Förbjuden kärlek

Christina var 18 år och hade precis flyttat in till Stockholm från Uppsala med sin mamma. Hon skulle börja gymnasiet där. Hon var väldigt nervös inför skolstarten. Själva staden var inte ny för henne men att börja gymnasiet, träffa nya kompisar, det tyckte hon skulle bli spännande.

Hon hade aldrig haft en pojkvän, eftersom hon inte varit speciellt intresserad av killar. Hon skrev dagbok varje dag. Det hade hon gjort sen hon var liten, och hon tyckte om det eftersom hon kunde skriva om sina känslor, om saker som ingen annan fick veta förutom hon själv.

Hennes bästa kompis hette Regina, och de hade varit vänner sedan de var mycket små, och visste allt om varandra. Regina skulle inte gå i Stockholm, hon hade valt ett gymnasium i Uppsala, men det var inte alls långt ifrån, så de kunde träffas ändå. Christina hade valt att gå estetiska linjen med dansinriktning.

Dagen innan skolan skulle börja så gick hon och hennes mamma på stan tillsammans. Christina ville hitta nya kläder till skolstarten och handla lite skolmaterial, anteckningsblock och sådant. När de inhandlat allt så gick de och fikade och pratade.

Christinas mamma hette Agneta, och hon var hennes bästa vän. Hon visste att Agneta alltid skulle finnas där för henne, hon kunde prata om allt med henne. Hennes pappa var död sen länge. Christina kände inte av saknad efter honom eftersom han dog när hon bara var två. Han hade haft cancer och dog av det. Agneta hade berättat allt för henne när hon blev äldre, eftersom Christina inte hade förstått när hon var så liten.

”Så, hur känner du inför skolstarten?” frågade Agneta. Christina hade precis huggit in på en kladdkaka, och tuggade långsamt och tänkte innan hon svarade

. ”Jag är faktiskt lite nervös. Nya kompisar och allt, det blir som en helt annan värld”. Agneta förstod vad hon menade, hon hade själv varit i en liknande situation när hon var yngre.

På Dagen D:s morgon klev hon upp tidigt. Hon åt frukost i lugn och ro, för det älskade hon att göra. Det var det viktigaste målet på dagen tyckte hon.

Efter en halvtimmes klädbyten bestämde hon sig för ett par svarta jeans och ett rött linne med en vit kofta till. Hon borstade sitt långa blonda hår och sminkade sig lite lätt, sen gick hon. Christina visste inte vart skolan låg, men som tur var bodde hennes kusin Lovisa inte så långt ifrån henne, hon gick till och med på samma skola som Christina skulle börja på. Hon promenerade den korta biten det var till henne och ringde på. Lovisas mamma öppnade.

”Hej Christina!” utbrast hon glatt. ”Kom in, Lovisa är snart färdig”. Christina gick in, Lovisas mamma vinkade henne till köket och sa; ”Sätt dig ner, det var ju så längesedan som jag pratade med dig ordentligt! Hur är det med dig nuförtiden? Hur mår din mamma?”. De pratade lite. Fem minuter senare kom Lovisa ner. Christina gav henne en stor kram och sen gick de.

Hela vägen till skolan pladdrade Christina och Lovisa om hur nervösa de var båda två. De hade lovat varandra att hålla ihop i vått och torrt. Christina kände på sig att allt skulle bli perfekt.

De skulle först till aulan för upprop och information.

Christina såg sig om och kollade om det fanns några killar som såg bra ut, men inget intresserade henne direkt. Efter uppropet skulle man följa med sin klasslärare till klassrummet de skulle ha. Christina hade valt estetiska linjen med dansinriktning.

Läraren var en äldre dam som såg ut att vara i 50-årsåldern, hade långt brunt hår och glasögon. Hon hette Greta och såg ut att vara ganska moderiktig, var klädd i senaste modet och hade högklackade skor.

Hon verkade rätt reko, tyckte Christina. Hon berättade om sig själv litegrann och lät sen eleverna berätta om sig själva.

De flesta var blyga, så det sas inte mycket. Christina berättade bara lite kort om vart hon kom ifrån och vart hon gått skola innan. Sen fick de ännu mer information, sen var det dags för lunch och sen fick de sluta för dagen.

Efter skolan träffade hon Lovisa, de gick hem tillsammans. Hon gick tyst in och stängde om sig i sitt rum för att vila lite.

Sen knackade det på dörren och Agneta kom in. ”Hur var skolan idag?” frågade hon med ett leende. ”Jo, det var helt okej. Vi fick bara lite information, sen fick de sluta för dagen.

Efter skolan träffade hon Lovisa, de gick hem tillsammans. Hon gick tyst in och stängde om sig i sitt rum för att vila lite. Sen knackade det på dörren och Agneta kom in.

