Städaren

Sebastian svepte stora drag med städsvabben. Han städade trapporna
på bostadsrättsföreningen Vikingen i centrala Stockholm. Det var ett tungt jobb men Sebastian såg det mer som gratis träning. Han hade varit anställd på städfirman StädOlle i två år. Han hade nyligen haft ett samtal med hans chef – Olle. Olle hade inte varit glad. Sebastian hade fått flera klagomål på hans städområden den senaste tiden och till råga på allt så hade firman förlorat kontraktet på Folkungagatan ganska nyligen. Det hade varit Sebastians städområde. Olle menade att eftersom det var lågkonjuktur så var man verkligen tvungen att vårda de kunder man hade och Sebastian måste skärpa sig. Sebastian sköt bort tankarna och kom tillbaks till nuet. Det enda han kunde göra var att göra ett så bra jobb som möjligt. Han fortsatte med svabbandet och putsade extra noga i hörnen.

Inte så långt därifrån på Odengatan vid Odenplan satt Sven Hildursson.
Sven var 51 år gammal och drev städfirman RENT NU. Han hade ljusgrått hår i hästsvans. Han älskade att bära sin mockajacka med fransar men aldrig när har träffade potentiella kunder. Han var 1.90 lång. Hans blick vittnade om att han upplevt en del tuffa tag i livet men han var samtidigt en entreprenör som alltid ville starta saker. I sina dagar hade han startat en del lagliga affärer och en del mindre lagliga. På grund av de olagliga så hade Sven dömts till fängelse. Han hade avverkat straffet och han startade därefter en städfirma. Han hade kontakter och fick ganska snabbt kunder. Kunderna var bostadsrättsföreningar och kontorlokaler i Stockholm. Han anställde folk. En del var gamla kompisar till honom, en del var helt ny personal. De gamla takterna satt dock i men han erbjöd endast svartjobb åt de han kände.Han hade haft firman i 2 år och det gick hyfsat. Dock inte så hyfsat han ville att det skulle gå. Precis som alla andra så kände han av den globala krisen. Sven avslutade ett samtal han haft och fick ett leende på sina läppar. Ytterligare ett steg i rätt riktning. Nöjsamt fortsatte han med sitt pappersarbete.

Sara Andersson var 27 år gammal och bodde i Enskede tillsammans med Sebastian. Sara hade mött Sebastian på en fest. Det hade inte varit svårt att falla för honom. Sebastian såg bra ut och hade en charmig stil. Tjejerna svärmade runt honom. Sara knep honom i konkurrensen. De hade bott tillsammans i ett år. Idag hade hon en ledig dag och var hemma och såg på tv. Hon kände sig uttråkad av programmet och gäspade. Sara zappade vidare till nästa kanal på tv:n. Det var reklam som vanligt. Reklamen höll på att dränka programmen. Hon lämnade soffan och gick och ställde sig framför hallspegeln. Hon kammade sitt långa blonda hår. Hon gillade det hon såg i spegeln. Förutom sitt långa blonda hår och sin söta uppåtnäsa så var hon 171 centimeter lång, hade en kurvig figur med en fast byst. Hon hade med andra ord ingenting att skämmas över. Hon tittade på sig själv i spegeln.

- Snygging där, sade hon till sig själv och log.

Hon arbetade på ett framgångsrikt företag och hade hand om företagets viktigaste kunder. Det var ett bra jobb och hon visste det. Fast hon hade inte fått det gratis. Men med bra betyg som meriter och ett leende på sina läppar så hade hon knipit jobbet. Efter gymnasiet så hade hon studerat på högskola. Hon hade gillat att plugga och hade fått bra betyg. Men det hade inte varit lätt. Det var många kvällar och nätter hon suttit och svettats med pluggandet. Men det hade gett resultat. Intervjuare som såg hennes meriter var imponerande.

Hon gick tillbaks till soffan igen. Hon tänkte på Sebastian och en olustig känsla for igenom kroppen. Sara var besviken över deras förhållande. Sara ville ha ett äventyr. Hon ville ha spänning. Sara ville ha en man som skämde bort henne, som tillfredsställde henne på alla plan, som var elegant och helst ekonomiskt stark. Sebastian hade inte dessa kvalifikationer. Det hade inte utvecklats till vad hon ville att det skulle bli även fast det hade varit bra i början. Hon satt och funderade på detta då hennes mobiltelefon plötsligt surrade till. Hon hade fått ett sms. Hon läste det och ett leende smög sig fram
i hennes ansikte. Hon hoppade in i duschen. När hon var färdigduschad så satte hon på sig sina sexigaste underkläder som hon hade. Hon klädde på sig och lämnade lägenheten.

