Novell (namnlös)

Länge hade hon drömt om honom. Men det var så länge sedan.

Hon kunde ibland fortfarande vila tankarna på hans vackra leende, hans mörkbruna, nästan svarta, ögon & hans svarta ruffsiga hår.

Men bara ibland, nästan emot sin vilja. Hon fick inte drömma om honom längre. Det funkade inte. För då skulle hon svika, hon ville inte sjunka till andras nivå, man vill inte utsätta någon annan för något som man själv mått dåligt utav. Men ibland blir frestelsen för stark.

Malin och Sandra. Alla i det lilla samhället kände till deras starka vänskap. Enda sedan små, små barnsben höll de ihop, dag efter dag, år efter år. De delade allt med varandra, saker, minnen, drömmar…

De svor flera gånger om, att deras vänskap aldrig skulle få hindras av något. De skulle vara bästa vänner för resten utav deras liv! Ingenting skulle kunna ändra på det. Men det var just det de gjorde!

Christian, han med stort H, både Malin och Sandra smälte när de såg på honom. De blev blixtförälskade båda två i honom. Tillslut lovade de varandra att ingen skulle ha honom, för vad gick först? – Vänskapen eller kärleken? Men Sandra ville inte hålla sig till löftet, Malin blev ensam, Sandra tog Christian, sen dess har inte de två flickorna talat med varandra.

När gymnasiet närmade sig med stormsteg, sökte Malin skola på annan ort. Hon skulle aldrig mer komma tillbaka, hon tålde inte att se de två hon gillade mest vara tillsammans! Sandra hade blivit så kall mot henne, hon hade blivit en helt annan Sandra!

Malin flyttade. Det hade nu gått 10år, det var dax att återvända tillbaka till det lilla samhället för en period. Då hon sitter där på tåget, kommer tankarna in-rullandes, på dem båda. Höll de ihop? Skulle de känna igen varandra? Vad gör dom nuförtiden?

*

Mediaprogramet hade hon sökt, på mediaprogramet hade hon kommit in. Malin tyckte att de lät intressant och de fick bli hennes livlina från byn för ett tag. Hon hade trivts väldigt bra. Träffat en hel hög med nya människor och blivit vänner med alla! Det hade varit en sådan underbar känsla.

Journalist-inriktning hade hon valt. För stunden hade hon inte tänkt på vad hon skulle bli av med de hela, utav för stunden tog hon det som lät bra i öronen. Men hon valde nog rätt endå, med hjälp av en god vän till hennes far, som var VD på ett stort tidningsföretag, fick hon hjälp med praktik på en skvallerblaska, hon hade älskat de 8veckorna där!

Hon hade aldrig varit intresserad utav skvaller tidigare, men då hade hon börjat tycka om att arbeta med det i varje fall. Det blev ett starkt intresse. Hennes handledare, Josefin, hade varit toppen! Hon hade tagit med Malin på precis allt, de hade intervjuat massvis utav kändisar, starka mediaprofiler. När de 8v tog sitt slut, hade Josefin stoppat ett kuvert i hennes väska innan hon klev på tåget för att åka hem igen. Med en vacker och noggrann still, hade Josefin meddelat att när Malin tar studenten, skulle hon ringa med detsamma, så skulle ett arbete vänta. Sprudlande med ett brett leende på läpparna hade hon väntat på studentdagen. Vilket erbjudande!

Nu satt hon här, på ett annat tåg, till en annan ort, på ett arbetsuppdrag. Hon var nu 25år, hon hade nu arbetat på skvallerblaskan i ca 7år ocg trivdes som fisken i vattnet. Tidningen hade lyft upp sig de senaste 5åren och var nu Sveriges populäraste skvallerblaska.

Fast det var inte så mycket skvaller längre, mer intervjuer med kända profiler. Malins arbete, var att intervjua de starkaste profilerna. Hon tog jobbet med sig dit hon behövde det. Nu var det till hennes födelseort, där hon växte upp tills hon slutade nian.

Hon hade inte varit här sen dess, Malins familj hade flyttad med henne och det enda som hon hade band kvar till där, var hennes mormor. Mormor kom alltid till dem och hälsade på, men nu var det Malins tur.

