My story

Jag är så lycklig!
Eller, ja…. Det är vad jag intalar mig i alla fall.
Det var 16 månader sedan nu. Sedan det blev ”vi”. Men ibland så undrar jag om det någonsin varit vi, känns som det mer varit ”han” och sedan nån som varit med när det passat honom.
Jag minns i början, då var allt så underbart, så fint. Sen började anklagelserna och kraven att regna in.
Först klarade jag av det, jag kunde hantera det och leva upp till de. Men tillslut så blev det för mycket.
Jag kunde inte vara den du ville att jag skulle vara. Så jag hamnade på en mörk plats, mådde ständigt dåligt. Jag kände mig så ensam. Inte ens min pojkvän kunde älska mig, jag såg mig själv som avskyvärd. Jag var deprimerad.
Vi gjorde slut, och jag började för första gången på flera månader att leva mitt liv. Det var underbart.
Men han kom tillbaka, han behövde mig. Jag tvekade inte ens, det var ”vi” igen.
Följande månader fortsatte precis som de tidigare, men helt plötsligt så slutade han prata med mig. jag förstod inte varför, men jag fick snart veta. Jag var tydligen gravid och gömde det för honom. Den veckan utsattes jag för mordhot, jag eller han skulle dö om jag inte tog bort barnet, som inte fanns.
Tillslut så förstod han att det aldrig fanns något barn, och hoten upphörde.
Nån månad senare fick jag en outhärdlig mensvärk, men jag skulle inte få mens då. Jag hade sådana otroliga smärtor och ville helst bara ligga ner.
Det visade sig att jag fick ett tidigt missfall. Jag vågade inte säga nått, jag var rädd. Jag sörjde faktiskt, och tänker fortfarande på det lilla knytet jag kunde ha fått.
Jag började bli deprimerad igen, och vi gjorde slut. Känslorna om ensamhet kom tillbaks.
Jag fastnade i mig själv och gjorde inget. Dagarna bara rann förbi.
Vi bråkade mycket, och smutskastning skedde. Men sedan ville han prata om det. Sagt och gjort.
Vi träffades nån dag efteråt. Vi bestämde oss för att ses hemma hos en av hans vänner. Men när jag kom dit så var han hur full som helst. Efter ett tag så bad han mig att följa honom in till toan, då jag varit med honom som onykter flera gånger så trodde jag att han skulle spy, så jag följde honom.
Men väl inne på toan så började han kyssa mig och ta på mina bröst. Jag vred mig undan och sa nej. Men han fortsatte. Han drog av tröjan och lyckades få mig på golvet och han låg över mig. jag fortsatte att dra mig undan och säga nej.
Men då hände de jag aldrig trodde skulle hända, han slog mig. han örfilade mig två gånger. På grund av rädsla och självförsvars instinkter så slog jag tillbaks. Då släppte han taget och gick.
Jag låg kvar ett tag, sen gick jag in till köket, där fick jag en chock.
Resten är för jobbig att skriva. Men det var en del av min berättelse.
Det kanske är kärlek(?)

VN:F [1.9.11_1134]
3.5/5 (16 röster)
My story , 3.5 out of 5 based on 16 ratings

2 kommentarer

  1. Dana/ danadenfina på stardoll---rösta! ^^ Skriver:

    Vill du snälla skriva nästa del, om du har ork att göra det? Skulle bli glad då för detta var…spännande!

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 5.0/5 (2 röster cast)
  2. Skrivaren Skriver:

    Jag kan försöka!
    Jag döper den till ”My story del 2″, så håll utkik!

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 0.0/5 (0 röster cast)

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.