I hennes tankar

Två borta, några kvar, tänkte hon när hon låg där i sängen och gjorde ett sista försök med att skriva ner sina känslor i den lilla boken som hon fått av sin terapeut. Det blev ett ord ”fan”, en liten datum-markering och sen slängde hon pennan i väggen och boken i hyllan. Hon ångrade sig i samma stund och reste sig långsamt upp från sängen för att plocka upp pennan som hamnat en bit under sängen. Där låg en toft som hon tog upp och kollade på ett tag, för att sen resa sig upp och slänga den i papperskorgen. Håret var ändå för kort, tänkte hon och gick ut till köket för att se om hennes mamma hade något att säga. Det hade hon inte, hon hade somnat i fåtöljen och svarade bara med ett ”mm” på hennes frågor så hon valde att gå tillbaka till sängen igen. Platsen där hon tillbringat de senaste månaderna.
Det hade inte hänt allt för mycket den senaste tiden, i skolan fanns det ingenting kvar att göra vilket hon tyckte var tråkigt. Hon trodde aldrig att hon ens skulle tänka den tanken, hade alltid hatat skolan och dess innehåll. Men någonting hade förändras, där fanns en dragningskraft och kom hon på minsta anledning att åka dit bara för en liten stund så tog hon den möjligheten.
Läraren var dragningen, Johan. Han hade kommit lite för nära på sista tiden och hon hade tänkt lite för mycket på honom om kvällarna. Han hade varit den som vänt hennes liv, till det lite bättre. Han hade talat om för henne hur hon mådde och det hade betytt mycket. Hon blev nästan svartsjuk när han pratade med andra på det där sättet som bara de kunde prata och hon blev arg när han inte svarade henne tillräckligt snabbt på sms. Han hade blivit hennes livlina, en person att luta sig tillbaka på och lita på.
Nu var det över. Sista lektionen med honom var förbi och hon kände ingen livslust längre. Det var den andra personen i hennes liv som fått henne att må bra som nu var borta, försvunnen. Ett orättvist liv, det tillhörde inte henne. Den första var hennes terapeut, Anna. Hon fick fjärilar i magen och ett litet leende på läpparna varje gång hon tänkte på henne, hon övervägde faktiskt om det var så att hon var lite förälskad. Vilket ord, det trodde hon aldrig att hon skulle ens tänka om någon. Efter deras sista möte hade hon gråtit hela vägen hem i bilen och ångrat att hon inte dröjt sig kvar lite till.
Hon hade länge funderat på sin läggning. Killar hade det alltid funnits, hon hade haft förhållanden men visste inte om hon någonsin varit kär. Den sista tiden hade hon tänkt mycket på tjejer, struntat i att kolla in killarna och gått över till deras flickvänner istället. Det var spännande, men hur skulle hon veta vad hon var om hon inte provade? Hennes senare fundering om hur det skulle gå till hade hon ännu inte funnit något svar på. Kvinnor var vackra, snygga och sexiga medan män hade snoppar som i och för sig aldrig hade gett henne någonting speciellt. Det var svårt.
Under dagen hade hon fått ett mejl skickat från Johan där han tackade för tiden och önskade oss lycka till i framtiden, ett väldigt fint och långt mejl som gjorde henne så rörd att tårarna forsade ner för kinderna. Det fick henne att säga – eller skriva, hon var för feg för att säga det – hur mycket han betyder för henne och att det var tack vare honom som hon lever det liv hon gör idag. Han blev nog glad, han har alltid varit lite svår.
Hon var väldigt rädd för framtiden, för hur länge hon ska stå ut och för svaret på frågan när hon ska må bra. Skolan skulle snart vara över och arbetslivet närmade sig lite för snabbt medan timmarna i sängen blev fler och fler.

VN:F [1.9.11_1134]
1.7/5 (3 röster)
I hennes tankar, 1.7 out of 5 based on 3 ratings

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.