Sökandet efter Christina Charlotte

Det var en varm och solig dag i slutet av juli 2005 och en Cinderellabåt skulle just angöra vid Dragedet. Båten bromsade in kraftigt och en 22-årig man vaknade ur sin egen värld. Han kastade en blick mot utgången och såg där en yngre kvinna. Hon vred huvudet snabbt mot en man i övre medelåldern och sade någonting. 22-åringen kunde inte höra vad hon sade och han funderade inte heller något däröver, utan han hade istället lagt märke till hur hennes fläta hade rört sig, när hon vred huvudet mot mannen. Båten gled försiktigt in mot Dragedets brygga och den yngre kvinnan, den man hon som hade tilltalat samt en medelålders kvinna klev av båten, som av allt att döma var partner till mannen i övre medelåldern. En ur personalen från båten klev också av bryggan och fällde ner semaforen. En kvinna i pensionsålder var den ende påstigande passageraren. Plötsligt kom en man i gröna kortbyxor, grön T-shirt och rosafärgade solglasögon med stora bågar utspringades ur källaren. Han skulle också kliva av vid Dragedet, men han var inte i resesällskap med den yngre kvinnan.
Några minuter senare angjorde båten vid Långvik och 22-åringen klev av båten. Med sig hade han en väska med kläder, studieböcker, en kompaktkamera, en karta över Möja, en kompass, en laptop samt en necessär. Efter att han klivit av andades han in luften och blev nostalgisk. Han hade som barn åkt dit varje sommar och många minnen från den tiden blommade upp, men i tonåren hade han endast som sjuttonåring varit där en endaste gång. Detta var hans första besök på ön utan att resa med någon annan. Han började gå längs med grusvägen, men behövde inte gå länge förrän han nådde sitt slutmål. Det var en röd stuga med ett sovrum, ett vardagsrum med flera soffor i vilka flera gäster kunde sova samt ett kök. Det fanns även en braskamin. 22-åringen gick in i dasset och letade fram nyckeln till stugan, gick sedan in i stugan, släppte ner sin packning och pustade ut. Hans resa hade börjat tidigt på morgonen med cykel från ett hyreshus beläget vid Stångån i Linköping, sedan fortsatt med ett X2000 till Stockholms centralstation och slutligen hade han tagit en Cinderellabåt från Strandvägen. Han var efter allt resande trött, men samtidigt väldigt glad över att han var framme och han tänkte på att han nu hade tio hela dagar framför sig på ön.
Nästa dag sov 22-åringen väldigt länge i en av sofforna i vardagsrummet och han gick ut ur stugan för att känna efter om det var varmt ute. Ute på grusvägen såg han då den yngre kvinnan kommandes bärande med en fylld matkasse, eftersom hon hade varit och handlat i Coop-butiken ett stenkast därifrån. Hon gick väldigt fort och nästan hoppade fram, log för sig själv och skrattade även lite grann. På grund av detta lade hon inte märke till honom. Hennes fläta var borta och istället var hennes hår inte iordninggjort. Han tyckte hon verkade vild, men detta gjorde att han blev nyfiken på henne. Han studerade konstvetenskap och litteraturvetenskap vid den filosofiska fakulteten vid
Linköpings universitet och en av de böcker som ingick i hans studielitteratur var Dantes Divina Commedia. Han plockade fram boken, lade sig i hammocken och började läsa, där han sist hade slutat. Avsnittet han läste handlade om paradiset, där Dante träffade sin kära Beatrice.
Senare på eftermiddagen tog 22-åringen fram sin karta och kompass. Hans tanke var att vandra runt ön och han hade tänkt börja gå i riktning mot Löka, men eftersom han tänkte på den yngre kvinnan började han sin vandring i riktning mot Dragedet istället. Han behövde inte använda sin kompass, eftersom det på kartan fanns utsatt en stig mot Dragedet genom en skog. Han gick raskt genom skogen och kom fram till den bukt, där båten dagen innan hade gjort uppehåll. Vid en av bryggorna var ett flertal motorbåtar ankrade, men han kunde inte se en enda levande själ där. Han tyckte det verkade öde och tomt och därför lämnade han bukten och gick uppåt längs med en stig mot ett flertal fritidshus. Han hörde röster och gick upp på en häll mot ett av fritidshusen. Där såg han en man stå och titta in i ett förbrukat kylskåp. 22-åringen tyckte att synen verkade underlig och han kunde inte förstå varför mannen stod utomhus och tittade in i ett kylskåp. Han tog ett steg närmare och kunde då se runt knuten av huset och då såg han att en kortvuxen man stod längre bort och fotograferade mannen vid kylskåpet. Mannen sade åt 22-åringen att han förstörde det artistiska i fotografiet, när han stod där i bakgrunden. Han skakade bara på huvudet och gick tillbaka till stigen. Han plockade fram kartan och kompassen och ställde in kompassen i riktning mot Hamn. Väl framme vid Hamn kom han fram till en landsväg och enligt kartan kunde han följa den hela vägen tillbaka till Långvik.
