Det svarta hålet

En till att börja med dimmig bild av en kvinna, fick sakta allt skarpare konturer, i takt med att jag öppnade ögonen och klarnade till i huvudet.

Någon skakade min ena axel, och försökte få min uppmärksamhet. Det kändes som jag simmade upp ur en brunn.

-”Pappa! Kan jag äta frukost framför tv:n?”

-”Eh, jaa, sätt dig du så kommer jag med frukosten till dig….”

Frun sov vidare. Jag klädde på mig och gick ner en våning för att hämta frukosten till sonen. Nu kände jag en välbekant obehaglig känsla sprida sig från mellangärdet. Det kändes som något öppnade sig inuti mig. Jag koncentrerade mig för att stänga igen det.

Medan jag satte fram frukosten och samlade ihop mina saker, hörde jag liksom långt bortifrån hur min fru påminde mig om saker jag skulle komma ihåg att göra när jag kom hem från jobbet.
Det började öppna sig inom mig igen. Jag tryckte åter tillbaks det.

Nu fick jag skynda mig. Jag tog på ytterkläderna, kramade familjen hejdå, och kastade mig på cykeln. Tjugo minuter senare parkerade jag den utanför jobbet.

När jag bytt om och var färdig att arbeta mötte jag två kollegor.

-”Hej!” sa jag. ”Hur är läget?”
Jag såg hur de utbytte en snabb blick innan de svarade.
-”Bra” och snabbt försvann vidare i korridoren.

-”Jaha, de tycker att jag är en idiot” tänkte jag. ”Det är ju sant. Jag har aldrig lyckats med något, och borde inte fått löneförhöjning senast. Jag är en pajas…”

Jag slog undan tankarna och satte mig för att börja arbeta. Jag ansträngde mig för att komma vidare, men även små problem verkade oöverstigliga.

Hålet växte nu sakta allt mer.

Min telefon ringde. Det var chefen.

-”Hur tänkte du här?” sa han. ”Jag bad dig om en enkel uträkning, ren rutin. Jag förstår inte alls.”

Hålet gick inte att trycka tillbaka längre. Det började dra ner mig.

-”Förlåt” mumlade jag. ”Jag har så mycket just nu… jag vet inte…”

Jag hörde själv hur dumt det lät.

Jag sögs in i hålet och for runt runt i en spiral innan jag for ut på andra sidan med en duns.

Jag var hemma igen. Frun kom just in genom dörren, och undrade ganska högljutt varför jag inte gjort en enda av alla sakerna jag lovat.
-”Dessutom” fortsatte hon ”så kom vår son hem för en stund sedan med en lapp från läraren, där hon undrade varför han inte gjort läxan nu för tredje gången i följd!”

Hålet växte nu åter. Suget från hålet antog orkanstyrka. Det var svårt att höra något annat.

”NEJ!” tänkte jag. Jag vill inte ha det så här!! Jag måste inse att jag behöver hjälp!

Det var första steget på en väg ut från depressionens svarta hål.

VN:F [1.9.11_1134]
2.8/5 (4 röster)
Det svarta hålet, 2.8 out of 5 based on 4 ratings

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.