När tåget tillslut stannade på perrongen tyckte hon sig att allt var precis detsamma som förut. Som om hon åkt tillbaka 10år i tiden. Men när hon väl börjat traska nedför gatan och kikade sig glatt omkring, såg hon att visst hade stora delar ändrats. Det hade tillkommit så mycket mera. Fler hus, fler lägenheter, fler affärer. Det samhället som Malin tyckt vart ypperligt litet, var nu skapligt stort.

Anledningen till att Malin kommit tillbaka var just hennes arbetes skull. En stor känd skådespelare hade köpt ett sommarhus i hennes hemort. Tillsammans med sin familj skulle han bo här i 4v och Malin hade avtalat tid om olika intervjuer med honom och familjen. Det skulle bli ett av hennes största projekt hittils, då intervjuerna var flera, det skulle ta upp flera sidor utav tidningen, men hennes chef hade lovat henne att de skulle göra en specialutgåva för hennes skull. Denna skådespelare var trots allt väldigt stor just nu både i Sverige och Amerika.

Samtidigt var hon tvungen att släppa taget om gammalt groll som gnagt och vara här i några veckor, med sin mormor och bara njuta! Så fick det bli. Nu gick hon längs blåbärsgatan och beundrades över alla vackra hus. Hennes svarta stilettklackar slog tacktvis ner i asfalten när hon gick vägen fram och hon märkte allas blickar. Väl framme till hennes mormors fina villa, andades hon ut. Det var inte så farligt trots allt…

Hennes mormor, Ingrid, hade blivit så glad att hon nästan sprungit nedför trappen för att möta upp henne på grusgången. Hon kramade Malin hårt och talade om hur mycket hon hade saknat henne. Ingrid hade dukat upp med fika i trädgården på baksidan av huset. Sockerkaka, vaniljbullar, drömmar, hallongrottor, marsipanstubbe, mandelkransar, mandelkubb… Ingrid hade nog stått i timmar och bakat, dels av intresse, dels för att Malin kom.

- Men mormor, inte hade du behövt bakat så mycket!

Ingrid log till svars, visst skulle hon minsann baka när hennes fina Malin kom på besök, jojo!

Malin hade försökt att smaka på de mesta, men magen var full efter knappt hälften. Ingrid blev inte sårad utav det, hon satt mitt emot Malin med ett stort leende på läpparna och lyssnade till varje ord Malin sa.

Första natten sov hon otroligt gott. Efter alla tankar dagarna innan var hon helt utmattad och somnade som en stock redan vid 22 tiden. Till frukost hade Ingrid plockat fram massor utav gott. Nybakade frallor, massvis utav pålägg, yhogurt, skivad frukt, kaffe… Malin var slarvig med frukosten, men när det var uppdukat såhär, kände hon hur tom magen var. Hon åt en rejäl frukost, hoppade i sitt joggingset och joggade ut. Hon var tvungen att koncentrera sig fram vart man kunde jogga, det var ju ett tag sedan hon var här. Hon hittade tillslut vägen ned till sjön, jogga ett varv runt stråksjön skulle bli lagom, det var nog allt 4-5km. Det var vacker miljö, inget hon tänkt på när hon själv bodde här, nu såg hon hur fint det var runt om sjön. Alla träd, blommor, små badplatser, ett fint litet café. Där skulle hon sätta sig och fika sen. Det såg otroligt mysigt ut!

Väl hemma hos mormor Ingrid, och en lång svalkande dusch hade hon nu tagit på sig en fin sommarklänning med tunt tyg och smala axelband i hopp om mer bränna på axlarna. Hennes blonda långa hår satte hon upp i en snygg knut och letade tag i sina nyinköpta märkes-solbrillor. Hon bad sin mormor göra sig redo för en sväng ner i centrum och hon följde gärna med. Ingrid var mycker vacker för sin ålder tyckte Malin, hon klädde sig alltid fint och prydligt och fixade håret noga. Det fanns alltid pärlor runt halsen och alltid guld i öronen. Hon var frisk och pigg, hade inga problem med att röra på sig och tog inte mycket mediciner. Men det bästa med mormor Ingrid, det var hennes humor, för det hade tanten verkligen. Det gjorde att Malin trivdes gott i hennes sällskap, och det hade alltid roligt och trevligt tillsammans.

