Känslorna

Han sitter ute och skakar sitt ben med ojämna ryckningar. Ju mer han tänkte desto snabbare går det. Det är nervösa tankar som far runt i hjärnan på honom. Hur ska han fråga? När ska han fråga? Ska han verkligen göra det eller är det för tidigt? Adams tankar går fram och tillbaka utan några svar.
På ett annat ställe är Maria på väg hem från jobbet. Även hon är förvirrad över sina tankar som snurrar i ett eko. I några veckor har hon funderat över om detta är rätt beslut för henne eller om hon ska vänta och se hur det blev med tiden. Tiden hade ju gått så snabbt. Hon hade knappt hunnit känna efter hur hon kände. Ändå hade tanken slagit henne några gånger. Kanske är det bäst att ta upp det innan det börjar bli allt för seriöst?
Adam sitter på exakt samma ställe som han gjorde för nio månader sedan då han satt där med personen som betyder mest för han. Aldrig hade han känt en så underlig känsla i magen som han gjorde då. Den var ingen vanlig känsla. Det var en sådan som man bara läste om i böcker eller såg på film. Aldrig skulle väl man själv drabbas av den? Men nu hade Adam gjort det. Det var den märkligaste och underbaraste känslan han någonsin känt. Redan då visste han att hon var inte var ingen vanlig tjej. Hon var en tjej som skulle betyda mycket för honom. Så mycket så att han skulle kunna offra allt för henne.
Utan att tänka klart sätter sig Maria i bilen helt tankspridd. En funderare som hon är så funderad hon över om hon verkligen ska ta bilen hem eller om hon ska låta den stå tills imorgon? Nyårslöftet var att börja röra på sig mer och hon hade ju inte så långt hem så varför inte gå hem? När hon väl sitter där i bilen så kände hon hur sköna sätena är.” Äsch jag kan lika väl gå hem imorgon” tänker hon. Sakta rullar hon iväg från parkeringen. För att komma bort från alla tankar sätter hon på sina favoritlåtar som hon alltid lyssnar på när hon känder sig lite nere.
Adam sitter fortfarande på samma ställe och grubblar. Han kan aldrig glömma hur hon såg ut första gången de sågs. Långt tjockt brunt lite halv lockigt hår med en hy som såg ut som den legat ute i solen alldeles för länge. Till det matchade hon det med en vit fluffig klänning som svajade som vågor för varje steg hon tog. Hennes leende som bara blev större och större ju närmare hon kom och som även smittade av sig. Aldrig kunde han glömma det ögonblicket. När man tänker på det så känns valet ganska enkelt. Det är nu eller aldrig!
Efter att sakta kört runt på små gator genom hela staden för att ta sig ut på landvägen som ska ta henne hem så känner hon för att gasa till lite extra. Det är inte ofta hon gör det men med för många tankar i huvudet och musik som dunkar i hela bilen så finns det inga säkerhetstankar som skulle få henne att sänka hastigheten några snäpp. ”Vad gör det om man gasar upp lite extra någon gång? Det finns nästan ändå inga djur som springer runt här i skogarna i alla fall.”
Med ett starkt hjärta fullt av kärlek beslutar han sig för att gå hem. Det finns två vägar att ta sig hem på. Antingen den lite längre vägen som tar tio minuter ytterligare att gå än den andra eller den andra som går snabbare men som man måste korsa den stora vägen för att komma över. Eftersom Adam bara har en sak i tanken så är det den korta vägen som gäller idag. Han ska hem snabbt! Det finns inget som kan stoppa han nu. Innan han börjar springa genom den täta skogen så kollar han så att han inte glömt kvar något på stenen. För att inte riskera att han ska tappa något så tar han den viktigaste saken i handen och knyter hårt ihop sin knytnäve. Han ska hem nu och det är snabbt!
I bilen sitter Maria och sjunger. Utan att tänka på det så är det Maria och hennes pojkväns låt som är på. Eftersom Marias tanke är att åka hem och säga att hon inte känner sig riktigt okej med deras relation och ska föreslå om ett uppehåll så att hon ska kunna tänka igenom allt så är detta inte den bästa låten som kan spelas just nu. Lite halv okoncentrerad börjar hon hoppa mellan låtarna fram och tillbaka utan att tänka på vägen framför sig. Hon kollar på displayen och på låt titlarna som skiftar.
Adam springer så fort att han nästan inte känner marken under sig. Alla stora stenar och rötter som finns i marken är inga problem. Som en fågel flyger han över dem. Han håller ihop sin hand så hårt att han så gott som inte har någon känsel kvar i den. Men det bryr han sig inte om just nu. Han får bara inte tappa den. I en hast så bara slänger han sig ut på vägen utan att kolla.
Maria ser snabbt något stort farandes på vägen. Innan hon hinner reagera så står bilen still med rykande motorhuv. Airbagen har utlöst och det ända Maria kan se ut över den är ett stort vitt moln med något grått helt stilla liggandes i bakgrunden. Försiktigt öppnar hon dörren och kliver ut. Med små långsamma steg går hon sakta fram mot föremålet. Det är Adam! Förtvivlandes springer hon fram till honom. ADAM skriker hon och försöker ruska liv i honom. Adam gör inte den minsta lilla tendens på att det skulle finnas liv i honom. Maria skriker och gråter utan en aning om vad hon ska ta sig till. Hon tar tag i hans hand och märker att det ligger en liten ask i den. Maria öppnar försiktigt asken och ser en fin guldig ring.

VN:F [1.9.11_1134]
4.0/5 (4 röster)
Känslorna, 4.0 out of 5 based on 4 ratings

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.