Inget lik, inga revbensspjäll

Tre män står och stirrar ner i en damm, två av männen håller i en starköl medan den tredje mannen håller i en Margherita som han smuttar högljutt på.
– Ser fint ut det där Benke, mannen med den andra starkölen pekar på dammen med sin fria hand.
– Jo, serru Leif, svarar Benke, äkta hantverk, tog mig tre veckor att enbart gräva den jävla gropen, trodde nästan att jag skulle stöta på en kinesjävel där nere i botten så förbaskat djup är den. Ett stort flin sprider sig över Benkes läppar, så stort att den svarta klumpen med lösportionssnus rinner ner mellan framtänderna på honom.
– Den ser inte så djup ut i mina ögon, det sista ordet följs utav ett högt sörplande.
– Öj, Ferdinand håll käften å fortsätt smutta på din fjolldrink, fräser Benke.
– Men jag menar bara att den inte ser ut att vara mer än en halvmeter djup, jag ser ju för fan botten på pöljäveln, svarar Ferdinand, samtidigt som han vinglar fram till dammkanten för att ta sig ytterligare en titt.
– Du jag tror faktiskt Ferry har rätt, inflikar Leif, dammen ser rätt så grund ut.
– I helvete heller, den är så jävla djup att självaste Loch Ness monstret för plats där, Benke pekar upprört på dammen, samtidigt som han tar några ljudliga klunkar utav starkölen för att lugna sina känsliga nerver.
– Är det därför som trädgårdstomten bottnar? Undrar Ferdinand och pekar på den röda lilla keramikluvan som sticker upp i mitten av dammen.
– Vad i helvete gör den där tomtejäveln i min damm?! Benke vadar ilsket ut i vattnet.
– Akta så att du inte drunknar, skriker Leif.
– Ja, det är ju så jävla jobbigt att behöva åka ner till Kina å hämta ditt lik, frustar Ferdinand och spiller ut det sista utav drinken på gräsmattan.
Benke böjer sig ner och plockar upp trädgårdstomten ur vattnet, samtidigt som han grymtar en och annan svordom för sig själv.
– Öj, Benke! Skriker Ferdinand från dammkanten,
– Jag har just haft en religiös upplevelse.
Benke vänder sig om med vatten upp till knäna.
– Va, fan snackar du om? Väser han tillbaka.
– Jo, jag har just sett någon gå på vattnet, du vet som i Bibeln, fast den där ölmagen verkar göra så att du sjunker ner några decimeter.
Leif tjuter av skratt.
– Men det är bäst att du skyndar dig tillbaka nu annars kanske det kommer en haj och tar dig!
– Den var bra Ferry, Leif står dubbelvikt och försöker sörpla i sig den avslagna ölen mellan skrattsalvorna.
Kvar i dammen står Benke, rödare i ansiktet än trädgårdstomtens luva, han stirrar ilsket på sina vänner på gräsmattan.
– Men vad i helvete! Ferdinand blir plötsligt likblek i ansiktet och med darrande hand slår han till Leif.
– Vad är det är det? Är det hajen? Skrattar Leif, men tystnar i samma ögonblick som han ser den krusiga vattenytan bakom Benkes håriga lår.
– Jaha, muttrar Benke, med trädgårdstomten i famnen,
– Vad är det nu då? Han tittar trött på sina vänner.
– För fan Benke stå still, eller spring eller nåt! Skriker Ferdinand och viftar med armarna.
– Eller däng till den med tomten.
– Den?! Undrar Benke samtidigt som han ängsligt börjar vrida på huvudet.
– Ja, för i helvete Benke det är en krokodil bakom dig, Ferdinand tar några stapplande steg bakåt på gräsmattan.
– Fast jag tror nog att det är en alligator, inflikar Leif,
– Jag såg ett klipp på youtube för en månad sedan och då…
– Håll käften, avbryter Ferdinand.
– Okej, kul grabbar, skrattar Benke, först en haj och nu en…
Det hörs ett frustande ljud intill honom, som om någon blåser ut vatten ur näsborrarna, innanför magfläsket vrider Benkes tarmar sig av oro, samtidigt som de onyktra hjärncellerna försöker intala den nyktra att det bara är en liten groda som plaskar intill den gemensamma kroppen, eller en dunig söt liten ankunge, eller en övergödd mört. Benke vrider huvudet sakta åt höger samtidigt som han sänker blicken ner mot vattnet, reptilens trubbiga nos syns tydligt ovanför vattenytan och de gula ögonen tittar rakt in i hans vidgade pupiller.
– En-en-en kro-kro-kro-krokodil, stammar Benke när den tre meter långa besten visar sina vassa tänder.
– Eller en alligator, viskar Leif ståendes på gräsmattan tillsammans med Ferdinand.
Ett skrik hörs från Benke, en sekund senare åker han med runt, runt i alligatorns grepp. Dödsrullningarna tycks pågå i en evighet, Leif och Ferdinand sätter sig med darrande ben ner på gräsmattan, sluter sina ögon och försöker förtränga vad de just bevittnat.

En timme flyter förbi i stillhet.