Han gick genom Fornby och kom så fram till Berg, varifrån han hade många positiva minnen från sin barndom och i synnerhet tyckte han om Möjaströms brygga från vilken det gick att se över till Södermöja brygga. Han satte sig ner vid bryggan och började fantisera. Han började tänka på den livliga kvinnan och önskade inget hellre än att hon skulle dyka upp där på bryggan. Hans önskan gick inte i uppfyllelse och eftersom han så gärna ville träffa henne, fick han idén att vandra tillbaka till Dragedet för ett andra försök att träffa henne. Han följde landsvägen till Ramsmora och sedan följde han en stig in i skogen. Stigen ledde inte till Dragedet, utan han fick med hjälp av sin kompass vika av vid Storsjön. När han återigen kom till bukten, var de två männen som han tidigare sett med kylskåpet där. Den här gången stod den kortvuxne på badbryggan med simdräkt, simglasögon och näsblod samtidigt som den andre mannen stod och höll i kameran. 22-åringen suckade och vandrade långsamt därifrån. Han gick längs med stranden och plockade några gånger upp stenar som han kastade ut i havet.
När han tog upp en sten som han tyckte var hjärtformad, hörde han en röst ropa hallå. Han tittade upp mot det håll som rösten kom ifrån och högt upp på klipporna kunde han se den kvinna som han
mer än allt annat velat träffa. Hon ropade att han skulle komma upp och när han kom upp satte de sig högst upp på klippan. Hon presenterade sig som Christina Charlotte och berättade att hon just i dagarna hade fyllt 18 år. Hon var född och uppvuxen i Fagersta, där hon fortfarande bodde tillsammans med sina föräldrar. Där uppe på klippan satt de många timmar och pratade och det hela verkade så okomplicerat. Han ansåg att han hade träffat sin tvillingsjäl och hon sade att hon aldrig tidigare i livet hade träffat någon som honom, med vilken hon hade sådan personkemi. Han berättade om hur han brukade ha roligt åt sina egna fantasier och hon var den första person som han träffat som verkligen kunde förstå och skratta med, när han berättade om dem. Han observerade att hon precis som han hade sönderbitna naglar, vilket förstärkte hans känsla av att han funnit någon som han kunde känna samhörighet med. När det blev skymning gav hon honom en kyss på kinden och sedan sprang hon ner från klippan genom skogen och sedan upp för en sluttning längre bort. 22-åringen kände sig lycklig och lade sig på klippan en stund och njöt av sommarkvällen. Nere vid bryggan kunde han se de två männen komma utspringande näck från en bastu, för att ta ett kylande dopp i havet. 22-åringen började verkligen irritera sig på de två männen och han tyckte att de hade förstört kvällens romantiska stämning. Långsamt trevade han sig tillbaka i mörkret genom skogen till Långvik. Natten lång drömde han om Christina Charlotte.
Nästa morgon vaknade 22-åringen tidigt av att det knackade på dörren och han gick gäspig och sömnig mot ett av fönstren, genom vilket han kunde se Christina Charlotte med ett glatt humör. Han öppnade försiktigt och hon berättade att de skulle åka tillbaka till Fagersta till kvällen och därför ville hon vara tillsammans med honom så mycket som möjligt denna dag. De hade bara åkt till Möja för ett kortvisit på grund av ett praktiskt göromål. Han berättade att det fanns en blå och gammal tandemcykel i förrådet, vilken hon genast ville att de skulle plocka fram. Han satte sig på den främre sadeln medan hon på den bakre och färden gick i riktning mot Berg.
