Livet bland betong

Jag är han, han som alla andra. Alla andra som försöker. Han som misslyckas. Han som alltid misslyckas. Min framtid är instängd. Instängd i en liten låda som jag aldrig kommer få upp. Framtiden jag aldrig kommer få att se. Så långt jag än sträcker mig så räcker jag inte till.

Redan början på högstadiet började jag bryta normer, samhällets normer. Jag var cool, eller var jag? Sedan såklart drog jag till mig andra personer som tyckte om att bryta normer. Så större grupp det är, så större bryter man normerna. Det gick från sno material från skolan till att sno tobak från ett livs och råna tanter sent på kvällarna. Vi var coola, vi hade respekt, men vilken sorts respekt? Vi fortsatte igenom hela högstadiet och jag såg bara hur min mamma led varje gång hon fick hämta mig från polisstation. Jag var så nonchalant och visade inte ens min uppskattning. Jag var en idiot. En sådan stor idiot. Såklart fortsatte vi in en tid på gymnasiet. Vi började göra mer större stötar och började langa. Sedan andra året på gymnasiet hände det något, något som förändrade mitt liv totalt, 21 Juni 2001.

-Walla, ÄR DU KLAR SNART!? sa Pajtim
-Haha mannen, jag måste se bra ut. Ska haffa lite ladies ikväll bror sa jag.
-Mannen du stinker ändå, du kommer aldrig få något som kungen Pajtim.
-Shet, vilket ego. Gå och lägg dig, du drunknar snart i dina egna ord mannen sa jag.
Vi skulle gå ut på en klubb vid avenyn med våra falska leg. Jag sa till mamma att hon inte behövde oroa sig och hon inte behövde stanna uppe. Vi skulle bara gibba lite xbox 360 hos polaren sa jag.
Vi förfestade lite hos polaren danne och sedan skulle dra vidare.
Vi hann inte dricka så mycket innan dannes morsa kom hem och fick dra vidare till avenyn. När vi kom fram till klubben och kom in så fick vi lämna in jackorna.
-Aboo, kostar det 30kr för att lämna in jackan, värsta rånet broshan sa Pajtim.
-Haha, skärp dig. Vi har para brosh, inga problem sa jag.
Vi satt vid baren ett tag. Sedan jag blev lite nyfiken vad klubben kan erbjuda och jag gav mig ut på jakt.

Där var hon, den bruden jag alltid drömt om. Hon var lös upp bland alla människor på dansgolvet och jag som idiot var tvungen att gå fram.
-Hej! Shet det måste gjort ont bruden sa jag.
-Hej? vad snackar du om? sa hon.
-Ah, du vet när du ramla från himlen sa jag.
-Haha, den var inte direkt ny, men den funka. sa hon
-Vad heter du bruden? sa jag.
-Angelica sa hon.
Vi fortsatte tjöta lite och dansa lite stelt. Jag är ingen bra dansare. Så på den fronten skämde jag ut mig. Vi hade askul hela kvällen, och jag svettades som en idiot. Jag var tvungen att gå till toaletten.
-Vart fan har du varit jävla idiot? sa Pajtim.
-MANNEN, jag är kär. Träffat bästa tjejen bror sa jag.
-Ge dig, säker på att det inte var en kille då? sa Pajtim.
-Fuck you mannen, jag är kär. sa jag.
-Inget sånt trams, skärp dig. Det var en kille som mucka upp och vi ska ut och ta det utanför om 15min. VA DÄR! sa pajtim.
-Men broshan, förstör inte detta för mig. Hon är underbar. sa jag.
-Är du inte en bror? STÄLL UPP sa Pajtim.
-Aja aight. Jag kommer väl. Ska bara pissa klart. sa jag
Efter jag hade varit på toaletten gick jag utåt och jag hitta ingen Pajtim. Jag tittade runt omkring mig och såg ingen Pajtim. Jag vandrande ner längs avenyn. Lite längre ner längs avenyn gåendes såg jag två killar springa iväg, de kom från en liten gränd. Dem sprang rakt framför mig och jag hann se de bådas ansikten. Jag tänkte ”VADFAN? lite hyfs kan dem visa.” Sen hör jag ”HJÄLP!” från gränden. Jag springer dit och vem ser jag där liggandes helt sönderslagen? Min bästa vän Pajtim.

-Pajtim, var det dem som gjorde detta? sa jag.
-Bror, jag har ont. sa Pajtim
-Vart? säg mig vart bror. Sa jag
-Vid revbenen. sa Pajtim.
Jag drar ner handen och känner något. Jag drar upp handen och ser att Pajtim blöder. Jag rullar han lite åt höger och ser att han blivit knivhuggen.
-BROR, jag är trött. sa Pajtim
-HÅLL KVAR!! sa jag.
Jag ringer ambulansen och säger vart Pajtim befinner sig medans jag går ut på jakt efter dessa två.

Jag springer ner längs avenyn, jag verkligen springer och alla tankar bara cirkulerar, tårarna rinner längs kinden. Jag kommer upp mot Poseidon statyn och ser två killar. Dem kramar om varandra och splittrar. Jag går närmre och ser att det är dem. Jag stod still och visste inte vem jag skulle springa efter. Jag sprang efter en av dem och när jag kom ikapp skrek jag ”-EY STANNA DU.” Han stanna upp och reagerade, ”-Och vadfan vill du?”
-VAR DET DU? VAR DET DU SOM MISSHANDLA MIN BÄSTA VÄN? sa jag
-Haha, den fjollan. Hoppas han dog sa han.
Jag hoppade på han och brottade ner han.
Jag slog, slog och slog. Några tecken på liv, jag sket i det. Jag bara slog, slog och slog. Blod stänkte och jag bara slog, slog och slog.

Jag sprang, sprang och sprang. Rädd och helt förstörd. Jag sprang, sprang och sprang. Jag bad att Pajtim kunde hålla sig vaken. Jag sprang, sprang och sprang.

Jag kom fram till platsen där Pajtim blev misshandlad och Pajtim var borta. Polisen var kvar och jag skrek ”VART ÄR HAN!?”. Helt blodig om kläderna och händerna reagerade polisen och brottade ner mig. Dem frågade massa frågor men jag stängde ut allt. Nere på polisstation berättade de att Pajtim inte klarade sig och att de hade hittat en kropp liggandes en bit upp på avenyn. De hade hittat bevis som kopplade mig till brottsplatsen. Jag var körd. Jag kunde inte göra något. Jag var helt chanslös. Det var då min framtid låstes ner i en liten låda. En låda jag aldrig kommer att få upp.

Jag heter Abraham. Jag är han som aldrig kommer få upp lådan. Hur hade mitt liv varit om jag hade stannat kvar med den underbara ängeln på klubben?
Jag saknar dig för varje dag som går Pajtim. Jag älskar dig bror.
Instängd i ett litet rum, en cell skriver jag om mig själv. Pajtim bror, nu är det jag som drunknar i mina egna ord.

Jag är han som lever bland betong.

VN:F [1.9.11_1134]
3.8/5 (6 röster)
Livet bland betong, 3.8 out of 5 based on 6 ratings

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.