– Va fan sitter ni här och sover för? Och var är Benke, han skulle ju sätta igång grillen för en timme sen, Benkes fru Ulla tittar surt på de två suputerna Leif och Ferdinand, de öppnar sina tårdränkta ögon.
– Benke är-är-är… Stammar Leif utan att kunna slutfölja meningen, ögonen blickar ängsligt ut över dammen.
– Vad?! Grymtar det rödhåriga yrvädret med den tighta zebramönstrade klänningen.
– D-d-d-d-d… Stakar sig Ferdinand, han kommer totalt av sig när han ser att alligatorn ligger kvar i vattnet.
– Ö-ö-ö, fyller Leif i, för inte heller han förmår sig att säga något mer.
– Vad pratar ni om, Ulla stampar irriterat i backen, samtidigt som hon vänder blicken mot dammen.
– Vad fan är det där? Hon pekar upprört på den tjocka alligatorn i vattnet, vem fan har lagt i en flytleksak i dammen, det är ju inte någon jäkla plaskdamm!
Hon tar några snabba kliv ut mot vattnet, alligatorn öppnar sina ögon för det var länge sedan han såg en zebra på dessa breddgrader och dessutom så rund och fet som detta ivriga exemplar.
– Nej! Leif och Ferdinand slänger sig runt Ullas breda vader.
– Släpp mig, hon skakar ursinnigt på benen.
Alligatorn tittar ivrigt på medan zebran på gräsmattan leker med de två skabbiga aporna.
– Den lever, flämtar Leif.
– Och den åt upp Benke, fortsätter Ferdinand.
Ulla stannar, hon tittar nervöst på reptilen i vattnet som hon för en sekund sedan trodde var en uppblåsbar flytdyna för barn, de gula ögonen blinkar åt henne och hon ler osäkert.
– Åt den upp Benke? Viskar hon till sin mans vänner vars fuktiga händer krampartat håller om hennes ben.
Leif och Ferdinand nickar.
– Men vem ska nu sköta grillen? Ullas underläpp darrar lätt.
– Du kanske kan fråga grannen, svarar Leif i ett försök att trösta sin bästa väns änka.
Ulla tittar ilsket på honom.
– Nej, det här duger inte, säger hon barskt, jag har planerat den här grillkvällen i en månads tid, inget får förstöra den här kvällen, ni får hämta liket och jag får hämta revbensspjällen.
– Du kan inte mena allvar, flämtar Ferdinand.
– Jo, det är precis vad jag menar Ferry lilla, nu när Benke gått och blivit uppäten måste jag sköta grillen, så ni får hämta liket, inget lik, ingen grillkväll och ingen mer öl eller Margherita.
Leif och Ferdinand släpper motvilligt Ullas ben och tittar storögt på medan hon marscherade iväg över den stora gräsmattan. Alligatorn orkar inte förfölja sitt byte utan ligger kvar i dammen, fast övertygad om att zebran förr eller senare måste uppsöka vattenhålet.
– Hur i helvete ska vi hämta Benkes lik? Han ligger väl halvsmält i den där krokodilens…
– Alligatorns, rättar Leif.
– I alligatorns mage, återupprepar Ferdinand samtidigt som han blänger på Leif.
– Vi behöver silvertejp.
– Va fan snackar du om?
– Silvertejp, det var i alla fall vad den där Steve Irwing använde,
– Vem fan är det?
– Steve Irwing australiensaren, jag såg honom på youtube och han använde silvertejp för att binda krokodilerna,
– Du menar väl alligatorerna, svarar Ferdinand med ett skadeglatt flin.
– Nej, det var faktiskt krokodiler han höll på med, innan han dog av en stingrocka.
– Fan du är ju som jävla nationalencyklopedin.
– Wikipedia, svarar Leif.
– Va?!
– Ja, jag brukar vara inne på wikipedia, du vet på nätet.
Ferdinand blänger på sin vän, sen muttrar han,
– Var det silvertejp vi skulle ha sa du?

