Bagaren

Kjell Persson drev ett lite bageri på söder i Stockholm, affärerna riktigt hyfsat och han hade till och med en tjej anställd. Han var tvungen att ha Emelie som hjälp dels för att hinna med men också eftersom Kjell hade eksem. Inte lite eksem, utan så det fjällade som snö vissa dagar. Det mesta satt på underarmarna och i ansiktet. Tyvärr var det så att kunderna inte ville köpa bröd av Kjell utan han fick hålla sig i bakgrunden hela dagarna.

Detta faktum tärde på honom eftersom hans brödbutik hade blivit ganska populär bland söderborna. Som det var nu fick Emelie hela äran och var ansiktet utåt, fast det var Kjell som gjorde godbitarna och inredde det mysiga bageriet. Han hade försökt att närma sig kunderna men varje gång sjönk försäljningen när han själv stod i butiken. Han hade hållit sig bakom kulisserna i ett par år faktiskt och kände sig mer och mer bitter på situationen och kunderna som såg på honom som ett monster.

En dag när Kjell var på väg hem och han fick en blick fylld av fasa från en mamma med barnvagn och hippt utseende. Kjell blev naturligtvis ledsen och samtidigt var det som om någonting hände inom honom, på ett oförklarligt sätt kände han behov av någon sorts hämnd. Han gick hem och började fundera ut en diabolisk plan som alla föraktfulla söderbor skulle få smaka på. Morgonen därpå var Kjell extra tidigt på jobbet och när han bakade sitt fantastiska bröd var det en väsentlig skillnad på tillvägagångssättet. Idag hade han nämligen inte sin skyddsmössa eller sina höga gummihandskar på sig, inte heller bagarförkläde eller skjorta. Han hade inte smörjt in sig med sin eksemsalva eller undvikit produkter som gjorde eksemet värre. Han var på ett strålanda humör när han ruskade huvudet och lustfyllt drog underarmarna i surdegen. Han rullade bullarna mot pannan och tryckte ut degen med magen och bröstkorgen. Han bakade som en vansinnig och torkade av svetten mot en klump bulldeg. När Emelie anlände möttes hon av en sprudlande glad Kjell som meddelade att allt redan var färdigt inför dagen.

Emelie tyckte att det var härligt att se Kjell på så bra humör för hon hade märkt att han var deppig senaste tiden. Hon visste ju så klart varför och hon hade flera gånger sagt att han visst kunde stå i butiken även om hon sorgligt nog visste att kunderna tyckte det var obehagligt. Hon hoppades att Kjells goda humör skulle hålla i sig för han var en toppenchef och alltid jättetrevlig. Under dagen kom faktiskt två kunder tillbaka och ville köpa fler bullar, de sa att bullarna smakade fantastiskt och undrade om de hade nytt recept. Emelie sa att bagaren hade lagt extra mycket kärlek i degen idag, utan att veta hur rätt hon hade.

Kjell fortsatte i samma anda hela veckan och försäljningen gick strålande. Han kände dock inte riktigt samma eufori när han bakade och kände att han måste förfina sina metoder. Sagt och gjort, Kjell stod extra tidig vid bakbordet med en hel burk eksem som han sparat under veckan genom att samla fnas från sin säng. spritt språngandes naken, han knådade degen genom att bearbeta den med sina skinkor och fötter. Han rullade i mjölet och hade sig själv som kavel, han tillverkade kalsonger och tröja av bulldeg som han bar medans han svettig njöt och bakade brödet som han garnerade med stora nypor av det goda fnaset. Kunderna strömmade till och söderborna älskade brödet och bullarna, butiken blomstrade.
Kjell fortsatte och förfina sina metoder, han gjorde deglakan hemma som han sov på insmord i smör för att degen skulle hålla sig mjuk. För att dagen efter göra smaskiga bullar och goda limpor. Kjell förstod att det han gjorde var sjukt och galet, men han kunde inte lägga band på sig. Dessutom tyckte ju alla kunder att hans bakverk var fantastiska goda. Kjells bageri blev ett av de populärare tillhållen för alla surdegsälskande söderbor. De brukade be Emelie om bullrecept och berömma henne för alla goda bakverk. Emelie visste faktiskt inte vad Kjell gjorde med bullarna och brödet men gott var det i alla fall.