Malin hade redan siktat in sig på cafét vid slutet av stråksjön och väl där beställde de varsin isthé och en stor chokladmuffin! Sen njöt de av solen som gassade högt med skoj och skratt.

När de suttit ett tag började Ingrid mumla något om någon som kom, Malin vände sig diskret för att se vem det var, vilket hon egentligen förstod redan. Någon gång skulle de stöta på varandra, om hon nu bodde kvar, vilket hon borde göra. Sandra givetvis, hon var sig lik. Hon såg att Sandra tittade mot hennes håll, självklart kände hon nog något bekant över Malin, men kunde kanske inte sätta fingret på vad, Malin var sig inte lik sen 10år tillbaka. Sen såg Sandra aldrig hennes ansikte, men Ingrid borde hon känna igen. Malin log inombords om alla tankar som borde snurra i hennes tankar nu, om det var Malin, om hon skulle fråga, prata, låta det vara… Malin vände sig tillrätta igen mot sin mormor och de fortsatte sin disskution som de höll på med. När Sandra hade beställt gick hon därifrån och Malin kunde nu fråga Ingrid lite grann om henne. Hon ville veta allt samtidigt som hon mådde illa vid tanken av henne. Jo, hon bodde kvar, tillsammans med Christian. De hade hållt ihop i princip alla år. Ett uppehåll, då Sandra åkt iväg till Turkiet och träffat en man där som hon tillbringade ett halvår med, när Sandra var hemma i Sverige igen hade hon bönat och bett på knäna över att få Christian tillbaka.!

- Stackars Christian, fortsatte Ingrid, han hade väl inte hjärta att säga nej. Så de är fortfarande ett par, fast han nog skulle förtjäna bättre! Åjo.

När de var klara, reste de sig och gick in mot alla affärerna i centrum. Malin förundrades över allt som tillkommit på 10år. Hela centrum var fullt utav affärer, matställen, caféer, gym, etc.

- Där inne arbetar han, sa Ingrid och pekade mot en teknikaffär som sålde allt mellan telefoner, kameror och dyl.

- Gå dit, fortsatte hon, han kanske känner igen dig! Köp dig en kamera. Ingrid log mot henne. Ingrid visste trots allt hela baletten om det som hänt 10år tillbaka och efter många om och men så gick Malin på darrande ben in i butiken. Men hon försökte att låtsas om som om hon inte visste att han arbetade där. När hon kom in var det som en blixt som slog ner i hennes magtrakter, hon visste på en gång vem som var Christian. Han var sig egentligen inte sig så lik, han var man nu, men hon kände att det var han. Ingen hade sådana vackra ögon som Chrsistian, och hans leende, det fanns bara en som hade ett sådant leende, det var Christian. Men hon spelade, när han leende var brett och han välkomnade henne och frågade om hon behövde hjälp svarade hon ja. Inget tecken visade hon synligt på att hon visste att det var han. Hon förklarade vad hon var ute efter och pekade vilt omkring sig på alla kameror som fanns där, hon tittade mot honom, tog av sig brillorna och märkte att han kände igen henne.

- Har du någon som passar mig?, log hon frågande. Han tittade på henne, som kändes som en evighet, innan han harklade sig:

- Ehm, ja, jo visst, ehm, denna… Kanske, får se nu. Jo, den har det mesta denna kamera, bra megapixel, god kvalité, sen kan du ställa in precis vart du ska knäppa dem… Ehm, förlåt mig, men, jag tycker jag känner igen dig.?

Hon rodnande till, han var nog osäker på om det var hon eller inte. Hon tittade upp mot honom så han såg hela hennes ansikte, hon log och tänkte precis öppna munnen när han utbrast;

- Malin! Eller hur? Visst är det du? han log mot henne.

Hon spelade på…

- Ja? Jag heter Malin… Du, är? hon log ett snett leende mot honom, han rodnade.

