Han sa att han skulle ta mig till himmelen

Jag stod vid tågperrongen och trampade otåligt runt på stället. Tittade för fyrtiofjärde gången på min smartphone. Klockan visade att det var 11 minuter kvar. 11 minuter och sen skulle jag iväg. Till honom, min älskade kille. Det skulle bli våran första natt tillsammans och oj vad förväntansfull jag var. Tog ett nervöst bett på tumnageln för att försöka lugna ner mig själv. Det funkade inte. Drog upp mobilen ur jackfickan på min svarta skinnjacka. Den surrade till i samma sekund jag låste upp telefonens skärmlås. Ett medelande. ”Yes!”Avsändare: Simon, min älskling. Mitt hjärta dunkade allt snabbare och snabbare. Öppnade hastigt upp messet och läste: ”Jag ska vara ärlig, jag känner inte direkt för att du ska komma hit. Visst jag vill träffa dig, men jag känner inte för att du ska sova här, sorry :(
Jag stängde ilsket igen smset. ”Amen vafan, du lovade ju att det skulle gå!” tänkte jag högt och besviket för mig själv. Hörde hur järnvägsbommarna tjöt och de åkte ner. Tog ett ytterligare bett av tumnageln, den fick allt stå ut med många plågor på sista tiden.

Jag passerade ort för ort, station för station genom den lite smått immiga fönsterrutan. Jag andades lugnt. Jag var på väg nu. Och jag skulle sova i den där orten som planerat trots allt. Fast inte hos honom, min älskade Simon. Nej, med hjälp av ett hastigt samtal var det bestämt att jag skulle sova hos Linnéa, en gammal barndomsvän jag hade där. Vi hade inte setts på ett tag och hon hade inget planerat för kvällen ändå, så det passade utmärkt att jag skulle komma.
Jag skulle även träffa min älskling som planerat, även om vi nu bara skulle ses i någon timma eller så. Jag drog en snabb borste genom mitt bruna, tjocka hårsvall. Tittade på klockan som lyste i ett orange sken vid utgången. 16.10. Bara 5 minuter kvar. Försökte muntra upp mig själv lite. Jag skulle ju i alla fall få träffa honom ju! Och det var ju veckor sedan sist så varför satt jag här och tyckte synd om mig själv? Nej, mycket bättre att sätta på en munter låt på spotify istället och göra det bästa av situationen!

När jag klev ut genom tågdörren möttes jag av regn och blåst. ”Yes, precis vad jag behöver just nu!” muttrade jag och gick emot den välbekanta, långa gestalten som mötte mig med en mjuk kram. ”Hej!” sa han ”Sorry, för att jag inte vill att du sover över hos mig, men jag är bara ärlig, okey?” Han kollade först på mig och sedan ner i den glänsande asfalten vi gick på. ”Jadå” svarade jag tyst och försökte låta lite gladare än vad jag egentligen var. Men Simon genomskådade mig lätt. ”Säkert? Jag känner mig så elak men som sagt jag är bara ärlig”. jag nickade. ”Jadå” svarade jag och såg upp i hans djupa, grönblåa ögon. ”Jag ska ju sova hos Linnéa, det blir bra”. Vi fortsatte gå i regnet, i blåsten. Det var rätt ruggigt ute och jag drog åt mig skinnjackan tätare och tätare intill kroppen, vilket var ovanligt för att vara i slutet av juni månad. ”Är du hungrig?” Frågade Simon mig plötsligt och spräckte tystnaden omkring oss. ”För jag har liksom inte ätit på 3 dagar så…” ”Klart vi ska äta!” Avbröt jag honom. Vi gick fram till övergångsstället. ”Kinamat eller pizza?” Undrade han och gjorde en gest mot vägen ”Definitivt inte kinamat i alla fall” svarade jag snabbt. ”Bra, då går vi till Mem o Zin o käkar” sa Simon kort och vi svängde till höger och upp mot pizzerian där vi hade ätit vår första middag tillsammans.

