Tidens plåga

23 januari – Göteborg
Kylan tränger in i Tilde medans hon blickar ut över den glittrande sjön som isen precis börjat täcka. Hon ryser till och tittar upp mot himlen som börjat ljusna när skymningen smyger sig fram. Tar ett djupt andetag, kastar en snabb blick på klockan och börjar gå inåt staden.
Hon snabbar på stegen en aning när hon närmar sig staden, omedveten om skuggan som förföljer henne. Bara ett kvarter tills jag är framme hos Lina tänker hon för sig själv. Kastar en snabb blick bakåt som hon brukar göra när hon är ute så här tidigt. Förvånad över att se fler människor ute, strax innan 6.00 och de flesta börjar inte arbetet förens vid sju. Hon skulle dyka upp hos Lina lite efter sex, och eftersom hon var ute i god tid drog hon ut på stegen och gick riktigt långsamt.
Hon var inte säker på om Lina var vaken, men hon behövde henne nu. Efter gårdagen kunde hon inte vara hos Johan mer. Ryser vid tanken på var slaget hade hamnat snett över kindbenet. Hur gråten trängt fram trots att hon kämpat för att hålla borta den en lång tid. 6 timmar sen. 6 timmar sen helvetet brutit löst då Johan kommit hem full och anklagat henne för att vara otrogen. Varför skulle hon göra något? När det var han som varit det ett antal gånger. Suckar åt att hon stannat så länge och igår fick hon nog. 6 timmar har hon varit ute i vinterkylan. Gått för det mesta för att hålla värmen men ändå var hon genomfrusen. Varit ute för att hon inte klarat av att svälja stoltheten och gå hem till sina föräldrar.
Första huset. Andra huset. Tredje huset och andra trappuppgången. Tyst räknar Tilde för sig själv. Tar de sista stegen mot dörren och drar ett djupt andetag och öppnar. Värmen slår emot henne. Första trappan avklarad. Lina ska självklart bo på översta våningen. Andra trappan. Två trappor kvar när hon krockar med en dörr som öppnas framför henne. Chockande tittar hon upp och möter varma hasselnöts färgade ögon som tillhör Anton, den långe snygge grannen på våningen nedanför Lina. Tilde ursäktar sig och försöker fortsätta upp för trapporna.
- Vänta! Du heter Tilde va? Utbrister Anton. Generad nickar hon.
Han tar försiktigt upp sin hand mot det röda märket som täcker hennes kind, förskräckt försöker hon vända sig om men försent. Anton mumlar några svordomar och undrar vem som gjort det. Tafatt försöker Tilde slingra sig ur det men inser snart att det inte går.
- Du behöver inte berätta det om du inte vill, men här har du mitt nummer om du vill höra av dig någon gång. Du kan ringa eller sms när som helst, säger Anton och släpper henne.
Sakta börjar Tilde gå uppför sista trappan och känner värmen sprida sig från där hans hand vilat på hennes kind.
Tio minuter senare sitter hon nerbäddad i Linas soffa med ett täcke på sig och en kopp te i handen. Tiden flyter fram och hon förklarar osammanhängande gårdagen. Orden slängs ut henne, och snart mår hon bättre, både av att få prata av sig och att känna närheten av en vän. Försiktigt frågar Tilde om hon kan få sova här några dagar och om hon vill följa med till Johans ställe för att hämta lite kläder. Självklart går Lina med på det och hon säger att en killkompis kan följa med de och hjälpa till om det skulle behövas.
Sagt och gjort. En dag senare sitter Tilde själv i Linas lägenhet då Lina jobbar både dag och natt för att samla pengar till en resa. Blir mest tv-tittande och surfande på internet tills dagen kommer. Klockan 7 på kvällen bankar det på dörren och en röst som skriker:
- Tilde! Jag vet att du är därinne, så du kan bara öppna dörren nu! Jag vill bara prata lite med dig och jag är ledsen för det som hände förra gången.
Trots att klockan bara var sju hörde hon på hans röst att han var berusad. En iskall klump bildas i hennes mage och pulsen stiger. Vad skulle hon göra om han lyckades ta sig in? Snabbt tar hon upp mobilen och skickar iväg ett sms till Lina och frågar när hon skulle komma hem. ” Kommer hem runt 1 inatt” fick hon som svar. Klumpen blev tyngre när hon insåg att hon var själv nu. Om inte…en tanke slog henne. Snabbt skrev hon:
- Hej! Tilde här, bara undrar om du råkar vara hemma eller så?
Dröjde inte mer än några sekunder innan hon fick svar av Anton att han var visst det hemma och satt bara och tittade på tv. Johan fortsatte skrika och banka på dörren. Blygt skickar hon iväg sms:et där hon säger: min gamla pojkvän (han som slog mig som du nog listade ut) är utanför Linas lägenhet där jag bor nu och hotar att slå mig om han kommer in och det låter som om han snart gör det.
Antons svar var enkelt:
- Jag kommer nu.
Några sekunder senare hörde Tilde en annan röst som började skrika därute och så höll det på ett tag och sedan kom en försiktig knackning på dörren.
- Tilde? Är du okej? Frågade Anton.
Sakta öppnade hon dörren och han kom in och gav henne en lång kram. Tafatt kramade hon tillbaka och mumlade att hon var okej, nu när han var här. De satte sig ner i soffan och sakta men säkert bröt Tilde ut i gråt. Lutande mot Antons axel berättade hon vad han gjort. Anton tröstade henne och innan de visste av det så öppnades dörren av Lina. Förvånad stannade hon innanför dörren när hon fick se sin bästa kompis sitta tätt inslingrad med en av hennes grannar i hennes soffa.
Generade började de dela på sig och Anton förklarade vad som hänt då Tilde helst inte gjorde det igen.
Efter ett tag gick Anton hem till sig och Lina och Tilde gick o la sig.
Framåt elvasnåret fick hon ett sms där Anton frågade vad hon gjorde och om hon hade lust och komma ner en stund och prata lite. Tjugo minuter senare stod hon utanför Antons dörr och knackade försiktigt. Generad öppnade han dörren och gav henne en kram.
- Vill du ha något att dricka? Frågade han.
Fem minuter senare satt de i hans soffa och drack te. Han frågade om hon lyckats sova något inatt. Stumt skakade hon på huvudet.
Han satte ner sin mugg och tog henne i handen och la den mot sin hals.
- Herregud! Du är ju iskall! Utbrast han.
Tilde smålog lite och satte ner sin mugg. Snabbt tog han hennes andra hand och drog henne sakta mot sig så hon lutade mot hans bröst. Tilde tittade upp i hans underbara ögon och hon kände värme sprida sig i hjärtat. Hennes ena hand vilade fortfarande mot hans hals och den andra la hon på hans bröst. Sakta böjde han upp hennes huvud och tittade henne djupt in i ögonen. Hennes ögon berättade det hon inte vågade säga högt och försiktigt kysste han henne.
Hans varma läppar var som en chock för Tilde och hon blev varm i hela kroppen. Hon tog väck sin hand från hans bröst och började leka med hans hår medans hans kyssar blev ivrigare och hon besvarade de med passion. Tilde frågade sakta om de verkligen gjorde rätt? Eftersom hon precis kommit ur ett förhållande och hon inte ville ha en engångsgrej. Med ett leende svarade han:
- Tilde, det här kommer inte bli en engångsgrej. Det kan jag intyga! han avslutade meningen med en kyss och viskade i hennes öra ” Jag gillar dig alldeles för mycket för det.”

VN:F [1.9.11_1134]
3.8/5 (4 röster)
Tidens plåga, 3.8 out of 5 based on 4 ratings

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.