”Hur var skolan idag?” frågade hon med ett leende. ”Jo, det var helt okej. Vi fick bara lite information, sen fick vi sluta för dagen.”, svarade Christina. ”Såg du några snygga killar då?” Christina blängde på henne, sa att hon ville vila en stund. Agneta log och gick ut från hennes rum och stängde dörren.

Strax innan hon skulle sova skrev hon i sin dagbok.

Hej dagboken. Idag har jag börjat gymnasiet. Jag gick med Lovisa till skolan, kändes skönt att kunna gå med någon jag kände, även om jag inte känner henne så väl. Läraren verkar rätt okej också, hon var trevlig iallafall. Det var en kort dag, men det var skönt ändå. Imorgon börjar jag nio, vi ska ha svenska, matte, lunch, sen har vi spanska och sen slutar vi. Hoppas jag får någon bra kompis i klassen också.

Nästa dag vaknade Christina med ett ryck av att klockan ringde. Hon låg kvar en stund innan hon till slut klev upp, åt frukost och läste tidningen. Agneta kom in i köket, yrvaken.

”God morgon gumman”, sa hon, och gav henne en puss på pannan. ”God morgon, mamma. Varför är du vaken så tidigt?” ”Jag ska på arbetsintervju”, svarade mamma. ”Jag ringde på en jobbannons igår och de ville gärna att jag skulle komma för en intervju!” ”Vad kul!” utbrast Christina. ”Lycka till!”, lade hon till och kramade om mamma. Sen gick hon och borstade tänderna, sminkade sig, valde ut kläder och bytte, tog på sig ytterkläderna och gick till skolan. Hon mötte upp Lovisa som vanligt, och Lovisa var lika glad och sprallig som vanligt.

Christina kollade sitt schema.

Hon skulle ha alla sina lektioner i klassrummet idag, så det tyckte hon var skönt. Första lektionen var alltså svenska. Hon tog av sig ytterkläderna och lade in de i skåpet och gick till klassrummet där alla var samlade under blyg tystnad.

Christina är inte den som är blyg, så hon gick fram till en tjej som stod lite avsides. ”Hej! Hur är det?” Tjejen kollade på henne och svarade; ”Det är bra, lite trött bara. Hur är det själv?” ”Jo tack, det är bara bra med mig, är trött jag med.” Snart började fler från klassen ansluta sig och till slut pratade alla med någon. Christina kände sig stolt över att hon gick fram och ”startade” snacket.

Det gick tio minuter. Tjugo minuter. Klassen stod irriterat och stampade med fötterna, de funderade vart läraren var. ”Men vad fan, hon sa ju att vi skulle börja åtta.”, sa en kille i klassen. De andra instämde. ”Hon kommer nog snart”, sa tjejen som Christina pratade med innan. Precis när hon sagt det kom äntligen läraren, en medelålders man som såg för tillfället ut rätt så stressad . ”Förlåt för att jag är så sen! Det var mycket trafik.” De andra muttrade till svar, läraren låste upp klassrummet och gick in, eleverna följde efter.

När eleverna satt sig sa läraren:

”Hej allihopa! Jag heter Lars och är er svenskalärare. Jag bor här i Luleå, i Svartöstaden med min fru. Jag har tre barn, alla är utflugna med egna barn och så. Har jobbat som lärare i trettio år här på skolan, och jag älskar det. Nu vill jag veta lite om er, sen ska jag dela ut böcker och en planering för de kommande veckorna.” Klassen presenterade sig i tur och ordning, och Lars lyssnade.

Sen delade han ut planeringen och böckerna som de skulle ha, och berättade vad de skulle göra de kommande veckorna. Christina tyckte planeringen lät rolig.

Efter svenskan hade de rast. Christina gick iväg för att gå på toaletten. När hon var klar så låste hon upp, men hon kom inte ut. Hon började få panik, matten hade ju börjat. Efter en stunds bankande var det någon utanför som ropade in genom dörren. ”Har du fastnat?”

”Ja, det har jag, jag kommer fan inte ut!” gapade hon. ”Låset på den här toaletten är lite knasigt. Jag hämtar vaktmästaren, vänta lite så kommer jag snart tillbaka!”

Hon hörde hur personen sprang iväg, stegen for längre och längre bort. Christina kurade ihop sig på toaletten och gömde ansiktet i knät. Att fastna i små utrymmen var det värsta hon visste, hon hade någon slags klasutrofobi. Efter något som kändes som en evighet, hörde hon knackningar. En dov mansröst ljöd. ”Hallå där, har du fastnat på toaletten? Har du försökt låsa upp?” ”Ja”, svarade Christina. ”Okej, då får jag ta och såga upp mellan dörrspringorna. Det tar bara någon minut.”