StädOlle hade funnits i 20 år. Olle hade startat från grunden. Han hade delat ut reklamlappar och skaffat sig en hemsida och annonserat på webben. Till slut fick han sitt första uppdrag av en bekants bekant. Det var en kontorsstädning och Olle hade städat exemplariskt. Han fick rekommendationer och lyckades skaffa kontrakt nummer två. Till slut var han tuvngen att anställa personal. Olle var alltid noga med kvaliten. Det var det som kunderna ville ha. Plötsligt kom den globala finanskrisen. Kunderna blev snåla och det var svårt att få nya uppdrag. Han var tvungen att skära ner på personalen. Och vilken kris sen. Olle hade läst på. Tydligen var det sedvanlig amerikansk girighet som hade orsakat den. Lockade av bonusar och i avsaknad av regelverk så hade kapitallisterna fått sätta normen och resultatet hade drabbat en hel planet. Ännu värre var att ingen verkade ha gjort något för att förhindra ytterligare liknande kriser. Olle hade suckat.
Olle var 40 år fyllda. Han hade ljust hår och en begynnande flint. Han odlade sin mustach. Han hade blåa skarpa ögon som vittnade om självsäkerhet. Han hade en fru samt två döttrar på 7 respektive 15 år som han var väldigt stolt över. Denna dag satt han på kontoret och sysslade med pappersarbete.
Han reflekterade en stund över det erbjudande som hade dykt upp förra veckan. En Sven Hildursson på firman RENT NU hade ringt upp honom och visat intresse för att köpa StädOlle AB. Olle hade aldrig haft några planer på att sälja firman så anbudet var oväntat. Sedan visade det sig också att summan som Sven erbjud var löjligt liten och Olle hade utan större problem tackat nej. Sven hade haft svårt att acceptera detta och hade blivit rentav otrevlig. Samtalet hade inte blivit angenämt och Olle hade avslutat det med en olustig känsla i kroppen.

På andra sidan stan så städade Nils trapporna på en bostadsrättsförening. Nils tog en paus i städandet och ställde sig i trappan. Han torkade bort svetten ur pannan och plockade fram sin nya smartphone. Han gillade den. Det var en rolig leksak.Det fanns kamera, videoinspelning, musik i mp3-format. Pengarna hade han fixat. Nils strök sitt mörka hår bakåt och kliade sig på skäggstubben som han alltid hade. Han tittade i fönstret i trappan han stod och såg sin egen spegelbild. Hans ögon var smala springor. Han hade mer än en gång fått kommentaren att han såg lömsk ut. Något som han bara fnös åt. Han rättade till sina glasögon. Han var 175 centimeter lång och hade några kilos övervikt. Hans halvlånga hår var ständigt bakåtkammat. Nils hade börjat på firman för 2 månader sedan. Han hade själv ringt upp StädOlle AB och sökt jobb. Olle hade gillat detta initiativ samt det faktum att Nils hade erfarenhet av städning så han fick ett deltidsjobb. Nils stoppade ned mobilen i sin ficka. Han tänkte på vad han skulle göra i helgen och ett leende spred sig över hans läppar. Han fortsatta att städa trapporna visslandes.

Sebastian var färdig med trapporna på Vikingen och skulle precis gå ut genom entren när en dörr öppnades. Det var Agda, en av de äldre hyresgästerna.

- Ja bättre städning har man ju sett, sade Agda.
- Vad menar du?
- Du är slarvig. Vi förväntar oss bättre.

Sedan smällde hon igen dörren. Sebastian bara stod och gapade. Sebastian gick raskt ut från föreningen med en butter min.

- Satans kärring att gnälla, sade han för sig själv.

Han vandrade efter gatan och sparkade till en sten. Han ångrade att han tagit detta jobb från början. Städning var ingen dans på rosor. Det var fysiskt påfrestande och lätt att få klagomål. Han borde kunna skaffa ett bättre jobb men sedan hade lågkonjukturen kommit och bra jobb blev sällsynta. Sebastian var 32 år fyllda. Efter avslutat 3-årigt gymnasium så hade han provat olika yrken – lagerarbete, diskare, telefonförsäljare och nu lokalvårdare. Han visste fortfarande inte vad han skulle bli när han blev stor. Han traskade iväg mot kontoret med slokade axlar och händerna i byxfickorna.
Medans Sebastian promenerade mot kontoret så tänkte han på Nils och hans sinnesstämning mörknade ännu mer. För två månader sedan så hade Nils börjat på firman. Sebastian hade ogillat honom på en gång. Nils attityd hade varit nedvärderande mot Sebastian medans han lismade för Olle och Knut. Sebastian var inte den enda att förakta Nils. Han hade snabbt fått dåligt rykte och folk undrade varför Olle hade anställt honom. Nils gick också och snackade bakom ryggen på folk. Till slut hade faktiskt Olle bett honom att lägga av. Trots det så verkade Olle och Nils ha skapat någon slags kompisrelation. Nils hade fått många av jobben även fast han var nyast på firman. Sebastian drog en lång suck. Det ryktades också om att han inte var så bra städare. Han hade visst dragit på sig flera klagomål den korta tid han arbetat på firman. ”Slarvig” var visst beskrivningen.