- Christian… Hedqvist.? han tittade osäkert. Hon log mot honom och han sken upp i ett leende tillbaka.

- Christian, är det du? Oj, hur är det med sig nuförtiden?

De pratade på en bra stund, han talade kort om honom och Sandra, säkerligen för att han skämdes fortfarande. Men han pratade desto mer hur länge han arbetat där, att han bott kvar hela tiden, och han frågade massvis om henne. Han beundrade henne för att ha satsat så hårt och kommit så långt med sitt arbete. Han visste gott och väl vilken tidning det var,

- Sandra läser den alltid! sa han, men hon såg i hans blick att han önskade att han kunde tagit tillbaka de orden. Han såg förvånad ut, hon inflikade snabbt;

- Ja, den är Sveriges mest lästa. Hon log, jag måste gå ut till mormor igen. Kan jag köpa den här? Hon pekade på kameran han visat henne.

- Absolut, men den kommer in imorgon, kan du återkomma imorgon? Kl tolv? Han log förfrågande, medans hon nickade tills svars, tackade för sig och gick. Han stog länge kvar på samma ställe och log efter henne.

Det pirrade i hennes kropp på vägen ut, precis som det gjorde förr när hon var med honom. Hennes mormor satt i skuggan på en bänk och väntade. Malin log mot henne och det betydde att de hade en hel del att prata om hemme sen. Nu gick de vidare bland alla affärer, shoppade lite kläder, innan de gick mot mattaffären för att handla till kvällens middag.

- Här inne arbetar hon, sa Ingrid snabbt innan de gick in.

De travade bland hyllorna för att hitta något gott, väl vid kassan hade de plockat i fläskfilé, grönsaker, potatis och massa goda ostar. Ikväll skulle det bli en riktigt avslappnande kväll för en massa prat om allt mellan himmel och jord. I kassan förundrades hon åter utav sin mormor över hur fantastisk hon var. Hon tyckte att hennes mormor var mer förstålig och en mycket godare lyssnare än många utav hennes närmaste vänner. Konstigt men sant, så kändes det som om mormor var hennes närmaste vän. Fina, underbara mormor!

Efter en god middag, en halv flaska rött, så kände Malin sig för en rejäl nypa luft. Hon tog på sig sandalerna och gick ut för en liten kvällpromenad, rensa lite tankar och njuta av den ljumna sommarkvällen. Ingrid hade gått och lagt sig, i vanliga fall brukade hon vila middag men det hade inte blivit av idag, så hon la sig tidigt istället.

Det var rätt folktomt ute, nån enstaka ungdom som kom åkandes förbi på moped eller cykel, annars var det inte många. Hon hörde massa stoj och skratt från allas trädgårdar, folk som förmodligen haft grillkvällar och nu satt kvar och drack några kalla och pratade. Hon fick en mysig känsla när hon vandrade runt bland kvarteren, så här skulle hon också vilja bo senare, villa, familj, god vänkrets bland grannarna.

Hon satte sig på en bänk nere vid sjön, kikade ut över den. På andra sidan såg hon eld, ungdomar som grillade och badade, skrattade. Hon tänkte tillbaka på hennes ungdomsår. Hon och Sandra, hur de alltid var med varandra, deras grillkvällar med alla på somrarna. Och den dagen de mötte Chrsitian. Hon hoppade till mitt upp i allt av en bekant röst bredvid henne;

- Malin! Hej, igen, Christian log mot henne.

Hon kikade upp, han var blöt av svett och hade en vattenflaska i handen.

- Hej! Hon sken upp, men kom på sig själv. Tränar du nu? Hon tittade förvånat på honom, varför satt inte han med Sandra i ett villakvarter med grillen tänd och ölen på kylning…

Han slog sig ned bredvid henne på bänken.

- Ja, jobbade övertid idag, hann inte träna innan jobbet heller, så fick ta det nu. Vad gör du då? Helt ensam?

- Jag behövde en promenad bara, så skönt ute.

