Vacker som en soluppgång

Hans händer rörde sig hastigt, men försiktigt över hennes kropp där dem låg, berusade och lyckliga. Läpparna möttes och så småningom tungorna också.
- André jag kan inte, säger Emelie frustrerat..
Han suckar och vet att det är sant. Ringen på Emelies finger blänker till i ljuset från lampan. Han lägger sig på rygg bredvid henne. Hon sätter sig gränsle över honom och kysser honom.
Hur kunde det bli såhär? André? Amanda, hennes bästavän, grannes kompis, som hon känt i flera år. Hon har aldrig tänkt på honom som så här, eftersom åldersskillnaden är lite väl stor.
Dörren öppnas och och grannen Linus sticker in huvudet i sovrummet men stänger snabbt igen när han ser dem. Kläderna är på, men han verkade förstå att de var upptagna.
Det är midsommarkväll och festen är i full gång hemma hos Linus. Emelie är berusad och vill leva livet. För bara några dagar sedan grät hon i förtvivlan när hennes pojkvän Markus åkte till turkiet med sin familj och bara några månader innan dess, hade dem förlovat sig.
Men Emelie känner ingen saknas av Markus, bara en skön känsla av att slippa honom.
- Emelie, förlåt, det var inte meningen, men du är så fin och .. säger André nervöst och kollar på henne. Hans långa hår är tillruffsat i sin hästsvans och hans skägg har blivit större sedan senast de sågs.
- Äh det gör inget, jag kunde sagt ifrån bättre jag med. Men du ska veta att jag vill, säger Emelie flörtigt, tar sitt vinglas och går ut från rummet.
Kvällen blir längre och längre, och Emelie mer berusad än vanligt. Hon grovhånglar med André framför kompisarna som chockerat kollar på. Hon har djupa samtal med människor hon knappt känner och sitter i Andrés knä hela kvällen. Han flåsar henne i örat och kysser henne pasionerat på halsen. Det pirrar till och hon blir mer och mer upphettsad. Till slut får hon nog och säger till Amanda som tar med henne hem till henne och de går och lägger sig.
Vid frukosten morgonen efter har Amanda tusen frågor, och lite till.
- Emelie, det är verkligen inte likt dig, du har aldrig varit otrogen förut! säger hon irriterat, men Emelie ser i hennes ögon att hon är så nyfiken att hon håller på att spricka.
- Nej jag vet, men jag måste tänka som såhär, jag lever bara en gång och den gången ska jag leva livet. Jag har funderat mycket, och jag saknar inte Markus ett skit och det är snart en vecka sen han åkte. Något är fel då? Jag vill bara slänga av mig ringen!
Amanda kollar förvånat på henne, sedan skrattar hon.
- Okej, jag tillåter dig allt, jag bestämmer inte över dig, men tänk på att det är du som mår dåligt i slutändan.
Helgen efter midsommar skriver André till henne på skype. Hela nätter sitter dem uppe och pratar om sex och vad de gillar inom det ämnet. De bestämmer sig för att träffas hemma hos Linus på onsdag då André skulle stanna där en hel vecka.
Dagarna gick långsamt, hon ville bara träffa honom. Samtalen på skype ledde till att de bestämde sig för att ligga med varandra. Nervöst men spännande beslut.

