Mobbad

Klockan var 8.50 och jag var sen. Jag gick in genom dörren till skolan och öppnade mitt skåp ,en kapp ner till marken.
Jag tog upp den och började läsa ”Vi ska slå dig!” Stod det . Jag slängde lappen, tog fram
matteboken och gick långsamt kring den långa korredåren. Lampan i taket släcktes. Antligen
hade glödlampan gått sönder eller så hade killarna märkt att jag hade kommit. Jag ville inte ta
några risker så jag snabbade på stegen och sprang in på den närmsta toan. Jag låste dörren och kollade mig i speglen. ” Varför just jag” Sa jag. ” Varför ger dom på sig på just mig?” Jag började gråta. ” Varför ingen annan?” Sa jag med den
grötiga rösten som hade kommit fram. Jag satte mig på golvet, tog fram mitt antecknings block och började skriva.
” Jag är rädd. Jag är rädd för allt. Jag vill inte dö. Jag vill finnas här. Här fast att inte bli slagen och mobbad för att mina
föräldrar e alkohlister. Det är inte mitt fel. Varför fattar dom inte? Jag vill inte. Jag vill bara inte mer. Varför kan ingen förstå mig? Har
jag gjort nått som e så fel?” Jag släppte pennan stoppade antckningsboken i väskan och ställde mig upp. Jag blötte ner ansiktet och tårkade tårarna. ” Jag klarar det här” Sa jag. ” Jag är stark” Sa jag högre. Jag började skrika. ”Jag lever inte ett liv jag inte klarar av” ” Dom andra
kan inte få mig att falla” ”Jag är starkare en dom” Jag hörde att dom började skratta där ute. Dom bankade på dörren och
härmade det jag sa. ” Jag är stark” Sa en. ” Jag är starkare en dig” Skrek en annan. Jag låste upp dörren och gick ut, en av killarna tog tag i min arm ” Är du starkare än oss” Sa han och började skratta. Jag ryckte bort armen och försökte gå vidare.Men det va
r försent, dom andra killarna hade redan blockerat mig. En av dom puttade in mig i väggen så jag ramlade ner. Jag kände hur tårarna brände mot huden. ” Åå, stackarn gjorde det ont” Sa en kille och
började sparka på mig. Alla dom andra började skratta och
sparkas dom med. Sparkarna blev allt hårdare och jag fick allt mer svårt att andas. En av killarna
började springa och dom andra följde snabbt efter. Det blev tyst. Jag tryckte mig upp för den kalla väggen.
Långsamt haltade jag till mitt skåp, letade hetsigt fram nycklen i fickorna men hittade den inte. Den låg kvar på toaletten.
Jag gick långsamt och stelt tillbaks till toaletten. Det fanns lite blodfläckar på golvet. Kom det från mig? Noga inspektterade jag min kropp. Det blödde på benet. Jag torkade bort det med papper och tog skåpsnycklen. Två tjejer gick förbi, dom viskade nått till varandra och sen började dom skratta. Jag gick tillbaks till mitt skåp, låste upp och tog min jacka och gick ut.

VN:F [1.9.11_1134]
3.2/5 (6 röster)
Mobbad, 3.2 out of 5 based on 6 ratings

2 kommentarer

  1. Rebecka Skriver:

    om det här är sant tycker jag otroligt synd om dig och alla andra som måste utstå sånt här varje dag. har själv varit mobbat så jag vet hur det känns.

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 5.0/5 (1 röst cast)
  2. Anna Skriver:

    Detta skulle verkligen kunna vart en ”fin” novell som berör, om du hade fixat stavfelen. Använd inte förkortningar som ”han e” istället för ”han är” i längre texter och noveller. Det blir aldrig bra.
    För övrigt var det en bra handling.

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 5.0/5 (1 röst cast)

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.