De började prata om allt möjligt, hur länge hon skulle stanna, och om Sandra. Han berättade lite försiktigt om henne, att de bodde i lägenhet inne i stan. Hon jobbade på mataffären. Han öppnade upp sig så starkt för henne, vilket var konstigt eftersom dom numera inte kände varandra. Sandras otrohet kom på tal och hur hon var ute och festade varje helg, kunde han verkligen lita på henne efter det där…

Han vände sig mot henne,

- Jag kommer ihåg när vi var med varandra Malin. Jag mådde så bra av att vara med dig. Vi hade några underbara veckor tillsammans, kommer du ihåg?

Hon vankades tillbaka till tid och rum, de där veckorna. När det var hon och Christian mot världen. Innan Sandra kom på dem, innan hon tog honom, innan allt tog slut och hon flyttade…

Hon svarade snabbt,

- Jo, men det var så länge sen, vi var ju bara 15år, Christian…

Han tittade ner i marken, Blev han sårad? Han tittade åter upp.

- Jag kommer aldrig glömma den tiden Malin, aldrig. Jag trodde aldrig att jag skulle få träffa dig igen. Sen reste han sig och gick sin väg. Hon tittade efter honom, han vände sig aldrig om.

Dagen efter när hon var på väg till teknikaffären som Christian arbetade i, fick hon en konstig känsla. Hon kände sig glad över att få se honom, men skämdes över hennes raska kommentar kvällen innan, men han tog det säkert inte på ett spydigt vis. Förhoppningsvis. Men magkänslan sprittade i kroppen med tanken på att få se honom, hon ville inte att det skulle vara så, men i hennes ögon var Christian speciell. När Malin trippade gatorna fram så tänkte hon tillbaka på den tiden hon och Christian var med varandra. De var och är fortfarande några av de mest underbaraste veckorna hon någonsin varit med om, deras långa kvällar på stranden, hans varma kropp mot hennes och hans mjuka fuktiga läppar i heta kyssar. Hon fick skaka av sig de mesta utav känslorna, för nu var hon framme. Klockan var fem i tolv, så hon kom i tid. Han sken upp när hon kom in och hon gjorde detsamma utan att dölja det. Det bara blev så. Han plockade fram kartongen med kameran och bad om ursäkt för att han bara gick iväg hastigt igår med en förklaring att han hade brottom. Hon fattade att han skämdes, men brydde sig inte mer om det. De började prata med om kameran och han erbjöd henne att visa hur hon skulle gå tillväga.

- Har du något för dig nu vid halv ett? Han tittade undrande på henne med sina stora mörka ögon.

- Nej? svarade hon nyfiket.

- Jag har lunch då, hänga med och käka?, han vred sina händer och knådade sina fingrar, nervös.

Hon log emot honom,

- Självklart vill jag det. Då kan du visa mig mer om kameran på samma gång. De log båda två.

Han meddelade sin arbetskollega att han tog lunch, sen gick de till ”Verandan”, ett matställe med utsikt över stråksjön, den sjön var verkligen samhällets hjärta. Menyerna var mycket smarriga och de beställde in varsin grillad kyckling med rostade rotfrukter. Istället för att ha fokus på kameran, så pratade de om varandra. Intressen, drömmar m.m. Inte förräns de tog avsked, han till arbetet och hon vidare hem till Ingrid, kom on och tänka på att deras lunch skulle kunna ha platsats som en dejt. Men det var det ju inte, men kändes lite så. I samma veva kände hon sig då skyldig, men kom på att hon absolut inte borde göra det.