Samtidigt så körde Sara mot Gröndal. Hon hade musik på i bilen och hon nynnade med. Hon kände sig glad och fri. Hon kollade sin look i backspegeln och blev nöjd. Hon var van att männen tittade på henne och hon njöt av varenda sekund. Att få en kille för henne var lekandes lätt. Även fast utseende var viktigt på en kille så blev också Sara attraherad av personlighet. Män skulle vara män och de skulle vara sig själva. Hon tålde inte mesproppar och hon sade ofta rakt ut vad hon tyckte. Hon såg fram emot mötet som skulle ske. Hon tänkte på Sebastian och blev genast modfälld. Han får helt enkelt skylla sig själv. Vad kunde han förvänta sig? Deras relation hade blivit en slags slentrian. Sara ville ha spänning. På ett internetforum hade hon hittat vad hon sökte efter. Det första mötet hade varit över förväntningarna. Inte nog med det, han hade varit ekonomiskt stark och faktiskt lite av en gentleman. Sara visste att han hade fru och familj men ingen av dem brydde sig om det i passionens hetta. Hon kom tillbaks till nuet. Hon svängde in på en gata och parkerade utanför en länga med lägenheter. Hon hade ett leende på läpparna när hon promenerade mot lägenheten där de skulle träffas.

Det var tisdag och dags för det månatliga personalmötet på StädOlle AB. Mötet var på väg att börja och städarna ramlade in en efter en. Sebastian kunde se att även Nils var där. Sebastian tyckte att Nils tittade bort när Sebastian tittade på honom. Som vanligt var det Knut som skulle snacka.
Knut var Olles kompanjon. Han sysslade inte med städning utan mest med att kontakta potentiella kunder samt administrativt arbete. Han var nästan jämt klädd i kavaj. Sebastian visste att han hade familj och bodde i en villa i Bromma. Hade man varit tjej så hade man nog gillat hans utseende. Han såg nästan amerikansk ut med sitt mörka hår och kraftiga ögonbryn. Han var även en smula atletisk. Knuts och Sebastians hade varit bra men hade försämrats den senaste tiden. Knut hade blivit avvisande. Sebastian visste inte varför.
Det blev inte så mycket nytt sagt på mötet. Knut rabblade upp lite slentriana om firman. Det allvarligaste var att permitteringar var att vänta inom kort. Det utbyttes en del kommentarer och sedan var mötet slut.
Sebastian lämnade kontoret och åkte iväg till nästa städområde. Det var en kontorsstädning vid Odenplan. Sebastian hatade att städa kontor när personalen var där. Han kände sig som en städare. Att jobba på ett tomt kontor hade han inget emot. Han föredrog också kontorsstädning framför trappstädning eftersom trappstäd var så tungt.
Han kom fram till företaget, hälsade på bossen och gick till skrubben. Han tog en stor svart soppåse samt en rulle med vita småpåsar. Han gick runt och bytte alla vita skräppåsar i alla kontorssummen. I köket bytte han ut en stor svart soppåse. Sedan ställde han allt vid dörren. Det var sju personer på företaget. Några hälsade, andra inte. De lät honom vara för sig själv. Att pola med städaren var inte högt upp på dagordningen. Efter skräppåsarna så tog han dammvippan och tog bort så mycket damm han kunde. På borden, lister, och vart än det fanns damm. Sedan åkte dammsugaren fram. Sug , sug överallt. Chefen fick flytta sig från sitt skrivbord när han kom farandes. Sist men inte minst så blev det svabbning. över hela kontoret. Sedan satte han iordning städskrubben så att den såg bra ut. Stökig städskrubb = missnöjd kund. Viktigt. Han tackade för sig och lämnade kontoret.

På väg hem så stannade Sebastian utanför en musikaffär. Han spanade in de elgitarrer som fanns där. Inte en chans att han skulle ha råd med dem. Han hade en hemma som han spelade på ibland men dessa var på tok för dyra. Han vandrade vidare. Sebastian var 1.80 lång, hade mörkbrunt hår med mittbena, han var normalt byggd, med bruna ögon och såg ganska bra ut. Han kom hem runt 5-snåret. Han hade fått post från skatteverket. Han sprättade upp kuvertet. Han fick en chock när han läste meddelandet. Han hade fått över 16 000 kr i restskatt. Han hade jämkat och visste att han skulle få rest men inte så här mycket.

- Jag hoppas inte att detta förstär vår planerade semester, sade Sara med en butter uppsyn.
- Nädå, det löser sig.

Sara klädde på sig och var på väg ut.

- Vart ska du? undrade Sebastian.
- Jag ska till Anna.
- Är du sur på mig eller? undrade Sebastian.
- Nädå, varför undrar du det?
- Jag tycker att vi umgås så lite nu för tiden.
- Men herregud. Jag måste väl få träffa mina kompisar, sade hon och lämnade lägenheten.