En hawaii och en kökets special senare var vi åter ute i regnet. Vi stannade som i repris vid vägkanten igen. ”Vilket håll?” Frågade Simon. Jag började gå mot vänster som svar. Vi gick en bit, hand i hand och det kändes mycket bättre nu. Jag kände mig betydligt mycket gladare nu.
Vi pratade om lite vad som helst tills vi kom fram till en skola, där vi satte oss vid en stor cykelparkering under tak. Vi satte oss nära varandra och jag andades in doften av hans milda men friska parfym som jag älskade till tusen. Jag lutade mig mot hans blöta axel och han tog tag i min lilla, klena och smått misshandlade hand. Jag började fnissa och snart brast fnisset ut i ett garv. ”Asså mina händer är typ som barnhänder i jämfört med dina!” skrattade jag och sen jämförde vi våra händer, våra armar och våra handleder ända tills jag släppte hans hand och kollade upp mot hans erfarna ansikte. ”Jag tror att du väntar på en kyss” Log Simon och mitt ansikte ändrade med ens färg och jag stirrade ner i marken. Vid såna här tillfällen var det rätt praktiskt att vara ett helt huvud kortare än sin pojkvän. Han fångade åter min ögonkontakt och sedan hände det som jag så länge väntat på. Våra läppar som möttes gång på gång och hur jag kröp allt närmare och närmare honom för att jag frös. Det var underbart. ”Ska vi ta och gå hem till mig istället så slipper vi sitta här och frysa?” Undrade Simon och jag nickade glatt till svar. Nu var det bra igen.

”Släcker du lampan?” Frågade Simon och jag lydde som en lydig liten valp. Rummet föll in i ett djupt mörker och det enda som belyste rummet var Simons 24tummare till tjocktv.
Jag kröp tätt intill Simon på hans säng och under täcket. Vi rörde varandras läppar och där var den underbara leken igång. Hans fasta grepp om min underläpp med sina läppar och mitt bestämda tag om hans överläpp. Min tunga som blev omsvept av hans och hans tunga som blev omgiven av min. Mina händer som rörde sig taktfullt över hans snaggade, blonda hår och hans händer som harmonifyllt förflyttade sig från mina armar till min midja. Min puls som blev högre och högre ju längre in i leken vi gick, och hans puls som gjorde likaså. Våra kroppar som kom allt närmre och närmre varandras, vi drogs till varandra som om vi vore två magneter.
Ville bara ha honom nära, så nära det gick. Ville ha honom fastklistrad vid min sida, ville ha honom för evigt där.
Kysste honom snabbare och allt mer intensivt, hela leken blev allt mer intensiv. Simon vred sig, ställde sig i krypande position ovanför mig och vi kysstes, lekte med våra fastklistrade tungor och njöt tillsammans. Det var så himla underbart. Han hade lovat att han skulle ta mig till himmelen och det gjorde han sannerligen nu. Folk runt omkring mig hade sagt att sex var en väg upp till himmelen, men vi behöll kläderna på och vi var redan framme där uppe bland molnen och svävade, så jag vägrade tro deras ord.
Allt var så himla underbart, ingenting kunde stoppa oss. Ingenting kunde…

–”SIMOOON! Du har besök!” Simons pappa ropade från hallen. Simon och jag avbröt vår fantastiska lek, tog av oss täcket, rätade till kläderna och gick till ytterdörren.
Där stod Linnéa, som såg väldigt besviken och sur ut.
”Jaha!” Muttrade hon surt. ”Jag har ringt er båda i över tre timmar och jag har inte fått ett enda futtigt svar till sms ens en gång!” Jag drog en hastig blick på min mobil som legat nerstoppad i väskan. 20.00, 4 obesvarade samtal. Oj! var klockan redan så mycket!
Simon och jag sneglade generat på varandra.
”Har ni knullat eller?” Frågade Linnéa irriterat med halvt ironi i tonen.
Mina kinder ändrade om möjligt färg till ännu mer tomatröd. Jag stirrade ner i golvet.
”Nej, absolut inte!” Svarade jag stelt trots att det faktiskt var 100% sant.
Vi klev ut i trapphuset. Simon och Linnéa satte sig till rätta på varsin trappa och över blev jag som blev väldigt osäker på vilkens sida jag skulle vara på.
Så jag satte mig rätt upp och ner på det svala stengolvet istället, mitt emellan deras stentrappor.
”Ska du sova här eller hos mig?” Undrade Linnéa helt plötsligt. ”För annars har jag ju andra kompisar jag kan va med.” Jag funderade länge. Kollade in i Simons djupa ögon för att få svar. Det verkade som att han hade ändrat sig, men jag visste inte riktigt.
”Jag vet inte” svarade jag kort och stirrade åter igen ner i golvet. Allt hängde på Suimon nu.

