Flickan och himlen

Jag kände att blåsten och vågorna hade avtagit, vågorna som hållt mig uppe hela natten och gjort våran matros sjösjuk. Vi mer erfarna sjömän skrattade hjärligt åt nybörjarna och erbjöd dem en klunk ur kruset när de med bleka ansikten hängde över kanten. Manskapet på fartyget vi kallade La fille dans mon coeur kom relativt bra överens men ingen av oss var speciellt pratglad så länge vi inte höll i det romfyllda kruset.

Jag steg upp på deck och chockades av hur vacker himlen var, det var en sådan vackerhet som kan få en man att sakna, en gammal proletär att drömma. Det var som att himlatäcket blivit stickat av den friaste av människor. Klarheten, men samtidigt det oförståeliga abstrakta blandningen mellan färgerna rosa, röd, grön, blå, gul och vit var beundransvärd. Aldrig skulle jag någonsin få se någonting så vackert, trodde jag. Jag visste utan tvekan att det här skulle bli en oförglömlig natt.

Jag och en av mina bättre vänner från fartyget, James, tog oss i hamn för att utforska staden. Det var aningen mer avslappnat i staden än vad jag trodde det skulle vara, men antalet människor levde upp till förväntningarna. Jag minns att jag tittade upp mot skyn en sista gång innan jag och James entrade den beryktade puben Up and Down. Enligt historier på havet ska Up and Down vara stället man ska gå till om man vill njuta av stark sprit och promiskuösa kvinnor. Vi slog oss ner vid ett bord och gjorde första beställningen.
- En blodig oxfilé och en Jack, sa James med bestämd röst.
- Jag tar samma, sa jag.

Jag plockade upp en cigarr som jag köpt utanför puben och tände den. Samma sekund som jag satte tändstickan mot cigarren och började puffa såg jag en neger sitta i hörnet av puben och spela gitarr och sjunga. Han var en gammal man, runt 60 år. Men det var inte hans mörka soulröst eller hans ålder jag förundrades över, det var hur en neger kunde få sitta där blandad med oss vita trots att dem så länge jag kunde minnas varit slavar. Han såg inte speciellt road ut och man kunde inte klandra hans brilljanta musikaliska talang. Det var inte vanligt att se negrer ute till havs, det hände i stort sett aldrig. Jag var tvungen att fråga James om detta eftersom han var några år äldre än jag och hade i många år varit på liknande pubar.
Han förklarade för mig att negern förmodligen var en slav åt pubägaren och att negrer var kända för att ha talang inom musik. Så jag släppte det.

Efter att jag ätit min köttbit och druckit min Jack började jag titta runt efter dessa mytomspunna kvinnor. Det tog inte lång tid innan det var det enda jag såg, överallt satt dessa unga vackra töser i knät på äckliga gamla dregg. Jag förstod nu att dessa sexuellt frisläppta kvinnorna från berättelserna egentligen var horor. Jag har aldrig varit speciellt intresserad av horor. Inte bara för att många andra män varit där innan, utan också för att jag inte gillar den värdelösa och nedsättande stämplen kvinnan får.

Jag smög runt i puben och letade efter en kvinna som inte var hora, det var då jag såg henne. Hennes långa svarta hår skylde hennes nakna axlar och la sig som ett svart moln över hennes ansikte, vilket gjorde det svårt för mig att urskilja hennes drag. Hon utstråla en styrka som inte hörde hennes kön till. En styrka som gjorde mig knäsvag. Jag gick närmare för att få en bättre uppsyn över henne. Hon hade en ganska mörk ton på sin hy för att vara vit. Jag såg direkt att hon inte var en hora. Hennes små runda bröst syntes ganska klart genom skynket hon hade på sig. Hon kan inte varit mer än nitton år fyllda. Jag gick fram och la min hand på hennes axel för att introducera mig, men när hon vände sig om fick jag inte fram ett ord. Lukten av hennes hår och skönhet var slående. Hon bar en aura av dunkel prakt som jag inte kunde ta mig ur.

Det fanns någonting hos henne som inte går att förklara. På samma sätt som ögon berättar en historia endast själen kan förstå. Utan att varken hon eller jag hade sagt ett ord, var jag förälskad i henne. Vi stod mittemot varandra. Hon tittade djupt in i mig med hennes guldbruna ögon. Jag satt mina fingrar vid hennes vänstra tinning och lät dem rinna längst hennes kind som en tår av kärlek. Jag avslutade med att sakta smeka hennes läppar innan jag slöt ögonlocken och lutade mig framåt för att kyssa henne.
När våra läppar möttes fylldes min kropp av ett spännande rus och bilden av himlen jag sett tidigare under kvällen såg jag nu i mina ögonlock. Jag har aldrig haft en sådan bra känsla i kroppen förut.
Men när våra läppars kontakt upphörde fylldes jag av oro och rädsla. Jag öppnade ögonen och insåg att jag var under vatten, det var svinkallt i vattnet och jag började få slut på luft. Jag använde all kraft jag hade kvar och simmade uppåt, men jag förstod att jag var allt för långt ned för att hinna upp till ytan. Det var bara sekunder kvar innan jag skulle svimma. Jag stängde mina ögonen en sista gång och föreställde mig dina läppar och det vackra himlatäcket. Jag var nu tillfreds och redo att gå min död tillmötes. Farväl…

VN:F [1.9.11_1134]
1.0/5 (1 röst)
Flickan och himlen, 1.0 out of 5 based on 1 rating

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.