Vad kallar jag dig då?

Micheal vaknar av de dämpade ljuden från gatan utanför den sjaskiga lägenheten han bor i. Solen lyser igenom de vita gardinerna vid fönstret och lyser upp hans sovrum. Han gnider handen mot ansiktet för piggna till och konstaterar att han måste raka sig. Han reser sig och ser en kvinna ligga bredvid honom i sängen. Hon har mörkt blondt hår som lagt sig över hennes armar och har olivfärgad hud. Hon är naken och ligger med magen neråt. Ansiktet är bortvändt mot andra sidan så att han inte kan se det. Skuggor från solen genom gardinen dansar på hennes rygg och det ser nästan ut som vågor på ett gyllene hav.
Vad heter hon?, undrar Micheal. Lisa? Bella? Det var något med L och A.
Micheal reser sig och går till sitt badrum. Där sätter han på duschen och ställer sig framför spegeln. Han granskar sitt ansikte. Ögonen är isblå och ser trötta ut. De är matta och lite röda, med mörka ringar och påsar under ögonen. I mörkret ser det rufsiga håret kolsvart ut, men det är bara väldigt mörkbrunt. Skäggstubben har spridit sig runt munnen och kinderna som är lite insjunkna.
”Du har minsann förändrats gamle vän”, muttrar han för sig själv och förbereder sig för rakningsprocessen.

Madilyn //
Kelly och Ian bråkar idag. Från undervåningen hör jag det tydligt. De är egentligen ett riktigt fint par som knappt bråkar, men när de gör det, brakar det i ordentlligt. Men det vill de inte att vi barn ska se.
Dörren öppnas till mitt rum och Natalie kommer in. Hennes lilla ansikte är rött och glansigt för tårarna. Jag ler mot henne från sängen och hon springer fram till mig. Jag lyfter upp henne och kramar henne. Hon snyftar och kryper ner under det via duntäcket.
”Mamma och pappa ska skiljas”, snyftar hon fram kramar mig hårt.
Jag smeker henne över håret. ”Nej Nattie, det ska dom inte. Mamma och pappa måste bara bråka för de älskar bara varandra. Då måste man bråka ibland.”
Jag känner hur hon nickar, men hon sitter ändå kvar och gråter mot mig. Medan jag håller om henne kommer jag och tänka på att jag inte behöver oroa mig för att mina föräldrar ska skilja sig. Jag behöver inte oroa mig för något med mina föräldrar egentligen.
Senare vid frukosten har alla lugnat sig. Kelly och Ian kramas lite vid bordet, men man känner att det fortfarande är lite spännt mellan dom.

Micheal//
Hon har gått nu. Hon hette Nadja, vilket inte ens var i närheten av vad Micheal trodde. Han flinar lite vid minnet av när hon blev rasande när han hade kallat henne ”Bella” och stormat ut. Vad skulle han göra nu då? Det fanns inte mycket i Micheals liv som han kunde fokusera på. Ett jobb som gjorde att han kunde betala hyran. Kvällar ute på barer som slutade med ett engångsligg.
Micheal går ut på sin lilla balkong med en kopp kaffe och bestämmer sig för att handla lite käk.
Liksom sin lägenhet är Micheals bil inte den fräschaste. Den låter, luktar och ända gången den tvättas är när de körs i regnet.
I affären plockar Micheal på sig lite saker. Ett sexpack, mjölk, knäckebröd, kaviar på tub, Billy’s panpizza och lite mer. Vid kassan ser han några tjejer som nog är runt 16-år gamla. De börjar se vuxna ut. Så fort de växer upp …
Flickorna står och pratar och fnittrar då något inom Micheal förändras. Pulsen ökar och han får lite svårare att andas. Snabbt betalar han för varorna, slänger ihop allt i en påse och skyndar ut. Väl där fumlar hans händer efter ett paket cigaretter. Han tar fram en, tänder den och drar ett bloss. Lugnet finner honom, men känslan är kvar. En känsla av att han måste göra något, och han vet vad. Snabbt skyndar han sig till sin bil och kör iväg till sin före detta frus syster.

Madilyn//
Morgonen driver förbi. Efter frukosten sätter jag mig och spelar Mario Kart Wii med Natalie och Riley. Riley har övat mer så hon kan alla genvägar och vinner, så det slutar med att jag och Natalie brottar ner henne i soffan och börjar kittla henne.
Senare efter att jag tagit en dusch ringer Anna.
”Hej Maddie! Vill du komma över? Vi kan köpa en massa snacks och godis och se på film?”
”Okej. Ska vi mötas vid affären om en och en halv timme?”
”Okej, då hinner jag kanske städa lite …” Vi båda skrattar och lägger på.
Lite snabbt fönar jag håret, sminkar mig och tar på mig nya rena kläder. Jag ser mig i spegeln. Mörkt långt hår faller ner vid sidan av ansiktet. Ljusblå ögon med en mörk linje av kajalpenna som omger dom. Jag ler mot mig själv. Inte den snyggast i världen, men jag gillar mig.
Jag skyndar mig ut från mitt rum påväg ner, men stannar då jag ser en bil utanför på uppfarten. Den är inte Kelly eller Ians bil och de har inte sagt att vi ska få besök. Bilen är inte särskillt snygg eller ren för den delen heller.
Då hör jag röster från köket. Allvarliga och djupa röster. Jag hör Kelly och en annan, antagligen en man. Försiktigt går jag förbi vardagsrummet där Natalie anklagar Riley för fusk i fia med knuff.
Jag kikar in i köket och ser en man sitta vid köksbordet med Kelly. Han är blek, men ser lite gulaktig och mörk ut runt ögonen, som är isblå. Håret är rätt så mörkt och långt.
Det tar ett tag innan jag känner igen honom. Han möter min blick och reser sig långsamt.
”Hej Mads …”, säger han och jag hör att han låter obekväm. Varför skulle han inte vara det? Jag har inte sett honom på länge. Det är knappt att jag känner igen hans ansikte.
”Hej …”, börjar jag, men vad ska jag kalla honom?
Herrn? Sir? Alldeles för formellt och … töntigt.
Mannen som gav mig liv? För vetenskapligt. Och konstigt.
Pappa? Nej. Det förtjänar han inte att kallas.
”Micheal”, säger jag kort och tystnaden som uppstår efter dödar mig.

VN:F [1.9.11_1134]
3.0/5 (1 röst)
Vad kallar jag dig då?, 3.0 out of 5 based on 1 rating

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.