Sebastian suckade. Han slog sig ned framför tv:n. Sara hade blivt mer kylig på sistone. Och väldigt kritisk. Gnällde på en massa småsaker. De umgicks mindre och mindre med varann. Så var det inte i början. Han älskade henne fortfarande väldigt mycket. De hade haft det så bra tillsammans förut och Sebastian ville ha det så igen. Att förlora henne skulle kännas tungt. Han var så van att vara tillsammans med henne. Han kände sig väldigt sorgsen inombords. Det kändes som om han höll på att förlora henne. Sebastian slog på TV:n och nyhterna. Våldtäkt, skandaler och mord basunerades ut. Han bytte kanal och såg ett avsnitt av Family guy istället. Peter Griffin sjöng ”Surfin bird”.

På kvällen kom Olle hem och slog sig ned framför TV:n. Båda döttrarna var hemma och var inne på sina rum. Han var trött och såg ett tag på tv tillsammans med hans fru Lizette innan det blev läggdags.
Klockan 02.00 ringer telefonen. Lizette skakar honom.
- Det ringer. Svara!
Yrvaken gick Olle till telefonen i hallen.
- Det brinner på kontoret, sade Knut.
- Jag kommer.

25 minuter senare parkerade Olle bredvid kontoret. Tre brandkårsbilar var där. Han kunde dock ej se någon eld. Knut kom fram till honom.
- En av grannarna såg när en person sprang härifrån och sekunder efter såg hon elden.
- Var det anlagt?
- Verkar som det.
Knut fortsatte:
– Grannnen ringde brandkåren och skadorna verkar inte ha blivit så stora.
- Låt oss titta, sade Olle.

Deras kontor var ett litet fristående hus som stod inne på en bakgård i centrala Stockholm. Eftersom huset var av betong så hade gärningsmännen tänt på det enda som gick att tända på, nämligen dörren. Dörren var svart av sot och förstörd. De hade även försökt bryta sig in genom fönstren. Man kunde se märkena. Men de hade inte lyckats rå på de galler som firman hade runt fönstren.
En polisman på plats utfrågade dem bägge. När polisen var klar med undersöknngen så beställde Olle en ny dörr av en jourtjänst. De var där på en timma och satte dit en ny dörr. Av stål denna gång. Olle och Knut gick in på kontoret. Det stank rök. De gick igenom stället men inget verkade saknas. Med dörren på plats lämnade de kontoret och begav sig hem. Det var omöjligt för Olle att somna om och han låg vaken tills han gick upp klockan 6.

Sebastian kom till kontoret vid 9-snåret och fick veta vad som hänt. Det luktade rök och de hade alla fönster öppna. Sebastian lämnade kontoret och gick till sin trappa som han skulle städa. Han tänkte på sin mor. Hon hade gått bort för ett år sedan i cancer. De hade stått varandra nära. Sin far visste han inget om. Det pratades aldrig om honom.
Han mindes sista gången han hälsade på Stina på sjukhuset. Hon var väldigt svag. Dagen efter fick han meddelande om att hon avlidit i sömnen. Men han visste det redan. Han hade vaknat mitt i natten och Stina hade stått framför hans sänggavel i form av en vit skepnad. Hon hade tittat på honom. Sebastian hade sagt ”Stina?” Då hade hon upplösts och försvunnit. Han visste fortfarande inte om det var en dröm eller om det faktiskt hade hänt.

Sebastian kom fram till nästa bostadsrättsförening som han skulle städa. När han gick in genom porten så såg han att hantverkare var aktiva i huset med någon slags renovering. Det var bad news. Hantverkare skitade ned och de stal städutrustning. Sebastians lösning brukade vara att gömma undan städprylarna när han lämnade städområdet. Det fungerade oftast ganska bra.
När han städade i trapporna såg han att det var hundpiss lite här och där. Det var inte svårt att räkna ut vem som var den skyldige. Det var en gammal alkis som bodde här med sin hund. Han hade ingen respekt överhuvudtaget utan lät hunden utföra sina behov var helst det passade.
Sebastian visste att alkisen hade blivit varnad flera gånger men tydligen ville han inte lära sig. Sebastian skulle rapportera detta till Olle som sedan fick rapportera till föreningen. Sebastian hoppades att han skulle avhysas. Han skulle inte sakna honom.

På kvällen samma dag gick Nils till Bostadsrättsföreningen Åskmolnet som låg i Vasastan i Stockholm. Han fiskade upp nyckelkopian till ytterdörren och låste upp. Kopian hade han fixat en gång när han hade gjort området då Sebastian var sjuk. Det var sent och det var mörkt i trapphuset. Nils gick snabbt till städskrubben. Han kastade trasorna huller om buller, svabben slängde han på golvet, vatten hälldes ut på golvet. Han tog skräpkorgen och hällde ut lite skräp i entren. Inte för mycket utan lagom. Han avslutade sin visit med att urinera inne i städskrubben. Sedan lämnade han stället.

