Blodbad i Nagasaki

Derek steg av tåget. Det hade varit en lång resa till Nagasaki men nu tog den äntligen slut. Han öppnade dörren. Lokomotivets tuffande blandades med ljudet från stinsens visselpipa. När Derek steg ner till perrongen såg han en man med svart kostym och solbrillor. Mannen såg lite mystisk ut. Derek väntade och väntade men ingen kom och hämtade honom. Han gick fram och tillbaks på perrongen. Derek kände sig rädd nu.
-Letar du efter någon? sa den mystiske mannen.
Derek hoppade till. Han kände sig rädd och ensam men tydligen så brydde mannen sig.
-Ja, det gör jag, svarade Derek.
Hux flux så var mannen borta! Va? tänkte Derek. Nu blev han ännu räddare. Hur kunde han vara där ena sekunden men inte den andra sekunden? Dereks ögon blev stora och han började skaka lite grann. Han var redo att börja gråta.
Då kom mannen och frågade Derek var han och de som skulle möta honom skulle åka någonstans. Derek svarade: The Lotus Hotel.
-Följ med mig då för jag tänkte hälsa på någon där, sa mannen.
-Förlåt, men vad heter du? frågade Derek.
-Katsumoto, sa mannen. Jag var tidigare en samuraj men när jag slutade sökte jag jobb som en rickshawförare.
Derek gick in i en rickshaw som var ”körd” av Katsumoto. När de började åka så frågade Derek varför japanerna hade så många bilder uppe.
-Det är propaganda, svarade Katsumoto, Kejsaren Ruki vill att vi ska tycka som honom och inte som vi vill.
-Varför har de så många bandspelare?
-Det är för musik.
-Vilket band är det mest populära?
-Andrew Sisters med deras ”Boogie Woogie Bugle Boy of Company B”. Sådärja då är vi framme, The Lotus Hotel.
Inne i hotellet såg Katsumoto och Derek en gammal tant som heter tydligen Mey-Rin. Tanten var Katsumotos gamla klasskamrat i 4:an.
-Hej, Mey-Rin.
-Hej, Katsumoto-san. Hur mår du?
-Nå, du vet hur det är man har bra dagar och man har dåliga dagar.. du?
- Ja, du vet, samma gamla jag. Hahaha.
-När går vi upp då? frågade Derek när Mey-Rin hade gått. Förresten, vad är det där ”san” för något? Heter du det i efternamn?
- ”San” är som mister i engelskan eller señor i spanska. Vill du försöka att vara en samuraj för en dag?
-Uhh, jag ska sova på saken.
Natt faller över Lotus Hotel.
Derek sover i en liten halmsäng för att alla – förutom Mey-Rin och Katsumoto – tror att han är en spion.
-Vad ska jag säga? Jag kan inte säga nej för att då missar jag en stor möjlighet fast om jag säger ja så kanske jag blir lika snabb som Katsumoto eller ännu snabbare! Men då kanske jag måste stanna här för alltid och inte åka hem igen. Åh, sicket dumt dillemma!
-Här inne är han grabbar! sa någon i hallen.
När Derek vaknade var han i ett rum fullt med gangstrar med Tommy guns.
-Var är jag? frågade Derek
-Du är i Al Capones hemliga kvarter där alla hans underhuggare samlas för att… Han blev avbruten av Al Capone som just kom in i rummet.
-Hello, pojke, sa själva Al Capone. Har du några walkie-talkies eller liknande? Han drog ut en pistol och laddade den. CLICK!
-Nej, var är vi? Vilken gata?
-57b Lotusvägen.
-Tack. HJÄLP KATSUMOTO! skrek Derek. 57B LOTUSVÄGmmff…
-Hej, Al.
-Boys, döda den där son of a bitch!
-Tvinga mig inte att använda mitt svärd, men du bad om det!
När Katsumoto var klar hade doften av järn spritt sig över rummet. Han torkade av den blodiga klingan på en av gangstrarnas sidenslipsar.
-My minions! sa Capone. Ska vi ha en showdown? Min magnum mot din fukumi.
En fukumi var ett blåsvapen. Man hade pilen på tungan som man sedan stoppade i fukumin och blåste ut på sin attackerare.
Al osäkrade sin pistol medan Katsumoto tog ut sin fukumi.
-Räkna till tre, Derek, sa Katsumoto.
