Jag var på Mattis bilverkstad

Idag fredag den 4 november 2005 var jag hos Matti igen. Jag skulle byta bilens olja.
Han sade till mig på Willis i Gottsunda centrum, när vi träffades för två veckor sedan, att det skulle kosta runt 650 kronor att byta olja och filter. ”Det var billigt”, hade jag tänkt. På Hyundais verkstad skulle det kosta 1080. Det hörde jag en gång då jag var hos ”Mash Hasan”, frukthandlaren att köpa frukter och grönsaker och hann att gå på verksatn och fråga om priset för oljebyte. Mash Hasan är svensk men vi iranier kallade honom så. För länge sedan då jag och min familj bodde i Flogsta och jag var student och gick på Uppsala Universitet. Då hade vi bara vår äldste son. Nu har vi fyra barn. Alla är stora nu och går på universitet. Men vi kallar fortfarande frukthandlaren för Mash Hasan. Kanske för att det är ett minne från förflutna, en tid som tillhörde våra drömmar, något vi fortfarande vill behålla. Jag vet inte om de andra iranier gör det eller inte längre. Att kalla frukthandlaren för Mash Hasan. Dåvarande iranier menar jag som inte var så många. Nästan vi allihopa var studenter och hade kommit till Sverige att studera. Under Shahens tid. Det var en annan tid som vi saknar nu. Trots att vi hade hemlängtan och så. Det var ”Shahens tid”. Det godas tid alltså! Något vi inte visste då, eller låtsades kanske att vi inte visste. Vi handlar fortfarande hos Mash Hasan på lördagar. Jag vet inte om han var medveten då om att vi kallade honom så. Fast jag tror han gjorde. Eftersom vi såg en gång att man hade skrivit på en bit kartong på persiska: ”Beh miveh foroshi e mash hasan khosh aamedid” som betydde: välkommen till Mash Hasans frukthandel. Vet inte om han känner oss sedan tidigare. Kanske det, för han tittar på oss som bekanta trots alla år och förflyttningar vi hade från stad till stad här i landet.
1080 kr. Det var dyrt. Jag lämnade en gång min Hyundai Elantra där att byta kamrem. Det kostade skjortan, som man säger. Men nu tackade jag de och sade att jag skulle kanske återkomma. Lite generad fast jag talade i telefon. Även om jag inte hade varit det, och inte hade använt faktorn ”kanske” heller så förstod man att jag inte skulle återkomma. Och nu var jag hos Matti. Matti var inte i verkstan när jag kom. Miria, Mattis fru var där och ordnade med frukosten: ” Vi värmer vatten i mikron och blandar svampsoppan i och det är gott”. På bordet låg en plastpåse fylld med smörgåsar. ”Det är mer nyttigt än kaffe” tillade Miria och jag instämde. Själv dricker jag inte mycket kaffe. Bara på jobbet, och här förstås när jag är hos Matti och Miria: ” du ska snart få kaffe!” sade Miria och jag tackade. Jag såg att kaffebryggan var på. Den låg bredvid mikron på en platta som låg högt vid sidan om telefonen och på ett litet bord som såg lite mörkt ut fast det inte var kladdigt. Det är deras arbetskontor. Allt ska räknas där: fakturor, tidsbeställningar och annat. Miria sköter det.
Verkstan är ganska stor. Lagom för ett par som Matti och Miria. Miria hjälper Matti med annat också förutom kontorsskötsel, som t ex vid bilar Matti sysslar med fast det är Matti som är mekanikern. Överallt finns verktyg och bildelar, nya som gamla och också begagnade. Bordet jag satt vid ligger vid sidan om verkstan och nära kontorshörnet.
Jag satt på ett svart trästol först: ”sitt inte där, det är kallt” hade Miria sagt och jag bytte stolen mot en annan som var av metall, lite bekvämare fast den också sliten och med rött färgat tyg. Då kom Matti in: ”jag har inte din filter än. Jag ska hämta den sedan jag har bytt transformatorn på Seat:en. Jag tittade till höger om mig och såg Seaten igen: vit och dubbelt så begagnad, kanske ännu mer än min Hyundai. ” Den är inte så gammal” hade senare Matti konstaterat då han bytte transformatorn för. Min Hyundai såg ändå mycket bättre ut :” Du sköter ju din bil bra!” hade Matti en gång sagt. Nu kunde jag utan att han skulle säga det läsa på hans läppar. Det behövs väl, jag menar skötseln av sin bil om man vill ha den fräsch och fin! ”Det är ok” sade jag då jag hade vänt mig till de igen, till Miria, Matti och Urban som kom med Matti in: ”Jag får ju fin sällskap ändå. Då gör det inte något om jag väntar lite. Jag får kaffe