Olle fick ett samtal på torsdagsmorgonen. Det var ett samtal han inte ville ha. Det var från Bostadsrättsföreningen Åskmolnet. De var minst sagt missnöjda. Städningen hade varit en katastrof och ordningen i skrubben var under all kritik. Olle hade fullt sjå att få dem att inte säga upp kontraktet. När samtalet var avslutat hade Olle ordnat så att de fick en chans till.

Olla lade på. Han ringde upp Sebastian.
Sebastians axlar sjönk ihop när han hörde var Olle sa.
- Jag kan inte ha kvar dig där, sade Olle.
- Men jag hade ordning där när jag lämnade stället.
- Vi får prata om det här sen, sade Olle och lade på.

Sebastian fattade ingenting. Han mindes när han varit där och han hade lämnat allt i perfekt skick.

På kontoret så lade Olle på luren och drog en lång suck.
- Vad sa han?
Nils satt i soffan på kontoret med en kopp kaffe som han sörplade ur.
- Han sade än det ena och än det andra. Spelar ingen roll, jag kan ej ha kvar honom där. Vill du ta området?
- Visst. Vi syns, jag måste iväg.
- Vi syns. Ta det easy polarn.

På kvällen konfronterade Sebastian Sara. De satt framför tv:n och såg ett program.
- Är du otrogen, frågade Sebastian
- Men är du galen! Nu får du ge dig!
- Du vill inte tilbringa tid med mig utan åker iväg hela tiden.
- Är det så konstigt när du ställer dina dumma frågor hela tiden. Nu får du ge dig!

Sebastian försjönk i tystnad.

På tisdagen blev Sebastian kallad till kontoret av Olle. När han kom dit så var även Knut där. Knut var reserverad som vanligt. Sebastian satte sig i soffan som stod bredvid Olles skrivbort. Knut stod bredvid.

Olle tog till orda.

- Vår kontaktperson på bostadsrättsföreningen Borstspindeln har meddelat att några hantverkare har blivit bestulna på pengar. Som du vet så håller de på att renovera där och hantverkarna har sina prylar nere i ett rum i källaren utan några skåp. Det som saknas är visst 2000 kronor som tagits från deras ombyteskläder. Som du förstår är jag tvungen att fråga eftersom det är ditt område. Vet du något om detta?
- Jag har givetvis inte stulit någonting.
- En av hantverkarna sade de hade sett en person med mörkt långt hår och glasögon. Det låter ju som Nils men det är ju inte hans område så det måste ha varit någon annan.
- Ja.
- Ok, håll ögonen öppna, sade Olle

Sebastian lämnade kontoret.
Knut tog till orda.

- Jag börjar lessna på allt trubbel som omgärdar denna man.
Olle suckade. Han gillade Sebastian men det som knut sade var korrekt.
- Sant. Blir det ingen förbättring så får han gå.

Sebastian gick in på ett bibblo i närheten och mailade Skatteverket. Enligt hans uträkningar så skulle restskatten ligga på ca 5000 kronor max. Han skickade iväg mailet. Han undrade om de verkligen räknat rätt.
När han lämnade bibblot så plockade han upp en tidning från en parkbänk. Där stod det om nya permitteringar. Och ändå hade Sverige klarat sig relativt bra i krisen. Värre var det i Grekland och Spanien. Där verkade folk ha det riktigt tufft.
Sebastian antog att han låg pyrt till om det blev aktuellt med avsked. Han funderade på vad han skulle ta sig till om han blev arbetslös. Han hade bara varit med i A-kassan ett halvår och då fick man väl ingen ersättning eller hur var det? Kanske man skulle börja tigga tänkte han skämtsamt för sig själv. Tiggeriet i Stockholm hade ju nått nya proportioner. I och med att EU så hade gränserna öppnats och nu såg Sebastian tiggare placerade överallt i Stockholms innerstad. De flesta såg etniskt likadana ut och han hade läst att rumäner var den dominerande arten. De satt ofta på marken inlindade i filtar med en mugg framför sig som hade småmynt. En del satt och bad en bön. Gick man förbi dem kunde det bli livat. ”Pleeease” sade de högt och tittade på en i förtvivlan. Samma sak i kollektivtrafiken. Där delade de ut sina tiggarlappar. För skojs skull hade Sebastian stulit en lapp en gång. På den stod: Hej, jag är en fattig man. Jag har två barn var. Ett är sjukt i leukemi. Han behöver hjälp med sådan behandling. Snälla hjålp mig med lite pengar. Tack för hjälpen. Må gud hjälpa er. Lappen tillbaks tack ”.

Sebastian undrade om alla tiggares barn hade leukemi eftersom han läst det på lapparna ett antal gånger. Tiggeriet var tydligen väldigt organiserat av ligor enligt vad han läst på webben. Sebastian själv tyckte att tiggarna var en patetisk syn.

