Novell (namnlös)

Hela livet har varit som en mardröm. Att vakna på morgonen, veta att man egentligen inte vill vakna.
Att möta allas blickar i korridoren i 9:onde klass i skolan, att gå där och se alla som sitter och pussas på bänkarna. Att tänka ”När är det min tur?”.
Jag valde gymnasium, valde fel. Valde om och hamnade rätt. Och där var hon. Tjejen som jag har drömt om, den där tjejen som jag har fantiserat i evigheter. Helt plötsligt bara var hon där.
Förtrollad. Tappade hjärtat i knät, och inte en chans att jag skulle få det tillbaka, någonsin.
Dem vackraste ögonen jag någonsin har sett in i tittade vänligt men avskräckande tillbaka på mig.
Hela mitt liv har varit trubbel, missförstånden, och människor som svikit.
Inte en chans att hon känner samma sak tänkte jag förvirrande. Vaken hela nätterna och allt som fanns i mina tankar var hon.
Tjejen med kolsvart hår, världens vackraste leende och ledsna ögon.
Jag tog droger, drack på tok för mycket alkohol, busade, slogs och gjorde allt det där man bör undvika.
7 månader senare sov hon hos mig, vi stod under stjärnklar himmel och kysstes precis vid ett stjärnfall. Det är sant.
Då blev vi ett, fast vi redan varit det flera månader tidigare.
Jag var så jävla kär, så fruktansvärt förälskad. Hela min värld var full med rosa moln och regnbågar. Så gay.
Kändes som att världen var min och jag var den lyckligaste människan som någonsin gått på jorden.
Jag minns hur hårt mitt hjärta slog, hur tiden bara stannade upp, hur allt det mörka i livet blåste bort.
Skolan gick bättre, jag fick jobb på sommaren, jag skötte mig överlag och jag var lycklig för första gången i mitt liv. Dem som har upplevt det vet vad jag menar, dem som inte har det, akta er för det.
Den här tjejen betyder världen för mig, hon har förändrat allt ont till något gott. Hon har hjälpt mig genom tusentals jobbiga saker och hon har visat mig vad äkta kärlek är.
Jag kommer aldrig känna samma sak som jag gjorde när jag var med henne. Vi var 16 år när vi träffades. Nu är vi båda två 18 år och inte lika små längre.
Jag önskar att jag kunde spola tillbaka tiden en gång. Bara spola tillbaka, uppleva, känna, uppskatta ännu mer.
Det underbaraste jag har upplevt någonsin har nu glidit ifrån mig.
Vi är äldre, vet bättre, kan mer, vet mer, känner mer och tänker mer annorlunda.
Jag hade gått igenom eld för att få vara med henne, trots det så är det jag som krossade hennes hjärta.
Man kan tro att krossa någons hjärta inte är så farligt, men det gör så fruktansvärt ont att se henne lida, se hennes ögon vara ledsna, se att hon tänker på mig fastän jag är i samma rum.
Jag klarar inte av att leva utan henne. Hon är min räddning från verkligheten, min hjälte, min kärlek, min bästa vän, anledningen till att jag lever. Och jag har krossat hennes hjärta.

VN:F [1.9.11_1134]
3.8/5 (15 röster)
Novell (namnlös), 3.8 out of 5 based on 15 ratings

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.