker iväg med min andra halva. Nu finns det bara en sak kvar att göra. Hålla mitt löfte och hoppas att får ett lyckligt slut.

VN:F [1.9.11_1134]
3.8/5 (4 röster)
Det brutna löfte, 3.8 out of 5 based on 4 ratings

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.