Ett tag efter att de hade passerat Löka tyckte Christina Charlotte att de skulle stanna och gå och titta på dansbanan. 22-åringen hade aldrig lagt märke till denna och efter att de ställt cykeln vid vägen började hon springa fort och ropade på honom att de skulle tävla om vem som skulle kunna nå dansbanan först. Han var väldigt snabb och trots hennes försprång lyckades han ta sig dit före henne och han lät henne bromsa in i hans famn. Hon förde hans högra arm mot sin rygg och sade att hon ville dansa wienervals, men han svarade att han inte kunde dansa och saknade taktkänsla. Hon sade tillbaka att det inte är svårt och visade honom stegen, varefter han började med att ta ett bakåtsteg. Han lärde sig sent omsider att ta alla stegen rätt, men han kunde inte hålla någon takt. Christina Charlotte sade att hon alltid velat ha wienervals på sitt bröllop. 22-åringen rodnade lite grann och tänkte att han minsann skulle lära sig det och för sin inre syn kunde han sig själv iklädd frack dansandes med sin Christina Charlotte på ett slott under deras bröllopskväll med en stora skara
gäster som observerade dem dansa kvällens första dans. Plötsligt vaknade han upp från sitt dagdrömmeri av att han fick en kyss på munnen.
De cyklade tillbaka till stugan och där lade de sig bredvid varandra på det högvuxna gräset och de pratade om allting mellan himmel och jord i flera timmar. Ju mer de pratade, desto mer insåg de att deras värderingar och åsikter stämde mycket väl överens. Hon tittade på klockan och såg att tiden hade runnit iväg fort. Hon berättade att båten skulle avgå om ett par timmar och att det var dags att gå hem till deras fritidshus. Innan hon gick tillbaka till Dragedet skrev hon ner sin e-mailadress och sitt mobilnummer och därefter gav hon honom en djup och lång blick. Medan de hade ögonkontakt kom han att observera att hon precis som han hade gröna ögon. De kysstes och kramades länge innan de skildes åt, varefter hon sade att han var hjärtligt välkommen till Fagersta efter hans vistelse på Möja. Han lovade att skicka henne ett SMS redan senare samma kväll, då det var tänkt att hon skulle vara hemma i Fagersta igen. Efter att hon hade gett sig av lade sig 22-åringen återigen på gräset och log för sig själv. Han upptäckte att han verkligen hade fäst sig vid Kajsa Charlottes personlighet och att han var mycket förälskad. Han hade aldrig känt sig så lycklig i hela sitt liv som i detta ögonblick.
På kvällen läste han ytterligare ett stycke om paradiset ur Divina Commedia, men han hade problem att koncentrera sig eftersom hans känslor bubblade inom honom. Innan han lade sig för att sova skickade han ett SMS till den kvinna som han ville dela resten av sitt liv med. Efter att ha väntat tio minuter utan något svar lade han huvudet på kudden, drog över sig täcket och somnade fort. Hela den natten drömde han om henne, om hur han tog upp henne på ett högt berg där han friade till henne. Hon svarade jakande, därefter dansade de wienervals i många timmar och sedan flög de iväg ut i rymden.
Nästa dag sov han ända till elva och då han vaknade kastade han över sig sin mobiltelefon för att läsa hennes svar på hans SMS, men till hans stora förvåning hade hon inte skickat något svar. Han skickade ett nytt SMS och han väntade i flera dagar på ett svar, men eftersom han inte fick något svar, beslöt han sig för att ringa upp henne, men det verkade som att hennes telefon var avstängd. 22-åringen började känna sig nedstämd och beslöt sig därför för att åka hem till Linköping några dagar tidigare än planerat, så att han kunde prova att skicka ett e-mail till henne. Han fick inte heller något svar på detta och han kände sig sviken. Han tyckte att hon hade betett sig mycket underligt, eftersom hon verkligen hade signalerat att hon ville ha kontakt med honom. Han låg varje kväll och grubblade på detta under denna sommar och började efter ett tag att fundera i banor att det hade hänt henne något allvarligt, men han var också ängslig för att hon hade träffat någon annan, som
förtjänade henne mer. Han tänkte dock att det inte fanns någon annan på hela planeten som kunde älska henne mer och bättre än han.
