Skenet bedrar

Det stod om honom överallt, Jack the Ripper den andre. Fyra kroppar hade än så länge hittats och polisen var säker på att det var samma mördare. Anledningen var att kropparna hade behandlats på samma sätt. Ett djupt, dödande snitt genom halsen, sen hade magen skurits upp, samma teknik som Jack the Ripper hade använt när han härjade i London år 1888. Men små skillnader fanns, de här offren var blodiga och saknade endast hjärtat när liken hittades. De som dog 1888 saknade fler inre organ och var inte lika blodiga. Dessutom var snitten på de nya offren ojämna, som om mördaren hade varit otålig när han skar upp magen och bröstet för att komma åt hjärtat. Polisen rådde folk att vara försiktiga och inte gå ut ensamma. Trots det gick 25-åriga Marie Cederblad till affären strax efter klockan 21 en kylig höstkväll. Hon kände till risken och var uppmärksam. Minsta lilla ljud eller rörelse fick henne att vända sig om för att kontrollera om hon var förföljd. Men det var hon aldrig. När hon hade det hon behövde från affären styrde hon stegen raka vägen hem. Ett leende spred sig i hennes ansikte, hon hade klarat sig från mördaren. Hon passerade en plats där man hade blivit tvungen att byta ut några rör under marken, så de hade borrat sig genom asfalten. Några bunkrar stod på plats, där skräp kastades in för att sen fraktas till återvinningen. Marie skakade på huvet när hon såg röran arbetarna hade lämnat efter sig. Plötsligt stannade hon upp. Hon hörde ett konstigt ljud, som om någon höll på med att stycka kött. Ljudet kom från en av bunkrarna och Marie blev stel av fasa när hon anade vad som hände där inne. Hon tog små steg, närmare bunkern, och tittade försiktigt in genom den halvstängda dörren. Det var väldigt mörkt, men Marie anade ryckiga rörelser längst in i bunkerns ena hörn. Styckljudet hon hörde blandades med ett skättande ljud och tung andhämtning. Ett klingande, sen höjdes en arm som verkade hålla i något som var lite större än en tennisboll. Sen ett nöjt, men ändå lite galet ljud från gestanten. Marie svalde hårt och backade långsamt, ställde sig bakom den andra bunkern. Väl där grävde hon i fickan efter mobilen. Med darrande fingrar slog hon nummret till polisen. Men hon hann inte trycka på ”ring” förrän något stack fram och snabbt slet mobilen ur händerna på Marie. Hon skrek till, vände sig om och sprang. Hon hann bara några meter innan hon snubblade. Någon grep tag i kragen på henne kappa och drog henne på fötter. En blöt (blodig?) hand lades över Maries mun. Men Marie tänkte inte ge sig utan strid. Hon bet hårt i handen och hörde ett stön av smärta. Hon lyckades slita sig loss och sprang. Hon brydde sig inte om vart hon sprang, hon ville bara komma till ett välbebott ställe, där kunde hon känna sig säkrare. Men efter ytterligare några meter fick Marie något hårt, troligen en sten, i bakhuvudet. Hon tappade balansen och föll. Jack the Ripper den andre, Marie var säker på att det var han, grep tag i hennes hår och drog hennes huvud bakåt. En lång, vass kniv trycktes mot Maries strupe.
”Ett enda ljud och du är död”, väste en förvånandsvärt ljus röst. Marie rycktes upp på fötter igen och blev inknuffad i bunkern. Hon trampade i något blött och insåg att det var blod. Hon grimaserade av äckel och tittade på Jack.
”Vem är du?”, viskade Marie. Jack svarade inte, han bara stod framför Marie med sin blodiga kniv i handen. Marie märkte att han var blodig upp till armbågarna. Jack tog ett steg framåt vilket fick Marie att backa. Jack kom sakta närmare medan Marie pressade sig mot bunkerns vägg. Hon var så stel av skräck att hon varken kunde skrika eller röra sig. Hon såg Jack i ögonen, och fick en chock. Marie såg att Jack var en…Mer hann hon inte tänka. Jack rörde sig så snabbt att Marie bara hann se en kort skymt av kniven innan den skar upp hennes hals och gjorde slut på hennes liv. Jack drog ett djupt andetag. ”Skenet bedrar.”, väste han. Sen lutade han sig över Marie och höjde kniven.
”Alla skyller på män!”, suckade Angela.
”Man till och med utgår från att det är en man som är mördaren.”, lade hon till och tog en klunk ur kaffekoppen.
”Jack the Ripper den andre blir våldsammare.”, stod det i tidningen dagen efter att två kroppar hade hittats i en sopbunker. Ena kroppen var helt sönderhackad och det var blod överallt i bunkern när liken hittades av en vägarbetare på morgonen. Det var en berättelse som kunde ge vem som helst mardrömmar, men Angela var ganska lugn när hon läste om händelsen. Hon läste lugnt ut resten av tidningen. Hon drack upp resten av morgonkaffet och vek ihop tidningen. Sen hämtade hon en säck som stod gömd i en garderob, tände en brasa i öppna spisen och tog upp ett par blodröda handskar. Hon kastade in dom i elden, detsamma med de andra kläderna hon hade haft på sig när hon skar ut offrens hjärtan. Hon såg elden sluka den ena delen av bevisen. Hon skakade på huvet åt namnet Jack the Ripper och log, ”Inte så att folk kan tänka sig att det är Jackie the Ripper som har lite roligt.” Sen gick hon in i köket och tog fram 6 blodiga klumpar ur frysen. Hon lyckades skära hjärtanen i bitar och lade dom i en stor kastrull. Snart hade hon en gryta som hon tänkte ta med till kvartersfesten. Hennes grannar skulle omedvetet sudda ut spåren som band henne till brotten. Angela, Jackie the Ripper, hade gjort det.
”Utplåna alla spår”, sa hon för sig själv och log stolt. Och hon var inte klar än. Snart skulle hon ut igen, snart skulle hon känna ruset hon fick av att ha liv och död i sina händer, snart.
Nej, Angela var långt ifrån klar.

VN:F [1.9.11_1134]
3.6/5 (20 röster)
Skenet bedrar, 3.6 out of 5 based on 20 ratings

1 kommentar

  1. Casander2000 Skriver:

    Den är skit bra. Skriv gärna mer den var en riktig rysare

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 5.0/5 (2 röster cast)

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.