En halvtimme senare är de båda männen, Leif och Ferdinand tillbaka vid dammen med tre Ica-kassar knökfulla med silvertejp.
– Och nu då Einstein? Hur får vi upp alligator jäveln ur dammen?
– Vi behöver ett lockbete, Leif tittar på Ferdinand.
– Aldrig i livet!
– Det är lugnt du behöver bara doppa foten i dammen och sen när alligatorn kommer springer du upp på gräsmattan och då hoppar jag upp på ryggen på besten och snurrar silvertejp runt käften på den,
– Tänk på Benke, tillägger Leif och gör korstecknet framför bröstet.
– Hm, ok, för Benkes skull, svarar Ferdinand ångestfyllt.
– Så ska det låta. Leif dunkar nöjt sin vän i ryggen.
Ferdinand tar av sig skorna och tassar försiktigt ner mot vattnet, försiktigt doppar han sin darrande vänsterfot i vätan.
– Den rör sig inte, viskar han hest till Leif som står beredd med en silvertejpsrulle i handen.
– Vicka på tårna då, instruerar Leif honom.
Ferdinand darrar i hela kroppen när han försiktigt rör tårna och virvlar upp små vågor på vattenytan. Alligatorn öppnar genast sina ögon.
– Helvete, helvete, helvete, stammar betet Ferry, när alligatorn börjar röra på sin enorma kropp. Han är en hårsmån från att svimma då en mansröst plötsligt utbrister,
– Men Betty är det här du är?
Reptilen slutar paddla med benen och både Leif och Ferdinand stirrar på en man iklädd safarikläder.
– Betty, Betty, Betty, mannen puttar undan Ferry som vinglar till och ramlar ner på gräset.
Främlingen böjer sig graciöst fram emot alligatorn och ger den en puss på nosen.
– Är du galen? Flämtar Leif till främlingen samtidigt som han snubblar fram till Ferdinand.
– Inte alls, Betty här är den frommaste alligatorn i världen, vi har känt varandra ända sedan hon var ett litet ägg, eller hur Betty?
Ett knorrande läte hörs till svar.
– From? I helvete heller, hon åt upp vår vän Benke, Leifs ögon lyser utav raseri.
– Han såg väl smaskig ut då, svarar främlingen oberört tillbaka.
– Smaskig!! Frustar Ferdinand liggandes på gräsmattan.
– Bry dig inte om de där småaktiga människorna Betty lilla, husses gulligull.
– Om du ursäktar så måste vi faktiskt sprätta upp ditt lilla husdjur för vi har ett lik att hämta, Leif plockar fram en konservöppnare ur byxfickan.
– Skulle inte tro det, svarar Bettys husse och blänger ilsket på Leif, använder du den där, han pekar på konservöppnaren, på min lilla sockertopp då använder jag den här på dig, mannen drar fram en machete.
– Nej för fan, nu lugnar vi ner oss lite, Ferdinand lägger en hand vardera på männens axlar i samma ögonblick som en rivig kvinnoröst skär genom luften,
– Och vad händer här egentligen? Ulla stegar sig fram över gräsmattan, men blir ståendes med gapande mun när hon ser den stiliga mannen i safarikläder.
– Vilken djurisk skönhet, utbrister främlingen och vänder all sin uppmärksamhet mot den kurviga kvinnan i zebramönstrad klänning.
– Och du är? Fnissar Ulla generat.
– Ewert Sik, jag är din granne, jag flyttade in för en vecka sedan.
– Åh, så du är min nya granne, kvittrar Ulla, samtidigt som hon drar in magen.
– Öj, hallå där, vi vill ju inte avbryta ert lilla möte, men hur blir det med Benkes lik? Leif och Ferdinand snörper på läpparna.
– Ja, jag ber så mycket om ursäkt att mitt husdjur här åt upp er man, Ewert kysser passionerat Ullas hand.
– Äsch, såna småsaker händer, skulle jag kunna få bjuda på lite grillade revbenspjäll?
– Bara om jag får bjuda dig på hummer och champagne nästa helg, svara Ewert förföriskt.
– Jag är allergisk mot skaldjur, inflikar Leif.
– Och champagne är fan inte lika gott som en Margherita, påpekar Ferdinand.
– Är de där dina vänner? Ewert tittar med avsmak på de två suputerna bredvid sig.
– Nej, inte alls, usch! Svarar Ulla,
– De är vänner till min man, hon blir tyst ett tag men tillägger sedan,
– Eller ja min nyss avlidne man, jag är ju änka nu och singel, hon plutar med munnen och blinkar med de långa lösögonfransarna, samtidigt som hon gestikulerar med armarna åt Leif och Ferdinand, som nedstämda förstår piken.
– Vi ska väl gå hem hemåt då, suckar Leif.
De båda vännerna vandrar ner mot dammen för att hämta kassarna med silvertejp, väl vid vattnet ser de Benkes guppande högerhand. Ferdinand böjer sig ner och plockar upp den avslitna kroppsdelen.

Samma kväll på krogen beställer de två nedstämda suputerna in två starköl och en Margherita, som betalning slänger de upp 132 rullar silvertejp på bardisken. Olov, bartendern tittar på sina stamgäster.
– Ni ser för jävliga ut.
– Då ska du se Benke, svarar Ferdinand och slänger upp den avbitna handen så att den åker rakt ner i skålen med jordnötter.
– Åh fy fan, utropar Olov, Behåll silvertejpen, jag bjuder på spriten!
När den värsta chocken lagt sig säger Olov, som tillsammans med sina stamgäster blivit lite salongsberusad,
– Jag ser att Benke blivit kvitt ölmagen i alla fall.

VN:F [1.9.11_1134]
3.7/5 (18 röster)
Inget lik, inga revbensspjäll, 3.7 out of 5 based on 18 ratings

2 kommentarer

  1. Joakim Skriver:

    Fantastisk! Klockan 6 på morgonen i en truck satt jag før mig sjælv och gapskrattade.

    Mycket bra!

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 5.0/5 (1 röst cast)
  2. Frida Skriver:

    Helt otrolig! Fantastiskt rolig, satt på jobb och försökte hålla minen, gick sådär.

    Kanon!

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 0.0/5 (0 röster cast)

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.