Han tog fram en smal såg och sågade upp det, till slut kom Christina ut. Hon tackade vaktmästaren länge, och skyndade sen iväg. Hon var tjugo minuter sen. Toppen, tänkte hon.

Hon öppnade dörren till klassrummet och gick in, och alla tittade upp. Läraren verkade inte synas till, så hon gick in och satte sig.

Då reste sig en man upp och frågade; ”Jaha, och varför är du sen?”. Det var läraren. Hon blev överrumplad, hur kunde en så ung kille som han vara lärare? Han hade svart rufsigt hår och skäggstubb, vit polotröja och svarta jeans. Christina var tagen. Han var ju skitsnygg! ”Eh..” harklade hon sig, men hon hann inte säga något, för vaktmästaren kom in i klassrummet och förklarade att hon fastnat på toaletten. Christina rodnade och tittade ner i golvet.

”Jaha, ja, men då är det ingen fara. Tack för att du meddelade mig, Roger.” Han tittade på Christina. ”Du och jag kan prata lite efter lektionen om matten lite snabbt, så berättar jag vad du missat. Är det okej?” Christina nickade. ”Okej, då fortsätter vi, gott folk! Vi tar nästa tal.”

Lektionen led mot sitt slut. Plötsligt ringde det ut. ”Ni behöver inte ta hem något i läxa, det tar vi nästa gång. Ha en skön dag! Hejdå!”, sa läraren.

Christina kände sig lite halvt nervös och tittade ner i bänken. Han satte sig på en stol mittemot henne. ”Jag heter Nils. Du hette Christina va?” Hon såg upp och kollade rakt in i hans ögon. Blåa ögon. Herregud vad snygg. Hon vågade knappt titta in i hans ögon

. ”Eh, ja det gjorde jag”, sa hon, och log. Han log tillbaka. Christina tittade ner igen. ”Alla i klassen har berättat lite om sig själva, så nu är jag lite nyfiken på dig. Vem är du?”.

Christina berättade vart hon kom från och lite om hennes familj. Nils lyssnade och hummade. Sen berättade han om sig själv. Han var bara 26 år och var nyinflyttad i Luleå, precis som Christina. Han hade precis tagit lärarexamen i Örebro, där han gått universitet, men hans längtan tillbaka till hans rötter i Luleå förde honom tillbaka. De satt och pratade länge.

Plötsligt utbrast Nils; ”Men gud, kolla på klockan! Vi har suttit och pratat i en och en halvtimme. Men det var bara trevlig, du verkar vara en klok tjej. Vi syns på torsdag, då har vi matte igen.” Nils och Christina skakade hand och sen gick de båda ut från klassrummet, och Nils låste.

Det var tomt i korridoren. Christina gick till hennes skåp och hämtade sina grejer. Spanskan var tydligen inställd idag, läste hon på en tv-monitor tidigare, så hon gick hem. När hon vände sig om för att kolla om Nils var kvar så hade han försvunnit. Halvt besviken gick hon hem.

Precis när hon hunnit innanför dörren ringde telefonen, Christina svarade. Det var Lovisa. ”Nå, hur var dagen?” frågade hon. Christina berättade allt om vad som hade hänt, toaletten och mattelektionen. ”Guuuuud, vad pinsamt! Hur snygg är han då?” frågade Lovisa. ”På en skala från ett till tio? Hundra”, svarade hon. ”Jösses!”, utbrast Lovisa. De bestämde för att ses på lördagen och ha en tjejkväll.

” Kära dagbok! Idag var det andra dagen i skolan. Det gick bra, tills jag skulle ha matte. Jag blev inlåst på toaletten! Vaktmästaren fick komma och såga upp låset mellan dörren och dörrkarmen. Så himla pinsamt! Sen skyndade jag mig iväg till lektionen. Skulle fan aldrig ha gått dit, världens snyggaste lärare satt där. Herregud, så fort jag kollade in i hans ögon smälte jag som smör i solen. Han bad mig tillomed stanna efter lektionen, jag kunde knappt kolla in i hans ögon eftersom han var så snygg. Svart, kort rufsigt hår, världens finaste ögon och snyggaste kläderna. Christina like! Nu är jag jättenervös för de andra mattelektionerna med honom. Får nog byta matteklass, kommer inte kunna fokusera när han är där. Det löser sig nog. Hoppas jag. ”

” Kära dagbok! Idag hade jag ingen matte, tack och lov. Hade istället världens tråkigaste svenskalektion. Läraren är suverän, men jag hatar svenska. Det är det tråkigaste som finns, förutom matte. Eller ja, vi får se hur tråkigt det blir med matte nu när han ska vara min lärare. Kommer smälta lite mer varje gång jag möter hans blick. Sen hade vi gympa. Läraren verkar ha varit med i armén eller något, han är jättehård. Men jag antar att det är bra. (För vem då?!)

