Saknad

Tänk vad jag är glad, som har mina barn och att det har fått en uppväxt utan föräldrar, som inte är alkohol beroende, och tablett missbrukare. Det har fått den kärlek o tillit som jag själv inte fick. Tänk att jag var så stark o bröt allt med min mor för att hon höll på med detta, jag kunde ju hamnat i detta helvete jag med. Men när jag var 19 år bestämde jag mej för att säga upp mej från jobbet. Och flytta till en annan stad och börja om igen. Detta med min mors drickvanor o tabletter har jag sett sen liten. Jag var inte gammal när jag visste vad hon skulle ha på systemet. När jag blev äldre började jag förstå att nått var fel. Mamma var ofta sjukskriven, skyllde på det mesta. Vi hade det väldigt ont om pengar. Men konstigt nog så hade mamma alltid råd med din bolagskasse. Hon favoriserade en av mina syskon och det gör hon än idag, jag kände mej oftast oälskad. Jag fick höra att jag gjorde mycket fel fick aldrig beröm. När jag städade eller tog hand om disken. Så passade inte det heller, så gjorde hon om allt. Jag minns en dag när hon fyllde år och kom hem från en kryssning som hon blev bjuden på. Jag ville göra henne glad, tror jag var vid 15 års åldern, och i alla fall hade jag gjort en äppelkaka som blev lite misslyckad, ja även den blev ju utkastad och gick inte att äta. Jag bestämde mej tidigt tt lämna min mor. Jag hade bra kontakt med mina syskon och det har vi än idag, det är jag så oerhört tacksam över. Jag flyttade många mil upp i landet. Jag träffade en fin man och vi fick barn. Jag önskar att min mamma hade uppskattat att ha lite bättre kontakt när man får barnbarn. Men det ville hon inte. Nu har det gått ganska många år och barna har frågat många gånger efter mormor, vi hr äl hädat på nån gång. Men hon vill inte ta emot oss, skyller på det mesta. Man blir ledsen och besviken. Och jag tar varje dag som en gåva att jag har mina fina barn och finns alltid där för dom. Berömmer den gång på gång så dom får växa i sitt sjålvförtroende, jag vill aldrig att det ska tro att det är dåliga på något sätt, min mamma har tyvärr förstört så mycket av mitt självförtroende, som jag kämpar med att bygga upp för varje dag. Jag kommer aldrig fastna i alkoholen, för jag har mina barn att leva för. Visst älskar man sin mamma och hjälper till så gott det går, jag och mina syskon. Pratar itelefon ibland med henne, men vi har tyvärr inte mycket att säga varann. Önskar att det vore anorlunda. Vi får väl se om hon tar emot oss i sommar, barnen vill ju lära känna din mormor. Och jag saknar en fin kontakt med min mor.

VN:F [1.9.11_1134]
3.5/5 (10 röster)
Saknad, 3.5 out of 5 based on 10 ratings

1 kommentar

  1. Elin Skriver:

    Det var en hemsk historia, men fint skriven.

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 0.0/5 (0 röster cast)

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.