-1…
Al drog pistolen men Katsumoto hann före. Pilen flög genom rummet och träffade Al i ansiktet och blodet rann medan han sjönk ihop. Katsumoto lossade på repen som Derek var fastbunden i.
-Men självklart, sa Derek plötsligt.
-Va? sa Katsumoto.
-Jag vill vara en samurai, såklart.

Långt därifrån i Amerika undrade Dereks familj var Derek var.
-Var kan han vara? sa Dereks mamma.
-Relax, Joanne, han är nog hemma hos Henry, sa Dereks pappa.
-Billy-Bob, Henry är lika naiv som du.
Henry var Dereks farbror, överste i amerikanska armén men undercover och hans uppdrag var att spionera på yakuza-bossarna och var japanska gangstrar som använde svärd.
-Lugn, lugn, djupa andetag. Du ska se att han kommer hem snart.

Dereks träning började nästa dag. De kom till en by med halmhus. Det fanns ättlingar till några kända samurajer som fortfarande hade sina svärd. De övade på en öde bondgård och använde träpinnar.
Derek fick lära sig hur man skulle röra sig och hur man skulle använda svärden. Det långa svärdet hette Katana och det korta hette Wakizashi. När han skulle göra volter och liknande hade de en massa halm så han inte skulle göra illa sig. Derek tyckte att det var kul med svärd.
-Nu är det dags att gå till sängs, Derek, sa Katsumoto.
-Äntligen, sa Derek och haltade upp till kojs.
Samtidigt har gangsterkungen tillfångatagit Dereks farbror Henry och torterar honom.
Yakuza-bossarna drar ut alla hans naglar med tänger och utsätter honom för kinesiska vattentricket.
-Inte så tuff nu, eller hur? sa yakuza-bossen belåtet.
Henry får bara fram ett ord:
-Katsumoto…
Sedan svimmar han.
-Väck honom, annars får vi inte reda på vad han vet om våra planer!
Men en yakuza-gangster går ut till ett hemligt rum som bara han känner till och tar fram en morsetelegrafnyckel och skickar ett meddelande till Mey-Rin:
Han har tillfångatagits av dem, kom hit så fort som möjligt!
-Kom igen då, Derek, sa Katsumoto. De hade en duell med träningssvärd.
-Lycka till, Sensei, Sensei är det japanska ordet för mästare, du kommer att behöva det! Katsumoto höjde sitt träningssvärd till hugg och kom springande mot Derek. Han sänkte sitt träningssvärd och stängde sina ögon så att han och hans träningssvärd blev ett. Derek fintade. Men Katsumoto var med så när Derek högg mot hans axel, istället för att bli träffad parerade han slaget och högg mot Dereks hals.
-Nästan, ponken, sa Katsumoto, ett par veckor och du blir nästan lika bra som mig.
Då hörde de en avlägsen röst:
-Katsumoto hjälp! Kom och hjälp!
Katsumoto stack svärdet tillbaka i skidan och skyndade ut. Derek stod kvar och väntade. På lappen som Mey-Rin hade stod det: Han har tillfångatagits av dem, kom hit så fort som möjligt! Annars kommer de att hinna halshugga Henry!
-Oj gud vad lätt, sa Katsumoto.
De smög sig fram till yakuza-bossarnas kvarter med mjuka skor. Mey-Rin hade bytt om sig till sina ninjakläder. Hon hade med sig ett svärd, fem ninjastjärnor och en tigerklo, som är en spikförsedd handske.
-Vart är vi på väg? frågade Derek som ännu inte visste vart de skulle.
-Vi går till yakuzabossarnas kvarter! svarade Mey-Rin.
-Hysch, vi är där nu! sa Katsumoto
Ett trevåningshus byggt av rött tegel och med halmtak dök plötsligt upp. Väggarna var täckta av graffiti med Kilroy was here.
Huset var försett med två svängdörrar. Det fanns två vakter där, så Mey-Rin kastade två ninjastjärnor som hamnade rakt i vakternas pannor. Hon smög upp bredvid dem och rätt som det var dunsade hjärnorna ut.
-Fas ett avklarad, nu fas två, sa Mey-Rin.
Tyst och försiktigt gick de in. De spred sig och hoppades på att hitta Henry. På väggarna hade de vapenställ. Där fanns pumphagelgevär, Tommy guns, svärd och amerikanska prickskyttegevär. Derek tänkte: Gud vad praktiskt. Derek tog ett pumphagelgevär och satte den i Katana-skidan, svärdet stack han genom sin tröja. Han gick ner en våning och hade sin Wakizashi redo. Kusten var klar. Han gick upp men han hörde något så han gick ner igen. Två gangstrar kom ner och Derek dödade båda med att hugga deras huvuden itu.
