En enkel historia

Hejsan där du ju! Sa jag glatt

- Tja, harru vänta länge? Frågade Ingrid med sin halvaktiga ghetto stil.

- Nej, kanske 5 minuter.

- Okej

Vi vandrade längs det gamla spårvagnsspåret. Fast numera så var det ju egentligen en stor grusväg.

Vi kom in i min och min mammas mini 2:a. Dock var den rätt fräsch så det var ju positivt.

- Har du ätit lunch? Frågade jag, min mage hade börjat kurra ordenligt efter en halv macka till frukost och ingen lunch.

- Nope, sa hon ivrigt. Har du?

- Nix, ska vi käka lite nudlar?

- Ara, det blir bra! Sa hon glatt.

Och när vi satt där i köket så började vi helt plötsligt bara prata om allt möjligt men speciellt om tjejerna och killarna i klassen.

- Jag tror jag gillar Erik, sa hon plötsligt.

- Öh? Va? Gillar du honom? Frågade jag dumt. Ingrid var lite av en ”playgirl” men inte så värst. Hon gillade att vara med någon och allt det där man gör när man är ihop med någon.

- Mmm, han är ju så snäll liksom, fortsatte hon.

- Ja, han är väldigt trevlig, sa jag roat. Jag tänkte på flera gånger då Erik och jag hade brottats, skämtat och flabbat.

- Georgina? Sa Ingrid äckligt.

- Kalla mig inte det! Sa jag äcklat. Jag hade svurit på att jag var baserad på Georgina i FEM-böckerna.. Egentligen skulle jag nog vilja ha något mer pojkaktigt namn, typ Kim eller Alex.

- George! Sa Ingrid skarpt.

- Va ehm.? Jag lyssnar!

- Han ser ju rätt bra ut också, sa hon och blev röd i ansiktet.

Är Erik snygg? Hmm Det hade jag aldrig tänkt på…

- Gillar du någon? Frågade hon efter att hon sett ut som om hon skulle förvandlas till en tomat.

- Jag? Ehmm. Jag hoppade upp på diskbänken. Alltså jag har ju haft en chrush men ja alltså jag vet inte längre.

- Vem? Frågade hon ivrigt.

Tjejer, de ska veta allt ALLTID!

- Ja alltså han gick i min gamla klass. Fortsatte jag generat.

- Och?

- Jag berättade faktiskt för honom och jag tror han kände samma sak så vi hade ju något på G som det heter. Han heter John, går i 7d. Rödhårig.

- Jaha, han? Hmf.. inte så pjåkigt. Konstaterade Ingrid.

Jag suckade för mig själv och himlade på ögonen, tur så såg hon inget.

- Men det är inget mellan er längre? Frågade hon roat

- Har du och göra med det? Fräste jag åt henne. Ska hon lägga i sig i allt eller?

- Tarre lugnt! Ropade hon och höll upp sin händer som om jag vore en polis

- Sorry, sa jag och skakade bort ilskan.

Tiden gick fort, vi käkade våra nudlar, tittade på Despret Housewives och sen skulle hon hem. Klockan 18.00.

- Vi ses på måndag, sa hon och klev ut i trappen.

Jag muttrade bara.

- Du lovar att inte säga något om Erik, sa hon med smala ögon och ett misstänksamt tonfall.

- Jag lovar, hedersord och allt.

måndag:

- Tja, sa jag till Erik och en av hans närmaste polare ”Stumpen” som han kallades. Ingen vet nog säkert vad han heter på riktigt. De stod och tryckte mot en vägg i korridoren.

Erik nickade sådär snyggt som tydligen bara killar kan. Jag hade försökt själv. Jag såg ut som en höna som fått något i näbben enligt Stumpen så då blev det slut med coola nickningar.

- Bara 4 dagar kvar tills skolavslutingen, sa jag och njöt av orden som for ut ur min mun.

- Aaa, så jäkla najs, svarade Erik.

Veckan for förbi som en raket och plötsligt var det fredag och skolavsluting.

Jag drog på mig min vita klänning med tunna svarta ränder som var rätt så ful… Men det är den enda dagen på året som farsan faktiskt får bestämma ca 50% om vad jag ska ha på mig. En klänning i detta fall. Men jeansjackan fick jag behålla.