Den kvällen rullade alla tankar i hennes huvud om det som hände för över 10år sedan. Den dagen hon och Sandra täffade Christian. Den dagen han började i klassen, när de gick sista terminen i åttan. De hade båda blivit överförtjusta i honom, men vågade inte yppra ett ljud med honom. När sommaren kom umgicks de i samma krets och hon och Sandra lovade varandra att ingen skulle ha honom, eftersom de båda gillade honom. Men Malin kunde inte låta bli eftersom dom fick sån bra kontakt med varandra. När deras vanliga sommarkvällar vid sjön höll igång, blev Malin och Christian sist kvar, och ja, hon bröt hennes och Sandras löfte först, hon kunde inte låta bli honom, hon gillade han för mycket. De smög omkring för att Sandra inte skulle få veta, de var de bästa veckorna. Sen kunde Malin inte dölja det längre, hon talade med Sandra om det, berättade sanningen. Sandra blev skogstokig. Samma kväll förförde hon Christian, medans Malin såg på. Det sved så hårt i hjärtat. I flera veckor efter försökte han prata med henne, men hon kunde inte. Så fort hon såg honom så sved det så starkt. Sandra blev kall, hon sa alsrig ett ljud till, till Malin. De bytte vänner, umgick aldrig mer igen, Sandra och Christian blev tillslut ett par och hela nian blev en plågoande för Malin. När halva nian gått pratade hon med sin familj, de bestämde sig för att flytta med henne, eftersom även de behövde miljöombyte. Så fick det bli, sen vägrade hon komma tillbaka. Åren gick och det blev liksom inte av att hon åkte, fast hennes mormor bodde kvar. Ingrid var så ofta hemma hos dem endå. Men ett helt decenium efter, då måste man släppa taget. Kändes bra i alla fall tyckte hon. Bara att hon nu fått sina känslor för Christian på blom igen, vilket inte var bra. Men hon kunde inte motstå, men hon ville inte ta honom ifrån Sandra på någe vis, utan de kunde bara vara vänner.

Tredje natten var lite svår att sova. Alla tankar kvllen innan rörde om i hennes drömmar rejält. Hon vaknade redan vid halv sju på morgon med svetten lackandes i pannan. Hon hörde lite skrammel nedifrån och virrade in sig i morgonrocken och gick ner. Ingrid var vaken, bryggde kaffe och bakade scones. Han log rart när Malin steg in i köket,

- Godmorgon mitt hjärta. Sätt dig ner kommer jag med kaffe. Ingrid började genast ta fram koppar och ställde fram det tillsammans med de nybryggda kaffet. De nybakta brödet doftade ljuvligt när det ställdes fram på bordet. Hon tog en bit med marmelad och avnjöt den varma, goda, välsmakade biten.

Den första kvarten höll de sig tysta. Njöt av tystaden. Sen började Malin berätta om lunchen med Christian och att hon inte riktigt visste om hon kunde styra sina känslor för honom. Ingrid log och lyssnade under hela samtalet, inflikade någon kommentar ibland, tills Malin tillslut var klar så öppnade hon munnen igen,

- Malin, du måste följa ditt hjärta! För gör du inte det, så kommer du ångra det resten av livet! Att ni träffats igen, ska du ta vara på, många får inte en andra chans!

Ingrid ord snurrade i hennes huvud efteråt, en andra chans? Var det så? Skulle hon ta det som det? Hon skakade av sig tankarna, nu var hon tvungen att förbereda sig för sin första arbetsdag. Hon had bokat interju med Jonas Svärdh, den just nu mest aktiva och framgångsrika skådespelaren i Sverige som även slagit igenom internationellt, speciellt i USA. Hon var nervös, men samtalet med honom förra veckan hade gått bra. Han ville gärna träffa henne över några intervjuer. Malin hade aldrig paratat med Jonas förut, bara med hans fru, Mia, som var sångerska i gruppen Zink. Dom hade god kontakt och hon hade skrivit många intervjuer med både Mia privat och hennes popgrupp.

Jonas hade bokat bord åt dem på ”Kockens”, som låg mitt inne i centrum. Han var mycket stiligare i verkligeheten och mycket trevlig. Intervjun var en av de bästa hon gjort, ansåg hon själv, han svarade på allt hon ville veta. Därför tog hon inte i för hårt heller, då det kan vara svårt att få dem att ställa upp igen. De hade tackat för sig efter ca 2timmar med trerätters och bokat in en ny intervju veckan därpå, fast då med hela familjen i deras nyinköpta villa.

Nu hade hon lite arbete på att knåpa ihop intervjun på ett bra sätt, med en lockande rubrik. Hon ringde Josefin, hennes arbetskollega, som även fixat hennes arbete. De pratade lite om hur det gått och Malin pratade även om Christian eftersom hon och Josefin var goda vänner privat. Efter Josefins råd om både kärlek och intervjuer och mer kött på benen satte hon sig vid datan och började skriva. Med en god känsla i magen, gick det väldigt bra att få ihop intervjun på kort tid. Bra blev den också. Hon mejlade iväg den till hennes chef sen gick hon ner till Ingrid.

