Skammen!

Skulden och skammen var outhärdig. Hur skulle hon klara det här? En röst inom henne sa – det var inte ditt fel du kunde inte styra det. Men den tystades snabbt ner av en annan starkare röst. – Du skulle inte varit där. Du skulle ha protesterat och gjort mera motstånd än det du gjorde! Det är ditt fel! Allt är ditt fel.
Anna sov oroligt numera. Drömmen kom om och om igen. Den där han låste in henne i lägenheten och tvingade till sig sex. Anna grät och försökte försvara sig. Han hånlog: – Mitt hem mina regler. Finn dig i dom och det blir bättre. Eller gör mer motstånd och du skadas för livet. Han skrattade kallt – Livet!! Hörde du att jag fick det att låta som om du hade ett val gör vad jag säger nu! Ögonen var svarta av hat och sjuklig ondska. Hennes protester var lönlösta. Hon hade inget annat val än att ligga där och låta honom göra det han skulle göra. Hennes kropp kopplade bort allt vad känslor innebar. Som om den stängdes av. Där vaknade hon! Men insåg snabbt sanningen. Drömmen var bara hennes hjärnas sätt att sammanfatta det han gjorde henne. Hon insåg att det inte var så mycket drömmen som gjorde henne livrädd utan lika mycket de känslor den rörde upp, gång efter gång. Fastän tiden gått så fanns alltid minnena av vad som hänt kvar. Hans händer som smekte henne hårdhänt. Hans andedräkt som luktade fränt. Hans äckliga rakvatten. Hans ondeskefulla blick! Ja allt från den kvällen.

Anna ångrade än idag att hon följt med honom hem. Men de kände ju varandra! Han hade ju varit så trevlig innan. Alltid varit den som brytt sig om henne, åtsminstone hade hon trott det. Enda till den här hemska dagen.

Det var en vanlig dag. Lika som de flesta i Annas liv. Hon vaknade klockan sju av väckarklockan. Som vanligt var hon jätte trött och muttrade nåt om att hon måste lära sig att lägga sig i tid på kvällarna. Hon klev in i den sköna duschen. Kände hur kroppen sakta vaknade till liv. Hörde hur kaffebryggaren frustade från nedre våning och var lika glad som vanligt att timern fanns. Kaffet klart efter duschen så otroligt perfekt! Hon satte på sig sina svarta kostymbyxor. Tog en vit blus från garderoben och den svarta kavajen. Sprutade på sig lite parfym och sminkade sig nogrannt. Hon skulle börja dagen med ett möte med konkurrensens säljare. Hon ville få henne över till firman. Så hon kunde sälja deras smink och parfymer istället. Det var lättare sagt än gjort men hon vägrade ge sig. Hon ville visa henne hur bra deras företag var.

På vägen till mötet köpte Anna en baguette med ost och skinka och en Ramlösa. Hon var riktigt hungrig. Hade bara hunnit fått i sig en slät kopp kaffe, som vanligt. Dagen flöt på bra. Hon såg fram emot en trevlig kväll. Hon och Sofie ifrån jobbet skulle på afterwork och fira att de fått kontrakt med en annan stor firma. Hon var riktigt lycklig. Hennes telefon plingade!! ” Hej jag ser fram emot att se dig snart igen, kram E. Erik! Anna blev förvånad. Hennes gamla vän Erik. Hon skrattade till vid minnet av honom. Sist de sågs var han upp över öronen förälskad i nån Lina. Anna log för sig själv. Så gulligt kär tänkte hon. Men undrar varför han ville träffas nu efter nästan tre månader. Men hon svarade ”självklart borde vi ses när kan du?” svaret plingade tillbaka direkt. ”Vad sägs om imorgon?” ”gärna efter jobbet” skrev hon tillbaka. Så blev det bestämt att de skulle ses då. Anna satt och väntade på Sofie på baren. Svävandes i tankarna. – Tänk att kontraktet blev vårt! tänkte hon. Hon övervälldes av härligt glada tankar.