Pappa hade ställt fram ett par ballerina skor med varsin stor rosett på. Bredvid dem stod mina trasiga, marin gröna, låga converse. De satt på mina fötter inom 2 minuter.

Jag traskade långsamt mot skolan, 8.30 … Det var något som inte stämde med den tiden, tänkte jag. Men ignorerade tanken och fortsatte gå.

Fuck! Då kom jag på det, så fort jag klev innanför korridorsdörren. Vi börjar kvart över nio INTE kvart i..

Jag hade ju ingen anledning att gå tillbaka. Hunden var rastad, han hade fått frukost, jag hade inte glömt något hemma, jag var ju helt redo för skolavslutningen.

- Plötsligt kom Erik in, han fick exakt samma reaktion som jag så fort han passerat tröskeln in till korridoren.

- Fan, helvete, mumlade han argt.

- Erik, passa dig med svordomar , sa jag för att få honom på bättre humör. Mitt ytterst dåliga skämt hjälpte inte..

- Oj, sa han plötsligt när han verkligen tittade på mig.

- Vad? Undrade jag. Kanske ville han brottas?

- Ehmm, började han och såg ovanligt generad ut. Du är… är .. jätte ehm fin.

Jag blev helt paff!

- Åå, tack, svarade jag och tittade ner på mina trasiga svarta tajts som matchade rätt bra med Coneversen.

- Vi ska ner till stranden och bada, några pers bara.. Hänger du på? Frågade han och tittade rakt in i mina ögon. Dem skrek följ med mig.

- Okej, direkt efter skolan eller möts vi någonstans?

- Vi möts klockan ett vid kiosken och cyklar därifrån, förklarade han.

- Visst, låter helt okej, sa jag coolt. Egentligen var det perfekt, underbart, fantastiskt!

- AA vi ses väl då, sa han och gick mot Stumpen som satt med några andra killpolare i ett bås längre bort.

Tänk! Erik Johanssen tyckte jag såg bra ut, som en tjej! Han är väldigt snygg måste jag medge, han hade en väldigt fin ansiktsform. Muskulös och lagom blek, ganska lång men absolut inte för lång.. Han var ju för fan perfekt..

Hur kan han gilla en som mig? Tänkte jag. Jag var ganska kort, knappt 165cm, rödhårig med rätt så finnigt yttre.. Inte var jag så himla smal heller. Vägde ca 60kg. Tänk om han bara slår vad med sina polare om att han kan få mig och sådant.. Nej så tänker man inte om Erik, snälla, underbara och snygga Erik. Nej jag får inte tänka så heller, det är ju för fan Ingrids kille snart…

- Hej! Sa Ingrid med en glad ton.

- God morgon, muttrade jag bekymrat.

- Du vet det där med Erik, började Ingrid.

Jag tittade på henne, nej Erik var ju min, eller nej inte min men inte Ingrids heller.

- Jag ska med honom till stranden idag, du kanske vill hänga på?

Det blir du och jag, Lina, Stumpen, Adam och Erik.

- Låter jättekul men Ingrid…

- Ja?

- Jag är redan medbjuden, sa jag och väntade på den stora frågesmällen. Vem bjöd dig? Varför bjöd han dig? Tycker du om honom?

- Men gud vad roligt! Utbrast hon

- Eh.. Ja, sa jag och var lite som i chock.

Avslutningsdagen började:

Dagen flöt på jävligt långsamt och när den tillsist var slut så frågade jag mamma och pappa om stranden.

- Ja det lät trevligt, sa de båda och så var det bestämt.

- Good! Utbrast jag och smålog på vägen hem till mamma, tur att mamma och pappa var sams även fast de var skilda sedan 2 år tillbaks.

Jag packade ner alla mina grejer i en gymnastikpåse, badkläder (även fast jag inte skulle bada för att det är så jäkla kallt och äckligt), handduk och två mackor.

