Källaren

Det blev mörkt tidigt på kvällen så här års. Vinden var kylig och blåste kraftfullt så det var svårt att gå. Ändå stretade Hannele sig fram längs den dåligt upplysta gatan. Hon gick framåtböjd för att försöka göra så lite motstånd som möjligt. Därför såg hon inte vem hon stötte in i och hann inte uppfatta mer än att starka armar grep tag om henne så hårt att hon knappt kunde andas.
En handskbeklädd hand lades fast över hennes mun och hon kunde inte skrika. Hannele blev indragen genom en port och fördes ner till en källare. Gallerdörren till det lilla förrådet skallrade, när Hannele slog i det för att försöka göra sig fri. Hur hon än kämpade släpptes inte taget om henne, men så plötsligt kände hon hur hon föll framåt. Förtvivlat sträckte hon ut armarna för att lindra fallet men slog ändå hårt i golvet och när hon vände sig om var gallerdörren låst och hennes kidnappare var borta.
Hannele skrek tills hon blev hes, men ingen kom. Hon hörde inte ett ljud, det var som om huset var övergivet. Ögonen hade vant sig vid dunklet och Hannele granskade först det lilla förrådet som var hennes fängelse och sedan lutade hon huvudet mot metallpinnarna i gallerdörren för att försöka se resten av källaren. Metallen kändes svalkande mot huden och hon kände hur pulsen slog i tinningarna. Paniken hade gått över men hon kände hur adrenalinet rusade i kroppen. Hannele ruskade på huvudet för att försöka samla tankarna. Inget av det hon såg genom gallret kunde hjälpa henne och källardörren till huset var för långt borta för att hon skulle kunna göra tillräckligt med oväsen för att höras ut.
Det lilla förrådet var belamrat med bråte och Hannele började rota igenom sakerna för att försöka hitta något att använda som vapen om mannen skulle komma tillbaka. Varför någon hade sparat allt skräp kunde hon inte förstå, men trasiga saker kan man använda för att försvara sig med och Hannele hittade både porslinsskärvor och en spetsig träbit. ”När han kommer tillbaka ska jag spetsa honom som en vampyr”, tänkte hon ilsket och kände längs med kanten på skärvorna. De var vassa nog för att kunna användas som knivar och hon satte sig ner med ryggen mot väggen och vapnen i knät. Hon slöt ögonen och försökte åter lyssna efter ljud, men inget hördes.
Ett klirrande ljud väckte henne och Hannele kastade sig upp. Hon måste ha somnat så trött som hon varit efter sitt kvällsskift. På golvet låg porslinsskärvorna, det måste ha varit de som klirrade, tappade i sömnen. Något var annorlunda ändå, hon kunde se allting tydligare. Ljuset kom från ett litet fönster högt upp precis under taket vid ett av de andra förråden. Ett litet ljus av hopp tändes i hennes bröst, men slocknade när hon såg vad som fanns under fönstret. Hannele stirrade rakt på ett uttorkat lik, en ung kvinna i hennes egen ålder. Ljuset från fönstret var tillräckligt nu för att hon skulle kunna se in i de andra förråden också. En isande kyla spred sig över ryggen när hon såg dem. Varje källarförråd innehöll samma skrämmande syn. En ung kvinna som satt lutad mot väggen. Hannele kände hur hoppet rann ur henne. Utan ett ljud satte hon sig också ner på golvet och lutade sig mot väggen. Hon vred huvudet åt sidan och såg att det fanns ett tomt förråd kvar.
Tre våningar ovanför tog en man på sig sin ytterrock, över ett extra lager kläder, klädd för att vänta utomhus i de vinande vinterstormarna. Vänta så länge det behövdes.

***
Författare: Angela

VN:F [1.9.11_1134]
3.3/5 (47 röster)
Källaren, 3.3 out of 5 based on 47 ratings

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.