Det blev onsdag. Emelie gick upp tidigt på morgonen för att fixa i ordning sig inför dagens sexuella festligheter. Hon rakade sig, duschade länge, och tog extra mycket bodylotion, extra mycket perfym och de finaste underkläderna hon hade.
Väl framme hos Linus kommer André gåendes nerför uppfarten.
- Hallå snygging, säger han och kramar om henne.
Ingen var hemma, eftersom Linus jobbade. André drog genast med henne upp på Linus sovrum, där de hade haft sitt förra sensuella möte. De tog tid innan han vågade göra något. Han hade själv sagt att han inte ville förhasta något, eftersom Emelie hade Markus. Men när de låg där och pratade ville hon bara att han skulle röra vid henne. Smeka henne och kyssa henne. Göra de där oförbjudna sakerna med henne som de hade pratat om på skype.
Han började röra vid hennes hand nätt och dorg henne intill sig. Kysste henne pasionerat och började lätt smeka hennes bak. Smeken blev hastigare och hastigare. De låg med varandra och efteråt var de totalt utmattade. Han var en underbar älskare. Helt otroligt i sängen. Markus var dessutom dålig i sängen.
Dagarna gick och det träffades nästan varje dag och låg med varandra, flera gånger om dagen.
Men så kom kvällen, då hon oroligt var tvungen att fara hem och sova ensam. Känslorna kom och hon kunde inte behärska sig. Hon ringde till Markus, det fick bära eller brista, hon var tvungen att berätta för honom. Gråtet satt i halsen på henne då hon slog hans telefon nummer.
När hon femton minuter senare lägger på, faller en sten från hennes bröst. Hon glider av silver ringen från sitt finger. Hon är fri.
I flera veckor fortsatte André och Emelie att träffas, och trotts att de hade en överenskommelse med endast sex och mys, så började känslorna ändå väckas inom henne. Han var så fin, han hade allt det där som Emelie tyckte om hos en man. Han var äldre, hade långt tjockt mörk hår, skägg och lite smått mullig. Hon tyckte så mycket om honom. Men ålders skillnaden var ett problem. Hon var endast 17 år och han 24.

När de ligger i sängen hemma hos honom och kollar på TV tar hon chansen.
- André? Det är en sak jag måste prata med dig om .. säger hon nervöst.
- Vadå hjärtat ? säger han och vänder sitt vackra ansikte mot henne och ler.
- Jo det har hänt en grej som absolut inte får lov att hända ..
- Jaha? säger han oroligt och kollar på henne med oroliga ögon.
- Ja .. jo .. det har typ .. eller ja .. Jag har börjar få lite mer känslor för dig än vad jag egentligen skulle få..
Han kollar på henne med tom blick.
- Alltså Emelie .. Jag tycker om dig så himla mycket .. Men jag kommer inte klara av att ha ett förhållande med någon, inte efter vad som hände med mitt förra.
Hon kollar på honom med ledsen blick.
- Då är det nog bäst om vi avslutar det här såkallade ” KK ” förhållandet innan det spårar ut då..
Sen blev det inte mer sagt. De låg med varandra för andra gången den dagen och hon somnade på hans bröst med hans andedräckt mot hennes panna.

