Som om ingenting hänt

Vicky duckade för slaget, och hann nätt och jämnt undan det.
”Ut!” Röt hennes mamma och föll ihop gråtandes på golvet. Hon behövde inte be två gånger, för Vicky var redan utanför dörren.
Folk undvek Vickys familj. De visste att hennes mamma hade problem. Deras grannar hade inte pratat med dem på länge, förutom David förstås.
”Vicky?” Davids röst fick henne att hoppa till.
”Shit, du skrämde mig”, viskade hon. David var tjugofem och bodde i lägenheten bredvid med sin flickvän. Hon kunde inte räkna hur många gånger, som David hjälpt hennes mamma upp för trappan, efter att hon druckit alldeles för mycket.
”Vick, är du okej? Behöver du hjälp?” Hans ögon var fokuserade på hennes panna. Blåmärket efter flaskan som slungats här om dagen syntes fortfarande. Vicky log försiktigt.
”Nej, det är ingen fara, mamma är bara lite… arg just nu. Men hon kommer säkert på andra tankar strax.” Lovade hon. David skakade uppgivet på huvudet.
”Vicky… du kan inte undvika hennes problem för evigt. Jag kan inte undvika det för evigt. Jag borde ha anmält det här för länge sedan, men det enda som stoppar mig är du.” Hans mörka ögon såg bedjande på henne. Hon försökte att inte gråta, för vad hjälpte det?
”Kan jag stanna hos dig ett tag?” Frågade hon tyst. ”Tills mamma har lugnat ner sig bara?” hon hatade att utnyttja David på det här sättet, men hon visste att han förmodligen skulle säga ja.
”Kör till”, mumlade han och hjälpte henne upp från trappsteget. Om Jade, Davids flickvän, hade varit hemma, så skulle hon aldrig fått komma in i lägenheten. Jade var inte precis den förstående typen. Han öppnade lägenheten och Vicky gick in. Hon möttes av Davids hund Russell. En Jack Russell; David älskade ironin. Russell skällde högljutt och David bad honom ilsket att hålla käften.
”Sur?” Frågade Vicky tyst.
”Jag har inte haft den perfekta dagen. Byggjobbet tar längre tid än planerat och nu det här. Jag vet inte hur länge jag kan stå ut med det här.” De mörka, vanligtvis varma ögonen stirrade kallt på henne. ”Det är inte rättvist av dig att begära det här av mig Vick. Det tär på mig att hålla något sådant här hemligt. För att inte tala om vad du går igenom.” Vicky himlade med ögonen bakom hans rygg. David gjorde så här varje gång, hotade med att säga något, men han gjorde det aldrig.
”Har du något att dricka?” Frågade Vicky. David suckade.
”Jag har cola light och juice i kylen.” Sa han och Vicky tog ut en burk cola. Hon tog sedan en cigarett från paketet som låg på bänken och tände den. David höjde på ögonbrynen.
”Vad? Mina är slut.” Sa hon och drog ett bloss. Hon hoppade sedan upp och satte sig på bänken.
David packade upp sina varor och satte in ett paket lättöl i kylen. Vicky slet ögonen från det och tittade ner på golvet. Blotta synen av alkohol fick henne alltid att rysa. För mycket dåliga minnen, antog hon.
”Jag ska inte dricka nu, jag lovar.” Sa David och Vicky rodnade. Han hade inte undgått det.
”Nej, det gör inget”, mumlade hon. ”Så var är Jade?” sa hon för att byta samtalsämne. David grinade illa.
”Hon jobbar till klockan tolv ikväll. Undersköterskejobb är tufft.”
Vicky ryckte på axlarna och fimpade ciggen på golvet, för att sedan lägga den i papperskorgen. Hon hade sett David göra det förut, men tvivlade på att det var något han gjorde när Jade var hemma.
”Så, jag har köpt panpizzor, vill du ha en?” Frågade David, men Vicky skakade på huvudet. Det var tyst medan pizzan tinades. Vicky visste att hon gjorde David nervös när hon var där. Jade gillade inte att hennes pojkvän umgicks med en femtonåring tjej full med problem.

Vicky smög tyst in i lägenheten vid tiotiden. Det var knäpptyst och hon pustade tacksamt ut, tills hon hörde kräkljuden från toaletten. ”Mamma?” Ropade hon och sprang in genom den öppna toalettdörren.
”Jag… Ja e så lässen gumman.”
Vicky satte handen för munnen och näsan då hon kände den alkoholstinkande spyan i luften. Hennes mamma hade missat toalettskålen med en decimeter.
”Mamma”, mumlade hon och hjälpte henne upp från golvet. Hennes kära mamma var täckt med spya och hon släpade henne in bakom duschkabinen. ”Du kommer bli bra mamma, okej?” sa Vicky tröstande och torkade bort kräket från hennes kind. Vicky grät inte. Det här var rutin och hon var van.
”Jag e ledsen att jag e så dum… men jag… ja kan bara inte hjälpa det Vicky…” Sluddrade hennes mamma och Vicky hyssjade henne.
”Det gör inget mamma, det e säkert.” Försäkrade hon och satte igång vattnet. Hon spolade av sin mamma och tog av henne de nerkräkta kläderna. Hon hjälpte henne sedan upp från golvet för att sedan vira in henne i en badrock.
”Skulle du kunna hjälpa, hjälpa mig in till rummet?”
”Ja, det är klart mamma.”
Vicky hjälpte henne ner i sängen och satte sig sedan bredvid, alldeles utslagen. Hon skulle bli tvungen att torka upp bevisen i badrummet tills imorgon bitti. Annars skulle hennes mamma bli upprörd. Hennes mammas skift började imorgon vid klockan tolv på dagen och slutade vid klockan sex. Det var Vickys jobb att se till att hon gick dit.