Knut satt på kontoret och sysslade med pappersarbete. Pappersarbetet när man hade egen firma var ett enormt stort arbete. Dokumentation var nyckelordet och slarvade man med den så fick man påbackning av skattemyndigheten. Telefonen ringde.
- StädOlle, Knut Svensson.
- Vi vill inte ha er i närheten, sade en mörk och skrovlig röst med utländsk brytning.
- Ursäkta?
- Vi vill att StädOlle försvinner härifrån. Annars får ni skylla er själva. Nästa gång blir det era privata hus som brinner. Kontakta inte polisen. Då blir det ännu värre.

Samtalet bröts. Knut tittade på telefonen. Han kände oron sprida sig i hela kroppen. Han torkade sig i pannan och ringde sedan upp Olle och berättade vad som hade hänt.
- Vad är det som händer egentligen? undrade Olle. Först en brand och nu detta.

Sebastian städade på. Han städade på Bostadsrättsföreningen Smultronet. Det var sedvanlig trappstädning. Tyvärr hade denna förening ingen hiss så han fick kånka med en hink full med vatten och svabb ända upp till femte våningen. Det var tungt. Han var alltid andfådd när han kom fram. Han svabbade på. Han hade svabbat ner till första våningen när han hörde att entredörren till föreningen låstes upp. Av ren nyfikenhet kikade han ned runt knuten för att se vem det var.

För det mesta brukade han inte bry sig om vem som kom och gick. Han tittade aldrig på någon som han mötte i trappen. Hälsade de på honom så tittade han upp och hälsade tillbaks. Var de tysta när de gick förbi honom så tittade han inte på dem och hälsade inte heller. Han tog aldrig initiativet till att hälsa. Ofta när han hade hälsat först så brukade han alltid fått ångra sig.
Blickarna och hälsningarna som han fick tillbaks visade att de inte alls var så intresserade att hälsa på LOKALVÅRDAREN. Så Sebastian lade utav. Tyvärr gick ju detta ut över de som faktiskt var schyssta. Det fanns alltid några hyresgäster som han fick bra kontakt med och som han till och från brukade prata med. Antagligen uppfattade de honom som ohyfsad när han inte tittade upp från sitt svabbande när de möttes i trappen. Det var alltid de som fick hälsa först. Men det var det enda sättet för honom att behålla sin självrespekt.
Sebastian blev förvånad av att se Nils komma genom entren. Sebastian skulle precis hejja på honom men ändrade sig i sista sekunden. Istället gömde han sig bakom hörnet. Nils gick förbi en våning nedanför honom. Nils öppnade dörren mot bakgården och öppnade sedan dörren till källaren där städskrubben fanns. Sebastian undrade om Nils hade blivit beordrad att göra något slags extraarbete. Någon minut senare kom Nils tillbaks. Nils såg aldrig Sebastian när han lämnade föreningen.

När Nils lämnat föreningen kilade Sebastian ner till källaren. Han kikade in i städskrubben men kunde inte så någon speciellt. Sebastian fortsatta med städandet men skulle fråga Olle vad Nils hade gjort här.

Sara lade sig åt sidan efter att ha legat ovanpå sin älskare. De pustade ut efter sexualakten. Sedan låg de och kramades och kelades.
- Du är underbar, sade Sara.
- Du med, sade mannen och pussade henne på pannan.
- Nä, nu måste jag åka iväg, sade Sara.

Sara klev upp naken ur sängen och började klä på sig. Mannen tittade på när hon klädde på sig och log.
- Du är vacker.
- Sluta, jag är blyg, fnissade Sara.
Efter hon klätt på sig pussade de varann farväl och Sara lämnade lägenheten.
På väg hem i bilen nynnade hon på en sång.

När Sebastian kom till kontoret frågande han Olle vad Nils gjorde på hans område.
- Var Nils där?
Olle lät förundrad.
- Ja han hade nyckel också.
- Underligt, jag ska fråga honom.

På eftermiddagen packade Olle ihop och lämnade kontoret. Han hade jobbat över och det var mörkt ute. Han lämnade kontoret och gick mot sin bil som stod på en gata bredvid kontoret. Då plötsligt dök det upp en figur från mörkret. Olle tittade sig omkring. De var helt ensamma på en gata som var öde. En röst hördes:
- Vi sa till er att vi inte vil ha er här. Ta din firma och försvinn härifrån.
Olle kände sig rädd.
- Försvinn härifrån. Jag vill inte ha med er att göra, sade Olle tillbaks.

Då hoppade mannen på Olle. Nu såg Olle att han hade rånarluva på dig. Ett par mörka, illasinnade ögon stirrade på Olle när mannen kastade ner Olle på backen.
- Du ska göra som jag säger, sade mannen.