Dagen därpå tog Malin med sig sin mormor ner till centrum igen, de käkade lunch och gick till frisören. Malin passade på att göra lite manikyr och det blev en mysig dag med massvis utav ompysslande. Hon såg att det lyste utav hennes mormor, hur glad hon blev över att få följa med och göra en massa saker. Hon behövde ju också komma ut lite, få stimulans. Sen var det sällan de träffades också.

Efter flera timmar i centrum skulle Ingrid hem för att vila. Malin ville istället gå en promenad så de skiljdes åt. Hon gick några promenadstreckor fram i naturen och njöt av de små svalkande vindarna som sköljde över henne i mellan åt. Mitt upp i den härliga promenaden stöter hon på Sandra. De stannar upp, mitt framför varandra och tittar en stund. Sandra var ensam, ute på promenad hon också. Malin såg att hon var på väg att säga något,

- Malin? Är det du?

Malin blev stel, fick inte fram ett ljud. Hon blev stående, alldeles tyst framför henne och bara stirrade.

- Det måste ju vara väldigt många år sedan vi sågs sist… Har du flyttat tillbaka? Eller är du bara på besök? hon klämde fram ett leende och svängde med sitt långa ljusbruna hår.

Malin visste inte hur hon skulle bete sig, Sandra var helt klart lika omogen idag som när hon var 15, vad säger man då? Skulle hon fortfarande behöva vara arg? Nej, nog hade Malin kommit över detta nu fast det sved hårt när det skedde. Nej, var rak, stark, verka ointresserad av hennes fjäskiga charm. Öppna munnen, säg något. Hon förblev tyst. Nej, hon måste öppna munnen..

- Jag är här i arbete, bor hos mormor i några veckor under tiden. hon försökte klämma fram ett leende tillbaka, men ansiktets käkar var stela som sten.

- Härligt! Vad sysslar du med då? Hur är det i överlag nuförtiden med dig?

Patetiskt hur hon stog framför henne och pratade som om de aldrig hade hänt något mellan dem…

- Jag arbetar som journalist, bor ca 20mil härifrån och ja, allt är fantastiskt bra med mig! hon log, fast hon visste att hennes leende var falskt, men det var ett leende iallafall. Hon fortsatte, Och hur är det med dig Sandra? Vad sysslar du själv med?

- Jag arbetar på mataffären här nere. Lever ihop med Christian, du vet, ehm… Ja, allt är bra med mig! Journalist sa du, vilket tidning? Något man känner till överhuvudtaget? hennes röst blev hånfull i Malins öron, men det kanske egentligen inte var så.

- Extra nytt.

Sandras ögon förstorades upp som kastrull-lock. Hennes tillgjorda leende drogs ner till en ryckig surläpp,

- Jaha, trevligt. Måste tyvärr gå vidare nu, ska arbeta ikväll, men ha det bra Malin! Hoppas vi ses!

Sen var hon borta, lika snabbt som hon hade stannat till framför henne. Malin pustade ut. Vilket vedervärdig människa, det fanns verkligen ingen personkemi alls mellan dem längre, konstigt nog. Hon var tillgjord, falsk, och egotrippad! Malins rasande tankar gjorde att hon var tvungen att sätta sig ner på en bänk en stund. Men hon rätade upp sig igen, tog ett djupt andetag och tänkte, att vad hon var glad att inte behöva ha Sandra i hennes liv, aldrig någonsin igen!