Efter det hade vi äntligen karaktärsämnen. Äntligen fick jag dansa! Idag hade vi bara lite korta presentationer av varandra och så, men ändå. Det var underbart! Läraren verkar grym också, hon har studerat på Royal Ballet Academy i USA och har varit med i Bounce. Så himla coolt! Tror jag kommer ha jävligt roligt med dansen!”

Så var det torsdag igen. Christina fasade för mattelektionen. Hur skulle hon stå ut? Första lektionen variallafall estetisk orientering, så det såg hon fram emot. Matten var sista lektionen. Efter lunch hade hon kultur och idéhistoria. Det tyckte hon om, det var väldigt intressant. Till slut var det matte. Christinas hjärta bultade. Varför bultar hjärtat så hårt? Jag har ju bara träffat han EN gång!

Nils var klädd i ett par mörkblåa jeans, en tröja och en kavaj över. Sluta vara så snygg, tänkte hon medan hon trummade med pennan.

Han satt på en stol vid katedralen och tittade ut över klassen som arbetade hårt med matten. Christina hade fastnat på ett tal och räckte upp handen för att få hjälp. Nils reste sig upp och gick fram till hennes bänk.

Hon kände doften av killparfym. Gud vad gott han luktar. ”Ja, du ska multiplicera det där med 100 och sen upphöja det där talet med två……” När Christina fattade så gick han tillbaka igen till katedralen. Hon försökte vifta bort tankarna för att fokusera på matten, och till slut gick det.

Månaderna gick, och helt ofrivilligt växte kärleken för Nils hos Christina.

Hon hatade det. Varje matttelektion satt hon och var nervös pga hans närvaro. När han talade till henne lät hans röst så sammetslen, när de fick ögonkontakt stelnade hon till, hans ögon var så djupa. När de började hans lektioner var hon jätteglad, när lektionerna var slut så var hon nere.

”Okej, jag står inte ut längre. Nils är så fin, och jag kan inte låta bli att titta på honom. Jag vet inte vad jag ska göra, kan ju inte precis byta mattegrupp. Ingen vet om att jag tycker om honom, jag skulle aldrig våga berätta det. När jag pratar med honom beter jag mig som en glad sjuåring, det är så pinsamt! Det är outhärdligt! Dessutom är han helt underbar, lätt att prata med. Dansen går ju hyfsat bra nu iallafall, känner verkligen hur jag utvecklas. Snart ska vi ha en dansföreställning, och Nils kommer förmodligen vara där. Dessutom har jag födelsedag den dagen! Gud, hjälp mig…

Det närmade sig jul, och snart var det dags för dansföreställningen. Det var en stor tillställning som skulle hållas i Konserthuset.

Christina var väldigt nervös, men hon visste att föreställningen skulle bli häftig, och hon älskade danserna de skulle framföra. Dagarna bestod av repetitioner, de hade inte tid för skolarbete så de fick hemläxor istället. Hon var lite deppig över att hon inte fick träffa Nils så mycket, men dansen var viktigare.

Kvällen före det skulle smälla köpte hon danskläder. De skulle ha tights och en vit tunika i en dans, i en annan skulle de ha streetaktiga kläder. Hon virrade runt i dansbutiker med Lovisa, hon var den enda som visste var allt låg, så Christina förlitade sig på henne.

Hon köpte nya dansskor, en hood-tröja, mjukisbyxor som såg stora ut, en keps, samt en lagom stor t-shirt. Hon hittade en vit tunika på Gina Tricot som hon köpte, tights hade hon hemma. När hon provade allt hemma sedan så kände hon sig riktigt snygg. Hon färgade håret samma kväll, till svart.. Hon kände att det var läge för det. När hon tittade sig själv i spegeln tyckte hon att det såg snyggt ut, det passade henne. Dessutom var hon ganska hårt sminkad med kajal och mascara, så det lyste upp en hel del. Lovisa, som hade hjälpt henne med håret tyckte det var jättesnyggt, och Agneta gillade det också.

Nästa dag var det dags. Det var fredag, och hon hade dans hela dagen. De hade generalrepetition på Konserthuset, allt skulle sitta. Dansen pågick mellan åtta till två, så när Christina slutade var hon helt slut. Hon var påväg ut genom entrén och ut på gatan när hon plötsligt hörde någon som tutade. Hon såg sig om, och såg sin mamma stå och vinka utanför en okänd bil.