Morgonen där på smyger hon ut ur Andrés lägenhet med gråten i halsen. Lappen till honom lade hon på köksbordet.
” Tack för tiden med dig, kommer aldrig glömma den. Men snälla, hör inte av dig till mig. Jag tycker om dig för mycket för att kunna låta bli att få starakre känslor för dig. Tack för allt du gett mig, du är underbar. E ”
Månader gick utan ett knyst från André. Emelie levde livet som singel, men kunde inte ligga med någon annan. Hon raggade upp många, men gjorde aldrig något med dem. Det gick inte.
Så var det ett nytt år och Amanda skulle fylla 17. Vilket såklart firades hemma hos henne med hennes vänner och hennes föräldrar.
- Emelie, kan jag få prata med dig lite? säger Amandas pappa när Emelie kommer dit och hon följer med honom ut och röker en ciggarett med honom.
- Jo du förstår.. Det kommer antagligen komma en människa hit som du inte vill träffa.. André kommer hit eftersom jag och han är mycket bra vänner och han vill fira Amanda. Men han vet inte att du är här.
- Fredrik, säger Emelie. Det gör inget, jag bryr mig inte. Klart han ska komma och fira Amanda och umgås med dig!
Fredrik ler mot henne och ger henne en kram.
- Du klarar det Emelie, du är stark, säger han, släcker ciggaretten och går in.
Gråten står upp i halsen på henne. Varför? Varför måste han komma?
När Emelie står uppe på Amandas rum och städar, har folk redan börjar droppa in. Men hon lovade Amanda att städa. Hon hör trappsgteg i trappan men ignornerar det. Det knackar på dörren och hon vänder sig om från städiningen. Hon slutar andas. Där stod han. Med sina vackra ögon och sitt fina hår.
- Hej .. säger han försiktigt och tar ett steg in i rummet.
Emelie försöker få fram ett ljud men kan inte. Hon bara stirrar på honom med smutsiga kläder i sina händer.
- Vad fin du är .. Vad .. kvinnlig du blivit, säger han och kommer närmare henne.
Hon klarar inte av det, hon släpper kläderna, tränger sig förbi honom och springer ner från trapporna med gråt i halsen. Hon sätter sig på altanen med en ciggarett i handen och rökar så fort hon kan. André kommer ut med andan i halsen och sätter sig bredid henne. Han säger ingenting, inte hon heller. Dom bara sitter och stirrar ut i naturen.
Dörren öppnas ut och ett välbekant ansikte ploppar ut.
- André, kommer du in eller? säger en kvinnlig och upplänsk röst.
- Ja.. jag kommer, säger han och reser sig långsamt.
Emelie kollar i dörren och ser ett ansikte som hon aldrig trodde hon skulle få se i verkligheten.
Där står Andrés ex, Sofie, som enligt honom, satt djupa sår i honom. Hon kysser honom och går in. André vänder sig om i dörren. En tår rinner ner från Emelies kind och hon känner smärtan i bröstet.
- Förlåt mig .. säger han och stänger dörren.
Hela kvällen satt Emelie ute på altanen med sina ciggaretter och folk började åka hem frammåt natten, berusade och glada. När alla hade åkt hem kom Amanda ut till henne och la en filt om henne. Hon hade suttit där hela kvällen, stirrat rakt ut i tomma intet.
- André är kvar där inne, han ska sova här.. Så du vet.. säger Amanda och går in.

När klockan börja närma sig morgon sitter Emelie fortfarande kvar, cigarretterna är slut och hon måste in och hämta nya. Hon öppnar försiktigt dörren och smyger in i köket för att hämta cigarretterna. Till hennes förvåning är det tänt i köket och där inne sitter André.
Han kollar upp på henne.
- Var är Sofie? frågar Emelie utan ens bestämmt sig för det.
- Ah .. Vi gjorde slut så hon åkte med en annan kille hem, säger han och kollar ner i bordet.
Emelie går fram till skåpet för att ta sina cigaretter.
Emelie ger honom en tom blick innan hon vänder om och går ut på altanen. Han följer efter henne och ännu en gång sitter de där igen och rökar tillsammans, utan att säga ett ljud.
Efter någon timme reser sig Emelie upp för att gå in och lägga sig. När hon ska öppna dörren känner hon att någon drar henne bakåt. André vänder henne om mot honom och kollar henne djupt in i ögonen.
- Jag är inte ledsen över att det är slut med sofie, säger han frustrerat, snarare tvärt om!. Jag kan inte leva med henne när jag älskar någon annan.
Emelie kan inte säga ett ljud. Hon bara stirrar på hans vackra ansikte.
- Emelie, jag älskar dig. Du är det bästa som någonsin hänt mig. Förlåt för att jag tvivlade, och förlåt för att jag gick tillbaka till Sofie, men jag behövde närhet och jag fick ju inte höra av mig och förlåt för att jag drog med henne hit men jag visste inte vad jag skulle gö..
- Jag förstår, abryter Emelie honom.
- Gör du? säger André och ler.
- Ja, ..
Soluppgången hade precis startats och Emelie kollar ut mot den.
- Kolla så fin den är, säger hon och kollar på André igen med lyckliga ögon.
- Precis som dig då, säger han och lägger en hand runt hennes nacke och kysser henne.

VN:F [1.9.11_1134]
3.8/5 (21 röster)
Vacker som en soluppgång, 3.8 out of 5 based on 21 ratings

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.