Mannen försökte sätta sig ovanpå Olle men Olle rullade undan i sista sekunden och reste sig upp och sprang för allt han var värd. Han hörde steg bakom sig.
-HJÄLP! skrek Olle.
Olle kom in på en gata där det var folk.
-HJÄLP!.
Folk vände sig om och tittade. Olle vände sig om och såg att mannen var borta. Folk frågade om han var ok och han svarade ja. Han stod ett tag och pustade ut innan han tog T-banan hem. Han kände sig skakig i hela kroppen.

Det blev helg. Sebastian var ledig. På kvällen aviserade Sara att hon och några vänninor skulle ut och att hon troligtvis skulle sova borta hos Annika. Sebastian protesterad inte. Sara lämnade lägenheten och Sebastian skred till verket. I smyg hade han installerat en spårningsutrustning i båda deras bilar. Det hade varit dyrt men det var dags för Sebastian att ta reda på om Sara verkligen älskade honom. Hur mycket han än älskade henne så måste han få besked om hon var otrogen eller inte. Några minuter efter att hon lämnat lägenheten slog Sebastian på apparaten han hade gömt hemma. Mycket riktigt så spårade den. Med GPS-navigering kunde han se var hon befann sig. Han väntade några extra minuter sedan satta han sig i sin bil och började förfölja henne.

På måndagen ringde de från bostadsrättsföreningen Vinkeln. Det var deras kontaktperson Anders som ringde upp Olle.
- Har ni någon mörkhårig person med glasögon som jobbar hos er? frågade Anders.
- Ja det har vi. Han heter Nils.
- Allvarligt talat. Vilka tider städar ni här egentligen? Min fru stötte på honom HALV TOLV på natten.
- Det är absurt. Han ska inte städa då.
- Det var vad min fru också undrade. Till råga på allt så hade visst skrubben sett ut som ett inferno.
- Jag ska prata med honom. Det ska inte upprepas.

De lade på. Olle funderade. En oangenäm tanke slog honom. Han begav sig iväg.

Nils hade fått ett extraarbete över helgen av Olle. Det hade varit en flyttstädning. Nils skulle göra den sista putsen av deras lägenhet. Det mesta var redan gjort. När Nils arbetade så dök plötsligt Olle upp.
- Tjena, sa Nils och log.
- Hej, sa Olle reserverat.
- Jag visste inte att du skulle komma, sade Nils.
- Jag har lite frågor till dig, sade Olle.
Olle märkte hur Nils ryckte till och fick en osäker blick i ögonen.
- Ok, vad är det om?
- Sebastian såg dig på bostadsrättsföreningen Hallonet häromdagen. Vad gjorde du där och hur kommer det sig att du har nycklarna dit?
- Jag hade bara vägarna förbi och ville kolla in området. Nycklar? öh,nä det har jag inte. Dörren var öppen. .
- Dörren var inte öppen. Sebastian var där och hörde att du använde en nyckel.
-Öh, nä då måste han ha hört fel..Jag…

Olle tog två steg framåt och tryckte upp Nils mot väggen.

-Nu berättar du för mig vad i helvete som pågår annars kommer jag att spöa skiten ur dig oavsett vad som händer.
Olle kunde se att Nils fick tårar i ögonen.
- Nä men, vad menar du jag..
- HÅLL KÄFT. Du har två sekunder på dig innan jag misshandlar dig.

Olle hade armbågen upptryckt under Nils hals. Nils hade svårt att andas.
Olle höjde näven för att visa att han menade allvar. Olle skulle se till att Nils snackade. Kosta vad det kosta vill.
Nils började gråta.
- Ok, ok, jag ska berätta.

Sebastian förföljde Sara över Hornstulls bron. Han kunde se att hon svängt av till höger mot Gröndal. Enligt GPS:en så hade hon stannat. Sebatsian gasade på. Han måste se henne visuellt annars skulle han tappa bort henne. När han svängde runt hörnet kunde han se henne promenera uppför en väg. Sebastian parkerade snabbt och följde efter henne på avstånd. Hon tryckte in en kod vid ett hus och gick in genom porten. Sebastian satte sig på en bänk framför huset. Han försökte se om han kunde se någon aktivitet i fönstren. Det fanns fönster i trapphuset och Sebastian kunde se att hon gick in i en lägenhet på andra våningen. Dörren stängdes. Sebastian kunde känna tyngden i hans hjärta.

Olle var tillbaks på kontoret. Han ringde upp Knut men fick inget svar på mobilen. När han ringde hem till honom sade hans fru att Knut skulle spela golf med några kompisar och då svarade han aldrig i telefonen. Hon skulle givetvis be Knut ringa när han kom hem. Då ringde han sitt andra samtal. Det var till Polisen. Framför Olle i soffan satt Nils. Han var rödögd och satt och tittade ned i backen snyftandes.