Vad sjutton? Hon satte sig i bilen. ”Nå, vad tycker du?”, frågade Agneta. Christina såg på hennes mamma, helt oförstående. ”Vad menar du?”, svarade Christina. ”Ja, men bilen”. ”Har du köpt den?!” Christina hamnade i ett lyckorus. Ingen mer tunnelbana. Äntligen kunde hon slippa ta taxi och tunnelbana och be hennes mamma hämta henne istället. ”Ja, jag har köpt den! Kommer ta det på avbetalning visserligen, men det är värt det!” De åkte till Spizzerian och köpte pizza, sen åkte de hem.

Agneta tog fram en flaska Breezer till Christina. ”Den här får du ikväll. Du får dricka när du är hemma med mig till en början, om du vill. Ta den till middagen vet jag, den är jättegod!” De dukade fram lite fint, med vikta servetter på sidan om. Agneta och Christina pratade om många saker. Till slut funderade Christina på att berätta om Nils. Hon tvekade, men frågade; ”Jag vill berätta något för dig. Men jag vill inte att du ska tycka att jag är dum i huvudet eller något.” Agneta såg henne i ögonen och svarade; ”Jag lyssnar.”

Christina berättade allt om Nils, hur snygg han var, hur hon kände sig i närheten av honom, hur han var, allting. Till slut sa Agneta; ”Jag tycker inte att du är dum som tycker om honom. Men han är din lärare. Det är omöjligt för er att ha ett förhållande, och du vet inte om han känner samma sak för dig.” Christina visste att hennes mamma hade rätt. Och varför skulle han tycka om henne?

Klockan tickade till två på natten, och de bestämde sig för att gå och lägga sig. Föreställningen började klockan klockan sex på kvällen dagen därpå. Den natten drömde hon många drömmar. Först drömde hon om dansföreställningen, hur hon framförde sin solodans, och hur alla stod upp och applåderade för henne efteråt. Sen drömde hon om Nils. Det var precis efter dansföreställningen, och hon stod i en klunga med människor som berömde henne för dansen. Till slut kom Nils fram. Han hade en bukett med rosor i handen och gav henne en kyss inför alla. Klungan skingrade sig, och kvar stod dom, omslingrade.

Nästa dröm handlade om att hon svimmade på scenen och vaknade upp på ett sjukhus. Det satt slangar i henne och mamma satt vid hennes sida och grät.

Christina vaknade, genomsvettig. Solen sken in i hennes rum. Hon kollade på klockan. Den visade 11.00, så hon låg kvar i sängen och såg på tv.

På hennes sängbord låg hennes dagbok som hon inte skrivit i på ett tag. Hon slog upp boken och läste vad hon skrivit i boken. Till slut fattade hon tag om pennan och skrev.

”Förlåt att jag inte skrivit på några månader, men det har varit så mycket som hänt. Jag är fortfarande hopplöst förälskad i Nils. Det går inte att stoppa. Jag vill inte vara kär i honom. Jag vill inte det. Idag är det dansföreställning på Konserthuset. Jag är jättenervös. Önskar att Nils vore där, men jag tror inte han kommer för min skull. Han vet iallafall om att jag ska ha föreställning, det har ju suttit lappar överallt i skolan om det. Hade en jättemysig kväll med mamma igår, vi satt och pratade länge, och äntligen kunde jag berätta om Nils. Det förvånade mig att hon förstod, hon dömde mig inte, skällde inte ut mig, inte något sådant alls. Jag har alltid kunnat prata med mamma och det tycker jag är så skönt. Jag saknar inte någon pappa, utan jag tycker det är skönt att bara ha mamma. Jag vet ju inte ens hur det är att ha en pappa. Jag och Lovisa har inte träffats så mycket, men vi har kontakt via MSN, telefon och sådär. Ska nog försöka träffa henne snart, så längesedan vi sågs nu. Tänker föreslå att vi går ut och äter någon dag och går ut och dansar! Det skulle vara jättekul. Annars känns det som allting rullar nu. Är bara hemskt nervös för föreställningen. Har haft hemska drömmar, och Nils har varit med. Hoppas inte de blir sanna. Idag fyller jag 19 år gammal. Det känns väldigt konstigt, men ändå helt underbart. Jag får ju dansa. På min egen födelsedag. Det är det bästa!”

Plötsligt hör hon hur Agneta börjar sjunga. ”Ja må hon leva, ja må hon leva, ja må hon leva uti hundrade år! Ja visst ska hon leva, ja visst ska hon leva, ja visst ska hon leva uti hundrade åååååååår!” Vid andra sångmeningen hade hon kommit in i henne rum, klädd i en vit morgonrock och slarvigt uppsatt hår. Just när hon skulle tacka Agneta så började hon på den andra versen. ”Och näär hon har levat, och nääär hon har levat, och när hon har levat uti hundrade år, ja då ska hon skjutas, ja då ska hon skjutas, ja då ska hon skjutas på en skottkärra fraaaaam. Ett fyrfaldigt leve för Christina, hon leve; Hurra! Hurra! Hurra!” Christina började skratta.