Kjell experimenterade med olika degar och degkläder och han kände sig inte riktigt så hämndmättad som han borde. Som det var nu så var ju alla snorkiga kunder lyckligare än någonsin. Han funderade över andra lösningar och det var här någonstans som Kjell gick över från att bara ha varit tokig till att bli helt sinnessjuk. Han märkte det inte själv och ingen i hans omgivning heller. Han var ovanligt glad och hade alltid rena kläder och var artig, trevlig och tillmötesgående mot sin lilla umgängeskrets och de människor han träffade i sin vardag. Han hade nu börjat samla på smuts, det var hårbollar, fågelbajs som han skrapade från bänkar och hundlortar som var torkade. Allt tog Kjell tillvara på som kunde användas för hans högre syften. Han stod hemma i sitt kök på kvällen och använde mixer och mortel för att få fram det finaste pulver så likt mjöl som möjligt. För att få bort eventuell smak tillsatte han kryddor såsom kanel eller kummin som fanns i bröden redan så att ingen konstig smak kunde skönjas. Kjell blev lite av en smakneutraliserarexpert och kunde göra starkare och starkare blandningar utan att exempelvis hundbajssmaken trängde igenom. Han njöt i stora drag när han naken bakade bröd med skinkorna och det till stor del innehöll snusk, rent och skärt snusk. Sen stod han och kikade bakom draperierna och gnuggade händerna när en södermamma strosade ut ur butiken med en kaffe och en hundbajsbulle.

Det bisarra bajs, hår, ludd, avloppsrens bakandet fortsatte i gott och väl ett halvår med allt värre ingredienser och någonstans där borde han ha slutat eller trappat ned men icke, Kjell var hög på sitt bakande och sökte allt större kickar. Den dagen det började braka käpprätt åt skogen var när han från stadshuset fick en beställning på 500 utav sina smaskiga bullar. Det var lärarförbundet som skulle ha föredrag och bjuda på fika. Kjell spårade ur helt och hållet och började frenetiskt baka, han slarvade och brydde sig inte om att mixa och mortla ordentligt. Han proppade in fågelkadaver hela hundbajsar och kräktes i degen han öste kryddor och smakdöljare över alltihopa och bakade och bakade. Han hade sinnesnärvaro att plocka bort allt som stack ut ur bullarna så de såg lika goda ut som vanligt. När bullarna hämtades hade Kjell gett Emelie ledigt två dagar anledningen var sa han att de han skulle måla om.

Bullarna anlände till Stadshuset, de dukades upp på ett långbord tillsammans med annat fikabröd och kaffe. De hungriga lärarna strömmade girigt till förmiddagsfikat. De allra flesta tog bullar och mumsade och pratade om vikiga saker. Plötsligt hördes ett tjut och ljudet av någon som spydde. Flera stycken stämde in i skriken och ljud som.

”fyfan, aiiii, helvete, ogud” hördes i salen.

En man försökte hålla tillbaka tårarna när han hittade en fågelnäbb och en bit hundbajs i sin bulle. En kvinna bredvid hittade flera tånaglar och ett halvt bakben från en mus. Det blev tumult och människor spydde och svimmade av äckel. Alla försökte komma ut i friska luften samtidigt och spottade och fräste och grät.
Många fall av magsjuka rapporterades och även 2 allvarliga förgiftningar från döda möss. Alla överlevde dock bullattacken och historien om den galna bagaren rullades upp. Kjell dömdes till psykiatrisk vård och hade helt tappat lusten att baka efter sin urladdning med bullarna.
Folk på söder de hävdade med undflyende blick att de aldrig satt sin fot på Kjells bageri, det måste varit turister som handlade på det där Svensson fiket.

VN:F [1.9.11_1134]
3.8/5 (4 röster)
Bagaren, 3.8 out of 5 based on 4 ratings

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.