”Så…” började jag osäkert. ”Är det säkert att det är okej för dig om jag sover här?” Undrade jag och Simon nickade snällt till svar. ”Japp, det är det!”
”Va bra” mumlade jag samtidigt som vi gick in i Simons blåa, hemtrevliga rum. Vi satte oss i hans meterbreda säng och tog vid där vi slutade innan Linnéa hade kommit och avbrytit oss.
”Vänta, vi stänger av tv´n” mumlade Simon och passade på att även sätta på fläkten som stod på det lilla sängbordet intill sängen.
Sedan tog han tag i min hand, lade sig till rätta i sängen och vi kysstes. Om och om igen.

Klockan var mycket. Jag bestämde mig för att dra på mig mina nattkläder. Simon drog av sig kläderna och bestämde sig för att sova i enbart kallingar. Om det gick bra för mig förstås. Vi skulle ju trots allt sova i samma säng, under samma täcke. Klart det gick bra för mig. Bara han inte var spritt språngande naken så gick det ju bra.
Vi skulle egentligen sova, men våra känslor för varandra tog över våra kroppar så vi fortsatte med vår underbara lek istället. Nu kändes det mycket mer intimt. kanske var det för att vi hade mindre kläder på oss, kanske var det för att vi kände av hur varandras adrenalin gick högre och högre upp i tabellen. Vi kysstes så intensivt att jag gång på gång glömde bort att andas. Simon blev tvungen att stanna upp leken för ett ögonblick för att påminna mig. Det gick sådär, för jag ville inte tänka på min andning, ville inte tänka alls. Ville bara njuta av leken vi hade.
Hans lätta händer som så försiktigt, försiktigt smekte min kropp, som om jag vore världens ömtåligaste porslin. Hans vackra leende när jag retsamt kittlade honom på magen och han vek sig dubbelt av skratt. Glimten i hans unika ögon när han hittade min kittligaste punkt vid nyckelbenet och var så tvungen att kyssa mig där gång på gång bara för att se hur jag skulle reagera. Vi skrattade så. Och vi njöt. Gud vad vi njöt.
Sedan sa vi gonatt.

Jag försökte sova, men upptäckte till min förskräckelse att jag hade svårt att andas. Jzag fick lite smått panik och Simon försökte lugna mig. Det gick inte så bra.
Så vi satte oss upp, jag på hans knän. Han höll om min midja, höll mig upprätt och fick mig att försöka andas med i hans takt. Han räknade ”Andas iiiin” ”Och andas uuut”
Det gick lite bättre. Men smärtan när jag andades var fortfarande hemsk.
”Vill du ha min astmamedicin?” Undrade Simon medlidsamt, men jag skakade bara på huvudet. ”Nej det är ju din, det blir inte bra om jag använder den” svarade jag och höll koncentrationen på Simons andetag i hopp om att jag skulle hitta tillbaka min rytm i min andning

Jag vaknade av att jag svettades som ett svin som hade varit för länge i en bastu, morgonen därpå. Jag andades. Och log stort. Nu kunde jag andas smärtfritt igen och allt var tack vare min hjälpsamma hjälte som fortfarande sussade sött vid min sida. Han var så fin min Simon. Kanske inte världens snyggaste, men han hade definitivt jordens finaste insida enligt mig.
Jag var så stolt. Så stolt över mitt beslut. Att jag hade tagit tåget ändå. Det blev som förväntat trots allt, men ändå inte, det blev mycket bättre. Och det bästa av allt; han tog mig till himmelen.

VN:F [1.9.11_1134]
3.8/5 (24 röster)
Han sa att han skulle ta mig till himmelen, 3.8 out of 5 based on 24 ratings

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.