I famnen hade Agneta en bricka med ett ljus tänt, en kopp te och två mackor, samt några presenter. ”Tack, mamma”, sa hon, och gav henne en stor kram när hon satt ner brickan på sängen.

Sen öppnade hon presenterna. Hon fick ett halsband i guld med en berlock. Hon öppnade berlocket och fick syn på ett foto. Det föreställde hennes pappa och mamma när de gift sig. Agneta hade en vit brudklänning, hennes blonda hår var lockat och uppsatt i en fin knut. Lockarna vilade mot hennes bröst. Hon var oerhört vacker. Pappa hade en lång kavaj, skjorta och en lång hatt. Som taget ur 1800-talet, fast det var på 80-talet. Christina fick tårar i ögonen. Visst hade inte hon något minne av pappa, men det värmde ändå, för de hade varit gifta länge när han dog. ”Jag tänkte att även om du inte minns pappa, så kanske du ändå ville ha ett minne av honom. Han var en fantastisk människa, och jag ser mycket av honom i dig.” De kramade om varandra, länge.

Förutom halsbandet fick hon pengar, en fin tunika och lite underkläder. Christina var väldigt nöjd med presenterna. Hon klev upp ur sängen och började göra sig i ordning. Dagen till ära fixade hon lockar i håret, och satte upp det. Hon liknade sin mamma på fotot, även om hon hade mörkt hår. Halsbandet hade hon på sig. Det skulle sitta där för gott, hon ville inte ta av det. Christina kände äntligen ett band knytas till sin far, även om han inte fanns i livet, och även fast hon inte kände honom. Det kändes som om en sten lyftes från hennes bröst.

Äntligen var det dags.

Strax innan föreställningen stod gruppen på scenen och gjorde lite peptalk, värmde upp och stretchade. Sen gick de in i en loge där de fick andas lite. Christina hörde hur salongen långsamt fylldes av människor och sorlet där ute gjorde henne ännu mer nervösare. Det lät som om det var väldigt mycket folk.

Det var några grupper före henne. Sen var det hennes grupps tur. De framförde en street-dans. Christina kände hur hennes kropp bara släpptes fri och blev mjukare.

Hon gav verkligen järnet. Sen var det dags för hennes solo. Låten hon skulle dansa till var mycket kraftfull, så hon såg fram emot att kunna ta ut rörelserna extra mycket. Hon gick ut på scenen. Publiken syntes inte, som tur var. Det var mörkt. Musiken startade, och hon började dansa.

Hon lade in extra mycket känsla. När musiken tystnade blev det tyst en stund. Sen började publiken applådera och jubla. När hon ställde sig upp och såg ut över publiken, såg hon att de stod upp och applådera. Hon fylldes med tårar och neg och bockade, sen sprang hon in bakom scenen. Hennes grupp stod där och rusade fram till henne för att krama om henne.

När föreställningen var slut fick hon äntligen gå ut till folksamlingen som stod utanför teatern. Hon fick extra applåder och Agneta rusade fram till henne och kramade om henne. Hon hade en bukett rosor i handen som Christina fick. ”Om du bara visste hur stolt jag kände mig! Du var så jävla duktig, jag tappade hakan när du framförde dansen. Det var så vackert! Jag är så stolt över dig så det finns inte!” Christina sprack upp i ett stort leende. Okända människor och berömde henne för dansen.

Lovisa kom fram också. ”Herregud, om du bara visste hur stolt jag är över att vara din vän” Du var så grymt duktig, gumman!”, sa hon och kramade om Christina länge.

En man som såg ut att vara i 40-års åldern kom fram till henne och skakade hand. ”Hej, jag heter Peter Dwight och är koreograf åt gruppen Bounce. Jag kom hit för att rekrytera nya dansare till gruppen, och jag tycker du var oerhört duktig på att dansa. Ska du börja gymnasiet nu eller?” Christina nickade. ”Jag tänker bjuda in dig till en uttagning för Bounce i Stockholm.

Jag tror du har en oerhört stort potential, och tror att du kommer komma med i gruppen.” Christina stod som förstenad, hon förstod inte. ”Va? Menar du att jag har chans att komma med i Bounce?!”, sa hon.

”Ja, det tror jag. Det jag såg idag räckte för att jag ska ge dig en plats där. Uttagningen är om en månad i Stockholm och vi bjuder dig på en hotell-vistelse och betalar resan.”