-Jag ska leta efter tortyrkammaren, sa Derek till sig själv.
Under tiden hade Katsumoto gått upp på vinden. Vinden var stor med en kristallkrona i taket. Panelväggarna gick upp i ett valv och golvet var av vit marmor. I väggen fanns en lucka där man kunde gömma sig. Plötsligt hoppade en gangster ut från luckan med ett pumphagelgevär. Katsumoto dödade honom genast genom att hugga av gangsterns händer och skjuta honom med hans eget gevär. Katsumoto väntade för att se om det fanns någon rörelse. När han gick iväg så hoppade plötsligt en gangster från kristallkronan ner på sängen under den och fick en bra studs. Han hade en nunchaku som han använde för att ta ifrån pumphagelgeväret från Katsumoto. Det blev avfyrat av misstag och ett randhagel träffade Katsumoto i benet så han föll på marken.
-Vem är min favorit baseball spelare? frågade gangstern.
- Ska du inte döda mig? undrade Katsumoto.
- Vem är min favorit baseball spelare? frågade ganstern igen lite mer aggressivt nu.
Men vänta nu, det var det som jag och infiltratören Mr Chow hade avtalat. tänkte Katsumoto
-John Disvante. svarade Katsumoto.
Under tiden hade Mey-Rin på innergården hamnat i strid mot fem gangstrar. En gangster hade en Tommy gun, en annan hade ett pumphagelgevär och de andra tre hade svärd. De hade dueller där Mey-Rin kämpade mot en i taget. De tre första gangstrarna var lätta så Mey-Rin hade inget problem. Den första var lång och stark men inte särskilt snabb så Mey-Rin gjorde en framåtvolt och landade bakom den starka gangstern och stack svärdet rakt genom hans rygg. När gangster nummer två kom bakifrån med ett svärd högg Mey-Rin honom i magen så det såg ut som om han hade begått harakiri . Nummer tre var kort och smal och han hoppade mycket. Mey-Rin behövde bara vänta tills han var nere för ett till hopp och sen kunde hon sticka den genom ett av mellanhålen i revbenen så var han död. Svärdet stack in så mycket så när hon drog ut det tappade hon svärdet med farten. Under tiden hade de sista två gangstrarna laddat sin pistoler och när Mey-Rin plockade upp svärdet tömde gangstrarna sina magasin mot Mey-Rin. Mey-Rin sjönk till marken och hennes sista tanke var: Ta emot mig, Buddha.
Derek hittade tortyrkammaren och väntade på Katsumoto utanför. Katsumoto och Mr Chow kom nerför vindstrappan. Derek såg att Katsumoto haltade och han undrade vad han hade gjort.
-Skjuten av ett pumphagelgevär.
Derek kände sig lite nervös och spänd. Han skakade i knäna, han kände sig dålig i magen och han behövde dricka. En del av honom ville men en del av honom ville inte. Men när han tänkte på sin farbror Henry fattade han mod igen. Han förstod att om han bara gick där ifrån och om han skulle lämna Katsumoto ensam skulle Henry aldrig komma ut.
Inne i tortyrkammaren fanns det stengolv och träbänkar att sitta på. Vakterna var beväpnade med pumphagelgevär, .45 Magnum och piskor. Två spelade majhong och rökte cigaretter medan en stod och höll vakt. De kände sig trygga med ståldörren. Det kom en knackning från dörren.
-Struntsamma, vi vill inte bli störda. De kan gå och slänga sig i väggen. Knack, knack-knack-knack lät det igen.
Mr Chow hörde hur de vred om låset. Han sa: Det var den hemliga knackningen som bara gangstrarna vet om.
- Och vi förstås, sa Derek medan han drog ut svärdet från skidan och höjde svärdet. Han intog craneställningen, med armarna brett isär och en fot över den andra foten.
-Vem där? Sa vakten som inte var upptagen av mahjong.
-Mr Chow, Leslie Chow. Jag måste varna er om en sak.
-Kom in, Chow.
-På de! Skrek Chow för full hals.
Derek sparkade vakten mellan benen så hårt att vakten sjönk till marken av smärta. Derek högg av honom på mitten.