Så kände hon plötsligt en hand på sin axel – Hej här är du ju!! Erik!! – Men vi messade ju nyss! sa hon. – Ja häftigt va? att vi skulle på samma ställe menar jag! Erik sken upp! Anna kände sig lite skeptiskt över att han var där men ändå glad. Då kunde de ju ses ikväll.
Anna väntade och väntade på Sofie. Men efter en halvtimme ringde hon och undrade vart hon var. – Jag är hemma jag kommer inte fick du inte messet? – Vilket mess jag väntar ju på dig? – Ah sorry trodde jag skickat men tydligen inte. Jag kan inte ikväll jag har en sjuk son här hemma. Anna kände hur besvikelsen la sig över henne. Hon som var så glad och ville fira jobbet! Hon såg mot baren. Erik hade gått ditåt men tydligen så hade han försvunnit han också. Anna bestämde sig ändå för att ta ett glas champagne för sig själv. Ett kontrakt är ett kontrakt tänkte hon och reste sig.
Vid baren såg hon sig omkring. Då såg hon honom. Erik var kvar. Han satt för sig själv vid ett bord. Hon tog sitt champagneglas och gick dit och satte sig. De pratade hela kvällen. Anna hade det riktigt trevligt. De skrattade åt samma saker. Han fick henne att känna sig duktig över jobbet. Lina hade Erik lämnat hemma i deras lägenhet. Han undrade ifall inte hon ville träffa henne. Anna tänkte att jamen varför inte det skulle säkert bli trevligt. På vägen dit i tunnelbanan blev Erik allt tystare. -Är det något fel? undrade Anna. – Nä svarade han undvikande jag är nog bara trött.

Hon såg på honom ja han såg faktiskt trött ut. Hon kände hur champagne brusade i hennes blodomlopp. Hon log.
Väl inne i lägenheten så såg Anna att det bara hängde herr kläder på krokarna och bara två par herrskor. – Kom hon hit utan skor och jacka? sa hon och skrattade. – Nä sa han och trängde förbi henne och låste dörren. – Hon är inte här. Hans ton hårdnade. Anna ryggade – Men du sa ju… hon hann inte längre förrän han la sin hand över hennes mun. – Tig nu för din egen skull. Du ville ha sex och det ska du få! Anna försökte skrika men det gick inte. Hans hand hölls stadigt över hennes mun medan hans andra började på att klä av henne. Hon slog emot och försökte väja sig men han var starkare än henne.

Polismannen satt där framför henne, kommisarie var han visst. – Berätta allt nu! Kom igen du vill väl inte att han går fri. Anna ville så gärna berätta men var livrädd. Hur kunde hon veta att inte den här mannen tänkte lura henne. Och att han ändå gick fri…
Anna började lite sakta. – Ja alltså han genomförde ett samlag. Jag kom dit frivilligt så jag får skylla mig själv. Kommisarien såg sorgset på henne. – varför är det ditt fel? du litade väl på en vän? – Ja men jag skulle sett vad som var på gång. Men jag var så förbannat lycklig över jobbet. – Det ger honom ingen rätt att göra dig så illa. – Nä men det är skälet till att jag följde med. Bland annat. Jag borde aldrig gått dit. Kommisarien skrev ner hennes ord. Såg på henne med värme i blicken. Vi ska reda ut det här du och jag. Du kan lita på att den här killen kommer åka dit. Anna kände paniken! Åka dit! – Nä stopp det är ju mitt fel då åker ju jag dit! Hon reste sig hastigt. Kommisarien reste sig också. – Sätt dig ner! Hans röst var bestämd med vänlig. Hon ryggade vid ord men satte sig. – Var det så mycket ditt fel var du inte livrädd. Orden kändes som en befrielse för Anna men ändå så otroligt skrämmande.

Efter många samtal med kommisarien och förhör med Erik så åkte han så småningom fast. Vägen dit var lång och slitsam på många vis. Men värt det när domen kom. Fängelse! Något inom henne jublade men samtidigt så grät hon. Fängelse var för milt straff det visste hon. Men när han satt där inne fanns det gott om tid för henne för att planera sin hämnd…

VN:F [1.9.11_1134]
2.0/5 (1 röst)
Skammen!, 2.0 out of 5 based on 1 rating

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.