I förra livet

Jag springer. Stannar. Kollar bakom mig. Andas in och ut. Jag fortsätter att springa. Jag känner på mig att någon följer efter mig. Jag blir rädd, fast det är ljust på dagen.
Jag öppnar dörren till min lägenhet och hoppar till. Där sitter det en stilig man. Jag går fram sakta och tar cigarett paketet. Tänder min cigarett och sätter mig mittemot mannen.
Vem är du? Frågar jag.
Milio heter jag. Jag bad min agent förfölja dig. Jag har sett det rätt ofta springa förbi mitt hus och jag ville veta vart du bor. För jag drömmer om dig varje natt. Vad heter du min sköna? Säger Milio.
Öh, jag heter Miranda. Ge mig en anledning.. bara en anledning till att inte ringa polisen. Säger jag.
Här är mitt namn och nummer. Han räcker sitt visitkort. Jag vill bjuda dig på middag ikväll hör av dig senast klockan 6 om du tänker komma. Säger Milio.
Milio stiger upp från soffan, öppnar dörren och går. Jag glömde bort att jag hade tänt min cigarett eftersom det låg aska över soffan och cigaretten hade släckts av sig själv. Jag stiger upp från soffan, går in till köket slänger det som är kvar av cigaretten i papperskorgen och tar disktrasan för att torka bort askan som hamnade på soffan. Slänger in trasan på diskbänken och går in och duschar.
Jag tar upp mobilen och skickar ett medelande, jag kommer. Det hinner knappt gå en minut och mobilen piper. Tar upp mobilen och det står okej, det kommer att stå en limousin utan för din dörr exakt klockan sju. Jag kollar på klockan och den är redan kvart över sex.
Klockan blir sju och jag tittar ut genom fönstret och limousinen står redan där. Jag tar på mina klackskor, tar jackan och väskan, tar upp nycklarna ur väskan och låser. Jag går ner för trapporna, öppnar porten och mannen i limousinen stiger ut. Han öppnar dörren åt mig utan att säga ett enda ord. Jag går in i bilen och sätter mig. I bilen finns det champagne och blommor. På blommorna finns det ett kort där det står, Det blev ändrade planer. Vi ses på flygplatsen. Jag får panik. Försöker öppna dörren men den är låst och det går inte att låsa upp dörren.
Vi anländer till flygplatsen tjugo minuter senare. Jag tar av mig klackskorna och testar öppna dörren. Dörrens öppnas och från ett par meter står ett privatflyg och Milio. Men i mitt huvud så har jag redan fattat ett beslut och det är att springa. Med klackskorna i ena handen och väskan i andra handen så tar jag i allt vad jag har och springer så fort som möjligt. Jag hör att någon skriker efter mig och börjar springa. Jag kollar inte bak, jag fortsätter att springa men jag lägger inte märkte till att det står två män framför mig och bakom dem är det en stor grind som är stängd.
Allt går så fort. Någon tar tag i mig, lägger hand för min mun och bär mig tillbaka till flygplanet. Det enda jag kan göra är att se hur närmare och närmare vi kommer fram till flygplanet.
Jag sitter på ett flygplan. Jag vet inte vart jag ska. Jag är så sur och irriterad och jag vill inte prata med någon alls. Det värsta är att Milio inte ens är i flygplanet det är bara massa främmande män. Till slut somnar jag.
Jag vaknar upp av att jag ligger på en säng i ett väldigt vackert rum. Jag stiger upp ur sängen och går tittar ner på mig själv. Jag har ett lång fin klänning men väldigt genomskinlig. På soffan finns det en överdel som är lika lång som klänningen. Jag tar på mig den och går ut ur rummet. Jag kollar runt omkring mig och det blir bara vackrare och vackrare. Till slut hamnar jag i ett rum som ser ut och vara ett köksbord. Jag hinner inte fortsätta för jag hör mitt namn och jag vänder mig om.
Miranda! Han går fram till mig och håller i mina händer. Hur var resan hit? Jag hörde att det blev ett missförstånd där borta, jag borde ha berättat mera. Förlåt mig min kära. Säger Milio.
Jag står där helt knäpp tyst, förstår ingenting. Jag säger ingenting för jag är förvirrad.
Sätt dig ner kära Miranda, så ska jag berätta varför jag älskar dig. I varje liv så har vi levt lyckliga förutom i detta för innan du dog i förra livet så sa du att du inte vill minnas allt som hände med oss i alla våra liv tillsammans och jag accepterade det i det förra livet. Men i detta liv så har jag jobbat hårt och blivit miljardär för att bevisa för dig att detta liv kommer få dig att vilja leva med mig i alla andra liv också. Varje gång jag såg dig springa förbi mitt hus så växte min kärlek för dig ännu mera för varje dag som gick. Så till slut bestämde jag att be en av mina agenter förfölja dig hem. Och här är vi nu. Berättar Milio.
Jag sitter där ännu mera förvirrad men jag springer inte iväg. Jag bara sitter och stirrar på honom. Det känns som att det han säger är sant men ändå så tror jag inte på det han säger. Jag går upp och börjar gå. Milio sitter kvar och säger inte ett ord. Jag går sakta för mig själv och tänker.
Ett par timmar senare sitter jag och Milio vid matbordet och äter lunch. Vi båda tittar på varandra då och då men säger ingenting till varandra. Efter maten tänder jag en cigarett och tar ett bloss.
Måste du röka? Kan du inte sluta med det istället? Frågade Milio.
Det får mig att lätta tankarna! Allt du berätta till mig, har fortfarande inte smällt in i mitt huvud men det känns som om jag känner igen historien. Men det är en sak jag inte förstår varför du var tvungen att kidnappa hit till denna villa? Frågade jag.
Det är inte bara en vanlig villa. Det är här alla våra minnen finns.. på denna ö.. som är min. Berättar Milio.
Jag får panik när jag hör ordet ö. Jag springer allt vad jag har ut genom porten och ser hur havet närmar sig. Jag springer och springer och känner sanden under mina fötter men jag fortsätter ändå. In i havet och börjar simma.
Efter tjugo minuter så stannar jag och börjar simma tillbaka till stranden för det börjar dyka upp luckor. Jag börjar minnas vissa minnen från olika år. När jag är framme på stranden sätter jag mig ner och bara tänker.
Jag vaknar upp av att Milio lägger mitt huvud på hans knä. Jag tittar upp på honom och ler. Milio ler tillbaka men han säger ingenting utan bara sitter på stranden i tystnad med mitt huvud i hans knä. Jag går upp och tar Milios händer, tittar på honom och kysser honom.

VN:F [1.9.11_1134]
1.0/5 (1 röst)
I förra livet, 1.0 out of 5 based on 1 rating

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.