Novell (namnlös)

Jag visste sedan länge att han för alltid skulle vara min. Vi är som två olika personer men samma själ. Vi är så udda att alla för ett tag sedan tvivlade på oss. Alla förutom jag.
Klockan står på 10.30 men jag har ingen ork att gå upp. Inte min ängel bredvid mig heller. Jag tror inte ens att han är vaken som jag.
”Jim?” Viskar jag. Han rycker lite på sig men ger inte med sig något svar. Jag låter honom sova vidare.

Senare på eftermiddagen stiger han upp och kommer ut till mig i vardagsrummet. Hans blonda hår ligger som ett rufsigt fågelbo på hans huvud. Som vanligt går han runt med mjukisbyxor och bar överkropp tills vi ska ut.
För mig är han perfekt och jag bryr mig inte om vad de andra tänker om honom, om oss.
”Godmorgon”, kuttrar jag lent. Jim ler och sätter sig bredvid mig i soffan. Han lägger sin nakna arm på min axel och bearbetar mig närmare sig. När vi sitter bara någon centimeter framför varandra kysser han mig ömt. Inte bara på munnen, utan kinden, käken, pannan. Jag fnittrar flickaktigt. Aldrig kommer jag sluta vara överdrivet nyförälskd i honom. Jag vet inte hur han känner än idag, tre år sedan vi för första gången kysstes. Men jag kan hoppas att han har samma känsla som jag.
”Älskling…”, mumlade han mot min panna. Jag svarade med att trycka honom ännu närmare mot mig själv. Hans nakna överkropp var varm så jag kunde värma mina allt för kyliga händer. Han började smeka min kropp och jag visste vad han var ute efter. Mitt största misstag jag någonsin har gjort är att låta honom fortsätta men aldrig avsluta. Jag har aldrig känt mig riktigt redo. Plus att jag alltid har trott att han har förståelse. Men det har han inte.
”Jim…”, pep jag.
”Vänta…”, flämtade han och började knäppa upp mina blusknappar. Kanske skulle jag låta honom fortsätta och avsluta det han vill… Det gjorde han.

Han var tvungen att åka hem till sig sen efter. Vanligtvis brukade jag svimma av saknad. Men inte just nu. Jag tror inte han förstår hur rädd jag var.
Både han och jag var oskulder så han hann knappt komma in i mig innan han kom. Men bara han blev glad, det är det enda som räknas. Jag älskar ju honom, han är min.

”Är du okej?” frågade min syster vid matbordet. Jag vet inte vad hon menar med det. Och varför hon ens frågar. Det gör hon aldrig.
”Ja.” Svarar jag bara.

Jag skulle avlida utan honom. Livet som jag finns i skulle inte vara värt att finnas i om han försvann. Han är mer än mitt liv för mig. Jag är han, han är jag.

Det har gått flera dagar sen vi hade sex. Jag har inte förren nu börjat känna oro. Han hade inte hört av sig som han brukar.
Istället för att svimma av oro ringer jag hem till honom istället. Det går flera signaler innan hans gamla mamma svarar. Innan hon hinner säga hej vet jag att något är fel, så jag attackerar henne med frågor. Och inte heller nu hinner hon svara innan hon brister ut i ett högt gråt.
”Han…”, hulkade hon mellan gråten. ”han är död, Lily.”

Jag lyssnade aldrig klart. Han är död. Det innebar min död. Gråtande bar jag mig av ut till skogen. Jim älskade skogen så här ska jag dö.
Med mig hade jag ett tjockt rep. Jim älskade filmer där folk blir hängda så så ska jag dö.
Jag knöt repet i den mest stabila grenen på det största trädet. I öglan stoppade jag in mitt huvud.

Jim var modig så nu ska jag dö.

VN:F [1.9.11_1134]
3.5/5 (12 röster)
Novell (namnlös), 3.5 out of 5 based on 12 ratings

1 kommentar

  1. Jessica Skriver:

    Bra

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 0.0/5 (0 röster cast)

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.