Självklart hade ja bytt om till min fina och alldeles förstora jeans-skjorta med ett par matchande en aning mörkblåare jeansbyxor, ett par brunguldiga pilotglasögon och så bar det iväg till kiosken med min älskade tancykel

Jag hade väntat i ca 10 minuter när Erik kom.

- De andra fick problem med borttappade badkläder och handdukar så de kommer och möter oss vid stranden, de sa åt oss att paxa en bra plats.

- Ingrid? Har hon ditt nummer?

- Ja, hurså?

- Nej, det var absolut inget, blev bara lite förvånad.

Vi cyklade i ca 15 minuter innan vi kom fram till stranden.

Vi slängde cyklarna vid ett träd och låste fast dem i varandra. Jag hittade en riktigt grym plats på en lite mindre klippa som låg så bra att den hade som en privat strand!

- Där! Sa jag och pekade

- Den är ju perfekt, bra jobbat där, sa han och boxade till mig på armen . Jag besvarade slaget med att ge en knytnäve som present till hans mage.

Sedan gick vi långsamt mot klippan med all packning i famnen. När vi väl var uppe på klippan la vi i ordning våra handdukar och jag satte mig stelt på min katt handduk.

- Jag ska ta ett snabbdop, hänger du på?

Jag hade ändrat mig i sista stund hemma och hade tagit på mig bikinin under skjortan och byxorna, en rosa/svart avskuren tanktop liknade överdelen medan shortsen var ett par enkla rosa/svarta badshorts. Usch, jag hade ju mer fett på kroppen än honom och jag är säkert ful i den också.

- Nej, får jag fram till slut.

- Varför?

- Vatten är inte riktigt min grej…

- Du tycker inte att det är pinsamt att gå runt i bikini då? För så tror jag att de flesta tjejer tänker, eller?

- Mja, det är sant, knådade jag fram, men jag avstår nog ändå.

- Du är jättesnygg, det vet du va?

Usch, nu rodnade jag över hela näsan.

- Jag tror nog att du är finast i världen, fortsatte han

- Om du slutar så går jag i men jag har ett till villkor! Utbrast jag roat.

- Vadå? Frågade han obekymrat.

- Du låter mig gå upp efter 10 minuter för om 15 minuter kommer allihopa, i alla fall enligt Ingrid, sa jag och höjde på mina pilotglasögon.

- Okej då! Sa han och ivern i hans gröna ögon gjorde mig lycklig.

Han började gå mot strandkanten.

- Tjollajopp, skrek jag och kutade förbi honom ner i vattnet.

- Vad gör du!? Utropade han förvånat

- Jag behövde inte visa mig för mycket nu, sa jag och skrattade.

- Kom med mig, sa han och började gå mot bryggan, jag simmade i samma mönster som han gick.

- Vad gör du? Undrade jag

- Kom och sätt dig här på bryggan bredvid mig.

- Nej, det hade vi inte med på avtalet, sa jag nervöst.

- Och? sa han flörtigt med ett kaxigt leende på läpparna.

- Får jag gå upp direkt om jag sätter mig bredvid dig?

- Jadå! Kom nu!

Jag simmade mot honom och drog mig smidigt och lätt upp för bryggan och satte mig bredvid honom.

- Varför skäms du över din kropp? Sa han frågande efter antagligen iakttagit mig där jag satt och försökte dölja lite av magen som blev rynkig när jag satte mig. Då snackar vi bebisrynkor.

- Jag vet inte, svarade jag. Jag tycker bara att jag är tjock och ful. Det har alltid varit så.

- Men det slutar nu, sa han skarpt och slängde sin arm om mina axlar.

Jag tittade upp på honom, jag hade inte riktigt tänkt på att han var så lång!

Minst en 185 cm.

Plötsligt tog han tag i min nacke och kysste mig.

Efter den otroligt underbara kyssen skyndade jag uppför klippan, drog på mig mina kläder och tog en stor tugga av min ostmacka.

Där satt jag och flinade mot honom, och han log det vackraste av leenden tillbaka

VN:F [1.9.11_1134]
4.0/5 (34 röster)
En enkel historia, 4.0 out of 5 based on 34 ratings

1 kommentar

  1. lis Skriver:

    den var bra

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 0.0/5 (0 röster cast)

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.