Hon började skratta av glädje. Peter såg oförstående på henne. ”Jag är inte i en dröm va? Du skämtar väl med mig?” utbrast Christina. ”Nej, absolut inte, jag menar allvar!” sa Peter och log. ”Herregud”, svarade Christina, ”Självklart tar jag den chansen, det har ju varit min dröm!”. Hastigt kramade hon om Peter, och släppte taget fort. ”Oj, förlåt! Det var inte meningen, jag blev bara så glad!”, sa hon. Peter skrattade och svarade; ”Det är ingen fara, Christina! Du är så varmt välkommen till Stockholm!”, och skakade hand med Christina. Sen var han tvungen att sticka.

Hon fattade inte vad som hänt. Agneta hade stått bredvid och lyssnat, nu stod hon med ett brett leende i ansiktet. ”Om du bara visste hur stolt jag känner mig nu!”, sa hon och kramade om Christina hårt. Alla som stått och lyssnade gratulerade henne och kramade om henne. Sen gick hon ut. Agneta var kvar inne och pratade med några bekanta, och Christina behövde luft.

När hon kommit ut ser hon en person stå vid väggen. Personen trädde fram i ljuset när han såg henne, och Christina fick plötsligt svårt att andas. Christina går försiktigt fram. ”Jag såg dig dansa. Gud vad du är duktig, Christina. Det där trodde jag verkligen inte om dig.” Hon fick inte fram ett ord. ”Följ med mig en bit bort, jag måste prata med dig om en grej.” Christina sneglade mot dörren där hon såg sin mamma. Deras blickar möttes, Agneta nickade som om hon förstod och gick iväg mot bilen. Nils hade börjat gå en bit, så Christina småsprang lite och stannade av nära honom.

De satte sig ner på en parkbänk. ”Jag vet inte hur jag ska tala om det här”, började han säga. Hon såg oförstående på honom. Hennes hjärta slog volter. Nils suckade. ”Jag älskar dig, Christina. Jag vet inte hur fan det har gått till, men jag är förälskad i dig. Ditt sätt att vara, du är så mogen och har så bra tankar och åsikter.

Vi tänker väldigt lika, och jag är så glad när jag pratar med dig, men jag har inte kunnat tala om det. Jag har försökt förtränga det.

Ska också berätta att jag har en flickvän, och på senaste tiden har jag haft jättejobbigt, jag har inte känt den kärlek jag känt förut, jag har fått spela i flera månader. Jag fattade inte vad som hände med mig. Jag ville inte inse det. Jag kan förlora mitt jobb p.g.a. det här. Men just nu känns det som det är värt risken. Jag är galen i dig, varje sekund utan dig känns olidlig.”

Christina trodde inte på honom. Där sitter mannen hon älskar och säger att han känner samma sak för henne, men hon ville inte tro det. Christina reste sig upp och sprang iväg. Mobilen började ringa, det var Agneta, men det struntade hon i just nu. Hon hörde steg bakom sig, och hon visste att det var Nils.

”Christina, VÄNTA!”, skrek han. Hon hade precis kommit fram till kanten av bryggan och var beredd att hoppa ut när Nils tar tag i henne och drar henne tillbaka. ”Vad i helvete gör du?!”, skrek han. Christina föll ihop i hans famn och grät. Nils höll om henne och satte sig långsamt ner.

Efter något som kändes som en timmes hulkande gråt från Christinas sida hade hon äntligen lugnat ner sig. Nils strök henne över håret.

Hon började skaka, det var kallt ute. Nils kände av det och drog henne närmare intill sig. Christinas hjärta slog volter igen. Han satte fingret under hennes haka och drog upp hennes ansikte i jämnhöjd med hans. Han såg på henne med sina klarblåa ögon. Deras ansikten kom närmare varandra och till slut kysste de varandra. Christina kände hur hennes kropp skakade av kylan, och det verkade Nils också känna, så han drog henne närmare intill sig. En känsla av lycka växte fram i hennes kropp och själ.

”Jag ska säga upp mig från jobbet”, sa Nils. Christina blev förvånad. ”Va? Men varför det? Trivs du inte?”. Nils skrattade. ”Tror du att jag vantrivts när du varit i närheten? Lilla Christina.

En kärleksrelation mellan lärare och elev är inte så glatt betraktad från skolans sida.”. Hon förstod, och skrattade. Men skrattet dog ut snabbt. ”Men din flickvän då?”, frågade hon oroligt. Nils såg på henne och suckade. ”Vi har gjort slut.

