Novell (namnlös)

Den gamle lastbilschauffören var inget monster. Han var bara trött efter att ha kört lastbilen i nästan ett helt dygn i sträck. Han hann inte reagera när han såg den klarblå bollen rulla ut på gatan, och den lilla pojken som sprang ut efter den. Den sista sekunden präglades för evigt in i minnena på dem som såg olyckan. Ett linblont huvud vreds mot oljudet av de skrikande däcken, och ett par ögon lika blå som himlen ovanför spärrades upp vid åsynen av den döden. En knappt hörbar duns, och den klarröda vätskan rann ut över den nya, svarta asfalten. En svag doft av metall fyllde luften, och oseende ögon stirrade upp mot skyn. För en sekund stod världen helt stilla, och sedan hördes en kvinnas gälla skrik. En liten, blåögd pojkes mor sprang mot sitt barn, och den lilla pojkens själ lösgjordes fladdrande från sin obrukbara kropp. Den tittade på ängeln som kommit för att hämta honom. Varför gråter mamma? Frågade han oförstående. För att du måste till himlen, och hon kan inte följa med, svarade ängeln. Varför måste jag dit? Jag vill stanna hos mamma. Du kan inte stanna, lilla människa. Du måste följa med mig till din fader. Pojken tittade ned på sin moder, och gav ut en djup suck. Han visste att det var sant, och den förståelsen grundades på en tillit som bara ett barn kan ha, som bara en oskuldsfull själ kan ha. Ängeln tog hans hand, och de två flög tillsammans till himlen. Och nedanför dem rullade en blå boll pappan kom ut nej skrek han från himlen. Pojken fick ett val. Antingen hemsöka hans mammas hus eller vara uppe i himlen och hålla koll på henne. Pojken valde att hemsöka hans mammas hus för att träffa henne. Men sa gud. Du kommer bli förändrad. På ett läskigt sätt. Du kommer att bli styrd av djävulen. Om han vill något så kan han kontrollera dig. Men pojken kunde bara tänka på mamma, mamma, mamma. Så han åkte ner i ett läskigt format. Alla hans skador han fick när han dog var kvar. brutet ben, haltar. Men innan han skulle till sin mamma skulle han döda lastbil chauffören. För att han har gjort detta mot mig. Sa pojken med en arg men ändå ledsen röst. Pojken letade efter chauffören i timmar, dagar och veckor. Tillslut hittade han lastbilen med mannen i. Han sa till sig själv upprepande. Jag ska göra det , jag ska inte fega ur. Så han gick in till mannen när han sov, och tog hans fältkniv, skar av alla hans kroppsdelar. På hans bröst skar han s.j Simon Jensen. Han initialer. Han skickade bröstet till Wallabyway 45. Varför vet han inte. Han bara tvingades. Nä sa han nu är det dags att gå till mamma sa han. Han gick , gick, och gick. Nu var han framme. Han gick in genom dörren och det första han såg var ett par med tre barn. Men det var ju inte rätt. Det här är mammas hus!!! Han blev så arg att han med sina egna knytnävar slog alla barn och föräldrar till döds. Till slut åkte han upp till himlen igen. Den första han mötte var sin mamma. Dom kramades som om dem inte hade träffats på år. Det visade sig att leta upp chauffören tog sex år och att bara gå till sin mammas hus tog tre år. Då tänkte pojken då fick hon kanske bröstet. Nej sa mamman. Jag fick ett rakat huvud där det stog: ´´You will die. K.l´´ Hur dog du då? frågade pojken . Det kom en man med långt brunt hår. Och bara slog mig till döds. Men hade inte chauffören långt brunt hår? Och han hette väl Kaj Lonesom Jo men jag dödade ju han. Eller gjorde han det…

VN:F [1.9.11_1134]
3.0/5 (14 röster)
Novell (namnlös), 3.0 out of 5 based on 14 ratings

1 kommentar

  1. Sandra Skriver:

    Varför var pojken tvungen att vara så ond? Och vad hände med mamman?

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 0.0/5 (0 röster cast)

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.