också” sade jag, med riktigt koll på huvudsats och bisats. Jag är så noga med det. Fast kaffet skulle smaka samma ändå :”vill du ha en macka?” frågade Miria ”nej tack” svarade jag men Urban tog en av dem mastiga med dubbelt så många skivor av skinka på när Miria hade redan givit en magrare till Matti: ”oj, de ska jag inte ha, de är till andra smörgåsen” sade Urban, som jag redan har sett flera gånger hos Matti och Miria, fast jag inte visste vilka andra smörgåsar han menade och han lade tillbaks de två extra skivorna på andra smörgåsen som verkligen var magert när jag äntligen upptäckte den. Matti tog upp sin soppkopp och hällde en stor klunk ner i halsen. Det var säkert inte så varmt annars hade jag sett hans min. Miria sade i början då Matti och Urban ännu inte hade kommit att : ”jag kan värma upp Mattis om det blir kallt när han kommer” men det tog inte så många stunder innan de hade kommit, med transformatorn till Seaten förstås: ” det smakar som tvål” sade Matti och lämnade soppan ifrån sig på bordet. Jag undrade om att han också visste hur tvål smakade. Om t ex han också hade smakat på en innan hans mor hade hunnit att ta det ifrån honom. Så var det i min barndom i alla fall. Jag har ironiskt nog lite nostalgiska minnen av olika smak i barndomen. Tiden men inte tvålen förstås. Man tog tugg i allt eller hällde i sig allt man kom fram till. Jag hörde alltid om barn som hade druckit ”en hel galon fotogen vätska” innan man förstod och innan man förde barnet till sjukhuset eller någon klinik för att få det ut ur magen. Om man inte hade dött innan man hann dit förstås. Hade också Matti upplevt det? Då hade det varit ännu närmare ett steg till min tid och miljö. Att vi var jämställda i alla fall trots det långa avståndet mellan oss.
Så fort Matti ännu inte hade lagt sin soppkopp på bordet så tog Urban upp det ur hans hand som i en direktsänd speedmotion och sedan direkt till munnen: ”då dricker jag det!” sade han när han redan hade druckit en hel del av koppen och tagit koppen ifrån munnen och lagt det på bordet igen med höger hand och hade dragit med vänstra hands bakdel över mustaschen att torka av den och sedan tugga en stor bit av smörgåsen: ” det luktar väl tvål det man köper på ÖB” sade han. Han menade Överskottsbolaget. Fast jag tror att han skulle mest visa: vem bryr sig. Jag handlar själv också där. Det är små trevligt att handla där. Jag och familjen. Jag såg även en gång Uppsalas landshövding att handla där. Den moderate, … vad heter han nu? … kommer inte ihåg, som var där tillsammans med en kvinna, kanske sin fru. Han hade kostym på sig och slips hade han också och rock. Hon en svart kappa. Det var på vinter för ett par år sedan kanske. Det var då jag började att fundera lite annorlunda på det, på moderaterna alltså. Inte för att han var modig, som en del sade ”små käftig”, utan för att jag såg en moderat som gick på ÖB. Sedan dess har han, enligt nyheterna på tv kommit i blåsväder med ett och annat och brukat med en del och jag har förstått honom, kanske bara för att han var på ÖB där jag och min familj och Matti och Miria och också Urban går.
Jag tog mitt kaffe igen i en plastmugg av Miria med en sockerbit från sockerbitkartongen och tog sedan försiktigt en klunk i munnen. Det var lagom värmt, nej, jag menar riktigt varmt. Då kom Fridolf in också: ”hej alla, och god morgon”, en gubbe han också i kanske Urbans ålder, och kanske min också. Jag vet inte. De verkar vara lite äldre än jag i alla fall fast inte Matti och Miria. Mig har man sagt många gånger att jag inte matchar 56, min ålder alltså. ”56? Du verkar vara 50” har man sagt till mig eller, om man skulle vara lite mer sjyst: ” dig trodde jag du vara 46”, om man alltså hade varit ännu mer överdriven.
Matti hade gått redan att byta transformatorn på Seaten. Med cigarren han tände på innan han hade druckit färdigt kaffet. Urban gick också sin väg, vart vet jag inte. Han bara försvann.
Jag och Fridolf blev kvar:
-” och varifrån kommer du?” frågade han. Jag sade:
- ”från Persien, Iran”. Det säger jag så, båda namnen, när man frågar.
- ”jag har varit i Persien” sade Fridolf som verkligen såg äldre ut nu än jag tittade lite djupare på honom fast han fortfarande inte hade fått vitt hår. Mustaschen var ungefär vitt annars.