”Hejdå gumman, vi ses ikväll.” Sa Vickys mamma med ett trött leende och Vicky nickade till svar. Hon var glad att hennes mamma hade varit pigg nog att gå till jobbet. Dörren stängdes och hon drog en suck av lättnad, och tårarna började rinna. Hon grät tyst och gick in i badrummet för att torka sig i ansiktet. Hon sminkade sig, för att sedan sätta på sig en jeanskjol och ett linne. Hon kunde slappna av under resten av dagen. Hennes mamma drack aldrig på jobbet, så mycket visste hon. Annars hade hon varit avskedad för länge sedan.
Vicky kollade genom nyckelhålet och såg hur Jade lämnade lägenheten. Hon hade lärt sig Jades jobbtider och visste när hon kunde hälsa på David. Hon knackade på, och hörde hur Russell skällde där inne. David öppnade snabbt. Han var klädd i endast ett par slitna jeans och Vicky hatade att hon rodnade. ”Hej”, sa hon och log generat.
”Tja, e allt okej? Kom hon iväg?” Frågade han. Vicky nickade och log.
”Japp, för fem minuter sen.” Förklarade hon. David såg otroligt lättad ut, vilket fick henne att känna sig bättre. Sedan rynkade han pannan.
”Borde inte du vara i skolan?” Frågade han och Vicky ryckte på axlarna.
”Jag orkar inte idag.” Försvarade hon sig.
”Okej”, sa han. ”Jag ska duscha, så känn dig som hemma”, fortsatte han och försvann in i badrummet. Vicky gick fram till diskbänken, där Davids Marlboros låg. Hon tände en och satte sig på sin vanliga plats och blickade ut över det plötsligt, ovanligt städade vardagsrummet. Jade var nog den som städat. Hon kom på sig själv med att vilja stöka till det lite. Hon föredrog Davids ostädade stil, framför Jades maniska städande. David hade flera gånger svurit över Jades konstanta städning. Vicky satte en mörkröd hårslinga bakom örat och tände ännu en cigarett.
När David kom ut ur badrummet hoppade hon ner från diskbänken. Han hade satt på sig en tröja den här gången med Santa Monica Colleges logga, och ställde sig bredvid henne, för att även han tända en cigarett.
”Vet du hur många gånger jag önskat, att jag tagit mod till mig och gett min pappa hjälp?” Frågade han plötsligt. Vicky stelnade till och svarade inte. Det var sällan David pratade om sin pappa med henne. Davids pappa hade dött av alkoholförgiftning, när David varit sjutton. ”Folk kommer och går i livet Vick, och det är sällan man kan göra nåt åt det. Men du har en chans här.”
Vicky skakade frustrerat på huvudet. ”Mamma går igenom en tuff tid nu. Det är därför hon dricker mycket. Hon kommer att lugna ner sig efter ett tag.” Sa hon, men hon hörde hur ihåliga orden lät.
”Men förstår du inte…?” hans ansikte var fem centimeter från hennes, de hade aldrig varit så nära varandra. ”Du måste ge henne hjälp. Jag kan inte stå och se på, som om ingenting hänt.”
Tiden stod stilla och de var väldigt nära varandra nu. Bara en centimeter ifrån… Avståndet tog slut och deras läppar möttes. Vicky kände hur hjärtat dunkade hårt i bröstet. Davids armar slingrade sig runt hennes midja och plötsligt blev det avstånd mellan dem igen.
”Jag är ledsen.” Sa han och hon stirrade som förstenad på honom. ”Jag borde inte gjort det, jag är ledsen.” Han skruvade oroligt på sig och suckade. ”Om du bara varit äldre Vicky.”
De stod och stirrade på varandra en lång stund innan Vicky tårögt kollade bort. David kollade generat ner på golvet och det kändes som om de stod där i flera timmar. Tillslut bröt Vicky tystnaden.
”Vi kan låtsas som om det aldrig hände.” Sa hon och David såg lättad ut.
”Okej”, svarade han. ”Ska du ringa honom?” Frågade David sedan och Vicky kollade stint in i hans ögon.
”Borde jag?” Frågade hon. Det var flera år sedan de setts sist, och David visste om det. Han nickade bestämt och hon stirrade på hans telefon. Han gav den till henne och hon knappade in numret, som hon trodde att hon hade glömt. Men det var som om fingrarna fungerade av sig själva. Hon såg honom framför sig, med hans nya, solbrända familj i LA. Hon kom ihåg de där sista orden och lappen hon fått som avsked.
”Om det är något, bara ring, så kommer jag.” Det gick fem signaler, åtta, tio, och tillslut fick hon svar.
”Hallå?”
Vicky andades lättsamt ut. Allting skulle vara över snart, hennes mamma skulle bli bra.
”Pappa? jag behöver hjälp.”

VN:F [1.9.11_1134]
4.0/5 (6 röster)
Som om ingenting hänt, 4.0 out of 5 based on 6 ratings

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.