Sebastian satt utanför huset. Han var osäker på vad han skulle göra. Skulle han plinga på eller skulle han vänta? Meningslöst att sitta här och vänta. Sebastian reste sig och gick fram till porten. Han tryckte på knapparna utom på de som bodde på andra våningen. Någon svarade och Sebastian sade att han skulle hälsa på en kompis. Rösten grymtade men släppte ändå in honom.
Han var osäker på vad han skulle göra. Slagsmål var inte hans melodi men han ville i alla fall få det bekräftat och ta dem på bar gärning. Annikas lägenhet var det inte – hon bodde i Solna. Han kom upp till andra våningen och till dörren där Annika gått in.

Sven satt på kontoret vid Odenplan och rökte en cigarett. Han hade en tv på kontoret och han tittade på tv. Med honom var Goran. Goran var från forna Jugoslavien och en kompis han fått och träffat när han satt inne. Sven gav honom lön i utbyte mot vissa tjänster.
Samtidigt var Sven noga med att inte reta upp honom på något sätt. När den mannen blev arg så tappade han all besinning. Sven hade själv sett det på en fest. Det hade resulterat i en brutal misshandel av en person. Sven själv hade inte vågat vara kvar på festen och hade sprungit därifrån.

De satt och såg på tv och drack varsin folköl när det ringde på dörren.
Sven undrade vem det kunde vara.
- Goran, öppnar du.
Goran gick till dörren och öppnade. Tre uniformerade poliser stod i dörren.
Goran tvekade. Det blev ett spänt läge.
- Vi söker Sven Knutsson, sade den ena polisen.
- Jo han är här, sade Goran.
Plötsligt attackerade Goran poliserna. Han vevade vilt och träffade den främsta polisen i ansiktet som stöp i backen med blodig näsa. De två andra poliserna var stora och kastade sig på Goran. En vild brottningsmatch utbröt men til slut var Goran övermannad. Sven kom springandes från rummet bredvid.
- Va fan händer…?
Han blev chockad när han såg Goran ligga övermannad och med handfängsel.
Den första polisen som blivit nedslagen hade rest sig upp. Han torkade bort bladet som rann från näsan.

- Är det du som är Knut Svensson?
- Ja det är jag.
Knut kände oron i hela kroppen.
- Du är misstänkte för olaga hot och mordbrand. och vi vill att du följer med till stationen.
- Vad menar du?
- Vi förklarar närmare på stationen. Var vänlig och följ med.
För Knut kändes det som om världen höll på att rasa samman. Han hade ju lovat sig själv att aldrg mer hamna på kåken. De släpade med Goran som skrek ut okvädingsord på sitt hemspråk.

Dörren hade inget titthål. Sebastian plingade på. Han väntade ett slag. Sedan hörde han fotsteg. Någon låste upp och när dörren öppnades så stod Knut framför Sebastian.
-Du? sade Sebastian.
Sebastian såg hur blek Knut blev.
-J-jag kan förklara, det är så…
- Vem är det, sade Sara i bakgrunden.
Sara kom fram till dörren och höll på att svimma när hon såg att Sebastian stod där.
- Sebastian? V-vad gör…
Sebastian fnös.
- Ja där ser man vad du går för, sade han till Sara.
Knut tog till orda.
- Sebastian, vi kan reda ut det här. Vi kan..
- Det är redan utrett! Och du Sara, du får hitta någon annanstans att bo.
Sedan vände sig Sebastian om och gick därifrån.
- SEBASTIAN, skrek Sara bakom honom men Sebastian fortsatte bara att gå.

På polisstationen blev Sven och Goran häktade. Olle ringde upp Sebastian. Sebastian var hemma och i full färd med att packa ihop Saras prylar. Olle berättade för Sebastian vad Nils hade sagt. Nils hade jobbat för Sven och Sven hade bett Nils söka jobb hos StädOlle. Det var alltså Nils som saboterat på områdena. Det var Nils som hade stulit pengar från hantverkarna. Och det var Sven som hade bussat en torped på Olle och samma torped hade även hotat Knut.
- Helt otroligt, sade Sebastian.
- Minst sagt.
Olle ringde upp Knut. Knut lät uppjagad och förklarade att han var på väg hem och lösa lite personliga problem. Olle berättade situationen för Knut och Knut höll på att tappa hakan.
När Sara kom hem någon timme senare låg alla hennes prylar i en hög på golvet. Hon försökte prata Sebastian tillrätta men blev nobbad. Sara ringde en väninna som hjälpte henne ta prylarna därifrån. Sebastian satte sig ned i soffan och slog på tv:n. Han tänkte på vilken fars hela den här situationen hade varit. Ett avsnitt från Family guy muntrade upp honom. Peter Griffin var en rolig jävel.

VN:F [1.9.11_1134]
3.5/5 (4 röster)
Städaren, 3.5 out of 5 based on 4 ratings

2 kommentarer

  1. MJ Skriver:

    Cool

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 0.0/5 (0 röster cast)
  2. MJ Skriver:

    Bra :)

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 5.0/5 (1 röst cast)

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.