-” jaså. Spännande!” sade jag med mer nyfikenhet än annat när jag hörde Matti samtidigt som försökte med lite handkraft och mer väsen ta bort eller fixera något, kanske transformatorn.
-”… det var under sexti talet” sade Fridolf och efter en stund som var lite längre än ett andetag och så tillade han:
- ”jag har varit där en gång till också men första gången var annorlunda”.
- ”ja, det var en annan tid” sade jag och kom ihåg hur snabbt den tiden passerat, så grymt snabbt. Den tid då vi kallade frukthandlaren Mash Hassan alltså. Det tog inte så lång tid innan jag snabbt också kom tillbaka. Fridolf märkte kanske det mer eller mindre:
-” jag, det var mycket bättre då!”.
- ”När var du där andra gången då?”
- ” För tre år sedan”. Jag frågade:
- ”Hur var det att du reste till Iran?” och han svarade, när han hade dragit fingrarna över sin tjocka mustasch och hade torkat ut det från kaffet
- ” Min son är gift med en iranska”
- ”Jaså. Intressant”
- ”Ja, de bor i Västerås. De tog mig med till Persien. Men det var liksom ett annat land jag såg”
- ” Så du har varit där två gånger. Hur var det nu då?”
- ”Det var bättre och finare förut …” och innan han slutade sin mening så instämde jag lite ivrigt och förväntansfullt
- ”Ja, det var det fast vi inte visste det. Shahen var mycket bra. Vi visste inte det!” och tänkte om han själv, Shahen alltså, att om han också visste det. Att han var bra alltså.
- ”Han tyckte om sitt land, Älskade t o m det i alla fall”
- ” Men de här förstör det”. Fridolf menade mullorna.
Att de vet att de förstör det medvetet när Shahen inte visste hur han skulle värna om sitt land! Jag vet inte var jag hade hört detta resonemang som ju mer tiden går så vet vi det mer och mer att det är en sanning. Att mullorna inte är riktiga iranier och att de därför förstör det!
- ”Det var vårt fel, de intellektuellas fel som inte sade det till oss!”. Oss menade jag folket. Fridolf instämde. Efter ett tag sade han:
- ”Jag visste inte att jag hade en son faktiskt” och jag tänkte inte på varför han bytte ämne.
- ”Vilken son?”
- ”Han som är i Västerås”
- ”Jaså, han ja. Hur så?” och innan han svarade så hörde jag igen verkligheten en bit borta. Matti brottade fortfarande med Seaten: ”det kommer jag inte åt den jäveln”. Sedan hörde jag hammaren.
- ”Du vet. När jag var ung så var jag med ett idrottslag i …”
-”Vad?” hörde precis inte vad han sade: ” det är säkert en idrottsgren, en vintersport kanske eftersom namnet var obekant ” tänkte jag högt som Fridolf hörde
- ” Nej, inte bandy” sade han men ändå sade inte det riktiga namnet igen. Vad spelade för roll?! Jag ville veta varför han inte visste att han hade en son i Västerås innan först för sju år sedan
- ”Ju, jag åkte mycket till Västerås och där var jag ihop med många tjejer” och visade med båda händerna vad och hur han höll på då med som hans Västerås son blev till
- ” … det visste jag inte innan till fört sju år sedan.”
- ”Hur gammal är han nu då?”
- ”Han är 36.”
När Matti kom till oss igen så var han utmattad och tände direkt en cigarett och satt sig på sin stol och tog kaffet från Mirias händer:
-”Nu är det Hyundais tur”. ” Hur orkar han?” tänkte jag högt och Matti förstod:
- ”Man blir trött och trött för varje dag som går”. Miria sade, som också hade en cigarett mellan fingrarna:
- ”Du är gammal nu Matti!”. Kanske inte så gammal. Jag är säkert på att Matti är yngre än oss alla: jag, Urban och Fridolf. Fridolf hann redan innan Matti och Miria kom till oss säga att han var 62-63 år gammal. Han var kanske inte fylld 63 riktigt, kanske något mellan 62 och 63. Jag hade sagt till honom att jag var 56, fast han sade inte att jag såg yngre ut. Matti sade:
-” Fridolf, kan du hämta oljefiltern från…” jag hörde inte riktigt var ifrån. Inte Fridolf heller:
- ” Var någonstans?” sade Fridolf när han hade tagit sin stora kropp upp ur stolen och redan vänt sig mot oss för sista gången innan han skulle ta vägen mot dörren som inte var helt fri från gamla avgasrör, muttrar och allt annat
-” från … det finns mataffärer också” sade Matti och jag brydde mig inte mycket om var han menade.
När Fridolf hade gått så hade Matti redan hunnit tända en ny cigarett:
- ”Han ljuger som faaaan, han”. Han menade Fridolf. Jag kunde nästan ana den reaktion Matti visade då Fridolf pratade. Men hans resa till Iran vågade jag inte misstro:
-” och du tror på? Han ljuger och ljuger”. Jag hann inte berätta om Fridolfs resor till Persien. Det var inte sant i alla fall:
- ” han säger att han har fiskat i Norrland tillsammans med kung Karl Gustav och Sylvia” sade Matti då Miria kom tillbaka från telefonen och satt vid bordet. Matti hade redan kört ut Seaten och hade kört in min Hyundai på domkraft brädan innan han kom in.
-”han säger att han var ute och gick i en och en halv timme i ösregn. Det regnade inte så igår kväll för fann!”
Innan Fridolf skulle komma så hann Matti berätta ett par till historier.
- ” jag har gått i en och en halv timme under rusande regn!” sade Matti och Miria skrattade. Jag också. Nu skrattade jag verkligen. Jag kunde gå med på att han bluffade om sin son som han inte visste att han alls hade innan för sju år sedan. Men Iran resorna? Det var förgäves att berätta det för Matti och Miria. Vad hade det gjort då? Miria berättade en annan historia om att en tidig morgon hade Fridolf knackat på dörren, klockan 6 och 30 när de låg och sov :”jag gick och sov igen. Den där jävla token, klockan 6 och 30. När jag skulle sova en halv timme till. Han hade redan lämnat sin fru på stationen som skulle åka till …” vart hade jag glömskan igen, eller inte förstod. Det spelar ingen roll. ”han hade kört frugan i väg och själv inte hade något att göra som hade kommit till oss, gubbjäveln.
-” Han är förtidspensionerad och har inte något att göra som driver omkring.” sade Matti.
När Fridolf kom tillbaks så Urban hade också kommit. Han satt på sin stol igen och tände på en cigarett. Miria hällde lite kaffe till honom och till Fridolf också som hade min Hyundais oljefilter med och som lade det på bordet:
- ”Nu är det dags för Hyundain” sade Matti men innan han hann att gå så hade Fridolf börjat att berätta någon annan historia som fick Matti att titta på mig med halvkind mot mig. Jag visste vad han menade. Det var inte så farligt. Hans berättelse var kanske sanna. Mig gjorde det inget. Han berättade igen om sin son.
Urban gick också ut tillsammans med Matti och Miria som skulle hjälpa Matti. Jag blev kvar tillsammans med Fridolf:
-” jag är bjuden på en persisk bröllop nästa vecka” sade Fridolf.
- ”jaså” sade jag och han berättade om vackra iranska kvinnor han skulle komma att se där. Sedan berättade han om sin dotter . Jag kom inte ihåg om han hade berättat det tidigare
- ”Hur många barn har du?” frågade jag honom.
- ”Fyra av fyra olika”
- ”Av fyra mödrar?”
- ”Ja, jag var mycket igång ” och visade med händerna igen vad han menade. Jag vände bort mitt ansikte. Han kunde ana det:
- ”jag skojar bara” sade han och då trodde jag inte längre på honom. Matti hade sagt sanning om honom. Fast mig spelade ingen roll. Han var förtidspensionerad och hade sin tid att gå.
När Matti kom så var han färdig med min bil. Han höll på att skriva färdigt kostnaden:
-” det blev 792 kronor, + moms”
-” jaså, 100 kronor mer än det du sade i början ” och tänkte vad klok jag var som inte sade till honom att kontrollera bilen inför besiktningen. Snart skulle jag lämna bilen för besiktning också. Då hade det kostat mer. Mycket mer
-” ja, en liter glykol har jag också använt för” och jag blev helt övertygad igen om att hos Matti var det ändå billigare än någon annan stans:
-” En verkstad borta härifrån tar de 1000 kronor för varje timme” sade Fridolf
- ”… Matti tar 500”. 500 per timme.
- ” Tack för hjälpen Matti”
-” var som kor” sade Matti och Fridolf tittade på mig och log.
När jag skulle gå så önskade jag alla en trevlig helg. Och körde direkt till Gränby och till systemet. Sedan skulle jag hem och spara kvittot och sätta det i Hyundais speciella Portfölj, och sedan om jag hade tid och ork och inspiration så anteckna dagens händelser innan jag hade glömt detaljerna. Det var i alla fall en händelserik dag.

*****

Fler avsnitt

*****
Morteza Mahmoudi (Lavari)

Namn uppges på författarens begäran.

VN:F [1.9.11_1134]
3.7/5 (15 röster)
Jag var på Mattis bilverkstad, 3.7 out of 5 based on 15 ratings

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.