När jag började känna av mina känslor och till och med insåg det så gjorde jag slut. Det blev dramatiskt, men jag är nöjd över att jag sa det till slut, annars hade jag inte mått bra.” Christina kände hur all tyngd lyftes från hennes axlar, och lutade sig snabbt fram och kysste honom igen, och han besvarade den. Efter en stund kände hon att det inte räckte med bara kyssar. Hela hennes kropp och själ längtade efter mer, och det verkade Nils också göra. Hon ringde till Agneta och förklarade situationen. Agneta förstod, skrattandes sa hon; ”Åk du. Jag har också varit ung en gång. Jag kan inte förneka dig det.”

De gick till hans bil och åkte iväg hem till honom. Han låste upp porten till lägenhetshuset och lät Christina gå före. Hon hann bara någon meter innan Nils dök upp bakom hennes rygg och kysste henne längs halsen. Hans armar for runt hennes midja, och började röra sig uppåt. Christina kände något rusa genom kroppen, en längtan av att vilja ha honom på allvar.

Hon vände sig om för att kyssa honom igen, och de hade svårt att slita sig från varandra. De kom fram till hans dörr, Nils låste upp. Så fort de kommit innanför hans dörr och tagit av sig ytterkläder och skor tog Nils tag i henne och ställde henne med ryggen mot dörren och kysste henne, och sakta kysste han hennes hals. Till slut lyfte han upp henne i hans famn och gick mot sovrummet och lyfte försiktigt ner henne i sängen.

Christinas hjärta bultade fort. Hon kände sig absolut inte redo för att ha sex just nu, och en rädsla växte fram för att han skulle bli sur om hon sade nej. Nils mumlade; ”Är du redo?”, medan han kysste henne längs halsen. Hon tog hans ansikte i hennes händer och tittade i hans ögon.

Efter en stund svarade hon; ”Nej, jag känner mig inte redo just nu.” Nils log. ”Det är okej.”, sa han och kysste henne. Christina lade sig på sidan med ryggen mot hans överkropp. ”Jag älskar dig”, sa Christina tyst. Nils kysste henne på kinden och svarade; ”Jag älskar dig också, Christina.” Hon vände sig om så hon såg Nils. De tittade länge på varandra.

Det här var hennes bästa födelsedag någonsin, tänkte hon. Erbjudandet från Bounce, dansföreställningen, den jublande publiken när hon dansat klart. Men det bästa av allt; Hon fick Nils. Till ljudet av hans lugna andetag, vakande ögon och känslan av hans trygga famn somnade hon, helt utmattad och omtumlad av dagen.

”Kära dagbok. Tänk att det gått ett år sen jag skrev. Min dröm är äntligen besannad. Jag har fått erbjudande från Bounce, dansföreställningen var helt awesome, men bäst av allt; Nils är äntligen min. Nils har sagt upp sig från jobbet, och jag har flyttat in hos honom. Han jobbar nu på ett dagis i närheten av hans hem. Jag ska börja andra året på skolan. Folk kommer nog fatta vad som hänt, men det skiter jag i. Folk får tycka vad dom vill om det. Jag har aldrig varit så lycklig som nu. Jag kommer sluta skriva i dagboken, så det här är den sista sidan för det här kapitlet i mitt liv. Nu ska jag börja på nästa kapitel.”

Christina stängde igen boken och satte ner den i en skokartong som hon ställde in i sin hylla i hennes och Nils hem. Han dök upp bakom henne och kramade om henne. ”Vad är det där för bok?”, frågade han. ”Det är min dagbok”, svarade hon. ”Får jag läsa?”, frågade Nils retsamt. ”Nähä du, det får du inte!”, sa Christina och skrattade, slog armarna om honom och kysste honom. Vad framtiden hade i bagaget för Christina visste hon inte. Men just nu var hon i allafall lycklig.

VN:F [1.9.11_1134]
3.9/5 (53 röster)
Förbjuden kärlek, 3.9 out of 5 based on 53 ratings

7 kommentarer

  1. Maria Skriver:

    denna gillade jag :)

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 3.0/5 (7 röster cast)
  2. Julia Skriver:

    Jag älskar verkligen novelller♥ men den här e bara bäst♥♥

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 2.9/5 (7 röster cast)
  3. Julia Skriver:

    Jag älskar verkligen den här novellen♥

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 3.0/5 (7 röster cast)
  4. summergirl Skriver:

    Så bra asså… Älskade den

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 2.7/5 (7 röster cast)
  5. wintergirl123 Skriver:

    Jätte bra! :D

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 3.0/5 (2 röster cast)
  6. Meri Skriver:

    Gud vad bra den här är , älskare den <3

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 3.0/5 (5 röster cast)
  7. Madde Skriver:

    Den var rätt så bra faktiskt

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 4.0/5 (1 röst cast)

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.