Freedom

Kill me, kill me now, now when you have the chance.
Jag kollar på kvinnan framför mig, hon har ett par slitna jeans och en urringad t-shirt. Hon är rätt vacker i själva verket, men just nu ser hon ut som ett mardrömsscenario. Ingen skulle kunna förstå att hon misshandlade sin egen dotter varje dag, varje natt. Min mamma är den som orsakade tårarna som vaggar mig till sömns varje natt, den som orsakar alla blåmärken och brutna ben. Det har alltid varit hon, jag kommer ännu ihåg första gången, skräcken jag kände som jag inte längre känner.

Från mitt synfält från golvet ser jag inte när hon höjer pinnen för att slå mig med, jag håller in ett stön när pinnen träffar min mjuka sida. Hennes ögon är förblindade av hat och hon ser inte längre vad hon slår på. Jag tar emot slag efter slag under tystnad, jag vet att om jag släpper ut smärtan genom ljud kommer hon bara slå ännu hårdare. Jag känner inte längre något när detta händer, jag slutade känna för länge sedan. Lämnar min kropp åt henne, flyger iväg inom mig, tänker på lyckligare platser.
”Du är så ful! Vet du det? Du förstörde mitt liv, jävla hora!” hör jag henne skrika medan hon riktar slagen mot magen. När jag inte svarar så hårdnar slagen. Hennes ord svider mer än slagen.
”Svara mig då jävla unge!” skriker hon och börjar sparka mig. Jag släpper ifrån mig ett lågt stön, hon börjar skratta och säger något i stilen med ”Jaså? Detta gillar du?”.

Efter nästan en timme börjar slagen och sparkarna att bli svagare och svagare, tillslut slutar hon och går därifrån. Jag hör ytterdörren slås igen till den lilla och unkna trean till lägenhet. Jag ligger kvar en stund innan jag stönande och jämrande sätter mig upp. Jag känner lite på sidan. Jag skriker nästan ut i smärta när jag träffar den skadade delen, kanske ett revben igen, men förhoppningsvis något mindre allvarligt. Jag reser mig mödosamt upp och går in till köket. Det första jag ser på köksbänken är en stor kniv med brunt skaft, oerhört farlig. Jag föreställer mig själv, med kniven i handen, på väg att köra den rakt in i min mjuka hud längst underarmen, se blodet rinna. För en sekund överväger jag faktiskt tanken, men sen ryser jag till. Nej, hur illa mamma än behandlar mig kan jag inte lämna henne här, tänk vad arg hon skulle bli om jag tog självmord.. Hon skulle slå sönder mig. Men vänta här nu, om jag var död skulle hon ju aldrig kunna slå mig mer, aldrig kunna trycka ner mig med sina ord igen, aldrig kunna göra något mot mig mer. Jag ler lite vid tanken, jag skulle vara fri. Fri som en fågel brukar de väl säga?

Med beslutsamma rörelser tar jag upp kniven, dess silvriga blad glittrar i månens ljus, en sådan skönhet. Vapnet som jag bara för några sekunder sedan tyckte var farligt är nu min räddare, den är vägen till frihet. Jag för den sakta mot handen med spetsen vinklad mot mig, så att den skär in i hela underarmen. Jag trycker spetsen hårt och ser blodet rinna snabbt. Jag känner smärtan, men välkomnar den. Jag flämtar till när jag kommer till slutet av armen, tänk jag gjorde det! Jag ser hur det svartnar för ögonen, men tvingar mig själv att fortsätta. Jag gör likadant på andra handen och släpper inte kniven förens jag kommit till slutet av armen. Jag låter den fasansfulla och hemska smärtan fylla mig. Jag kollar äcklat ner på kniven som blänker rött av mitt blod och släpper den som om jag håller i en orm. Jag faller ihop på golvet och låter mörkret omfamna mig, smärtan är outhärdlig, men härlig och fri.
Även om det här är det smärtsammaste jag någonsin upplevt, är det en välkomnande smärta. För ingen annan framkallade den åt mig, utan jag är den som kallade på den.
Farväl mamma, nu är jag fri
Jag slutar känna, tänka, se, höra och andas. Jag hör inte hur min mamma kommer in, hur hon slänger sig på golvet bredvid mig.. nej, min kropp. Jag känner inte hur hon skakar mig, jag ser inte hennes förtvivlade tårar rulla ner för hennes bleka kinder.
Allt jag vet är att jag inte finns längre.

VN:F [1.9.11_1134]
4.1/5 (44 röster)
Freedom, 4.1 out of 5 based on 44 ratings

4 kommentarer

  1. Moa Skriver:

    Ville bara säga att din novell gav mig väldigt mycket inspiration. Grymt skrivet!

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 3.4/5 (5 röster cast)
  2. Hanna din bästis! Skriver:

    OMG! Du la ut den! den är ju skit bra!!!!! jag vill läsa den igen

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 5.0/5 (2 röster cast)
  3. Tina Skriver:

    Shit! jag älskar den! Jag hade inga ideer kvar till någon novell, men när jag fick läsa din så blev jag inspererad. Tack!

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 5.0/5 (1 röst cast)
  4. Tina Skriver:

    Älskar den! Jag insirerades mycket av den till en ny novell! Tack, så jättemycket. Jag älskar hur du beskriver i din text och jag hoppas att det kommer fler noveller från dig. (Kanske till och med böcker)

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 5.0/5 (1 röst cast)

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.