Det blev lördag och det hade angordnats en fest i parken för alla invånarna. Malinövervägde i sista minuten att faktiskt gå dit, alltid kände hon igen någon hon kunde prata med. Det kunde faktiskt vara roligt att få träffa andra människor. Det var samhällets idrottsförening som hade arrangerat ihop detta för att tjäna in några extra kronor till renovering utav sporthallen. Malin tyckte att det var en bra idé utav dom, en hundring för att få dansa och träffa folk är det värt många gånger om! De hade fixat en trubadur och öltält, det var massor utav folk. Från början när Malin stapplades igenom alla människor kände hon inte igen en enda! Men efter ett tag tycktes hon se några smått bekanta ansikten här och där. Rätt som det var stannade någon gamal klasskompis eller föräldras vänner och sa något ord. Malin kom tillslut fram till tältet och beställde sig ett kallt glas vitt och trippade iväg till dansgolvet. Hon stannade vid ett utav de uppställa höga borden för att kika på alla som dansade. Efter ett tag kände hon en hand på sin axel, när hon vände sig om stod Christian där. Hon sken upp minst lika mycket som han gjorde och de pratade på i några minuter.

- Vill du dansa? han log och sträckte fram sin varma hand mot henne.

- Ja visst! sa hon gladeligen och en tanke for genom hennes huvud för en sekund om det var rätt, men det försvann lika snabbt då hon avgjorde att det inte gjorde någon skada.

De dansade, pratade och hon blev pirrig i hela kroppen av att vara så nära honom. De dansade två svängigare danser när det efter det kom en lugn låt. Hon blev nervös i tro om att han skulle avsluta dansen men han fortsatte. Hon lutade sitt huvud mot hans axel och drog in hans doft av god Hugo Boss parfym. Lugnt och tyst dansade de fram hela låten och ingen verkade vilja slitas ifrån varandra.

Automatiskt gick de från dansgolvet, ut från parken och vidare på promenad. De pratade om deras tid, han berättade om hur mycket han gillade henne då och hur han skämdes för över hur Sandra agerade. Att han försökte prata med henne med aldrig lyckades ta kontakt. Att det var mer Sandra som sa att de var tillsammans fast de inte var det, men med tiden blev det bara så. Visst hade han fått känslor för Sandra, men inte tillräckliga. Malin gick tyst bredvid och lyssnade hela tiden. Det som hände var egentligen inget att spekulera i idag. De var bara 15år gamla, den tiden var förbi för länge sedan och hon brydde sig inte så mycket om det där längre. Han ville höra vad hon hade att säga om saken men hon visste inte rikigt hur hon skulle formulera sig. Efter ett tag brast allting på, ord efter ord rann ur henne och hon berättade hur ledsen hon blev över det som hände. Hur dåligt hon hade mått och att hon aldrig ville komma hit igen. Men hon sa till sist också att det var glömt nu, men att hon aldrig skulle kunna vara vän med Sandra igen. Inte bara över det hon gjorde, utan att de också inte hade någonting gemensamt med varandra. Han nickade och lyssnade, det kändes så skönt att få tala ut sig till honom. När hon berättade hur sviken hon hade blivit, tog han hennes hand och kramade den hårt.

Fast hon för tio år sedan bara var en omogen 15årig med känslor för en omogen pojke, kunde hon känna hur magen pirrades och att hon såg allt de där fina hos honom igen som hon gjorde då. Det borde ha varit äkta känslor på den tiden, hur skulle hon annars falla för honom nu också? Han tittade henne så där riktigt djupt i ögonen och hon blev alldeles varm. Hans mörka vackra ögon, som hon så många gånger drömt sig in i. Hans mörka ruffsiga hår som hon så många gånger flätat in sina fingrar i. När de stog där mitt emot varandra kunde hon inte låta bli att ta sin hand mot hans mörka kaluffs och åter fläta in sina fingrar. Innan hon visste ordet av det pressade han försiktigt sina varma mjuka läppar mot hennes i en lätt men lång kyss. Det var precis såhär det skulle kännas, så här var det när man verkligen var attraherad utav någon, när de lyfts från marken och allt fokus hamnar på dem! Tillsammans blir det till ett. Detta var en bra början på äkta kärlek!

VN:F [1.9.11_1134]
4.0/5 (10 röster)
Novell (namnlös), 4.0 out of 5 based on 10 ratings

1 kommentar

  1. Love1horse Skriver:

    Wow! Den är fantastisk, fortsätt så!

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 0.0/5 (0 röster cast)

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.