Katsumoto siktade på de som hade spelat mahjong med ett enda mål: att befria Henry. Han gick mot de med ont uppsåt. Han backade in de i ett hörn sedan stack han svärdet genom deras magar. Halvdöda, tog de ut deras vapen och slängde mot Katsumoto och Chow. Ena svärdet missade Katsumoto och Mr Chow men det andra träffade Chows mage. Med galna tankar slet han ut svärdet och bröt det på mitten. Sedan tog han biten med handtaget och stack det i ena gangsterns käke innan han dog. Derek tittade runt för att se om det fanns några mer gangstrar. Han hörde ett skrammel och hoppade till.
-Va? Vad gör du här, Derek? sa Henry.
-Jag har blivit samuraj. sa Derek.
-Du skulle ju vara i good ol`e U.S.A.
-Tyst! Jag hör något! sa Katsumoto.
Han hörde en människas röst som lät som en viskning: Hjälp mig, hjälp mig. De började känna på väggen och försökte se om det fanns någon slags dörr. De kunde fortfarande höra viskningen.
-Här känns det slät! Ropade Henry.
-Håll tyst, dåre. sa Katsumoto.
De knuffade up dörren med gemensamma krafter och de fick se ett svart rum med råttor som såg galna ut. Det luktade som senapsgas inne i rummet och längst in låg en fånge fastbunden med kjedjor. Han var mager och hans revben stack ut så man kunde se dem. Han hade svart hår och en mustach. Han såg ut att komma från Kyoto.
-Det var mig en mager liten stackare, sa Henry, ska vi ge honom mat?
-Vad tror du? svarade Katsumoto.
De lyfte upp fången från golvet och schasade iväg alla råttor.
-Mitt namn är Makoto Tatsu, hostade fången, jag kommer från familjen Roboto. Jag gifte mig med Mello Tatsu…
-Redovisning sedan, sa Derek, nu kommer du ut härifrån!
-Vänta, viskade Makoto, jag vet var gangsterkungen är. Han är bakom gardinerna i vapenrummet.
-Va, han som är så tjock! sa Derek.
De började gå uppför trapporna till vapenrummet. Derek hade sitt svärd, ett pumphagelgevär och en granat som han tog från en gangster. Katsumoto hade bara ett svärd. Henry hade en .45 magnum och en Tommy gun. De lämnade Makoto för att han var för svag för att gå upp för trapporna, än mindre, döda någon. I vapenrummet var det som en soldats paradis, med en massa olika vapen.
- Ok, Henry, du går dit, Derek går hit och så går jag dit. Ok!
- A… a… atjoo, lät en tyst nysning bakom gardinerna.
- Hittat honom! skrek Henry. Nu jädrar ska du få, sa han och grep tag i gangsterkungen och slet ner honom till marken.
- Nåd, nåd, nåd, nåd! Bad gangsterkungen. Jag betalar dig vad som helst ,fånge nr 1167. Gangsterkungen slog Henry mellan benen med en upper-cut samtidigt som han ställde sig upp och grep tag i Henrys .45 Magnum.
När gangsterkungen skulle skjuta kastade sig Derek på honom i en rugbytackling.
-Neeeej! skrek Derek.
-Se dig för, din hedning! sa gangsterkungen. Nu bara rispade jag axeln på mannen med svärdet.
Under tiden hade Henry återhämtat sig och kröp iväg till en vapenlåda och tog upp en Coltrevolver.
-Ok, ni bad om det era svin. skrek den 35-åriga gangsterkungen. Han duckade och hoppade sig fram, för att inte bli träffad av en kula, till vapenlådan och tog upp en Tommy gun i ena handen och ett pumphagelgevär i andra handen.
Henry kröp bakom gangsterkungen så tyst att han inte märkte något.
-HAAX! sa Henry.
-Öh, va…? undrade gangsterkungen och vände sig om.
Henry avfyrade det sista skottet. PANG!
-Yesss, äntligen är han död! Hur gillar du det, sopkungen!?
-Fatality! sa Derek.
-Bravo Henry. Du har hämnats på erm.. sopkungen. Här du får granaten.
När de gick ut ur rummet drog Henry av säkringen på handgranaten och la den på gangsterkungens mage så det skulle bara bli en stor blodröra av honom. Sedan hukade de sig ner efter att ha stängt stora järndörren.
-1… 2… 3… 4… 5.
BOOM!
-Få se, få se, sa Henry och öppnade dörren.