Några dagar innan det var dags att börja studera igen beslöt sig 22-åringen för att åka till Fagersta och ta reda på om han kunde hitta henne och ta reda på vad som hänt. Tågfärden till Fagersta var krånglig, eftersom den bestod av så många olika tågbyten. När han stod vid de olika perrongerna väntandes på tågen gick han oroligt runt i cirklar. Väl framme vid tågstationen i Fagersta såg han en kvinna med kort mörkt hår som var i 18-årsåldern och eftersom han hade insett att Fagersta var en liten bruksort, tänkte han att hon kanske kände Christina Charlotte. Kvinnan började se lite sorgsen ut och hon berättade att när Christina Charlotte tillsammans med familj åkte hem från Möja i sin bil förra månaden hade de kolliderat med en långtradare på Köpingsvägen, vilket hade förorsakat att alla passagerna i personbilen hade omkommit. 22-åringen sade inte ett ord och tog nästa tåg från tågstationen. Under hela sin resa grät han inombords och utombords och han undrade om det verkligen fanns någon mening med livet. Han tänkte även att mötet med Christina Charlotte på Möja hade varit för bra för att vara sant, vilket var orsaken till att hon hade dött i trafikolyckan.
Några dagar senare började höstens termin, men trots sina depressiva tankar tog han igenom sig den och även de nästkommande terminerna. Åren gick. Efter att han tagit ut sin examen fick han ett arbete i Stockholm, gifte sig senare med en kvinna som han egentligen inte älskade och fick med tiden två intelligenta och vackra barn. Under årens lopp blev det krig i världen, det blev fred och krig igen. Världsekonomin hade sina dalar och toppar. 22-åringen blev så småningom en 44-åring och hans karriär flöt på. Under alla sina levnadsår berättade han inte för någon om Christina Charlotte, utan hon fanns bara i hans drömmar och fantasier, där hon alltid var verklig för honom. Han reste aldrig mer i sitt liv till Möja. Under hela sitt liv tänkte han på hur Dante blev guidad av Beatrice i paradiset och han tänkte att han på samma sätt skulle få träffa Christina Charlotte i himmelen, där de skulle vara förenade för evigt och där ingen eller ingenting kunde hindra deras kärlek.
Han blev slutligen en 88-åring och hans hustru hade då varit död sedan många år. Jorden var inte en speciellt trevlig plats att leva på efter all miljöförstöring som hans och hans nästkommande generationer hade förorsakat. En kväll lade han sig på sin säng för att sova och funderade som så ofta på hur det skulle bli att få träffa Christina Charlotte i himmelen. Han somnade, men denna gång vaknade han aldrig utan han kom att se ett starkt ljus. Han stod där utanför Pärleporten iklädd den mest snövita skrud och med en aura ovanför huvudet. Ut ur porten kom Sankte Per och berättade att de jordiska och världsliga problemen tillslut var till ända. De gick tillsammans genom porten och han kom att se gator av guld. Det han kom att se var vackrare än det vackraste tänkbara på jorden. De
som vandrade på gatorna var mycket vackra och utstrålade lycka. Han tänkte att det inte var många steg kvar att gå tills han äntligen skulle få träffa Christina Charlotte.
Sankte Per berättade om livet i himmelen, men eftersom han aldrig nämnde något om varken hans före detta hustru eller Christina Charlotte stannade han upp och frågade Sankte Per efter den av dem som hade betydelse för honom. Sankte Per svarade att han hade väntat på frågan, men att det i himmelen fanns varken män eller kvinnor, utan att alla var av samma sort. Det var inte heller möjligt att utveckla romantiska känslor för någon. Han gav honom rådet att inte leta efter henne och att han aldrig skulle kunna finna henne, eftersom det inte fanns någon mening att de skulle vara tillsammans i himmelen. Det skulle inte heller var möjligt att känna igen henne. De nyanlände tänkte för sig själv att ingenting är omöjligt och att det i synnerhet gällde i himmelen.
Han trotsade de himmelska naturlagarna och ignorerade de uppgifter han fick. Han sökte efter Christina Charlotte ständigt och tog kontakt med alla han kunde finna där, men det var ingen lätt uppgift eftersom det redan vid hans ankomst till himmelen fanns 15 miljarder före detta jordemänniskor där och att antalet ständigt ökade. I all evighet letade han efter sin älskade Christina Charlotte, men kom aldrig att finna henne.

—–

Av Threelive

VN:F [1.9.11_1134]
4.0/5 (5 röster)
Sökandet efter Christina Charlotte, 4.0 out of 5 based on 5 ratings

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.