Novell (namnlös)

Vinden blåser i mitt hår jag kollar ut över staden. Det här är mitt favoritställe, kullen. Man ser hela centrum och där jag bor men det bästa av allt, man ser Gustavs hus. Jag sätter mig ner och tar fram mitt block och min penna som jag har i väskan. Jag målar i blocket det blir ett ansikte med halvlångt hår och fina ögon. Haha tänker jag jag kan inte sluta tänka på Gustav jag målar honom tillochmed. Han är så gullig. Jag lägger tillbaka blocket i väskan och tar fram min dator. Jag skriver på min berättelse till svenskan som ska vara klar i övermorgon. – En två tre fyr tårna spänn sex sju ått rak rygg två tre fyr och snurr sex sju ått och slappna av. Bra ni var jätteduktiga. Saras balettfröken är jättebra hon är sträng fast snäll. Esmeralda ler med sin stora breda fula mun.
- Snälla kan vi få göra en gång till? säger hon.
- Visst. Och en två tre fyr tårna spänn sex sju ått rak rygg två tre fyr och snurr sex sju ått. Nu lägger vi till lite. Hopp två tre fyr plie sex sju ått och hopp två tre fyr. Och en gång till. Jag slutar skriva för jag orkar inte. Jag sparar berättelsen och lägger ifrån mig datorn. Jag känner lukten av sommar, nästa vecka är det sommarlov. Jag hör fotsteg, jag vänder mig om. Det är Gustav.
- Hej. säger han.
- Hej. svarar jag och känner hur ansiktet skiftar från hudfärgat till tomatrött. Han sätter sig ner.
- Jag känner igen dig du går i 5c va? frågar jag.
- Ja. svarar han.
- Jag går i 5a. säger jag.
- Jag vet. svarar han. Du heter Frida va? Jag rodnar så mycket att jag måste titta bort. Söta Gustav i parallell klassen vet vem jag är och vad jag heter. Jag tar några djupa andetag och svarar
- Ja heter du Gustav? Han vänder sig om och när han kollar tillbaka ser han nervös ut tänk om han gillar mig.
- Ja. svarar han. Det blir en tyst och pinsam stund.
- Hejdå. säger Gustav och går.
- Hejdå. svarar jag. Han tappar en lapp från fickan utan att märka det. Jag tar upp den och tänker precis ropa på honom men han är inte här. Jag vecklar upp lappen på den står det. Får jag chans på dig Frida? Från Gustav. Jag blir alldeles varm i kroppen. Jag springer det fortaste jag kan. När jag ser Gustav ropar jag
- Vänta! Han stannar.
- Ja. säger jag och vi kysser varandra.

VN:F [1.9.11_1134]
2.2/5 (5 röster)
Novell (namnlös), 2.2 out of 5 based on 5 ratings

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.