-Helsike, vilken röra det blev! sa Derek.
-Polisen kommer säkert att upptäcka det här förr eller senare, så vi måste ta bort hans kropp och helt enkelt städa hela rummet men skotthålen som finns på väggen kan vi inte ta itu med. Jag lämnar en lapp här åt dem.
På lappen står det: Gör om den här byggnaden till en skola eller ett ålderdomshem, så att den kan användas till något bra!
Epilog
När Derek kom ut ur planet och in i flygplatsen i Dallas var det första han såg på en skylt där det stod ”Derek Turnipseed”.
-Mamma, pappa! sa han när han sprang genom automatiska skjutdörrarna.
Katsumoto kom ut och undrade vad i all sin da’r Derek höll på med men han bugade ändå för hans mamma och pappa.
-Mamma, pappa får jag presentera min kompis Katsumoto
-Hi, Katsumoto, sa Joanne och bugade tillbaka. Men buga för Katsumoto då, Billy.
-Jaha, jag bugar, jag bugar. Howdy, Katsumoto. Jag gillar din, um, klädsel.
-Det är en hakama faktiskt. En svart, vit, eller mörkblå. Det är en traditionell samuraj klädsel. Standarden bärs i Aikido liksom i andra kampsporter som judo eller karate.
-Men var är Henry? Frågade Dereks mamma.
Derek pekade mot en gubbe vid caféet The Thignus Café som satt och drack Coca-Cola och mumsade i sig en donut. Hans mamma sprang till Thignus-caféet och slängde sig på Henry (eller han som hon trodde var Henry i alla fall).
-Men, du ser ju äldre ut, Henry.
-Släpp mig, din galna kärring! Jag är Bob, Bob Brainerd. Jag känner ingen som heter Henry.
-Nej, förlåt, han är i caféet The Russo-Japanese Café.
Men Joanne var redan där och flög på alla och frågade: ”Henry?” på alla. Till slut sa någon: Ja det är jag, Joanne.
-Oh, Yeeees! Sa Joanne och flög som en raket upp till månen. Sedan kom hon ner igen och sa: Yippie.
-Ska vi gå till bilen då? frågade Henry.
När de kom till parkeringsplatsen hade Billy-Bob glömt var de hade parkerat bilen.
-Vänta, sa Derek, jag kan hitta den.
Han klättrade uppför stuprännan och spanade på alla bilar.
-Förresten, hur ser vår bil ut?
-Men, suckade Billy-Bob, den är en mörkgrå Aston Martin DB9 med två dörrar men fem säten och en spoiler.
-Jag ser den, den är bakom den där Land Rover Evoque och framför en Cadillac.
-Jaha då går vi dit. Sa Henry.
Alla gick in i bilen för att åka till Silsbee i Texas.
Under bilresan funderade Derek över hans tid i japan, hur allting var annorlunda och asiatiskt. Han tänkte på hur han förvandlades från en tjock och långsam kille till en smal, snabb och atletisk kille. Sen hörde han en röst, som om Katsumoto pratade med honom direkt, som sa: Tänk på din träning ta det lugnt, tappa inte ditt tålamod när du blir frustrerad eller arg eller ledsen. Derek lutade sig tillbaka, slöt sina ögon och tänkte på alla som dog: Mey-Rin och Leslie Chow.
”Och jag som ville lära mig att hantera sådana där ninjastjärnor av Mey-Rin”, tänkte han, ”men nu kommer jag aldrig att se henne eller Chow levande igen.”
Han kände sig sorgsen, besviken och ensam. Plötsligt kändes det konstigt i halsen och det gjorde ont i ögonen. Till slut rann tårarna fastän han försökte torka bort dem.
Derek såg ut genom fönstret och på den klarblåa himmelen och tumbleweed som korsade vägen. Vid horisonten var himmelen blek och ett flygplan var på väg från Dallas. Derek var säker på att det var Katsumotos flygplan och tänkte: ”Saraba, Katsumoto” Det var en av de första orden som Katsumoto lärde Derek och det betyder farväl. Derek kände sig glad för allt han fått vara med om. Han var också glad för att han förvandlats från en tjock, hamburgarliknande kille till en vältränad, muskulös ninja.
”Det kan vara användbart här i livet”, tänkte Derek.

VN:F [1.9.11_1134]
2.8/5 (4 röster)
Blodbad i Nagasaki, 2.8 out of 5 based on 4 ratings

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.